Församlingsgrundande på Island

Påskvänner!

På senaste distriktsstyrelsemötet berättade Belay Negeri att en ny församling grundats på Island - anknuten till Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien! Tusen år efter Islands kristnande och mitt under hedendomens återkomst i både Sverige och Island finns en motrörelse som Efs pionjärmissionärer på 1800-talet är delaktiga i. "Sänd ditt bröd över vattnet - ty i tidens längd får du det tillbaka."

Islands undersköna nationalsång av prästen och psalmdiktaren Mattías Jochumsson är en lovsång och heter just Lofsongur. Idag, den 17 juni, är det Islands nationaldag:

Mekane Yesus-kyrkans europeiska gren möts i Örebro (eller rättare sagt Götabro)

Påskvänner!

Det här är ju en jättespännande nyhet! Jag känner Belay Negeri lite grann efter distriktsårsmötet på Hagaberg i april, då jag valdes in i Efs distriktsstyrelse där han redan sitter. Gud välsigne konferensen på Götabro som pågår hela nästa vecka! Vi får be med gamle (eller på sin tid unge) prästen Lars Thorstensson Nyberg i Sions Sånger 1745:

1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
blir er gammal, tung och lång!

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1745 (25 år), bearb. A.H.
Musik: Svensk 1697

Världens största lutherska kyrka

Påskvänner!

En tror ju inte att det här är sant - men det lär vara det! Långt till 1 april är det ju!

Där ser man. Varje Efs-förening ska alltså fixa en utpost - och grundas en ny förening där ska den i sin tur grunda en ny utpost eller bönegrupp/predikoplats. Snabbt som ögat. Ringar på vattnet.

Katekesfråga 68: Vad befaller Gud i nionde budet? 

Glädje och sorg under missionsjubileet

Påskvänner!

Mekane Yesus-kyrkan växer så det knakar, och Svenska kyrkan är inte längre ens nominellt eller statistiskt världens största lutherska kyrka (vad gäller gudstjänstbesök har vi länge legat i lä). Vilken enormt uppmuntrande artikel i Världen idag! Tänk om S:t Karl Cederqvist och S:ta Anna-Greta Stjärne och våra andra hemgångna missionärer och martyrer fått läsa den! Men de har gått in i sin Herres glädje och kanske ändå fått en skymt av hur underbart de icke nergrävda talenterna förräntats!

Låt oss inte glömma att vi just nu sätts på prov som medmänniskor och trossyskon - ska inte torkan leda till svält för miljoner just detta jubileumsår (minns "storsvagåren" i Sverige efter missionens födelse!) måste många fler bidra, både på statlig och enskild nivå.

Bidra både till EFS påskinsamling och till den särskilda insamlingen för Etiopiens folk!

Se, en gåvoflod går fram
och Guds kärlek är dess namn.
Han som gett dej allt nu ber:
var med, var med och ge!
Det finns nöd och överflöd,
det finns svält och det finns bröd.
Vill du se Guds vilja ske,
var med, var med och ge!

Ej i morgon men i dag
finns det tillfälle du har.
Öppna ögonen och se,
var med, var med och ge!
Har du tagit mot Guds nåd
är du rik, då har du råd
att med Jesu måttstock ge.
Var med, var med och ge!

Som en rämna och ett sår
är vår värld, men från ett kors
går den kraft som gör den hel.
Var med, var med och ge.
Nya himlar, en ny jord
där rättfärdighet ska bo
vi i väntan vandrar mot.
Var med, var med och ge!

Viktiga medarbetardagar i Addis Abeba i november

Påskvänner!

Ni ber väl redan nu för de viktiga medarbetardagarna i Addis Abeba i november? En mycket, mycket bra ide att lägga dagarna i Addis Abeba i stället för i t.ex. Piteå den här gången. (Därmed intet ont sagt om Piteå!). Dels är Etiopien ett fascinerande land i sej - jo, jag är allt lite avundsjuk på er som får fara ;o) - och dels är Mekane Yesus-kyrkan en så viktig "partner" att vi knappast kan träffas öga mot öga alltför ofta. "Levande och kraftigt" är ett utmärkt tema, och jag hoppas att alla våra medarbetare är tillräckligt bibelimpregnerade för att omedelbart associera till det som är verkligt "levande och kraftigt". Mekane Yesus-kyrkans medarbetare gör det nog i varje fall.

Och så hoppas jag - som jag nyss skrev på Jonas Nordéns blogg - att EFS inte gjort som Volkswagen och i sin bekännelse installerat en "mjukvara" som ger olika utslag beroende på kontrollsituationen. Jag undrar t.ex. om de EFS-medarbetare som vill att även EFS-pastorer ska få sammanviga par där båda är av samma kön vågar stå för den åsikten också i Addis Abeba. Och vad som händer med relationen mellan Mekane Yesus-kyrkan och EFS om de - hedervärt nog - vågar göra det. Samtidigt hoppas jag att även öppet heteronormativa medarbetare, som t.ex. Jonas Nordén, vågar konfrontera etiopierna med vårt avståndstagande från vad vi upplever som homofobi i nordafrikansk lagstiftning och social praktik. (Här kan samtidigt det hiv-preventiva arbete som drivs i samarbete med såväl muslimer som koptiska kristna lyftas och berömmas som en positiv satsning, liksom kyrkornas allmänna vilja till implementering av liknelsen om den barmhärtige samariern).

I Sverige är ju situationen den omvända. Här är ju frågan om de medarbetare som vill att Svenska kyrkan åter ska bli moderat heteronormativ vågar bekänna färg - eller om de hymlar och mumlar om att det viktiga är att alla, också de mer konservativa, får vara med på ett hörn i mångfaldens namn. I Uppsala stift står det ju tydligt i riktlinjerna för kyrkans ungdoms- och konfirmandarbete att vi ska "motverka heteronormen". Och då trodde vi ändå att vi hade en moderat heteronormativ stiftschef!

[Men begreppet "heteronorm" används ju nu dubbeltydigt, som så många andra begrepp. Ibland påstås det handla om "tron att alla är heterosexuella". Och den tron kan man ju frimodigt motverka. Men ska man vara ärlig innefattas nog också "tron att det finns en särskild - biologisk och social - vits med man-kvinna-förbundet, som därför också förtjänar ett särskilt namn". Och den heteronormativiteten vill jag absolut inte motverka, utan tvärtom stödja. Dessutom kräver jag att alla kyrkans barn- och ungdomsledare i den meningen är moderat heteronormativa, precis som jag kräver att de inte ska vara homofoba. Men för ett samhälle och en kyrkoledning som sätter likhetstecken mellan "moderat heteronormativ" och "homofob" kräver det resonemanget kanske lite intellektuell ansträngning].

Diskussionen på missionsföreståndarens blogg

Eftersom missionsföreståndaren inte vill att hans blogg ska utvecklas till någon debattsajt, och den flitige men kortfattade debattören Anders Bergstedt med fog undrar var EFS-debatten då egentligen ska föras (men samtidigt tycker att jag tar för stort utrymme och gör det för lätt för mej), erbjuder jag härmed detta forum för den som undrar var EFS egentligen ställer sej i konflikten mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan. 

För att rekapitulera tog EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström för en månad sedan på sin blogg upp vad som hänt mellan Mekane Yesus-kyrkan och Svenska kyrkan (och därmed även på något sätt - fast ändå inte - Evangeliska Fosterlandsstiftelsen). Erik Thors undrade då i kommentarsfältet hur det egentligen är med EFS inställning i dessa frågor: "Kan/bör en EFS-präst viga samkönat?" Styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson svarade: "Det är fortfarande upp till prästen att avgöra den frågan. Efs bör som inomkyrklig rörelse inte uttala en egen ståndpunkt. Det har aldrig varit vårt uppdrag. Att rörelsen har medlemmar som gärna går in i samtalen från olika horisonter är en annan sak. Och DET är i sin ordning. Därmed ger jag också mitt svar på frågan om vår lojalitet: Den är med SvK."

Jag skrev då följande:

Begis, tack för att du som vanligt kör med öppna kort! Men det här hör, menar jag, till vår portalparagraf om att stå fast vid en evangelisk-luthersk bekännelse (som inte kan reduceras till att enbart handla om huvudartikeln rättfärdiggörelsen). I motsats till ämbetsfrågan kan man knappast hävda att äktenskapsfrågan inte är behandlad i bekännelseskrifterna (inkl. Stora katekesen) eller i vår Herres undervisning (1 Mos. 2 och Matteus 19). 

Att EFS inte skulle kunna ha en egen och gemensam uppfattning om huruvida det finns någon gudomlig och mänsklig vits med att ha en mamma (eftersom även pappor kan föda barn?) eller med man+kvinna-förbundet (varken särskilt välsignat eller särskilt väldesignat enligt ÄB), nej, det finns inte på min karta. Man kan prata om pastorala hänsyn och förbön/välsignelse på enskild pastors ansvar hur mycket som helst (vilket jag själv har gjort), men äktenskapsdeformen 2009 är så renodlat queer att inte bara homofober reagerar. Ideologin bakom den borde ju om den slår igenom alldeles få oss att slå ut väggarna mellan "damernas" och "herrarnas", som ju bygger både på en markerad heteronorm - det sexuella tabut mot det egna könet - och de traditionella könsbegreppen.

Svenska kyrkans ledning gör det ju faktiskt nu till en människovärdesfråga att förneka könets relevans t.o.m. i könsliv och föräldraskap! (Och för oss kyrkomusikarbetare och övriga anställda finns inga samvetsklausuler, bara för prästerna). Däremot accepterar kyrkoledningen tigande den pågående utsorteringen och avlivningen av foster med Downs syndrom. Hm...

En annan sak är att det inte är Wejryd som hotar med indraget bistånd, det är EECMY som helt frankt säger upp samarbetet trots sämre ekonomiska utsikter som följd. Och bl.a. Antje Jackelén har helt rätt i att vi i relation till EECMY måste markera att kränkningar mot homosexuella strider mot evangeliet - men queerdeformen och dess definition av kränkningar är i alltför hög grad löjeväckande (nu anser ju ÄB att vi kränker folk genom att förneka att män kan föda barn!) och gör det inte precis lättare att kommunicera det vettiga vi faktiskt kan ha att bidra med.

Anders Bergstedt begärde då svar av missionsföreståndaren på de "frågetecken som uppstått beträffande EFS ståndpunkter" och skrev att han fått intrycket att Stefan Holmström ligger lågt för att inte skapa konfrontation och riskera ekonomisk dramatik. Samtidigt påstod han att frågan om samkönade äktenskap inte är någon enkel fråga och att jag, Andreas Holmberg, i alla debatter tar stort utrymme (jo, jag skriver som regel längre än Anders om än kanske inte oftare) och gör det för enkelt för sej. Det sista håller jag ju inte med om, förstås, så jag svarade (det blev mycket om kartor, men jag låter det stå kvar):

Jo, Anders, det ÄR en enkel fråga för en kristen kyrka (precis som polygami). Queeräktenskapet, där vi nu inte ens i kyrkan ska ha kvar ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, mellan mor och far, fanns inte på kartan ens hos Anders Wejryd förrän staten fattade ett beslut som de politiska partierna sedan knallade över till kyrkomötet och drev igenom även där å Svenska kyrkans vägnar. Via Svenska kyrkan påverkade staten/partierna sedan GF-kyrkan (som aldrig vågat könsneutralisera äktenskapet själva).

Vad som onekligen är en knepigare fråga - gäller även polygamin på t.ex. missionfälten! - är den pastorala hanteringen av en utsatt grupp, "oskicklig till äktenskap" (Matt 19 KB1917), och där har jag inte alls "gjort det enkelt för mej" utan varit mer liberal än de flesta EFS:are i fråga om möjligheter till pastorala undantag, förbön/välsignelse o.s.v. Men jag har, liksom t.ex. Esbjörn Hagberg och andra, visats vara en "nyttig idiot", eftersom de pastorala undantagen utnyttjades till en generell carte blanche (precis som vissa krafter nu vill göra även beträffande polygamin).

Jag erkänner att jag, ofta just för att jag INTE vill förenkla för mycket, skriver längre inlägg än du, Anders ;o). Men du skriver å andra sidan ofta fler ;o). F.ö. håller jag med dej om att frånvaron av vettigt debattforum är ett stort problem - i varje fall för oss som tycker att öppen debatt behöver föras. Bl.a. du och Begis har länge gjort en viktig insats för att hålla den vid liv (liksom Mandor på sin tid) och det tackar jag uppriktigt för - ni får gärna ta ännu mer utrymmme!

Tack till missionsföreståndaren för kommentarsmöjligheten; att han skulle hinna svara på alla kommentarer finns inte på kartan; vi får vara nöjda om han alls hinner ögna igenom dem. Men en sammanvägning av och allmän kommentar till reaktionerna här och på andra håll inom EFS (på lite sikt) är inget orimligt önskemål från din sida, Anders.

Missionsföreståndarens senaste redogörelse för läget (igår 12 mars) tyckte jag var bra och instämde på följande sätt i kommentarsfältet:

Ja, det är ett stort böneämne. Jag hoppas nu att EFS inte frestas tala med kluven tunga och inför kyrkoledning och mer "liberala" EFS-are hävda att vi inte så alldeles definitivt har intagit någon ståndpunkt i fråga om äktenskapet - eller i varje fall inte ämnar driva frågan om en "återställare" - medan vi inför Mekane Yesus-kyrkan överdriver vår mycket modesta kritik mot kyrkomötesbeslutet 2009 och ivrigt betygar vår totala uppslutning kring heteronormen.

Och jag hoppas och ber att EFS - trots styrelseledamoten Bengt "Begis" motsatta ståndpunkt - öppet ska arbeta för ett återinförande av 2008 års äktenskapsbegrepp, i vår kyrka åtminstone, och JUST DÄRFÖR med trovärdighet ska kunna attackera verklig homofobi var den än sticker upp sitt fula tryne, i Etiopien eller i Sverige. (Queerideologin och homofobin parasiterar ju på varandra; just nu driver t.ex. Öst- och Västeuropa isär i varsitt dike i den här frågan. Väst upplöser könsbegreppen medan Öst och i viss mån syd stiftar alltmer drakoniska lagar). 

Men nu ska jag snart sluta skriva så att inte Anders B. tycker att jag tar för stort utrymme och gör det för enkelt för mej. EFS´ och Svenska kyrkans situation just nu påminner mej om berättelsen om mannen, pojken och åsnan. Den som vill göra alla till lags får till slut - bära åsnan.

F.ö. har både jag och andra - t.ex. Erik Thors - nu länge ställt oss frågan: Får och kan präster inom vår rörelse viga två personer av samma kön till äktenskap (OBS!) med varandra - d.v.s att i både ord och handling förneka att det finns någon särskild (biologisk, social eller gudomlig) vits för ett barn med att ha en mamma - eller för den delen med att ha en pappa? Jag har hittills bara hört att de i så fall ska prata med missionsföreståndaren först. Men om missionsföreståndare och styrelse inte har sådan tillsyn över rörelsens andliga ledare och företrädare att ni kan vägra dem viga - eller vägra dem att om sådan vigning sker längre företräda EFS - så har ju 90-talsvigningarna [av predikanter till präster] definitivt inneburit att EFS´ teologi glidit EFS ur händerna och att liberalteologiska biskopar är våra ledares andliga ledare (inte bara stiftschefer)! Och kan vi då uppriktigt inför EEMCY hävda att EFS har någon egen och tydlig ståndpunkt i äktenskapsfrågan?

