Glad midsommarafton och midsommarhelg tillönskas er alla! Nu ska jag strax till Efs Brogården i Njutånger där jag ska hålla en andakt om potatis (nu regelbundet odlad 300 år här i Sverige fr o m Jonas Alströms lyckade försök 1724) efter dansen runt midsommarstången (som är kl 15). Ska försöka överföra vetekornets lag till potatisen: "Om inte potatisen faller i jorden och dör förblir den en ensam potatis."
På torsdag börjar Efs:s sommarkonferens på Olsnäsgården i Siljansnäs, och även om boende och mat är fullbokade är man välkommen som daggäst på de samlingar som är. Mat kan köpas inne i Siljansnäs (och man kan förstås alltid fråga om det finns något över efter matgästerna på gården).
Den 22 maj dog prästen och viskompositören/sångaren Lars Åke Lundberg. Det här inlägget är till hans minne. Inför årets kortaste natt... och snart är det advent.
LARS ÅKE LUNDBERG 1935-2020
ADVENT ÄR MÖRKER OCH KYLA
1. Advent är mörker och kyla, på jorden är krig och kallt. Man drömmer om fred och om vänskap, men bråkar och slåss överallt. 2. Advent är mörker och kyla. Vi tänder ett ljus och ber: Förbarma dig, Gud, över jorden. All nöd, all förtvivlan du ser. 3. Advent är väntan på Kristus. Kom, Herre, kom hit i tid och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.
1. Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn, han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn... Text: Eva Norberg 1982 (67 år) Musik: Lars Åke Lundberg 1982 (47 år)
1. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem... [Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]
JAG KOM INTE HIT FÖR ATT JAG TROR
1. Jag kom inte hit för att jag tror. Jag kom hit för jag behöver dig... Text: Britt G Hallqvist Musik: Lars Åke Lundberg JAG ÄR HOS DEJ, MIN GUD
Jag är hos dig, min Gud, som barnet hos sin mamma. Jag är hos dig som fågeln i sitt bo. Jag är hos dig, min Gud, jag är hos dig, min Gud, när natten börjar komma. Bli kvar hos mig, så har jag lugn och ro.
MIN GUD, JAG ÄR LYCKLIG OCH GLAD 1. Min Gud, jag är lycklig och glad när jag vaknar och solen går opp. Tusen tack för sommar och bad och min starka och växande kropp. 2. Tusen tack för luft som är ren och för hjärtat som pumpar mitt blod. Tusen tack för armar och ben, Herre, tack för att du är så god!
M Melin: RIKE MANNEN TILL HIMMELEN VILLE SACKEUS VAR EN PUBLIKAN
SALIG ÄR DU, SÄGER ÄNGLAR
UPPSTÅTT HAR JESUS, HURRA, HURRA
Uppstått har Jesus, hurra, hurra, han lever, han lever, han lever än, han lever, han lever, han lever än! 1. Tom är graven i klippan, vet någon var mästaren är? Bindlarna ligger därinne kvar, men själv är han inte där, själv är han inte där! Uppstått har Jesus...
2. Glada tackar vi Jesus: tack, Herre, att döden blir kort. Vi ska få leva hos dej en gång, du tar oss från döden bort, tar oss från döden bort! Uppstått har Jesus...
3. Ny ska Gud göra mänskan, allt gammalt och trasigt blir bytt. Himmel och jord ska förvandlas då, när Gud skapar allting nytt, Gud skapar allting nytt!
VI VILL INTE LÄMNA JERUSALEM VI VILLE DIG SE, SÅ GREKERNA BAD
1. "Vi ville dig se", så grekerna bad, och, Jesus, i dag till dig vi nu ber... [Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]
Glatt sommarsolstånd och glad midsommarafton önskar jag, poeten och riksdagsmannen Tore Nilsson (1919-98, 100-årsjubilar i år) och lärarinnan Olga Holmén-Kullgren:
VI TACKAR, HERRE, FÖR DET SKIMMER
1. Vi tackar, Herre, för det skimmer som gjuts kring väna ängars blomst. En sommardag vår själ förnimmer ditt ljusa rikes återkomst. 2. Vår bygd i sol och sunnan blommar med vita nätters härlighet, och fylld av doft och rikedomar är varje fattig lid och vret. 3. Var när oss, Herre, dessa stunder och oss den stora nåden giv att skåda mer av dina under, tills du blir livet i vårt liv. 4. När solen sedan vänder åter och dagen långsamt kortas av, en vila du oss finna låter i dig, som också hösten gav. 5. Du gav oss, Herre, detta rike, du gav ett jordiskt paradis! Din kärlek känner ej sin like, dig vare ära, lov och pris! Text: Tore Nilsson (1919-1998), ngt bearb., publ. med tillstånd
VI TACKAR DIG, VÅR FADER KÄR
1. Vi tackar dig, vår Fader kär, för sommarns sköna dar, då allting om dig vittne bär, som liv och anda har. De tusen, tusen fåglars sång, de sköna blommors skrud och ängens grönska, bäckens språng lovsjunger dig, o Gud. 2. Och skog och sjö i solens sken, så sköna jag dem ser! Där glittrar varje blad på gren och varje våg där ler. Min tanke då mig gärna bär bort till ett fjärran land, där det en evig sommar är på Jordans andra strand. 3. När jordisk fägring, jordiskt ljus vårt öga gläder så, hur blir oss ej i fridens hus, vårt rätta hemland då, där livets träd vid livets älv beständigt gröna står, där solen är vår Herre själv, som aldrig från oss går!
Fride Gustavsson har ju givit oss två underbara sommarsånger: Sommarns dörr står nu på glänt och Nu är det härligt att leva. Ändå ger jag ordet till lulepojken Anders Carl Rutström (1721-1772), vars sommarpsalmer i Sions Nya Sånger hör till det gladaste jag sjungit. Vi sjunger ju Bellman fortfarande (eller?), så varför inte också sjunga Rutström, som faktiskt var den som på 1740-talet lärde Bellman att stava (med en pinne med hästhuvud på - "han älskade mig mycket" skriver Bellman i sina memoarer). Undrar förresten om Bellman bara lärde sig själva stavningen och inte även en del verskonst av sin unge lärare?
Här kommer nu hela två sommarpsalmer av Rutström. Glad (mid-)sommar! KOM LJUVA RO OCH SOMMARNÖJE (mel. Vår store Gud gör stora under)
1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,
du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer
förljuvar du och gör så mild.
Då sjunger Andens näktergal
i Sarons täcka blomsterdal.
2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm,
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.
3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.
4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!
5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!
6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,
7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.
8. Men hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:
*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
halleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!
Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. Musik: Ur mel till Sions nya sånger, utg av Joël Blomqvist ("Vår store Gud gör stora under")
VÄLSIGNADE DAG (mel. Förblindade värld)
1. Välsignade dag och lustfyllda lag! Vi njuter den tid då eviga solen är jorden så blid att plantor kan få runt iskalla polen så grönskande stå! 2. Vi gläds också åt den härliga låt, allt skönt tidsfördriv av fåglarnas kvitter, ack, lustiga liv! och allt som så väl i vattnena spritter upplivar vår själ. 3. Se ängar och fält som Skaparn dem ställt! Du saliga folk, se skogen och gräsen, de är ju hans tolk. Han allting har gjort, beskåda hans väsen i litet och stort. 4. Vår herde, Guds Lamm, du fostrat oss fram ett frälsningens år, så led nu till Saron de hungrande får. Vår överstepräst, du känner, vår Aron, vad passar oss bäst. 5. Min törstiga mun vid frälsningens brunn sin svalka nu har, din rikedoms källa allsintet bespar; jag ser nu hur sällt den vill övervälla de blomstrande fält. 6. Kom, frisk eller sjuk till frälsningens duk, där sitter en man att själar sej fästa, hur mild är ej han! Kom, bada dej här i nådens Betesda, just sådan du är. 7. Här går vår monark i blomstrande mark! Följ med dit han går, han själv är ju vägen för skingrade får. Ack, skynda dej hit, som svalan förlägen, att få dej en bit! 8. Min Jesus, du vet att föra på bet, du känner ditt får, vad dryck och vad föda det ständigt åtrår, vad svalkar vår mun, den saften som flödar ur frälsningens brunn. 9. Så stannar vi vid din hydda i frid, dej lyssnar vi på, din ljuvliga pipa begynner att gå; ditt kraftiga ord låt muntra och gripa i hjärtat din hjord. 10. Gör, eviga fröjd, din kyrka förnöjd, vartendaste lamm ledsaga på fältet till salighet fram; i vingarnas bo, det sällaste tältet, låt vara vår ro. 11. Om den lovar Gud som inte har ljud, som tala ej kan, vad gör då ej bruden som älskar sin man? Lovsjunge nu den till bröllops är bjuden sin käraste vän: 12. För kärlekens flod, din pina, ditt blod, din ångest och nöd, din avlelse, födsel, din marter och död, för nådens bevis, för solsken och skötsel, dej, Jesus, ske pris!
Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. Musik: Folkmelodi ("Förblindade värld") A C Rutström: Katekesfråga 200: Behöver vi be denna bön ("Förlåt oss våra skulder") också efter det att vi blivit benådade av Gud?
Midsommarfirandet på Brogården blev en lyckad tillställning, mycket tack vare att solen åter bröt fram vid 15-tiden och att gradantalet också uppgick till ungefär 15. Men naturligtvis också tack vare en hel del "volontärer" från Efs, och prästparet Mats och Elisabet Sandström som talade resp. sjöng och spelade. Mats läste bl.a. ur Jobs bok om också de små krypens betydelse.
Jag kom då att tänka på lulesonen och herrnhutaren, kyrkoherden i Hedvig Eleonora (1758-65) Anders Carl Rutström som lärde Carl Michael Bellman att skriva (han som sjöng om "minsta kräk i kärr och syra"), och som bara blev 50 år (men fyller 300 år den 30 november 2021)! Ingen av Rutströms (eller hans elevs!) psalmer kom med i den svenska psalmboken, men de har ändå frimodigt sjungits - ofta till folkmelodier och "dalakoraler" - i vårt land i flera hundra år. Inte minst inom Efs och i t ex Carl Olof Rosenius´ familj.
Med stor glädje och stor versteknisk, nästan bellmansk, skicklighet besjöng Rutström även skapelsens skönhet under den svenska sommaren. Skulle t ex gärna vilja få tag i hans dikt "Vallbarnens midsommars-lek i Resilla", tryckt 1763. Här följer några andra exempel, båda ur Sions Nya Sånger, utg 1778. Texterna är något, men inte kraftigt, bearbetade av bloggaren. Melodierna i Youtubeklippen är till andra texter men passar även till Rutströms (den första är också uttryckligen anbefalld till texten i Sions Nya Sånger):
1. Välsignade dag och lustfyllda lag! Vi njuter den tid då eviga solen är jorden så blid att plantor kan få runt iskalla polen så grönskande stå! 2. Vi gläds också åt den härliga låt, allt skönt tidsfördriv av fåglarnas kvitter, ack, lustiga liv! och allt som så väl i vattnena spritter upplivar vår själ. 3. Se ängar och fält som Skaparn dem ställt! Du saliga folk, se skogen och gräsen, de är ju hans tolk. Han allting har gjort, beskåda hans väsen i litet och stort. 4. Om den lovar Gud som inte har ljud, som tala ej kan, vad gör då ej bruden som älskar sin man? Lovsjunge nu den till bröllops är bjuden sin käraste vän: 5. För kärlekens flod, din pina, ditt blod, din ångest och nöd, din avlelse, födsel, din marter och död, för nådens bevis, för solsken och skötsel, dej, Jesus, ske pris!
VID EN HÄLSOBRUNN 1. Guds Lamm, hör, hela jorden vill hedra din person: din kyrka sjunger orden i Andens kraft och ton, med fågelskarors kvitter är himlarymden full och tusen blomsters glitter betäcker jordens mull. 2. Du själv är hälsobrunnen där livets flod upprann. Dess like är ej funnen, kom, drick här, alle man! Här måste mörkret vika, här livas kropp och själ: kom, fattiga och rika, och må för evigt väl! Har jag då ingen nyare sommarpsalmsfavorit? Jodå, Fride Gustavssons, nr 753 i psalmbokstillägget, är rätt svårslagen - dessutom den enda sommarpsalm jag vet som även hyllar det livsnödvändiga regnet:
Idag börjar sommarens första barnsångarläger på Brogården. Be gärna för deltagare och ledare! Och välkomna, ni som kan, på avslutningen imorgon kväll kl 18.00 - det blir mycket sång och musik törs jag lova! Tema: Jesus, världens ljus.
Och på fredag kl 15 blir det sedvanligt midsommarfirande. Välkomna även då!
Nu ska vi fira midsommar, trots min fortsatta frustration över att det går att, utan egentlig debatt med årsmötesbeslut, de facto införa ett könsneutralt äktenskapsbegrepp också i Efs - bara med hänvisning till fait accompli utifrån avtalet med Svenska kyrkan och de politiska partiernas beslut 2009 i riksdag och kyrkomöte - eller till lutherdomens påstådda neutralitet i allt som har med äktenskapet att göra (jo tjena!). Välment vansinne eller åtminstone synnerlig "snällism" - till stöd för en utsatt grupp går man med på vad som helst (jfr de könsneutrala könsbegreppen från 2013).
Medan Sven Ivar Lidströms uppropare å andra sidan är frustrerade över att Efs styrelse behåller ens så mycket som en ytterst moderat heteronormativitet - utan årsmötesbeslut på att styrelsen och rörelsen får behålla den! Nu när kyrkomötet (läs de statsbärande partirena S+C+M) bestämt att könet ska räknas som ovidkommande - också beträffande äktenskap och föräldraskap.
Men blommorna blommar och hela kohagen är grön. Och Efs - varken styrelse eller "uppropare" - gör i alla fall inga otäcka utfall mot medmänniskor, vad man än kan anmärka på i övrigt. Visst finns det saker att glädjas åt. Brorsan med familj är på besök, så det blir en liten kusinträff också. Klockan 15 blir det dans runt midsommarstången på Brogården, då jag hoppas att vi alla, oavsett tro eller läggning, kan glädjas med varandra åt sommarens härliga gåva.
Stormöten i all ära, men midsommarfirande på Brogården imorgon kl 15 går inte heller av för hackor! Hjärtligt välkomna, allesammans! Kom gärna tidigare, typ 14, ifall ni vill vara med och klä stången!
På Annandag Midsommar blir det söndagsgudstjänst på EFS i Njutånger kl 10, för att en bröllopsfest på Brogården Midsommardagens afton ska hinna städas undan. Mats Sandström, Johnny Wiktorsson och undertecknad medverkar. (På kvällen sjunger Johnny på Brogården kl 18).
Den 2-3 juli har vi missionsmöten för persisktalande på Brogården med Annahita Parsan - söndagsgudstjänsten kl 12 tolkas från persiska till svenska.
Och OK då, jag måste väl göra lite reklam även för Oasmötena i Umeå 13-16 juli! (För er som inte orkade åka så långt som till stormötena i Luleå och Torneå ;o). Gud välsigne!
I denna ljuva sommartid, gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor! Se hur i prydning jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor!
Midsommaraftonen på Brogården blev alldeles fantastisk! Så otroligt fint väder - finare än på bilden ovan som jag knöck från hemsidan - och så fint husbandet spelade till dansen (tack Roland, Maggan och Elisabet!) och så fantastiskt David spelade och sjöng efteråt med flera låtar från barnlägret. En rejäl andakt också med psalm där prästen vågade använda båda orden välsignelse och förbannelse (när hörde vi det senast?). Tack Kattis förstås som var conferencier, dansledare m.m. Och alla andra - som stod för fika o.s.v. Kanonfint var det (och då har jag ändå inte nämnt grillpartyt och kanotingen)! Liksom gudstjänsten på "Annandag midsommar", då samme präst predikade. Hans fru heter Elisabet och han har en son som heter Johannes - kan det bli mer passande?
Och nu i kväll var det vanligt enkelt medlemsmöte på Brogården; vi var visserligen inte fler än ett dussin, men hur många var Jesus lärjungar från början? (Utan alla jämförelser i övrigt). Roland läste ur Job 28 - läs det kapitlet ni också, fullt i klass med Ordspråksboken och extra intressant för oss grottforskare och gruvintresserade! Vi fortsatte med bön och planering av bibel- och missionsdagarna 2-4 augusti på Brogården då Agne Nordlander håller missionsföredrag på temat Andens vind över världen.
Välkomna!
Och så förstås: om allt praktiskt som behöver göras nu och i sommar. Egentligen borde vi väl ordna missions- och reparations-läger - när vi får många besökare till Njutånger kunde gästerna få hjälpa till med att ställa gården bättre i ordning också. Eller vill folk inte betala någon lägeravgift då?
Ja, jag vet inte. Jag får väl börja med att göra en större praktisk insats själv. Det är lätt att man mest tänker teoretiskt och abstrakt, även om jag å andra sidan tycker att grundläggande idé- och trosfrågor lätt stryker på foten för allt - mer eller mindre nödvändigt - på den praktiska sidan. Det eviga Marta- och Mariaproblemet helt enkelt. Vi får inte försumma Guds ord. Men vi behöver också mat i våra magar. (I morgon blir det lackinköp på Flyggers).
Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt, snart de dyrbara tillfällen flyr. Efter vår kommer höst, och på dag följer natt, då kanhända ej morgonen gryr. O, var villig att så, medan ännu är tid, så att skörden kan mogna i frid!
(Det blir dans kring midsommarstången på Brogården i Njutånger kl. 15 - och andakt av Mats Sandström).
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om.
Glad midsommar! Somliga tror kanske att midsommaren är över för den här gången. Och visst - i går var årets längsta dag, det s.k. sommarsolståndet. Men den 24 juni, 6 månader före julafton, har vi ju den "riktiga" midsommarhelgen, den som för ett halvt sekel sedan försköts till närmaste veckoslut och idag kallas "gammelmissömre".
Dessutom är ju midsommarljuset och midnattssolen kvar ett bra tag till i Lule stift (åtminstone norra delen). Midsommar här i Lule - där vi hälsar på min mor och far - är på något sätt alltid en succé - oavsett väder och övriga omständigheter ser vi LJUSET.
Carl von Linné skrev den 23 juni 1732 i sin dagbok när han passerade Lule: "Vädret har varit i dag, går, förrgår; ja, alltsedan den 18 har varit solsken, varmt och mest stillaktigt väder, ängarna fröjdade sig nu med en skön och härlig prospekt, och allt gynnade ögonen och hälsan. Är sommaren kortare än alla andra städes i världen, så tillstår jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag levat friskare än nu."
Och ikväll bär det av till lillebror i Kiruna.
I Luleå tänker jag på Harry Martinsons dikt:
Junisol går aldrig ner, bländar bara av sitt sken. Skymningsstund blir gryningstimme, varken tidig eller sen. Juni natt blir aldrig av, liknar mest en daggig dag. Slöjlikt lyfter sej dess skymning och bärs bort på ljusa hav. Och i Kiruna kan man sjunga ur en julsång av Charlotte af Tibell:
Jesus är gåvan, given åt jorden. Gud denna gåva åt syndare ger. Den liksom midsommarsolen i Norden djupaste midnatt sin ljusglans beter. Och det folket som i mörker vandrar ser ett ljus, över dem som bor i mörka landen skiner det. Jesus är gåvan, given åt jorden, Gud denna gåva åt syndare ger.
Vill önska både EFS-are och andra en god och glad midsommar! Och ni som inte firar Johannes Döparens dag på söndag eller vet med er att mycket få kommer till den gudstjänsten - prata lite om honom på midsommardagen också (som man gjorde förr). Det var ju en mycket miljövänlig nisse som levde mitt ute i naturen. Dessutom behöver vi mer än någonsin hålla ihop temat skapelse och frälsning till väckelse - jo, även "miljöväckelse"! - och verklig förnyelse.
Skapelsen (inkl. människan) är underbar och värd att vårda. Och den (inkl. människan) är fallen och behöver frälsningens evangelium. (Mark. 16:16).
Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunnar sommartiden.
Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
