Läs Bibeln på toa!

Påskvänner!

Med risk för att bli betraktad som värsta Ulf Ekman-läsaren (vilket jag INTE är) måste jag än en gång få hänvisa till hans blogg. Nu en text om andlig överlevnad. Det är mycket kärlek och humor i den texten, inte lagiskhet, men andlig realism. Ta in bibeln på toan - hur respektlöst det än kan verka - om det är det du behöver för att verkligen greppa den!

Den påminner mej om tf distriktsföreståndarens i Västerbotten, Per Bäckmans, själavårdande tips till mej om morgonbön på väg till jobbet: "Gud, jag vill göra den här dagen tillsammans med dej!" (Ungefär så, eller hur Per?). Istället för att smyga mej bort från Gud för att jag inte hann den där morgonbönen som jag (verkligen) borde ha avsatt tid åt - istället för att läsa morgontidningen en kvart - så går jag rakt till Gud i Jesu namn och bekänner mitt behov av honom.

Men, som Agne Nordlander sa i EFS-hemmet på Backen våren 2003, 5 minuter om dan borde vi faktiskt kunna ägna åt bibelläsning. Man kan hoppa över maten enstaka dagar, men mår inte bra av det i längden. (Det finns faktiskt risk att man dör!). Och man kan i ett äktenskap klara enstaka dagars samliv utan att lyssna till varandra, men varar det för länge överlever inte relationen. That´s fact! Bibeln och bönen är den kristnes in- och utandning.

Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl,
och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på det ordet jag ändå har frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

Årskonferensen i Skellefte över - nu vill vi växa vidare

Påskvänner!

"Stormötet" i Skellefte är slut, men återblickar finns på EFS:s hemsida. Härlig bild Jonas Nimmersjö tagit av avgående missionsföreståndaren. Men bilden av vik. df i EFS Västerbotten som trummis (något han faktiskt verkligen är!) går inte heller av för hackor. Snacka om spelglädje - en sann Bäckman! (Näcken, ni vet...)

Nu är det Kalmar nästa - och på vägen dit får vi njuta av tiden mellan hägg och syrén (fast i Kalmar kanske syrénen redan blommat ut?). Maken till dofter är svåra att finna. Det skulle väl då möjligen vara den som Carl Wilhelm Skarstedt diktade om i en av Ahnfelts sånger (lätt bearb. av mej) och som passar så bra nu under "pingstnovenan":

Kostlig nu trädens blomning är,

doftar av vällukt ljuvligt här,

likt ett rökverk underbart

av än mer himmelsk art:

bönens och lovets offergärd,

av Herrens Ande tänd och närd,

som för Gud med lukt så söt

i Jesu namn sej göt.

Ljuvlig är sången, när den går

från skogens kör i grönklädd vår,

men jag vet en kör vars sång

når högre varje gång:

Kören av alla trognas röst,

sången i tron om frid och tröst,

här ett förspel är till den

som sjungs i himmelen.