Gud välsigne dej, Nasrin!

Påskvänner!

Det är inte bara Mikael... Lyssna till kämpen Nasrin! Och även här. Gud välsigne dej, Nasrin!

Jag höll nästan på att skriva: så bra att du själv genomgått en provocerad abort. Men du vet vad jag menar. Du sitter inte på någon hög häst, men du stormar ändå in i den svenska folksjälen med den svåraste av (själv-)anklagelser. Rustad och klädd i Guds nåd.

Gud välsigne dej mitt i stormen. Mitt i den ohyggligt svåra debattsituationen, till stor del vållad av empatilösa män på båda sidor i debatten, av män som inte respekterar vare sej kvinnans själ eller kropp. Herre, förbarma dej över oss alla.

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

O, om vi bara rätt vår Gud, vår Jesus kände
och såg hur kärleksfullt han ser till vårt elände!
O, om vi bara rätt på honom kunde tro!
Han säger: "Kom till mej, så vill jag ge dej ro!"

Inte blåst brud utan salt böna

Påskvänner!

Hoppas anspelningen på Elin Risbergs ursprung (Blåsmark) inte tas illa upp. Jättekul att Salt får henne som styrelseordförande efter Andreas Lind! (Och tack Budis som bjussar på intervjun).

Bra att Elin brinner för rättvisa (jfr Jesus adventspredikan i Nasarets synagoga!). Det behövs bl.a. för att inte den politiska högervridningen ska gå för långt - för att undvika statssocialismens jämna plågor - och bli till ett förakt för svaghet som sprids ända in i civilsamhället.

Olof Edsingers utmärkta bok Välsignat givande gav goda signaler om ett förändrat livsmönster. Nasrin Mosavi har på ett föredömligt sätt aktualiserat de etiska problemen - utan alla jämförelser i övrigt - med både fosterfördrivning (människor, nu särskilt i jakten på Downs syndrom) och fabriksuppfödning (djur). Och nu kommer Elin som också har fräscha aspekter på ett liv nära Jesus - det här kan bli riktigt roligt!

Bara att vi kommer ihåg att detta - likaväl som frågor om sexualmoral - lätt blir lagiskt. Det är sannerligen inget skäl mot att ta upp frågorna, vi är inte antinomister och lagen måste förkunnas i hela sin bredd, men vi ska förkunna rättvisefrågorna så att det står klart att Jesus kommit med ett nådens år från Herren. "Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättvis, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." Då vill vi bli så rättvisa vi kan, eller hur? (Åtminstone rätt visa ;o).

Lagens tredje bruk är dess roligaste och mest välsignade bruk, även om det första och det andra måste komma först för att det ska bli verklighet.

Herren är en, frälsning för alla
vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla!
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar ska falla.

Otryggare kan ingen vara

Påskvänner!

Ta del av vad krönikören Nasrin Mosavi Sjögren skriver om dessa våra minsta... I dagens Ljusnan (lokaltidningen på orten) beskrivs följderna av en "misslyckad" kirurgisk fosterfördrivning. Mamman fick ont i magen sju veckor senare, och då levde livmoderinnehållet fortfarande. Efter en mer "lyckad" fosterfördrivning blev hon av med sitt barn, och i starka ordalag kritiseras vad sjukvården utsatte henne för. Det är inte att undra på.

Men vad sjukvården - och mamman - utsatte fostret för är det ingen som diskuterar. I Ljusnan åtminstone. Som Nasrin Mosavi Sjögren skriver är "aldrig så trygg som i mammas mage" en ren vrångbild av verkligheten i Sverige idag. Det kan inte vara likgiltigt för EFS heller. Man kan t.o.m., om man gillar nuvarande abortlag, säga att enda sättet att på sikt rädda den s.k. fria aborten (den är inte fri under andra hälften av graviditeten) är att genom förebyggande åtgärder minska utnyttjandet radikalt. Missbrukas aborträtten - och det gör den idag när vi hör om könsselektiva aborter och rena "rashygienen", d.v.s. utrensandet av foster med Downs syndrom - urholkas den pragmatiskt motiverade lagstiftningens legitimitet totalt.

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Jippi - jag har blivit utnämnd till administratör!

Påskvänner!

Ojdå - Nasrin Mosavi har visst gjort mej till administratör! Av facebookgruppen "EFS i kyrkovalet 20 september 2009" som hon själv grundat med anledning av Erika Cyrillus upprop´från den 25 maj i år: "Rösta på EFS!"

Senare beskrev Erika hur man praktiskt kan göra om man tycker att EFS-grupper ska kunna ställa upp i kyrkovalet 2009 just under beteckningen EFS (man behöver alltså inte rösta på EFS-are för det eller ens tycka att idén är så självklart bra - man bara öppnar för möjligheten). Så här skrev hon(det står även på facebookgruppens hemsida ovan):

Gör så här:Ta ett A4-papper, skriv längst upp "Jag/vi stöder EFS registrering som nomineringsgrupp i kyrkovalet". Skriv sedan namnteckning, namnförtydligande och personnummer. Skicka listan, full eller med ett enda namn, till Erika Cyrillus på Budbäraren, 751 70 Uppsala.

Det kan vi väl göra? För skojs skull åtminstone - alla partibeteckningar som inte är knutna till de vanliga politiska partierna känns för mej som en befrielse. Sen kanske vi ändå röstar på Frimodig kyrka, POSK eller, ve och fasa, FISK (med den gräsliga uttydningen "Folkpartister I Svenska Kyrkan" - o om det ändå varit Fritänkare eller Farmödrar).

Fast vad gör en som administrerar en Facebook-grupp egentligen? Måste skriva till Nasrin och fråga.

Jag kan inte vad du kan,
du kan inte vad jag kan,
men Gud har en uppgift som passar för mej
och en annan som passar för dej.