Påskvänner!
Man bör nog som EFS-are gå in på Svenska kyrkans hemsida då och då. Där kan man faktiskt få svar på en del frågor. Till exempel om man idag kan bli prästvigd fast man, med all respekt för homosexuellas speciella situation, inte ställer upp på att viga enkönade par till äktenskap (någon "välsignelse av partnerskap" lär ju inte bli aktuell i framtiden). Vad man än kan säga om Anders Lennartssons svar, så nog är det intressant. "Kunniga teologer och demokratiskt kyrkomöte?" Tja... Jag vet inte precis om det förslag till könsneutralt vigselformulär som gått ut på remiss är något teologiskt mästerstycke (hur drällde man bort jesusorden i Matteus 19 t.ex.?). Och kyrkomötet - ja, nog är det i en mening demokratiskt så det förslår, men hur kommer det sej att 75% av det mest sekulariserade folket i världen i praktiken tillåts rösta om viktiga delar av kyrkans lära?
En biskop - eller åtminstone stiftschef - som spontant liknade sådana som frågeställaren vid "talibaner och svartbröder" finns på Gotland. Han bad visserligen sedan om ursäkt för sitt utfall, men vad ska vi då säga om det här som han skriver på Svenska kyrkans hemsida? Under rubriken "BISKOPSMÖTET - VAD SKA MAN TRO?"
Ja, vad ska man tro om "biskopsmötet"? Man undrar ju vad stiftscheferna i Svenska kyrkan skulle ha att säga säga om vi t.ex. i morgon får bud att en jättemeteor är på väg att krossa jorden, och vi kanske inte har någon Bruce Willis som kan rädda oss. Eller vad de, oavsett meteorer, skulle ha att säga till den sista generationen människor på den här planeten? Allmänt poetisk-religiösa tolkningar av den hitsides tillvaron mister nog då mycket av sin glans. Att genom "tron" väcka de slumrande "andliga" krafterna inom sej själv båtar då föga. Får man helt enkelt krasst säga "det var det", liksom? Eller HAR Gud verkligen all makt i himmel och på jord, så att vi kan förbida nya himlar och en ny jord efter hans löfte?
Finns det något för oss personligen - och för mänskligheten - att hoppas på efter döden? Eller frukta för? Man kommer här inte undan med överlägset snack om medeltida geografi. Biskopar som inte ens försöker svara bibliskt på dessa frågor är givetvis inga biskopar. Möjligtvis - och olyckligtvis - stiftschefer.
"Himmel och helvete finns här på jorden." Javisst - men sen då? Som Koskinen skriver: "Att urkyrkan ofta var mer radikal glömmer man tyvärr."
Vem ska vi gå till, Herre?
Vi som famlar i mörker.
Ge oss ditt ljus.
Låt det lysa klart.
Herre, förbarma dig.
fredag 6 februari 2009
Intressanta (o)besked på Svenska kyrkans hemsida
Etiketter:
Anders Lennartsson,
Biskopsmötet,
Lennart Koskinen,
Svenska kyrkan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar