Påskvänner!
Så här förkunnar Herren Jesus i dagens evangelium:
"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter ska skakas. Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte ska inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den ska komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.”
Men så här förkunnar förre ärkebiskopen teol dr K-G Hammar:
https://vimeo.com/35616571
"När det gäller tidens slut så är jag ju mycket johanneisk i den bemärkelsen att själva poängen är ju att Jesus återvänder ständigt i varje nytt nu, och utmanar oss på det viset. I varje medmänniska återvänder. Det är liksom själva... att göra en slags världshistoria med Jesu återkomst, det ligger rätt fjärran för mig. Men det är narrativt det också, ju. För mig. Och berättelsen finns ju där, trosbekännelsen har ju detta, men den ska vi också förstå narrativt. Inte som att vi tror på trettio olika punkter."
K-G anser sej alltså därmed vara "mycket johanneisk" i sin förkunnelse. Vaddå "johanneisk"??? What about Joh. 5:29-30: "
Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Eller Joh. 6:39-40:
"Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.” Eller Joh. 12:48:
Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. Eller 1 Joh. 2:28:
"Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst." Eller 1 Joh. 3:2-3:
"Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren." Eller 1 Joh. 4:17:
"I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen." Johannes skulle ha baxnat om han fått höra att Hammar räknar sej som "johanneisk". Johannes är definitivt inte "hammarsk"!
Men det är ju inte bara Kristi återkomst som ligger fjärran för Hammar att betrakta som en händelse i historien. Det gäller naturligtvis även jungfrufödelsen och uppståndelsen (kom även ihåg hans ökända statements i Kyrkans Tidning apropå evangeliernas skildringar av Jesu liv: "Kristus är en tankekonstruktion" och "Vad som egentligen hände kan vi lämna därhän"):
"För mig är det inte speciellt viktigt vad som hände för 2000 år sedan. För det gör inte så stor skillnad för mig. Därför att när man sa att Jesus måste ha lidit och dött för våra synder och uppstått för vår rättfärdiggörelses skull o.s.v. så är det insatt i en världsbild som är präglad av skapelse, syndafall och återställelse som vi ju måste tolka mytologiskt, alltså måste vi också tolka Jesusberättelsen mytologiskt. Och då är ju det intressanta i vad mån denna berättelse tolkar våra liv dagligen och stundligen, inte exakt hur han uppstod den gången. --- Det är vi som drar slutsatser av denna gudsnärvaro på olika sätt. Jag tror alltså inte att Gud bestämde att bryta igenom nån slags gräns i Jesus på ett annat sätt än att vi som kristna har uppfattat det och denna berättelse har uppstått. Det är det provisoriska religionsfilosofiska förhållningssätt jag har, därför att det skapar ännu större problem om man säger att just på en punkt bröt Gud igenom. --- Jag tror alltså på gudsnärvaron, och jag tror på att vi i vår tradition har den här berättelsen, som i och för sig är unik i betydelsen det här med korset och uppståndelsen, men det behöver inte betyda FÖR MIG att det har skett en unik historisk händelse rent referentiellt i betydelsen något som refererar till nånting som jordisk verklighet eller så. Men det är vårt sätt att berätta det på. Buddha han föddes ju också med jungfrufödelse. Det har ju alla stora gjort, så konstigheterna finns ju överallt, va. Och varför just vår berättelse ska vara mer referentiell än alla andra berättelser kan jag inte heller få in i min arma skalle. Men jag skulle ju vilja att vi hade ett mer generöst klimat, så att säga, jag menar att om den ene har ett behov av att tro på det ena sättet och den andre på andra sättet, ja, so what? I Nya testamentet tycks det finnas plats för många olika sätt att förhålla sig. Om man nu ser det här narrativt."
Tänk er Hammar som konverterad flykting förhörd av Migrationsverket om sin kristna tro! Eller Dagen-läsarens påpekande: varför ska man kräva kristen tro av kyrkans vaktmästare när man inte kräver det av kyrkans ärkebiskop? (Hans Lindholm reagerade kraftigt mot detta, men Dagen-läsaren hade ju rätt). Att Hammar i samtal med Dalai Lama kallade sej själv för "en liten buddhist" är kanske mer signifikativt än någon kunde ana. Kristen tro står han i varje fall inte för utan är samma andas barn som
"biskop" Spong, om än något mer förfinad.
Gud sej förbarme. Också över mej. För nu är det advent och jag tror att vi ska ta till oss Mästarens predikan trots allt. Både till dom - även över våra miljösynder - och tröst. Han som kom i Herrens namn och som ska komma i makt och härlighet kommer till oss också nu - i ord och sakrament. "Ja, han kommer, alltid nära / stund för stund i kyrkans år. / Konungen som skyn ska bära / redan bland oss går." (SvPs 425). "Döm mitt hjärta här i tiden / innan världen döms av dig, / och när tiden är förliden / i ditt domslut fria mig." (SvPs 354).
Inlägg
