Påskvänner!
Maria Küchen lyckas verkligen ge oss Svenska kyrkans vägval - som också är EFS:s! - i ett nötskal i sin utmärkta krönika i Kyrkans tidning: "Kyrkan i dag är inte Idol". I den alltmer groteska situationen att vara världens största lutherska kyrka (nåja, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien kör om oss vilken dag som helst) i världens näst Estland mest sekulariserade land, kan man knappast förvänta sej annat än att medlemsraset fortsätter tills en majoritet av folket inte längre är medlemmar.
Jag märker att både liberalteologer och en del högkyrkliga och andra har en bild av att om bara de själva fick dominera kyrkan ännu mer, så skulle medlemsraset kunna hejdas rätt snart (eller inte alls ha inletts om de fått dominera mera tidigare). Tillåt mej tvivla. I klarspråk: Att Sverige så länge haft världens största evangelisk-lutherska kyrka beror på att folk i århundraden varit så illa tvungna att vara medlemmar - samt på att vårt land råkar vara något större än såväl Danmark, Norge som Finland. Klart folk ska slippa vara medlemmar, särskilt om man inte längre tror eller ens sympatiserar med kyrkans budskap. (Ja, ska man få vara medlem om man driver kampanj mot det grundläggande innehållet i kyrkans bekännelse? I varje fall bör man definitivt inte få vara präst).
En kraftig, biblisk kyrkväckelse skulle knappast motverka utan snarare påskynda medlemsraset (åtminstone på kort sikt), när de många kyrkomedlemmar som idag faktiskt inte tror på Jesus som sin Frälsare vill slippa förknippas med en förkunnelse om syndernas förlåtelse i hans namn och blod, om omvändelse från synden - inklusive mammon - och från djävulen med allt hans anhang, ja, om både evighetens ljus och evighetens allvar.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar