Lämnar Ann Heberlein verkligen Svenska kyrkan?

Påskvänner!

I samband med en krönika i Kyrkans Tidning med vass kritik mot hur Svenska kyrkan (inte) presenterade Jesus på Almedalsveckan och Pridefestivalen säger sej krönikören Ann Heberlein vara på väg att lämna Svenska kyrkan. Det är rätt intressant, eftersom hon värderingsmässigt räknar sej till "den liberala falangen" och i princip bejakar mycket av det Svenska kyrkan idag står för, t.ex. vigsel av homosexuella. Och hon har tydligen ännu inte bestämt sej för om hon verkligen ska underteckna utträdesbiljetten.

Jag har både gått ur kyrkan och in igen. Eva Noréus i Uppsala släppte ut mej och Håkan Holmlund i Umeå släppte in mej. Sympatiskt bådadera, tycker jag. Det goda som ännu finns i Svenska kyrkan är ett skäl att stå kvar. Men det dåliga också, anser jag nuförtiden. Vi kan ju inte lämna Svenska kyrkan i händerna på vilka som helst. Ju. (Hör ni det, Ann Heberlein och K-G Larsson?).

Så engagera er gärna i Svenska kyrkan, gott folk! Gärna via EFS! Lämna inte det sjunkande skeppet utan gör en insats genom tätning och ösning! Och har ni hoppat överbord så kom tillbaka! (Hör du det, K-G?).

Eller är det som Anders Brogren skriver att "bara skeppet ska gå förlorat"? Ja, inte sätter jag automatiskt likhetstecken mellan Kyrkan och Svenska kyrkan. Att lämna Svenska kyrkan är inte samma sak som att lämna Kyrkan och Kristus. Men som sagt, jag har ingen lust att lämna över Svenska kyrkan till några s.k. folkkyrkoteologer modell pastor Jansson, som ser kyrkan som en tom plastpåse lämplig att fylla med vad folket vill ha.

F.ö. vet ni väl att teol. dr. Heberlein skrev sin avhandling om förlåtelse - och behandlade både dess betydelse och dess (ev.) villkor och begränsningar. Bra ämne, tycker jag. Vi behöver alla varandras förlåtelse, likaväl som pastor Jansson behöver det. Och framför allt behöver vi Guds obegränsade förlåtelse. Men det är också bra att Ann Heberlein verkligen klargör, både genom avhandling och utträdeshot, att förlåtelse inte är samma sak som alltings tillåtelse. Man kan kritisera oskick av olika slag utan att bryta mot kärleksbudet.

Ann Heberlein och jag behöver verkligen få höra lag och evangelium i Svenska kyrkan och andra kyrkor - budskapet om synd och nåd. Just för att vi är syndare behöver vi väckas till liv och hållas vid liv av Guds ord.

O Jesus, din förtjänst det är
att kyrkan ej går under,
att vi får hämta styrka där
och tröst i svåra stunder.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
ej tagit från oss ljuset,
ej reglat fadershuset.

Olof Edsinger om äktenskapet

Påskvänner!

För den som så här i Pride-tider vill ta del av SALT-generalsekreterarens tankar kring äktenskapet, kan man hitta dem på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida:

* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 1.

* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 2.

Läs och fundera. Vad håller du med om? Är det något du inte kan stämma in i? Är det, som Georg Andersson hävdar, bekymmersamt att EFS:s ungdomsförbund leds av en person med dessa ståndpunkter?

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans,
när tillvaron föddes en gång,
vi står också nu inför Skapelsens herre
i bön och sång.

Jesusmanifestationen och EFS årskonferens

Kära påskvänner!

Det var ju lite snöpligt att Jesusmanifestationen och EFS´ årskonferens skulle krocka. Men så är det här i världen, och bara vår Herre kan vara på två ställen samtidigt.

Hur som helst antar jag att det är en hel del EFS:are kvar i mälardalsområdet under konferenshelgen. Om de nu törs "stå upp för Jesus". Eller kanske rättare sagt för alla konstiga trossyskon från olika folk. En liten vers av Lina Sandell i något bearbetad form låter så här:

Skäms du för hans arma vänner,
kan blott fel hos dem du se?
O, då skäms du ju för honom
som är vän med syndare!

Samtidigt ÄR det ofta problematiskt att uppträda i "kampanjer" o.s.v. med vilka kristna som helst, vare sej det handlar om trosrörelsen, romersk-katolska kyrkan, ultrakonservativa eller liberalteologer i Svenska kyrkan. Det är en ständigt aktuell fråga vilka kristna vi verkligen vill och kan ha ett nära samarbete med.

Men Jesusmanifestationen tycker i varje fall jag känns som en typiskt möjlig samarbetsgrej. En dag för Jesus och kristen tro, en slags "Pride-festival" där en marginaliserad minoritet visar stolthet över det man alltför ofta mobbas eller missaktas för. Jag citerar gärna en nyare sång, som äntligen kommit med i ett psalmbokstillägg:

Hur än andra gått förut
kors och tvärs i vägens damm
plånas aldrig spåren ut
av den som först gick vägen fram.
- - -
Ett enat folk på väg,
ett enat folk med samma mål.
Guds rike är på väg
och redan finns det mitt ibland oss.

Och det är ju huvudsaken. Men är det verkligen sant att det inte kommit in en endaste liten motion till EFS:s årskonferens i Halmstad? Vad ska dom då diskutera där?