EFS i kläm?

Påskvänner!

EFS i kläm - så lyder rubriken på den intressanta ledaren i senaste numret av Svensk Pastoraltidskrift (SPT) (5/03). Ledarskribenten tar initierat upp både den allmänna relationen till Svenska kyrkan contra den till Mekane Yesus-kyrkan OCH de konkreta spänningarna i Skarpnäcks församling / Hammarbykyrkan. Jag hade nog önskat att det funnits plats och analysförmåga till någon liknande ledartext i Budbäraren.

(Ledartexter om att vi får ta Bibeln som den är med alla dess fel och brister är lite knepiga, minst sagt).

Ledarartiklarna i SPT - liksom de i Kyrka och Folk - får man som synes läsa gratis, men visst kan även en lågkyrklig notera det fina erbjudandet om ett halvårs provprenumeration (13 nummer) för 225 kronor.

Men hur ska EFS nu göra?

Fastlagshelgens budskap om Guds kärleks väg överskuggades inte Mekane Yesus-kyrkans beslut att bryta med Svenska kyrkan. Men visst är det senare ett allvarligt memento. Så här kommenterade jag Dagens artikel i kommentarsfältet:

Inte oväntat. Men vad innebär det här för EFS´ relation till / nattvardsgemenskap med Mekane Yesus-kyrkan? Och vad innebär det för EFS´ relation till Svenska kyrkan?

Observera att vi från EFS inte är okritiska till Mekane Yesus kyrkan heller. Det finns utan tvekan verklig homofobi som måste bekämpas - missionssekreterare Erik Johansson kritiserade med rätta att pingstvännen Åke Green av alla människor blev kallad till Etiopien för att undervisa de evangelisk-lutherska där om kristen äktenskapssyn; det hade han själv gjort betydligt bättre anser jag - men utsikterna har knappast blivit bättre av att Svenska kyrkans ledning sedan 2009 anser att man-kvinna-kombinationen varken är särskilt välsignad eller särskilt väldesignad OCH sedan 2012 att även män kan föda barn. Det är både fnoskigt och gnostiskt så att det förslår - vilket ju gör att kyrkor i Afrika och Östeuropa knappast längre tar oss på allvar ens i frågor där vi faktiskt skulle kunna ha en del att lära ut...).

Wejryd, Wejryd, är det detta du kommer att bli ihågkommen för? Jag är rädd att du blivit herostratiskt kyrkohistorisk för något som du själv egentligen inte ville driva (var du inte ganska tacksam för att gaygalans kronprinsessa Victoria inför all världens kameralinser själv valde att gifta sej med en karl?).

Och på en önskan om förtydligande svarade jag så här:

Jo, Katarina - utsikten för EFS:are och andra från Svenska kyrkan att moderera bitvis ganska - eller mycket! - homofoba attityder i den afrikanska kontexten underlättas knappast av att "vi" (läs: Svenska kyrkans politiskt styrda ledning) nu inte längre tror och bekänner att man+kvinna-kombinationen, där vi alla har vårt ursprung, är något särskilt märkvärdigt ens enligt vår Herre (se Matteus 19), utan att den som kan välja precis lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt. Nu ska ju "Underbart har du skapat man och kvinna" ryka ur (det könsneutraliserade) vigselritualet, eftersom Gud antas ha skapat kombinationen "man och man" samt "kvinna och kvinna" precis lika underbart och precis lika anpassade till att "bli ett kött".

Ja, "vi" (läs: Svenska kyrkans politiskt styrda ledning) har ju t.o.m, så fort som KD-vindflöjeln svängde, börjat tro på den gnostiska dogmen att somliga barnaföderskor "egentligen" kan vara karlar och att vi som inte tror på dogmen vill könsstympa människor. Hur dumt kan det egentligen bli? SvK har nu liksom riksdagen blivit så ultraqueer att t.o.m. jag, som betraktades som hopplöst liberal av mina konservativa vänner på 90-talet, har akterseglats t.o.m. av KD (!) och i dumretoriken fösts in i homofobfascisternas skara. 1900-talsreformerna klarade Mekane Yesus till nöds acceptera, men när vi nu inte ens har så mycket som ett ORD för just förbundet mellan man och kvinna, inte ens i kyrkan, så fick de nog. Och det är inte utan att jag förstår dem.

