måndag 9 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 9: Ack, vi är ju alla

Påsk- och adventsvänner!

Franzén skrev en annan psalm som sällan sjungs nuförtiden (kom inte ens med 1937). Men den passar väl i den bots- och beredelse- och fastetid vi nu sägs vara inne i. Jag har tillåtit mej att bearbeta den språkligt för att den ska tala även till vår tid.

Man kan ju inte säga att vi idag har särskilt många psalmer på det här temat, människans fall genom Adam och upprättelse genom Kristus ("den andre Adam"). Allraminst kan man säga att vi sjunger dem särskilt ofta. Men här kommer en rejäl psalm (man kan förstå att de lutherläsare i skelleftebygden som annars var skeptiska till 1819 års psalmbok godkände psalmerna av Franzén):




1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 

som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 

där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna

blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra

sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 

utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 

kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 

Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Kommer att tänka på hur Aslan i en av Narniaböckerna säger ungefär så här: Du är en son av Adam (och en dotter av Eva), och det är en ära så stor att den fattigaste tiggare borde gå med högburet huvud - och en skam så stor att den stoltaste prins borde böja sig i stoftet.

Katekesfråga 243: Vad hör till skriftermålet?

4 kommentarer:

SigridL sa...

Allt vad oss Adam i fallet ådragit

Andreas Holmberg sa...

Ja, här finns den Rosenius-sången i bearbetad form: https://sionstoner.blogspot.com/search/label/Allt%20vad%20oss%20Adam%20i%20fallet%20%C3%A5dragit

Sigrid sa...

Har nog aldrig sjungit den, bara läst den.

Andreas Holmberg sa...

Ja, Sionstoner 1972 införde ju (liksom psalmboken 1937) den fåniga avdelningen "Sånger att läsas", mest med Rosenius-sånger. (Alla sånger/psalmer kan väl läsas?). Jag har dock sjungit den ofta i Västerbotten (ur Sionstoner 1935) och ELM-BV har den i både Lova Herren 1987 och snart i Lova Herren 2020 (i min bearbetning som jag länkade till).