Lennart Möller till minne

Påskvänner! 

Lennart Möller presenterar Lennart Nilsson Award på Bokmässan i Göteborg 2009

Professor Lennart Möller (f 1954) är död (19 november) och begraven (15 december). Läs artikeln i Dagen och intervjun med hustrun Marie!

Själv har jag pratat med Lennart vid ett kyrkkaffe i Efs-kyrkan i Sundsvall för kanske 8-10 år sedan efter att han predikat vid 11-gudstjänsten. Han berättade då för mej att han både som förkunnare, författare och amatörarkeolog (se boken The Exodus case) inspirerats mycket av Efs-predikanten och författaren Josef Stenlund.

I sammanlagt över ett kvartssekel satt Lennart i Efs styrelse. Imponerande! Roligt också att Lennart som medlem i "expertkommittén" (tre professorer) hjälpte Johan Tell med den "miljöaktivistiska" boken 100 sätt att rädda världen! Både skapelse- och frälsningsperspektiven var ständigt aktuella för Lennart, och inte minst som ordförande för Jesusmanifestationen brann han för att alla också i vår tid skulle få höra om Jesus och hans ojämförligt betydelsefulla sätt att rädda världen.

Lennart dog bara två dagar efter den äldre medkämpen Carl-Erik Sahlberg (f 1945). Båda ville de hjälpa oss att lyfta fram Jesus i både ord och handling. Välsignelse över deras minne! 

Helg med Lennart Möller i Sundsvall

Påskvänner!

Gott slut på det gamla kyrkoåret!

Förra helgen var jag på "Mellanspel i Mellansel" men hann även mellanlanda i Sundsvalls EFS på hemvägen. Där hade man haft bibelhelg om "The Exodus Case" med prof. Lennart Möller, även medlem av EFS:s styrelse och planeringsledare för Jesusmanifestationen. Inte alls fel att tala om uttåget ur Egypten i samband med en Domssöndag f.ö.

Jag hann höra en del av hans avslutande predikan, som bl.a. berörde "det femte evangeliet" som han kallade ett falskt evangelium: nämligen våra understrykningar som han menar tenderar undvika bibelns salta saker och varningar. En annan poäng var "vi och dom"-tänkandet, där vi knappast själva räknar med att bli häktade och dömda - men också rövaren på korset som dömdes fri av Jesus. Av nåd.

Efter avslutningsfikat fick jag tillfälle att ställa några frågor till Lennart, bl.a. om Jesusmanifestationen där jag nämnde mitt önskemål om "förträning" lokalt av lämpliga, enkla sånger i marschen in mot Kungsträdgården. T.ex. Vi ska nå vårt mål eller Vi ska vandra i Guds kärleks ljus. (Det saknade jag f.ö. även på EFS:s 150-årsjubileum 2006, då marschen upp mot Skansen kändes alltför tyst och anonym trots den stora mängden deltagare och spridda ansatser till "Med Gud och hans vänskap" och andra nyare sånger).

Jag ställde även frågor om äktenskapet och om EFS verkligen är tydligare än Missionskyrkan (som sagt att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna - men att pastorer och församlingar som vill lika gärna kan viga män med män och kvinnor med kvinnor till ett kristet äktenskap). Lennart menade att EFS nog är tydligare än så, men också att linjen framöver beror mycket på vilka som väljs in i styrelsen och vilka anställningsformer "EFS-prästerna" har i framtiden. Jag hoppas att EFS kan vara tydlig om äktenskapet, men också starkt försvara mänskliga rättigheter och asylrätt i en tid när homofobi och drakonisk lagstiftning breder ut sej i öst och syd (undantaget Sydafrika!) samtidigt med att queerologi och tokfeminism breder ut sej i väst och nord.

Sen måste jag ju även göra lite reklam för ännu en bok där Lennart Möller medverkat (om än han inte står som författare), nämligen 100 sätt att rädda världen. Där står inget om att "Jesus för världen givit sitt liv", men mycket om hur vi kan bidra till att "bruka och bevara" skapelsen på bästa sätt. Också ett vettigt perspektiv i Domssöndagstider. Det gäller att plantera sitt äppelträd oavsett när Jesus kommer, och vare sej det nu var Luther som sa det eller inte...
//: Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://
//: Vi ska vandra, å-å,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://

//: Siyahamb´ ekukhamyeni kwenkhos,
siyahamb´ ekukhanyeni kwenkhos ://
//: Siyahamba, o-oh,
siyahamba ekukhanyeni kwenkhos ://

Jesusmanifestationens general på besök i Lule

Påskvänner!

Den lindrigt evangelisk-lutherska kyrkhelgen i Sofia församling som inleddes idag med predikan av K-G Hammar (och som fortsätter i morgon med bl.a. John Shelby Spong som förkunnare) är lyckligtvis inte det enda som händer i Svenska kyrkan i helgen (även om det bådar ont inför framtiden om det får passera opåtalt).

I Stadsökyrkan i Nederluleå församling medverkar EFS-aren och Jesusmanifestationsgeneralen Lennart Möller i en verkligt evangelisk-luthersk kyrkhelg kring Guds ord. Mina föräldrar rapporterar mera därifrån, tror jag.

Och själv är jag här i Mellansel och ska i morgonkväll spela på nattvardsgudstjänst i kapellet och på söndag delta i en teckenspråksgudstjänst i Gullänget. Jag har varit med på två teckenspråksgudstjänster tidigare, en i Jönköping och en i Storuman, och båda har varit djupt uppbyggliga erfarenheter. Trots att det är vi hörande som känner oss handikappade en sådan gång ;o).

Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen ska få leva, halleluja.
Öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold, halleluja!

Boka in Jesusmanifestationen 2009 - trots att den kanske faktiskt är emot någonting

Påskvänner!

Boka in den 2 maj 2009 redan nu! EFS har väl inte även då årskonferens samtidigt som Jesusmanifestationen? Och när professor Lennart Möller vid Karolinska institutet, tillika styrelsemedlem i EFS, ska vara "general" måste väl extra många EFS:are sluta upp? 50 000 kristna i Stockholm har nämnts som "trosmål", och i så fall lär vi ha övertrumfat 1 maj-demonstrationerna med bred marginal (det lär dessutom bli svårt för media att noncha manifestationen en gång till). Men sympatiskt nog är det alltså fullt möjligt att demonstrera mot regeringen ena dagen och för Jesus nästa dag.

Fast är Jesusmanifestationen bara "för"? I instruktionerna inför 3 maj 2008 hävdades det ju att deltagarna enbart skulle vara positiva, och "demonstrationsplakaten" innehöll som bekant endast jesusord. (Jättebra, tyckte jag och många med mej). Det ifrågasattes därför varför inte fler kristna tyckt sej kunna vara med, och särskilt ärkebiskopens och Svenska kyrkans uteblivna officiella stöd kritiserades skarpt.

Men både i en intervju efter vårens manifestation och i en debattartikel i Dagen för omkring en vecka sedan hävdar Stanley Sjöberg att Jesusmanifestationen är ämnad att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med Ecce Homo som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar.

Aha - är kanske Jesusmanifestationen "mot" något ändå? Och var det detta som vissa kyrkoledare kände på sej? Själv anser jag nog att det i praktiken är omöjligt att bara vara "för" utan att också i praktiken ta avstånd från vissa saker. Det är visserligen "roligare att säga ja", men det verkar sällan trovärdigt (snarare direkt puckat) att påstå sej bara säga ja. Däremot är det fullt möjligt att lägga fokus på det positiva snarare än på det ofrånkomliga, följdriktiga avståndstagandet från vissa saker.

Men Stanley Sjöberg, som ju tänkte sluta agera draglok för manifestationen men nu tydligen är igång igen i alla fall, får faktiskt bestämma sej: antingen vill man samla ALLA intresserade, alla som kallar sej kristna, till en ganska allmänkulturell men dock Jesusmanifestation, där såväl teologiskt liberala som konservativa, såväl Livets Ord som Ekumeniska gruppen för Kristna Homosexuella ska känna sej hemma och bidra med seminarier (även av typen Svenska kyrkans på Pridefestivalen). Eller också är Jesusmanifestationen direkt eller indirekt riktad mot bl.a. konstutställningen "Ecce Homo" (vars 10-årsjubileum i år firas med nya utställningar, bl.a. i Uppsala), och då kan man rimligen inte förvånas över att Svenska kyrkans ledning m.fl. Elisabet Ohlsson-positiva grupper inte vill ställa upp i Jesusmanifestationen.