ÄB Wejryd har förvisso skrivit in sej i kyrkohistorien tillsammans med Laurentius Petri, Wallin, Söderblom och Brilioth, men i Wejryds fall handlar det uteslutande om herostratisk ryktbarhet. (Och ändå gäller den en reform som han själv uppenbarligen inte riktigt trodde på - undrar om framtidens kyrkohistoriker kommer att hitta någon liten lapp med de ömkliga orden "Härtill var jag nödd och tvungen"?). 

Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg.

Fin kyrkhelg i Njutånger

Påskvänner!

Det blev en fin eftermiddag/kväll i Njutångers EFS, med bibelstudium kring Rom. 12:1 med omgivande verser (både före och efter!) samt predikan över helgens psaltarpsalm, Psalt. 86. Min dotter köpte även lott nr 86 och SvPs1986:86 valdes till högmässogudstjänsten i Njutånger (mycket 86 alltså!). Tack till vår Herre och Tin Mörk!

Och inte minst till serveringsgruppen som lyckades bjuda oss på kaffe tre gånger på ungefär lika många timmar ;o). Inklusive en riktig söndagmiddag med gokött och potatisgratäng. Fantastiskt! Tack för gästfriheten!

Att jag och min pojk sen firade högmässa i Njutångers kyrka (med semlor och flyktingar från Njutångersgården) och inte i Björkbergskyrkan där Tin predikade på söndag, hoppas jag är mej förlåtet. Särskilt som det var jag som skulle spela orgel. (Jo, det var några EFS:are till som stannade i Njutånger - men vi "förlåter" er som for in till stan ;o).

O Guds kärlek, dina höjder
ingen jordisk kärlek når.

Anders Wejryd tänker

Påskvänner!

Anders Wejryd tänker förhoppningsvis svara på brevet från Mekane Yesus-kyrkan från julafton i fjol. Förhoppningsvis beror dröjsmålet på att ärkechefen tänker. Men deltar EFS i tänkandet och svarandet kring Svenska kyrkans äktenskapssyn? Eller har EFS redan brutit Kyrkans Hus-kontakterna?

Att Anders Wejryd planerar ett nytt Interfaith-möte kanske förklarar att han inte har hunnit svara på Mekane Yesus-brevet. Temat för detta möte, barnens situation, är inte dumt alls. Hoppas att man tar upp både födda och ofödda barns situation - och frågan om övriga världen likt Sverige ska försöka rensa ut dem med Downs syndrom. (Jodå, Sverige är på många sätt ett bra land för barn att leva i, men ska vi inte bli för dryga måste vi även ta upp våra försök till rashygien - och Svenska kyrkans oförmåga att ta upp saken offentligt).

Temat kan man faktiskt koppla även till äktenskapsfrågan. Att leva med en ensamstående förälder eller med två av samma kön är inte ett öde värre än döden (hör det, homofober och "singlofober"!). Men ska en kristen kyrka verkligen förneka att Gud hade en särskild tanke med en mor och en far (Matt. 19)? Och ska Svenska kyrkan 2011 ansluta sej till de politiska partierna också i den närmast gnostiska tanken att även män kan föda barn och kvinnor vara pappor? (Nu när jungfrufödelsen alltmer förnekas finns det ju plats för nya spännande dogmer).

Kraftig skönmålning av relationerna till andra kyrkor

Påskvänner!

