tisdag 9 september 2008

Ska man polisanmälas för att 15-åringar får se hur en abort går till?

Påskvänner!

Jag tror jag dör... nä men nästan. Det kan inte vara sant! Den finländske prästen Halvar Sandell, som alls inte tvingat men låtit de konfirmander som ville få se en abortfilm från MänniskoRätt för Oföddas hemsida (på sin laptop), har nu polisanmälts av en beskäftig förälder och politiker.

Nåja, polisanmäld kan ju vem som helst bli - av kreti och pleti. Men Sandell blir, hör och häpna, verkligen föremål för en förundersökning!!!

OBS - nu handlar det alltså inte längre vad som är lämpligt att 5-åringar ska få se - nu handlar det om vad vi måste skydda 14-15-åringar ifrån! Sådana som får eller alldeles snart får se vilka vuxenfilmer som helst och som förmodligen - många av dem - redan sett mer blod och våld än deras föräldrar någonsin kan föreställa sej. Och det handlade inte om en påtvungen visning på storbildskärm, det handlade om att konfirmandprästen visade filmen för några intresserade ungdomar på sin bärbara dator!

Intresserade 14-15-åringar - som åtminstone i Sverige får göra abort utan sina föräldrars vetskap - ska alltså skyddas från att se hur en (åtminstone i Sverige) laglig abort går till! Det ska vara lagligt att utföra en relativt sen abort på en person i denna ålder men olagligt att visa hur denna abort kan gå till? Det blir ju ännu mer absurt om man tänker på att aborter ofta framställs som ett relativt okomplicerat ingrepp som ingen ska behöva känna skuld över (varken förälder eller läkare), ungefär som när man opererar bort en cellklump vilken som helst. Hur kan det i så fall vara så farligt att visa?

För att återgå till förra blogginlägget: Jag erkänner gärna, liksom Mats Selander och Stefan Gustavsson gjort, att pingstkyrkan i Jönköping gör ett fint arbete för oplanerat gravida mödrar genom t.ex. Singoalla-arbetet. Liksom att Pelle Hörnmark den 16 december i fjol tog upp abortfrågan på ett vad jag kan förstå gott och riktigt sätt. Men det hjälps inte, Mats Selander har rätt i att attityden blir på alltför försiktig om församlingens mottagning (enligt Jönköpings-Posten) "är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet", medan "de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.”

Men ett sådant här stödarbete måste väl i all sin dar också få innebära att man försöker påverka "dem som står i bryderi" och inte bara hänvisar dem vidare? Det kan väl inte bara handla om att stödja dem som redan gjort ett val, det måste väl också handla om att påverka själva valet? Och där - jag kommer inte ifrån det - har MRO:s bildvisningar på fysiska och virtuella torg en roll att spela, i kombination med "Livlinor" och "Singoallor".

Jag kommer inte ifrån det, även om man absolut kan och bör diskutera hur och i vilka sammanhang dessa förfärliga men alldeles ofrånkomligt väckande bilder bäst ska presenteras.

Jag vill också säga att jag inte alls vet vilken lagstiftning MRO och Mats Selander vill ha; själv vill jag INTE ha ett generellt abortförbud á la Nicaragua utan är öppen för viss konsekvensetisk diskussion. Men oavsett lagstiftning måste attitydarbetet gå ut på att få ner aborttalen, inte bara "de ofrivilliga graviditeterna" (då öppnar man ju för abort som ett av sätten att reducera dessa). Med hjälp av BÅDE information om vad en abort är (om än den skulle kallas skräckpropaganda) och stöd och hjälp av alla de slag (även ekonomisk). Låt oss lära av Norge! (Där märkligt nog inte som i Danmark och Sverige nästan 100% av alla som ser att deras foster har Downs syndrom också låter avliva det - där alltså många norskor gör en "Sarah Palin").

Ära vare dej, o Gud, som är stor,
att du kommer hit som vår lille bror!
Ja, du kommer hit, du vill vara här,
så blir du ett barn som Maria bär.

3 kommentarer:

~Karin Långström Vinge~ sa...

Utan att gå in i någon diskussion om aborträtten:

skulle du hellre visa en film där en "olaglig" abort visas? Dvs med hjälp av växter som framkallar sammandragningar i livmodern, eller där strumpstickor punkterar livmoderhalsen?

