Påskvänner!
Precis som den här Dagen-artikeln framhåller har Wittenberg blivit ett "religiöst turistmål" - eller varför inte rakt på sak kalla staden ett pilgrimsmål? Vår familj besökte Wittenberg i fjol - "Aha, ett fandom!" utbrast vår då 15-åriga dotter efter att ha sett alla souvenirbutiker.
Vi bevistade högmässan i Marienkirche - där dock en annan predikstol än Luthers numera används, och där barnen klagade på att det tyska språket försvårade deras förståelse, helt i strid mot Luthers intentioner. Med vördnad betraktade vi Slottskyrkans port och Luthers (och Melanchtons) grav.
Förra veckan var jag på en tvådagars pilgrimsledarkurs i Kårböle. Och S:t Olofs-leden till Trondheim är verkligen fantastisk - i sommar ska jag leda pilgrimer en dagsetapp mellan Enånger och Njutånger. Men jag vet verkligen inte om S:t Olof som person var så mycket märkvärdigare än Martin Luther. Framför allt är det ju Kristus Konungen som ska stå i fokus - även på en pilgrimsvandring till "Nidaros".
Och ironin med en pilgrimsresa till Luthers grav är väl att bland det första som hände i det "lutherska" Sverige var att pilgrimsvandringar förbjöds.
Katekesfråga 187: Vad ber vi då om i den tredje bönen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar