En bön av C O Rosenius vid slutet av jubileumsåret

Jul- och påskvänner!

Så här under missions- och Rosenius-årets sista skälvande timmar kan vi väl med Rosenius be för missionen? Observera att han skrev den 5 år före bildandet av EFS, och 15 år innan EFS skickade ut sina första egna missionärer (det vi firat i år, alltså). Men bönen är högaktuell än idag och omfattar både den s.k. inre och den s.k. yttre missionen.

Kan du inte sjunga den här eller någon annan melodi, så läs sången/bönen, gärna högt! Sången lär nu till och med vara på väg ut ur ELM-BV:s sångbok, men den finns alltså kvar på nätet i denna lätt bearbetade form. (Du som tycker att den fortfarande klingar alltför ålderdomligt är hjärtligt välkommen att skriva/komponera en ny sång på samma livsviktiga tema!).



Vår store Överherde, till dej vår lovsång går! 
Du fått all makt i himlen och på jorden. 
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år, 
och därför finns den även kvar i Norden. 
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand 
bär spiran över världen och över detta land, 
bär nycklarna till döden och dess rike. 

Om du nu åter sänker hit ner till denna jord 
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja, 
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord 
att alla dagar du bland oss vill dröja. 
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god, 
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod, 
vi går de dolda skiften glatt till mötes. 

Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år, 
din nåd och makt gör känd på hela jorden! 
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får, 
föröka nu och stärk den klena hjorden. 
Låt många nu få smaka hur underbar du är 
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär, 
förenade och saliga för evigt. 

Bevara dina trogna, o Herre, denna tid 
i trons uppriktighet och Andens enhet, 
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid - 
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet. 
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod, 
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod, 
och korsets smälek glatt med dej vill bära. 

För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej, 
som evangelium åt alla unnar! 
Låt sändebudens fötter då låta höra sej, 
som seger genom Frälsaren förkunnar! 
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går, 
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår, 
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

Allan Hofgren

Påskvänner!

Som tidigare meddelats i både Dagen och EFS:s hemsida har förlagsredaktören m.m. Allan Hofgren fått hembud. För mej är han mest ett frekvent namn, en signatur under åtskilliga Budis-artiklar och förlagspublikationer. Jag förstår att han och hans nyligen hemgångna hustru Birgit betytt mycket för EFS under ett långt liv, och inte minst för Betlehemskyrkan.

Men under EFS:s 150-årsjubileum på Älvsjömässan fångade jag upp honom längs en gång- och cykelväg för att tacka för den spännande "bilderboken" från 100-årsjubileet, där EFS:s historia gås igenom år från år med hjälp av gamla klipp och texter. Den är alldeles ovanligt läsvärd och läsbar, och Allan gladdes över att den var mycket efterfrågad även nu 50 år senare. I den boken framgår tydligt också sådant som mer panegyriska jubileumsböcker far över med hartassen, nämligen konflikter, oegentligheter, misslyckanden. Det har bokens redaktör stor heder av. Men den visar också hur Gud lett genom allt och kan vända allt till det bästa.

Även i 150-årsskriften "I detta tecken" medverkade Allan Hofgren med en mer sammanfattande historik över de första 100 åren (Torbjörn Larspers skrev om tiden efter 1956). Hofgrens text är liksom Larspers´ mycket läsvärd, med reservation för framställningen av Waldenströms försoningslära. (Hur den konflikten beskrivs i respektive samfund så här 135 år efteråt vore värt en särskild text, och jag återkommer nog till det). Vare i detta sammanhang nog sagt att Allan Hofgren gjort en stor insats för EFS idag genom att aktualisera EFS igår. Historielöshet är minnesförlust. Hoppas någon för hans gärning som samfundshistoriker vidare.

Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lysas upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid,
Gud är trofast, sjung i evighet!