Sen tror jag påverkansarbete bör ske på annat sätt än att visa gynekologfilmer för konfirmander.

Vita Luna Records sa...

Hej Karin:

Va har det med frågan att göra? Gör det ena mordet det andra bättre?
Det är inte enklare lösningar på att släcka ett liv som behövs, utan bättre lösningar och hjälpmedel så att människor inte kan hamna i en situation var de tror sig att döda sitt barn är den enda utväg.

Är du inte präst?

Andreas H sa...

Hej Karin! Vad menar du med "hellre"? Jag tycker det ena såväl som det andra behöver kunna visas. Jag skulle aldrig fördöma en proabortgrupp som offentligt eller på internet (vilket väl är samma sak) ville visa de otäcka följderna av en enligt dem för sträng abortlagstiftning - eller en antiabortgrupp som ville visa följderna också av hemsnickrade aborter. Däremot kan, får och bör man naturligtvis diskutera vilka forum som är lämpligast (man bör naturligtvis ge människor möjlighet att slippa titta så noga).

Såväl illegala som legala aborter är riktigt otäcka, särskilt efter vecka 12, men jag har i många sammanhang så gott det nu går försökt försvara vår abortlagstiftning av pragmatiska skäl, däremot absolut inte den idag offentligt förekommande slutsatsen att "man aldrig kan säga att det görs för många aborter" (eftersom man ju då skuldbelägger folk). Därför kunde ju också en känd dokusåpatjej glatt gå ut med att hon väntade barn och sedan med att paret till slut gjort en sen och jobbig abort, utan att mötas av samma avsky som om hon likt en annan ökänd mamma fött ungen och lagt den i frysen (fast jag faktiskt inte kan förstå varför det senare skulle vara så mycket värre - jag ser en gradskillnad men absolut ingen artskillnad).

Klart att påverkansarbete bör ske på många plan. Men klart är också att försiktigt förstående dialog visat sej otillräckligt i vårt land, jfr http://www.expressen.se/ledare/1.1289456/abort-ar-svarare-an-svenskar-tror och jfr min kommentar till förra texten utifrån min erfarenhet som gymnasielärare i samhällskunskap (där tonåringar jämför abort i v. 30!!! - trots mitt påpekande att det är sent i graviditeten och olagligt - med småbrott som fortkörning och snatteri).

(Om du anar - eller det vet du väl själv? - vad otäcka bilder man som tonåring kan få se i det ena eller andra avskräckande syftet - gäller det inte arbetsplatsskador så gäller det rök-, drog- och misshandelsskador, djurförsök och pälsindustri, eller, som bekant, likhögar från förintelsen. Utan alla jämförelser i övrigt - men anser du att polisanmälan är rimlig också i dessa fall? (Vi pratar alltså om tonåringar, i det finländska konfirmandfallet dessutom bara sådana som var intresserade och själva ville titta - jfr dessutom de officiella kyrko- och samhällsföreträdarnas upprördhet över Halvar Sandell och MRO jämfört med deras, måste jag nog säga, rätt begränsade och sällan visade upprördhet över de aborter som i Sverige faktiskt utförs t.o.m. efter vecka 18 - nu snackar vi avlivning med berått mod! - på foster med Downs syndrom efter, numera, storskalig diagnosticering).

Nej visst, aborträtten behöver du och jag inte diskutera. Men enda sättet att på sikt legitimera den är att den används med stort, stort ansvar och i praktiken endast utnyttjas i yttersta, yttersta nöd (livshot, våldtäkt, extremt allvarliga missbildningar...). Inte i fullständigt orimliga 30 000 - 35 000 fall om året, typ var fjärde graviditet!!! 32% av tonårsaborterna enligt en undersökning av ekonomiska (!!!) skäl - skamligt i ett välfärdssamhälle och där har vi folkpartister ett medansvar genom vår ensidiga fokusering på föräldraförsäkringen som ju kräver att man har ett jobb först. Och vi svenskkyrkliga som inte tydligt går ut med att man inte bör ha sex med någon man inte kan tänka sej som mamma/pappa till sina barn eller vid en ålder när man inte kan tänka sej att bli mamma/pappa.

Var inte rädd för att moralisera - det gör alla! Blir det inte den ena moralen, så blir det den andra.