Påskvänner!
Med stöd av Budbärarens undersökning rapporterar Dagen idag om att "EFS-präster säger nej till samkönade vigslar." Samtidigt innebär den rubriceringen att man utgår från den för mej besynnerliga tanken att EFS-präster normalt skulle säga ja till samkönade äktenskap. (Nu handlar ju diskussionen inte längre om att välsigna partnerskap, för partnerskapsbegreppet var ju bara en parentes som är på väg bort).
Jag väljer istället att utgå ifrån att EFS-präster, liksom Svenska kyrkan tills för några veckor sedan, säger nej till enkönade äktenskap. Då blir det verkligt uppseendeväckande att endast åtta av tio EFS-präster avvisar det breddade äktenskapsbegreppet och att endast sju av tio säger nej till att viga samkönade par!
Bland de mindre avvisande EFS-prästerna är visserligen ungefär hälften tveksamma, och man kan fundera över om de som är vigselberedda är det rent generellt, eller bara i enstaka hjärteknipande undantagsfall (är det sådana frågan gällde kommer saken i delvis annat ljus). Men som läget är idag är det generell vigselberedskap som efterfrågas av kyrkans ledarskap; några pastorala undantag i frågan vill man inte höra talas om från det hållet, lika litet som från Rfsl eller media, och sådana är därför inte heller relevanta för diskussionen inom just Svenska kyrkan.
Inte minst oroande är följande replik från en EFS-präst: ”Är begreppet äktenskap viktigare än vårt ansvar att acceptera alla?” Det måste ju betraktas som en svammelfråga. Vårt ansvar att acceptera alla handlar knappast om att till äktenskap viga alla som känner lust att däri ingå. Om mina barn vill gifta sej med varann om 10 år hoppas jag att de inte träffar denna EFS-präst. Dennes resonemang om acceptans öppnar för vilka galenskaper och stolleprov som helst. (Men prästen har kanske 10 av 100 EFS-präster med sej, glöm inte det!).
"Det är många som viger de som varit frånskilda trots att det finns bibelställen som talar mot det. Varför är inte det lika problematisk då? frågar en präst i en kommentar." En betydligt vettigare kommentar. Det finns naturligtvis en risk att verklig homofobi kommer upp till ytan i den här diskussionen - naturligtvis borde kyrkans generella utfästelse att viga frånskilda heteron också ha ifrågasatts, långt tidigare (den kan ju faktiskt innebära välsignelse av ren och skär otrohet, anm. 20090221). Enligt mej kan sådan vigsel bara ske som just "pastoralt undantag" efter ingående samtal - om den alls borde ske kyrkligt - och skulle därmed till vissa delar kunna anses som en parallell till homofrågan. Vi kan inte som kyrka lämna dörren till homosexuellt samliv vidöppen för alla som har lust - fler än man tror har enligt historiens vittnesbörd fysiska/psykiska förutsättningar för det - utan OM det alls ska förekomma någon välsignelse av sådant samliv (vilket jag som sagt varit öppen för men se nu vad det har lett till!) så ska det i så fall endast ske som pastoralt undantag för entydigt funktionshindrade - jfr Matt. 19:11f. - och på enskild pastors ansvar, jfr vigsel av frånskilda.
Evalotta Kjellbergs, EFS-präst i Örkelljunga, replik i Budis-intervjun är av stort intresse:
– Kyrkan borde helst avsäga sig vigselrätten, det skulle lösa ett av problemen. Men det största bekymret återstår, det är när den här vigselakten ska in i handboken. För då blir det en bekännelsefråga för mig.
Ja gode Gud, hur ska det bli? Någon gång i utvecklingen blir det upp till bevis för oss alla. Alla är vi konservativa moralister jämfört med någon annan ännu liberalare, det är bara att inse.
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer.
Och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Tack och lov att det finns EFS-präster som inte drar paralleller mellan homosexualitet och incest...
Och exakt VAD ger dej Majoy rätten att insinuera paralleller mellan syskonkärlek och övergrepp? Är din exonormativitet viktigare än vårt ansvar att acceptera alla?
F.ö. får man redan idag gifta sej med halvsyskon (på dispens). Den som byter paradigm till "all vuxen, frivillig kärlek ska också kunna uttryckas sexuellt och välsignas av kyrkan" kommer att få EN HEL DEL att ro iland. Read my lips.
(Men pastorala undantag har jag hela tiden varit beredd att diskutera - det är en annan sak än ett helt paradigmskifte).
Förresten - var inte nazisterna på rashygieniska grunder emot syskonäktenskap?
Majoy är nazist! Majoy är emot syskonkärlek!
