Nu har Schartau-konferensen börjat!

Påskvänner!

Ingen av oss hinner väl dit om vi inte är där redan - och vi är väl bevars "rosenianer" - men det är onekligen ganska dråpligt att romersk-katolska Kristus Konungens församling i Göteborg idag arrangerar en "Schartau-konferens". Komminister Daniel Willborg har just berättat lite allmänt om Schartau, och om några minuter börjar professor Anders Piltz sitt föredrag "Det stora allvaret." Efter en timme kommer så rektor Fredrik Sidenvalls föredrag om "Nådens ordning". Kl. 11.30 blir det mässa med kardinal Anders Arborelius (vid vilken varken Willborg eller Sidenvall lär få kommunicera) och därefter lunch och panelsamtal. Dagen avslutas kl 15.00 med "gudstjänst" som kardinal Anders Arborelius och komminister Rolf Pettersson leder. Ja, vad ska man säga ;o).

Bra initiativ med en "Schartau-dag"! Det är väl bara lite märkligt att gammalkyrkliga och romerska katoliker också ska ha gemensamma gudstjänster med en mässa där bara värdförsamlingens medlemmar får ta emot nattvarden. Om jag vore Sidenvall och Willborg skulle jag ha ordnat en nattvardsgudstjänst i någon grannlokal under tiden.

Det är i det här läget lite svårt att undvika frågan: "Vad skulle Schartau ha sagt?"

Om vi nu ska vara rättvisa...

Påskvänner!

Förre stiftschefen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, upprörs över att Stiftelsen Berget i Rättvik (med S:t Davidsgården och Meditationsgården) ser ut att bli romersk-katolsk. Nu är det väl inte alldeles självklart att hela anläggningen blir romersk-katolsk för att kommuniteten inkl. prästen konverterar - bl.a. ska ju den dagliga morgonmässan i Svenska kyrkans ordning fortsätta som vanligt, även om en mässa i romersk-katolsk ordning läggs till frampå kvällen. Men visst, ett visst tillsynsansvar kommer tydligen att gå över till Anders Arborelius. Och visst kan saken diskuteras.

Enkel rättvisa kräver dock en viss förmåga till alternativseende och sinne för proportioner - när det kommer till anklagelser om "stöld". Vad var det som hände i Sverige under 1500-talet egentligen ur ett romerskt-katolskt perspektiv? Erövrades inte otaliga anläggningar då "från påven och hans kyrka"? Om än den allmänneliga kristna tron bestod (åtminstone fram till 1900-talet), liksom socknarna och deras kyrkor (minus en del kyrksilver och klockor), kan man absolut argumentera för att samma sak som nu verkar ske på Berget skedde även då, fast med omvända förtecken och i mycket, mycket större skala.

Större barntält med barnmöten önskas

Påskvänner!

Jesusmanifestationen igår var på många sätt en underbar tillställning. Ett stort tack till Lennart Möller & c:o! "De kommer från öst och väst"-känslan vid intågen i Kungsträdgården bestod från i fjol, och jesusorden på sina pinnar tålde verkligen att upprepas. I år var även Missionskyrkan med också officiellt - på Norrmalmstorg med missionsföreståndare Göran Zettergren och riksevangelist Gunnel Noreliusson - och i Gamla stan - där vi tillbringade de första timmarna - stod Hakon Långström med Göran Skytte på Stortorget och de romerska katolikerna med Anders Arborelius och Raniero Cantalamessa på Mynttorget. (Om torgen i övrigt, se Jesusmanifestationens hemsida). 

Svenska kyrkan och/eller EFS var de facto också representerade (EFS t.o.m. med manifestationsgeneral ju och Svenska kyrkan med, förutom Hakon Långström då, en i tjänst varande kyrkoherde på Medborgarplatsen plus en massa vanliga deltagare, bl.a. jag och Åke Bonnier). Men de/vi hade inga "egna" torg - blir det kanske en tydligare satsning nästa år eller vill vi medvetet blanda upp oss mer med övriga samfund?

Bra idé att ersätta den ifjol oändligt långa predikan (en tolkad indonesier) vid samlingsgudstjänsten med flera kortare (7 minuters) bidrag. Göran Skytte talade om senapskornet och dess utveckling och tillämpade det särskilt på kristenheten i Sverige ("för Gud är ingenting omöjligt"), och Raniero Cantalamessa - påvens huspredikant tolkad av Hans Weichbrodt - talade om livet med Jesus som en natt som går mot evig dag ("natten är framskriden och dagen är nära"), medan livet utan Jesus är en dag som går mot evig natt. En syriansk präst eller biskop försökte lära oss Fader vår på arameiska - men visst hade den plötsligt blivit mycket längre; jag misstänker starkt att karln tjuvpredikade lite också ;o).

Övriga talare missade jag p.g.a. vistelse i barntält m.m. (Anders Arborelius t.ex., var det inte lite mycket med TVÅ katoliker?), men Bengt Johansson ledde förnämligt allsången i bl.a. "Det finns djup i Herrens godhet". Över huvud taget torde terassen  norr om S:t Jakobs kyrka kunna rekommenderas för dem som vill följa Jesusmanifestationens huvudsamling lite "från läktaren" men ändå nära. Utsikten över folkhavet är fantastisk, och det är skönt med lite lummig grönska en solvarm dag som den här.

Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...

Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.

Du kallar oss, Kristus, att föra

din kärlek till barnen vi fått,

att kända och älskade göra

de vägar din Ande har gått.

Vårt arbete gör till ett redskap

för dig och din vilja med dem,

en ljus och en helig gemenskap

som hjälper oss alla nå hem.

En ny Anders?

Påskvänner!

Å nej - nu får inte vi EFS:are sabba det fina ekumeniska samfundsledargänget "Vi Som Heter Anders":

Anders Sjöberg (EFS), Anders Blåberg (EFK), Anders Svensson (MK), Anders Wejryd(SvK), Anders Arborelius (RKK), Anders Östman (FA, nähä, var han bara informationsansvarig).

Jag har säkert glömt någon. Har vi verkligen ingen ny kandidat som också heter Anders? Eller åtminstone Andreas eller Andrea?

(Missionskyrkan och Svenska Frälsningsarmén föredrar Göran - S:t Göran och draken ni vet. Men SMK:s förre missionsföreståndare hette faktiskt Anders-son).

Skämt åsido: Anders Sjöberg har upprepade gånger lyft fram sin namne, lärjungen Andreas - han som bara nämns tre gånger i evangelierna och varje gång i ett sammanhang där han förde människor till Jesus (1. Sin egen bror 2. Pojken med bröden och fiskarna 3. Grekerna som sa "vi skulle vilja se Jesus"). En god förebild för en missionsföreståndare - och för oss alla.

Själva namnet - som ju också jag bär - kan ju tydas på två sätt. Antingen som "manlig" eller som "mänsklig". Jag föredrar den senare tydningen. Mänsklig - med fel och brister men också med gåvor och möjligheter.

Herren lever! Orden når oss: se jag gör allting nytt!

Framtiden väntar, res dig, gläd dig som människa.