Påskvänner!
Imorgon blir det utflykt till Edsbyn och S:t Olovs kapell. En eftermiddag med samtal, bibelstudium och kl 18 predikan av Kerstin Oderhem. Välkomna ni som är i närheten!
Visar inlägg med etikett S:t Olovs kapell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett S:t Olovs kapell. Visa alla inlägg
fredag 8 september 2023
tisdag 8 mars 2011
Tillbaka i S:t Olov på Fastlagssöndagen
I söndags fick jag chansen - efter att ha spelat på en lördagsbegravning - att än en gång fara till S:t Olovs kapell i Edsbyn och spela på en gudstjänst. Det var Rune Månsson som predikade - och gjorde det bra. Han talade om Guds kärleks väg i både skapelse- och frälsningsperspektivet. Om skillnaden mellan att tvingas av Kristi kärlek och att tvingas av duktighetsambitioner. Och han gjorde det grundligt, inemot en halvtimme, vilket jag är gammalmodig nog att uppskatta - i en tid när somliga undrat om det är förbjudet att predika mer än 10 minuter!
Annars verkade det nog som om Gustav Vasas färd från Sälen till Mora ansågs mer värd att fira - även av de troende - än Jesus´ sista färd från Galiléen till Jerusalem. En gång på 60-talet väckte det stort rabalder att EFS-predikanter åkte Vasaloppet. Det talades om sabbatsbrott, medan andra talade om förlegade, olutherska tolkningar av tredje budet.
Men vad säger Luther i sin förklaring till tredje budet? Han talar visserligen inte om att söndagen skulle ha ersatt lördagen som sabbatsdag i gammaltestamentlig mening, men han säger: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta predikan och Guds ord, utan hålla det heligt, gärna höra och lära det."
Själv tycker jag nog att det är begripligt om den som själv åker tävlingsvasan (annars finns ju faktiskt öppet spår, tillägg 10/3) i evangelisk frihet uteblir från just den dagens 11-högmässa (det finns ju dessutom ofta gudstjänster på kvällstid). Men huruvida det är försvarbart att utebli från församlingsgudstjänsten för att BEGLO hela loppet på TV, det får var och en fundera över. (Starten kl. 8.00 är dock en familjetradition att se även hos oss).
lördag 19 februari 2011
Ingrid Lundström i St Olov.
Påskvänner!
Seminariet handlade om andlig öppenhet i vår tid (men trovärdigt nog inleddes det med rubriken "Allt står inte väl till"), och gudstjänstens tema var "Berörd" - om hur viktigt det är att själv vara berörd av Gud och hans ord för att trovärdigt kunna ge något vidare. Vi sjöng, som synes av psalmtavlan ovan, SvPs 288, 10, 793, 96 och 510 till fint gitarrackompanjemang av Lina (hon skulle ha varit på ett konfirmandläger i vildmarken som inställdes p.g.a. svinkylan).
Vill gärna tacka EFS i Edsbyn och särskilt Carlbergs som bjöd på härlig salladsmiddag i pausen - plus kvällsfika efter kvällsmötet. Underbart! Roligt också att träffa lite Alfta- och Ovanåkerspräster (Moa och Ove). Mina tre barn tackar särskilt för det underbara motions- eller för tillfället lekrummet i källaren.
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!
Seminariet handlade om andlig öppenhet i vår tid (men trovärdigt nog inleddes det med rubriken "Allt står inte väl till"), och gudstjänstens tema var "Berörd" - om hur viktigt det är att själv vara berörd av Gud och hans ord för att trovärdigt kunna ge något vidare. Vi sjöng, som synes av psalmtavlan ovan, SvPs 288, 10, 793, 96 och 510 till fint gitarrackompanjemang av Lina (hon skulle ha varit på ett konfirmandläger i vildmarken som inställdes p.g.a. svinkylan).
Vill gärna tacka EFS i Edsbyn och särskilt Carlbergs som bjöd på härlig salladsmiddag i pausen - plus kvällsfika efter kvällsmötet. Underbart! Roligt också att träffa lite Alfta- och Ovanåkerspräster (Moa och Ove). Mina tre barn tackar särskilt för det underbara motions- eller för tillfället lekrummet i källaren.
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!
På kyrkhelg i St Olov med Ingrid Lundström
Påskvänner!
Gnistrande kallt och vackert i Edsbyn, när EFS inbjöd till seminarium och kvällsgudstjänst.
Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Gnistrande kallt och vackert i Edsbyn, när EFS inbjöd till seminarium och kvällsgudstjänst.
Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
lördag 27 februari 2010
Tony Guldbrandzén inställd i S:t Olov, Edsbyn
Påskvänner!
Såg i tidningen att dagens möten med stiftschef em Tony Guldbrandzén i Edsbyns S:t Olov ställts in p.g.a. sjukdom. Vi hoppas och ber för biskopens tillfrisknande. Som gammal EFS-predikant och EFS-förlagschef (väl?) står han fortfarande EFS nära på många sätt, och hans barnbok "Hemliga Fisken" som jag fick av en moster 1978 tycker jag verkligen mycket bra om, liksom de fantastiska gudstjänstböcker han medverkade till att få fram under 1980-talet (fyra tjocka, blå böcker med massor av sång-, prediko- och söndagsskoletips, söndag för söndag).
Jag sticker dock inte under stol med att jag anser att han svek sitt biskopsuppdrag grovt genom sitt agerande inför och under höstens kyrkomöte. Både han och jag avgick från våra tjänster i kyrkan samma dag som den nya äktenskapssynen fick laga kraft (den 1 november, Allhelgonadagen), men jag är övertygad om att varken han eller jag får frid och ro förrän den restaurerats. (Både kyrkan och äktenskapssynen).
För kyrkomötesbeslutet är naturligtvis inte hållbart. Hur mycket man än ömmar för konstitutionellt homosexuellas situation, kan man knappast övertyga ens sej själv, långt mindre systerkyrkor och syskonsamfund runt om i världen, att könet enligt kristen tro inte ska spela någon som helst roll ens vid familjebildning och föräldraskap.
Vilket är just precis den ideologiska grunden (den s.k. "queerteologin") till kyrkomötesbeslutet. Det var precis lika underligt att avskaffa det särskilda begreppet för förbundet man-kvinna som det vore att avskaffa särskilda killnamn och låta alla heta Svea (som bl.a Fi! ivrar för). Samma andas barn, samma konstifika queertänkande. Det gynnar sannerligen inte förståelsen för verkligt homosexuellas situation. Eller respekten för ämbetsreformen 1958.
Fast det är klart, det var nog inte ovanstående som Tony G. tänkt tala om i Edsbyn. Hade onekligen varit intressant att lyssna till honom i ämnen där han är mer omdömesgill. Vi får hoppas på och be om god bättring i alla avseenden.
Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld.
Led du mej fram.
Led du mej fram.
måndag 1 juni 2009
Glad Annandag Pingst!
Påskvänner!
(Och pingstvänner!)
Idag hälsar Annandagens Vänner er välkomna till sånggudstjänst i Bollnäs Missionskyrka klockan 11! Och i Edsbyn har Svenska kyrkan gudstjänst i S:t Olovs kapell klockan 18.
Andens vind över världen är ett för viktigt (och internationellt) tema för att bytas ut mot ett tveksamt nationaldagsfirande. Förslaget att återinföra Annandag Pingst som allmän helgdag och förlägga nationalfirandet till midsommarafton har fortfarande mitt starka stöd (det kan väl inte vara så svårt att ändra?). I den allmänna midsommarglädjen får ultranationalisterna betydligt mindre chans att utmärka sej.
I vilket fall som helst kan vi kristna fortsätta fira Annandag Pingst. Kanske genom att försöka ta ledigt då - eller i varje fall fira kvällsgudstjänst som vi gör på t.ex. Askonsdag och Skärtorsdag trots att även dessa dagar är svarta i vår almanacka. Det är ju för uselt om vi tar statliga dekret så allvarligt att vi slutar samlas till gudstjänst en helg som finns kvar med eget tema ("Andens vind över världen") också i vår senaste psalmbok.
Guds Ande kom från himlen ner,
halleluja, halleluja!
Hans under mitt ibland oss sker!
Halleluja, halleluja!
tisdag 30 september 2008
Distriktshelgen i Edsbyn
Påskvänner!
På Sigrid L:s begäran ska jag väl försöka ge ett lite bättre referat än hittills av utflykten till Edsbyn i lördags. Vi var 4 personer som samåkte härifrån Bollnäs (tack Inger!) och kom fram till S:t Olovs kapell lagom till kvart-i-sex-ekot ungefär. Jag fick träffa Tin och Mats från distriktsstyrelsen och vi bad för mötet (jag skulle spela ihop med Mats).