Nä ja ba skoja´ ;).
Men det sättet att resonera är inte precis obekant i våra dagar. Och Elisabet Ohlson Wallin skojar inte ;(.
Gud förbjuder samkönade äktenskap. Jag är förvånad över att det finns EFS präster som är beredda att viga samkönade par.
På Budbärarens hemsida hittar jag rubriken: "EFS präster vill inte viga par av samma kön."
Rubriken är missvisande. Det kan tolkas som att ingen EFS präst vill viga par av samma kön. Sanningen är den att 8% är beredda att göra det.
Vad säger EFS styrelse och medlemmarna i EFS?
Parallelen majoy drar kommer väl utifrån din koppling med prästen som kan tänka sig viga homo par träffar på dina barn om tio år och tilllåter dem att gifta sig (så som jag uppfattar dig tyckert du båda handlingarna är fel...eller har jag missuppfattat dig där?)
Fråga: Är homosexuallitet ett funktionshinder och det pastorala undantaget innebär då, vadå?
(Inte för att koppla till att funktionshinder är en sjukdom, men Sjukdomsbegreppet för att homosexuallitet är en sjukdom avskrevs 1973, bara så att vi är på det klara med det)
Sen är jag inte lika beläst som dig när du använder dig av ordet exonormativitet - vad exakt innebär det ordet?
Sen kallar du majoy för nazist...Eller det är ett skämt... (förstår inte heller här vad du menar eller roligheten i det.) Förstår inte parallelen, du menar att det som Majoy skriver är nazistiskt, eller?
Uppfattar inte att majoy är emot syskonkärlek. Bilden som jag förstår att du syftar på med Elisabet ohlson wallin, är ju ett konstverk tolkat och gjort utifrån att någon kallar Guds skapelse för Cansersvulst...som bör tas bort. Det konstverket tycker jag handlar om att det finns strömmar inom kyrkan som har åsikter som påminer om att alla människor inte har samma värde. Är det så du uppfattar Majoy? Själv tycker jag du kommer närmare den strömningen, att alla inte har samma värde...
Men jag kanske helt har missuppfattat allt...
Läskig humor. Är det EFS officiella?
Syskonkärlek har jag inga problem med.
Däremot inskränkthet.
Hur det gör mig till nazist har jag lite svårt att se.
Vad Gud vill tror jag Gud är rätt ensam om att ha riktig koll på.
Hej kung av kosmoz och andra anonyma kommentatorer! Tack för den intressanta responsen.
Nej, jag tror naturligtvis inte att Majoy är nazist eller emot syskonkärlek. Men guilt-by-association brukar fungera just så: man konstaterar att någon i någon begränsad fråga tycker som nazisterna (t.ex. att syskonsex är fel) och man likställer ett avrådande från direkt sexuella kärleksuttryck med ett avståndstagande från själva kärleken. Så fungerar det, och om än jag själv avvisar metoden tyckte jag faktiskt det var tjänligt åt Majoy att tillämpa den på henne.
Alla är vi som sagt moralister och konservativa i någon ännu mer "liberals" ögon, och det är nyttigt att upptäcka det. Det är också nyttigt att inse att om vi ersätter det gamla paradigmet med "vuxen-frivillig-kärleksprincipen", så har vi otvetydigt gjort oss av med möjligheten att avvisa syskonsex utan att hemfalla till samma typ av fördomar och moralism som vi klandrar hos andra. Det finns t.o.m. ett inte så litet moment av rashygien i (det berättigade) avståndstagandet från syskonäktenskap. Hur hanterar vi det inom det nya paradigmet?
Återkommer till kosmoskungens andra frågor. Ska nu till biblioteket med barnen. Men tack alla för responsen.
Exonormativitet var ett av mej nyuppfunnet ord för att spegla Majoys uppenbara aversion mot syskonäktenskap - hon tycks ju se ner på alltför endogama förbindelser och förespråka mer exogama (som alltså inte äger rum inom den allra närmaste släkten).
Hon tycks ju mena att det är kränkande att jämföra homosex med syskonsex, och då undrar jag vilka fördomar hon grundar det på.
Pedofili vore absolut en kränkande jämförelse, då pedofili i sej innebär ett övergrepp (mot ett barn). Jag har heller aldrig själv gjort den jämförelsen, och jag har starkt kritiserat den så fort den dykt upp hos andra.
Men varför vuxen, frivillig och trogen kärlek inte skulle kunna få uttryckas sexuellt just i fallet med syskon - om man knäsatt vuxen-frivillig-trogen-principen i alla andra sammanhang - det övergår sannerligen mitt förstånd. (Dessutom är det vad jag förstår redan lagligt att gifta sej med ett halvsyskon på dispens).
