fredag 6 februari 2009

Nio stiftschefer vill att Svenska kyrkan avsäger sej vigselrätten

Påskvänner!

Det får betraktas som sensationellt att en så tydlig majoritet av Svenska kyrkans stiftschefer idag går ut på DN debatt och önskar bli av med vigselrätten. Visserligen har stiftscheferna långt ifrån majoritet i kyrkomötet, ja, de har inte ens rösträtt där (!!!), men försåvitt stiftschefsyrket fortfarande innebär någon som helst andlig ledarskapsroll är dock artikeln på DN debatt en rätt kraftfull åsiktsyttring, som det inte blir helt lätt för riksdagen eller höstens kyrkomöte att nonchalera. (De undertecknande stiftscheferna är de i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Växjö, Strängnäs, Visby, Karlstad och Luleå).

Men stiftscheferna var inte först ut. Redan tidigare i veckan meddelade Evangeliska Frikyrkans styrelse att den vill avsäga sej vigselrätten. Övriga samfund ville avvakta riksdagens beslut, men onekligen sätter de nio stiftschefernas artiklar ytterligare press även på dem (och EFS-ledningen!) att verka för samma sak. Bra, tycker jag personligen. Riksdagen har inte mycket att sätta emot, om trossamfunden i praktiken ställer sej bakom kristdemokraternas förslag till civilrättslig registrering.

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.

7 kommentarer:

Unknown sa...

Nånting så självklart!

Hur kan någon vilja krångla med någon annan process än denna enkla?

Först tänkte jag: Vad kloka de är. Sen tänkte jag: Är det klokt att komma fram till något självklart?
Och till slut tänkte jag: Det kanske är klokhet att hitta det självklara i en tilltrasslad röra.

--Bengt

Andreas Holmberg sa...

Javisst! Det intressanta är hur riksdag och regering kommer att reagera på det här - först EFK:s vigselavsägelse i morgonekot och så (majoriteten av) biskopmötets i dagens DN debatt! Det innebär ju ett kraftfullt stöd för KD:s förslag.

Det intressanta blir också hur detta påverkar kyrkovalet 2009 - och hur det i sin tur påverkar det "gamla", av riksdagspartierna fortfarande dominerade, kyrkomötets äktenskapsdebatt i höst.

Den 20 september 2009 kan bli mer spännande än någon av oss anade i fjol! Men är det någon som vet vad styrelsen sagt om EFS som nomineringsgrupp? (Tomas Nygren var ju försiktigt positiv i höstas).

Anonym sa...

Varför skriver du "stiftschef" och inte "biskop"?

Anonym sa...

Hej!

Med all respekt för biskoparnas åsikt att vi bör få en civilrättslig könsneutral äktenskapslag. Det är i sig en hedervärd åsikt. Men det är så dags att kräva det nu när riksdagen ska rösta om en könsneutral äktenskapslag 1 april i år. Men efter att Sverige fått en könsneutral äktenskapslag så är det här ju en principiellt viktig diskussion.

Notera dock att biskoparna är för en civilrättslig ÄKTENSKAPSlag. Det skriver de i artikeln. De är alltså INTE för kd:s alternativ att avskaffa ordet äktenskap i lagboken med syftet att hindra samkönade par att kunna ingå äktenskap. Idag har kd blivit ännu mer isolerade när det gäller sin noja att inte tillåta samkönade par ingå borgerliga äktenskap. Tom biskopar som tidigare var negativa till borgerliga homoäktenskap har nu i praktiken accepterat den reformen enligt debattartikeln.

Sedan får givetvis samfunden själv avgöra vilka par de vill viga och det oavsett om äktenskapslagen är civilrättslig eller inte.

Bengt

Andreas Holmberg sa...

Du har rätt, Bengt, i terminologifrågan. (En majoritet av dem som kommenterar på min blogg heter Bengt, tror jag - jag kan särskilja åtminstone 3 stycken ;o).

Sedan kan man väl fortfarande - som många gjort - mena att KD har ett oväntat stort stöd för den del av sitt förslag som handlar om att skilja samfunden från den juridiska biten av vigseln (vad man sedan nu kallar förbundet).

Det där med att "samfunden själva får avgöra vilka de vill viga" även om de (för-)blir statliga vigselförrättare på delegation låter ju fint, men betraktas av de flesta på vänsterkanten åtminstone som en ren övergångslösning (av typen samvetsklausulen 1958) - och öppnar verkligen för en extra dimension i diskrimineringsdebatten (kan STATEN som vigselförrättare anlita personer som med rätt eller orätt nuförtiden ofta jämförs med rasister?).

Anonym sa...

Andreas

"Det där med att "samfunden själva får avgöra vilka de vill viga" även om de (för-)blir statliga vigselförrättare på delegation låter ju fint, men betraktas av de flesta på vänsterkanten åtminstone som en ren övergångslösning (av typen samvetsklausulen 1958) - och öppnar verkligen för en extra dimension i diskrimineringsdebatten (kan STATEN som vigselförrättare anlita personer som med rätt eller orätt nuförtiden ofta jämförs med rasister?)."

Som information kan jag berätta att samfunden även kan vägra viga svarta par.

Och att en regel kan ändras senare gäller ju alla reformer. Det är idag bara v och mp som vill att samfund med juridisk vigselrätt ska vara skyldiga att viga alla par. Men skulle även s säga ja och de tre partier vinner valet 2010 är det ju bara för samfunden att själv avsäga sig vigselrätten. Hur enkelt som helst.

Bengt Held

Andreas Holmberg sa...

Hej Bengt! Du har förstås alldeles rätt i att alla reformer kan ändras senare.

Men vissa gånger är reformens karaktär av "snäll" övergångslösning tydligare än annars (ungefär som Postens Kassa Service ;o). Och i det här fallet finns det så pass många - också inom socialdemokratin - som finner det orimligt att en av samhället accepterad och utnämnd vigselförrättare ska kunna vägra viga homosexuella (jag antar att de inte heller anser att man ska kunna viga svarta, även om det kryphålet inte heller täppts till (frågan kanske inte har varit aktuell?)).

F.ö. kan ju de politiska partierna hur som helst - via kyrkomötet - bestämma även vem som ska få bli präst i Svenska kyrkan, så på det viset håller jag med dej om att vigselrättsdiskussionen är mindre relevant. Grundfrågan är naturligtvis om det även på 2000-talet kan anses teologiskt och medmänskligt/socialt acceptabelt att inte kyrkligt välsigna VARJE vuxen, frivillig och kärleksfull sexuell relation (och släpper man könskriteriet i den nya principens namn kan knappast antals- och släktskapskriteriet heller i längden bevaras; har man bytt princip/paradigm så har man).