Själva kan jag tänka mej båda utvecklingarna: Jesusmanifestationen som ett "torg" där Jesus i vart fall ställs i starkt fokus under en stockholmsk vårdag varje år. Men där alla möjliga jesusbilder får föras fram och "tävla" om uppmärksamheten. Eller också en smalare Jesusmanifestation, där kyrkans klassiska trosbekännelser står i fokus och det, trots positiva plakat, finns en genomgående polemisk udd mot "avfallet" i t.ex. Svenska kyrkans ledning.

Vad säger EFS-aren Lennart Möller? Det här måste ju manifestationsledningen diskutera inför den planerade breddningen av deltagandet 2009.

//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.

//: För då har vi en sann gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
gemenskap med varann, gemenskap med varann,
gemenskap med varann, en sann gemenskap med varann.

//: Jesu Kristi, Guds Sons blod, renar från all synd,
renar från all synd ://
renar från all synd, renar från all synd,
renar från all synd, blodet renar från all synd.

Lennart Möller och Jesusmanifestationen

Påskvänner!

Nu har väl ändå Lennart Möller tidernas chans att få med Svenska kyrkan på 2009 års Jesusmanifestation? (Ja, kom till Stockholm då du också, käre läsare!). Alla argument som grundar sej i rädsla för olämpliga paroller eller tveksam teologi hos vissa deltagande församlingar måste väl ha blåst bort med vinden sedan Svenska kyrkan nu deltagit i ett arrangemang med devisen "Den svenska synden bryter gränser"? Om inte annat kan väl SvK delta i Jesusmanifestationen för att missionera och omvända andra till den rena evangelisk-lutherska prideläran ;o)?

Ni EFS:are och övriga svenskkyrkliga som fortfarande känner tveksamhet inför Jesusmanifestationen får gärna läsa den "omvände" missionspastorn Torbjörn Bådagårds reflexioner längst ner i texten Röster från Jesusmanifestationen på Missionskyrkans hemsida.

Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över andra namn.
Himmel och jord dig hyllning bär,
vårt hopp, vår säkra hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar:
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.

Lennart Möller general för nästa Jesusmanifestation

Påskvänner!

Världen idag meddelar att EFS-styrelseledamoten Lennart Möller, professor vid Karolinska Institutet, ska hålla i trådarna för en ny Jesusmanifestation 2009.

Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut i världen all!

Jesusmanifestationen

Kära påskvänner och övriga läsare!

På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.

Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.

Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.

Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.

Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.

100 sätt att rädda världen

Kära påskvänner!

Så här i påsktider kan det väl vara passande att göra reklam för Johan Tells bok "100 sätt att rädda världen". Den har jag både hittat för 119 kronor på Bokia och för 49 kronor på den lokala ICA-affären, men oavsett pris så var den värd det (i inbunden form åtminstone, pocketupplagan yttrar jag mej inte om).

Tell skriver humoristiskt och spänstigt, och bildmaterialet är av högsta klass. Dessutom har EFS:s egen styrelsemedlem, professor Lennart Möller, suttit med i redaktionskommittén! Inte illa!

Det enda jag grubblat lite över är om de 100 råden är uppställda i prioritetsordning. Jag har kommit fram till att de inte kan vara det. Vad tror du? (Tolle lege=tag och läs!).

PS. Det viktigaste sättet att på allvar rädda världen, men som av naturliga skäl inte är omnämnt i just den här boken, är ju det som står om i Joh. 3:16-18, som vi firat nu under påsken och berättar om i evangelisation och mission. Men om vi i det sammanhanget också läser och tillämpar 1 Joh. 3: 16-18 så måste ju verkligen både miljöarbete och fattigdomsbekämpning ligga oss varmt om hjärtat. DS.