Att som Anders Wejryd hävda att inga kyrkor brutit sina relationer till Svenska kyrkan för äktenskapsdeformens skull, tycks vara en kraftig skönmålning. Enligt kyrkomötesledamoten Torbjörn Lindahl har EFS:s missionssekreterare Erik Johansson, i brist på EFS-grupp aktiv i kyrkomötesnomineringsgruppen Frimodig kyrka (FK), internt informerat om att världens tredje största evangelisk-lutherska kyrka, Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, i somras visst beslutat att bryta alla relationer till Svenska kyrkan, men i nåder givit oss ett (1) år till bot och bättring!

Men hur ska det beslutet kunna hjälpa oss till bot och bättring om det inte kommer till vår kännedom? Om Anders Wejryd och kanske även EFS mörkar det och låtsas som om "allt står väl till" så länge beslutet ännu inte effektuerats? Skilsmässa är på väg, krismedvetande saknas hos ena parten (känner vi inte igen det?). Enligt "Wejryd-doktrinen" kan ju etiska frågor ö.h.t. inte vara kyrkoskiljande - det vore nämligen att tillmäta lagen en alltför stor betydelse enligt ärekbiskopens kvasilutherska uppfattning.

Det är väl därför en av Svenska kyrkans just nu mest framträdande präster, Åke Bonnier, i somras inte klarade av att definitivt avvisa polygami - på ett polyseminarium som Svenska kyrkan själv arrangerade! Samtidigt som det nästan verkar anses smårasistiskt att verka för att äktenskapet ska re-formeras, åter-formeras, i förnyad anslutning till Jesusorden i Matteus´ 19 och kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse! (Bra att Frimodig kyrka och Dan Sarkar ändå motionerade om det - det måste ske i varje kyrkomöte hädanefter). Hellre polygami än heteronormativitet, verkar det som.

Men att läran om rättfärdiggörelsen är den artikel med vilken kyrkan står eller faller, innebär ju inte att övriga läror är oviktiga (den om monogami t.ex.). Och ärligt talat företräder Svenska kyrkans teologiska elit knappast någon luthersk lära om rättfärdiggörelsen. Heller.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.
Jag vill ge dej råd
och låta mitt öga
vaka över dej,
jag vill lära dej
vilken väg du ska gå.

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.

Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).

Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).

Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.

Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.

Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.

Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.

Gud, gör oss kloka.

Presidenter, generalsekreterare och missionsföreståndare

Påskvänner!

På EFS:s hemsida meddelas att 50-årsjubilerande "Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien i fredags valde Waksiom Idossa till ny president. Han efterträder Itefa Gobena, som varit kyrkans president sedan 2001. Waksiom Idossa har varit generalsekreterare för Mekane Yesus-kyrkan sedan 2006."

Nu väntar vi bara att på samma hemsida få läsa vem EFS:s styrelse utsett till ny missionsföreståndare! Någon att ta med i vår aftonbön tillsammans med Waksiom Idossa, Anders Sjöberg, Svenska kyrkans biskopar och präster - tillsammans med grannar, vänner, släktingar och hela vår undersköna men oroliga värld!

Hej presidenter - kom män med makt,
kom alla folk och sjung Herrens lov!
Unga och gamla - kvinnor och män,
kom hela världen! Sjung Herrens lov!
Halleluja, halleluja, halleluja, ära ske Gud!

Grattis till Mekane Yesus-kyrkan!

Påskvänner!

Jag vill gärna gratulera Mekane Yesus-kyrkan till de 50 åren - och inte minst till att den kunde genomföra den storslagna jubileumshelgen som ett återförenat kyrkosamfund! Vilken rolig idé att förutom Anders och Anders från Sverige (mf & ÄB) - och många fler, förstås - också till festen bjuda in 50 egna par som varit gifta i minst 50 år!

Må människor i denna etiopiska kyrka också under de kommande 50 åren (OHD) uppleva att "här bor förvisso Gud, och här är himmelens port"! Må även Svenska kyrkan och EFS få vara "en plats där Jesus bor".

Frimodigt kan vi samlas då,
om ock i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss från Jesu mun.
Platsen blir helgad av Ordet.