Vi inledde med att sjunga "Stor är din trofasthet", ett av de "gamla" nytillskotten i psalmbokstillägget, en riktig stamsång i frikyrkornas Psalmer och Sånger. Jag var inte riktigt inkörd på orgeln och behövde hjälp att överhuvudtaget få igång den ("gömma nyckel" är en rolig lek, fast kanske inte 5 minuter före gudstjänsten ;o). Men de 20-30 församlade sjöng friskt och glatt.
Så blev det några lovsånger till piano och gitarr, varefter Tin predikade grundligt kring Markusevangeliets budskap, inte minst dess båda slut - en del handskrifter slutar ju med orden "de var rädda" (v. 8) vare sej det nu beror på att slutbladet fallit bort (vi börjar ju nu få de första "codexar", häften, som efterträdde bokrullen som format) eller på att resten av evangeliet lades till senare av Markus eller någon annan.
Hur som helst: inte slutar väl vårt livs historia med att vi inte säger något om Jesus "för att vi är rädda"? En viktig och rannsakande fråga som Tin ställde oss inför (bland mycket annat). Det stora glädjebudet är i varje fall att Jesus verkligen lever (som ju Markus´ slutkapitel verkligen vittnar om). Och "det enda jag vet det är att nåden räcker", som en kvinna hade hälsat predikanten med och som Mats solosjöng efteråt.
Jag fick spela en orgelpsalm till, "Jesus, det skönaste", under kollektupptagningen, och så blev det dags för en stund med önskesånger (bl.a. "Hela vägen går han med mig" och "Min Frälsare lever").
Jag minns förresten inte riktigt om bönestunden var före eller efter det - i varje fall kändes det, precis som i Järvsö i fjol höstas, helt underbart att i lugn och ro få lägga fram precis varenda en av EFS-föreningarna och -grupperna inför Gud i förbön. Jag är glad att Tin avsatte den tiden. Över huvud taget upplever jag ofta att det tar minst 5 minuter av gemensam bön innan "djupandningen" kommer igång och kropp och själ riktigt slappnar av i överlåtelse. Och då måste man ju be 5 minuter till (minst) så att man verkligen hinner njuta av vilan hos Gud.
(Varför gör man det inte oftare i kyrkan eller hemma? - en del kör ju gladeligen yoga och meditation 20 minuter varje dag, men bön i 20 minuter med levande ljus ses av många som "överfromt". Jag tror inte att alls det är överfromt - jag tror att det vore högst naturligt och minst lika bra rekreation som att se Rapport).
Till sist sjöng vi Göte Strandsjös psalm "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Och så följde värsta gofikat med mycket samtal. Det var roligt att träffa folk från Edsbyns EFS - jag fick nästan lust att återupprätta "Södra Hälsinglands missionsförening" från 1868, nu när grupperna är så små och svåra att bilda "styrelser" i. Bönegrupper, hemgrupper och så behöver ju inte slås ihop för det, tvärtom, de ska ju helst avknoppas.
Som sagt, roligt att träffa Anders m.fl. från Edsbyns EFS. Och en del folk från distriktsstyrelsen. Synd att jag inte kunde vara med på söndagen, men om Erika C. eller någon annan som firade söndagen i S:t Olov läser detta kan de ju lägga in ett referat i en kommentar!
Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår.
Jo, det är ju Mästaren Jesus!
Till honom, till honom vi går!
På Sigrid L:s begäran ska jag väl försöka ge ett lite bättre referat än hittills av utflykten till Edsbyn i lördags. Vi var 4 personer som samåkte härifrån Bollnäs (tack Inger!) och kom fram till S:t Olovs kapell lagom till kvart-i-sex-ekot ungefär. Jag fick träffa Tin och Mats från distriktsstyrelsen och vi bad för mötet (jag skulle spela ihop med Mats).
Vi inledde med att sjunga "Stor är din trofasthet", ett av de "gamla" nytillskotten i psalmbokstillägget, en riktig stamsång i frikyrkornas Psalmer och Sånger. Jag var inte riktigt inkörd på orgeln och behövde hjälp att överhuvudtaget få igång den ("gömma nyckel" är en rolig lek, fast kanske inte 5 minuter före gudstjänsten ;o). Men de 20-30 församlade sjöng friskt och glatt.
Så blev det några lovsånger till piano och gitarr, varefter Tin predikade grundligt kring Markusevangeliets budskap, inte minst dess båda slut - en del handskrifter slutar ju med orden "de var rädda" (v. 8) vare sej det nu beror på att slutbladet fallit bort (vi börjar ju nu få de första "codexar", häften, som efterträdde bokrullen som format) eller på att resten av evangeliet lades till senare av Markus eller någon annan.
Hur som helst: inte slutar väl vårt livs historia med att vi inte säger något om Jesus "för att vi är rädda"? En viktig och rannsakande fråga som Tin ställde oss inför (bland mycket annat). Det stora glädjebudet är i varje fall att Jesus verkligen lever (som ju Markus´ slutkapitel verkligen vittnar om). Och "det enda jag vet det är att nåden räcker", som en kvinna hade hälsat predikanten med och som Mats solosjöng efteråt.
Jag fick spela en orgelpsalm till, "Jesus, det skönaste", under kollektupptagningen, och så blev det dags för en stund med önskesånger (bl.a. "Hela vägen går han med mig" och "Min Frälsare lever").
Jag minns förresten inte riktigt om bönestunden var före eller efter det - i varje fall kändes det, precis som i Järvsö i fjol höstas, helt underbart att i lugn och ro få lägga fram precis varenda en av EFS-föreningarna och -grupperna inför Gud i förbön. Jag är glad att Tin avsatte den tiden. Över huvud taget upplever jag ofta att det tar minst 5 minuter av gemensam bön innan "djupandningen" kommer igång och kropp och själ riktigt slappnar av i överlåtelse. Och då måste man ju be 5 minuter till (minst) så att man verkligen hinner njuta av vilan hos Gud.
(Varför gör man det inte oftare i kyrkan eller hemma? - en del kör ju gladeligen yoga och meditation 20 minuter varje dag, men bön i 20 minuter med levande ljus ses av många som "överfromt". Jag tror inte att alls det är överfromt - jag tror att det vore högst naturligt och minst lika bra rekreation som att se Rapport).
Till sist sjöng vi Göte Strandsjös psalm "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Och så följde värsta gofikat med mycket samtal. Det var roligt att träffa folk från Edsbyns EFS - jag fick nästan lust att återupprätta "Södra Hälsinglands missionsförening" från 1868, nu när grupperna är så små och svåra att bilda "styrelser" i. Bönegrupper, hemgrupper och så behöver ju inte slås ihop för det, tvärtom, de ska ju helst avknoppas.
Som sagt, roligt att träffa Anders m.fl. från Edsbyns EFS. Och en del folk från distriktsstyrelsen. Synd att jag inte kunde vara med på söndagen, men om Erika C. eller någon annan som firade söndagen i S:t Olov läser detta kan de ju lägga in ett referat i en kommentar!
Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår.
Jo, det är ju Mästaren Jesus!
Till honom, till honom vi går!
lördag 27 september 2008
I tjänst åt EFS och romersk-katolska kyrkan
Påskvänner!
Underliga äro Herrens vägar! I kväll spelade jag åt Edsbyns EFS i S:t Olovs kapell (där distriktsföreståndare Tin Mörk var på besök) - och i morgon ska jag leda söndagsskola om Abraham i Bollnäs Missionskyrka och vara kyrkvaktmästare åt fader Damian från S:t Paulus katolska församling i Gävle när de firar mässa i Bollnäs Missionskyrka.
Jag har en halvtimme på mej - mellan 15.00 och 15.30 - att övertyga honom om den sanna lutherska läran. (Eller så blir jag romersk katolik ;o)
Ett fullkomligt offer för oss Han frambar
- o djup av Guds eviga råd! -
fullkomligt för evigt det offret ju var,
så är vi då frälsta av nåd!
Underliga äro Herrens vägar! I kväll spelade jag åt Edsbyns EFS i S:t Olovs kapell (där distriktsföreståndare Tin Mörk var på besök) - och i morgon ska jag leda söndagsskola om Abraham i Bollnäs Missionskyrka och vara kyrkvaktmästare åt fader Damian från S:t Paulus katolska församling i Gävle när de firar mässa i Bollnäs Missionskyrka.
Jag har en halvtimme på mej - mellan 15.00 och 15.30 - att övertyga honom om den sanna lutherska läran. (Eller så blir jag romersk katolik ;o)
Ett fullkomligt offer för oss Han frambar
- o djup av Guds eviga råd! -
fullkomligt för evigt det offret ju var,
så är vi då frälsta av nåd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