Jag anser helt enkelt att Majoy utifrån SITT perspektiv (obs!) inte har någon rätt att uttrycka sej så nedvärderande mot syskonsex och syskonäktenskap som hon gör, genom sin upprördhet över att jag för in detta i diskussionen. Men jag är öppen för att lyssna in hennes eventuella argument, och är intresserad av hur fördomsfria dessa argument kan tänkas vara.
(Filmtips: Vilgot Sjömans Syskonbädd. Plus en annan svensk film från 2000 eller 2001 som annonserades i svenska tidningar med den typiska men osakliga snyftrubriken Deras kärlek är förbjuden. Det är naturligtvis inte syskonkärleken som är förbjuden - det är själva sexet. Men såna distinktioner är tydligen för svåra att göra nuförtiden).
Hjälp - hur tar man bort sina egna kommentarer? Hjälp mej nån - dubbelpostning ser inte bra ut!
Förtydligande: Jag är alltså INTE för syskonsex och syskonäktenskap, men betraktar absolut sådant som möjligt att diskutera i pastorala undantagsfall (precis som också svensk lag gör när det gäller halvsyskon, jfr Abraham och Sara).
Utan alla jämförelser i övrigt betraktar jag också förbindelser med någon av samma kön som tänkbart att diskutera som pastorala undantagsfall när det gäller människor med ett tydligt funktionshinder - som alltså inte KAN tända på någon av det motsatta könet - men däremot omöjligt att (av kyrkan, staten må vara hänt) presentera som likvärdigt alternativ till äktenskapet mellan man och kvinna för den som faktiskt KAN tända sexuellt på personer av motsatt kön.
Om mina barn visar sej vara genuint homosexuella hoppas jag naturligtvis att de av både samhälle och kyrka blir bemötta med all den ömhet och förståelse som situationen kräver. Däremot kan jag inte se det som positivt att kyrkan blir så "queer-teologisk" att den inte ens för den som har ett val framställer familjebildning med någon av motsatt kön som det eftersträvansvärda. Eller att den inte vågar framställa det som en fördel för ett barn med 2 föräldrar att, allt annat lika, ha en far. (Tillgång till en far ses väl alltid ANNARS som en positiv faktor, varför då inte i detta sammanhang?).
Historien och sunda förnuftet visar med önskvärd tydlighet, anser jag, att de flesta av oss har potential att attraheras både fysiskt och själsligt även av människor med samma kön - liksom t.ex. av grannens fru o.s.v. - men det behöver naturligtvis inte innebära att också kyrkan (obs!) och EFS ser det som lika lämpligt att leva ut.
Den statistik vi diskuterar här är på några punkter lite svårtolkad och därmed knepig att rubricera. De EFS-präster som "kan tänka sej" vigsel av personer med samma kön, syftar de på speciella undantagsfall (som förre mf Bertil Johansson tycktes göra när han inte ville kommentera saken i största allmänhet utan bara utifrån konkreta själavårdsfall). Eller är det en generell utfästelse också gentemot ungdomar som med gott resultat levat eller kunnat leva i heterosexuella förbindelser? Ett rent stolleprov i så fall, anser jag, som absolut borde diskvalificera personerna från barn- och ungdomsarbete i kyrkan (precis som Åke Greens obehagliga utgjutelser å andra sidan också gör eller borde göra det). Och observera att saken numera sällan diskuteras i form av pastorala undantag - det är generell acceptans, välsignelse och dessutom ÄKTENSKAP som utlovas.
Ännu ett inlägg: även jag uppfattade alltså Åke Greens utgjutelser som ytterst obehagliga. Det var bra att saken prövades rättsligt, eftersom han uppenbarligen var klandervärt omedveten om den kontext av hot och våld mot homosexuella där hans yttranden gjordes.
Samtidigt förtjänar även Green den rättvisan att vi medger att han aldrig sa att homosexuella var en cancersvulst i vårt samhälle. Att - som den annars intelligente K G Hammar - inte inse skillnaden gentemot att säga samma sak om homosexualitet, är ju närmast generande. Om Tommy Körberg eller Christer Sturmark sa att fundamentalistisk religiositet är en cancersvulst som sprider sej i vårt samhälle, är det faktiskt inte samma sak som att säga att pingstvänner är cancersvulster.
Men visst ska Åke Green kritiseras skarpt för sitt ordval och sitt sätt att koncentrera sin predikan på att främst peka ut just homosexuella och att i samma sammanhang nämna tidelag o.s.v.
Skicka en kommentar