Även Franzén skrev en morgonpsalm. Den var nog lite för lång för att sjungas vid skolornas morgonböner, men har säkert nyttjats vid enskild andakt, som så många av wallinska psalmbokens "tillfällespsalmer". Och den är tänkvärd än idag. En bön att instämma i när man vaknar, men kanske snarare läsa än sjunga? (Här lätt bearbetad av bloggaren). Glad "andra advent", hör ni!
1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dig,
o Gud, vars vård sig röjer
i allt, som omger mig:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.
2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i ditt namn!
3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sig gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.
4. Ej blott att kroppen stärka
du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.
5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,
men tjäna dej i tro.
6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå!
Katekesfråga 242: Har de som fallit ur dopets nåd ingen nytta av sitt dop?
6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar