En svår text utläggs i Efs-kyrkan i Mell

En svår text utläggs i Efs-kyrkan i Mellansel.

Mellanspel i Mellansel del sjutton eller

Mellanspel i Mellansel del sjutton eller så.

Hej mitt vinterland! (Jag står och vänta

Hej mitt vinterland! (Jag står och väntar på att ett symöte med Bertil Hofverberg ska ta slut). En Snövinter!

Vy utanför Västra Höles bönhus.

Vy utanför Västra Höles bönhus.

Rolig utprovning av ny Budis-sajt

Påskvänner!

Likt en 1800-talselev som fått kvarsittning skriver Budis-chefredaktören Erika Cyrillus lustiga texter på Budbärarens nya hemsida. T.ex. följande:

Testkrönika
Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.
Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. Detta är en testkrönika - ocDetta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt.Detta är en testkrönika - och inte en krönika på riktigt. h inte en krönika på riktigt.

OK OK. Vi förstår. Och ser fram emot riktiga krönikor på www.budbararen.se!

Hur ljuvliga är då budbärarens steg
som kommer med fröjd och påminner
om honom, vars löfte står fast utan svek,
om kärlek som söker och finner.

Demokratin som successiv gudsuppenbarelse

Påskvänner!

Nu har jag hittat en länk till Anders Sjöbergs skarpa gästkrönika i Dagen om Demokratin som successiv gudsuppenbarelse (inte). Kan bara rekommenderas.

Men nu vill jag ha ut även nuvarande missionsföreståndaren på banan. Han kör en positiv stil på sin blogg och det är väl bra i sej. Men när en förkunnare av rättfärdighet genom tro som Paulus inskärper vikten av goda gärningar och när kärlekens apostel Johannes inskärper vikten av sanning och rätt lära, då biter det extra bra.

Alltså: bit ifrån eller höj varningsrop när så fordras (och det gör det)! Just du, den glade och positive Stefan! Så du inte blir vad Lars Levi Laestadius kallade "en stum hund". För någon lejd herde tror jag inte att du är. Det är inte bara äktenskapsfrågan som är akut - i en tid när Spong-lärjungar accepteras som teologer inom Svenska kyrkan och Jonas Gardells böcker om Gud/Jesus betraktas som något slags huvudströmsteologi. Och när Verbums stora begravningsmagasin i höstas hade följande text på omslaget: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje." (Något ska man väl få för kyrko- eller begravningsavgiften, kan tänka).

Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå
men nya läror hittar på.

Men - bara som en påminnelse - Haiti finns kvar!

Påskvänner!

Tyvärr kan vi inte bara Ctrl-Alt-Del:ita bort katastrofen på Haiti. Den finns kvar. Den var ingen dröm. Bara för att inte hundratals svenskar var inblandade - som vid tsunamikatastrofen i Sydostasien - kan vi inte blunda för Haitis öde.

Har vi ett bönesvar att ge bedjande människor på Haiti, så låt oss i Jesus namn sända det! Gärna via Hoppets stjärna, www.hoppetsstjarna.se, som har nedanstående annons på sin hemsida:

Kyrie eleison!

Hjälp - "scoren" tog slut!

Påskvänner!

Hade börjat samla till en melodipsalmbok på nätet med hjälp av det fantastiska gratismusikprogrammet Noteflight. Men så tog noterna slut, eftersom jag redan gjort notskrifter på åtskilliga egna kompositioner av varierat slag (man får bara 100 per abonnent, oavsett hur få noter de innehåller - en koralmelodislinga är ju verkligen inget större opus, men...).

Är det några likasinnade som möjligen skulle kunna tänka sej att bli medlem (det är gratis) och skriva av copyrightbefriade melodier (kompositören död i över 70 år) från koralboken, och mejla "inbäddningskoderna" ("embed") till mej för användning i nätpsalmbokssammanhang?

Desperat försök, jag vet ;o). Men försöka duger, heter det ju.

Hälsningar från psalmfantasten Andreas

Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Men om man faktiskt anser att det är ett intellektuellt och teologiskt haveri?

Påskvänner!

Kyrkoherde Gunnar Prytz Leland skrev på EFS nätdebatt ett försvar för den fyrkantiga cirkeln könsneutrala äktenskap. Erik Thors i Norrköping [rättelse 100119: Erik bor i Nyköping] skrev ett svar, skarpt i sak men vänligt i tonen. Det var bra, Erik. Tack. Men eftersom jag anser att "de könsneutrala" nu gått mycket längre än man kan tackla i vanlig samtalston, särskilt när det handlar om kyrkoherdar och biskopar, menar jag fullt uppriktigt att tonläget måste höjas, om folk ska fatta vad det är fråga om. Men mot rätt personer: mot ledarna i kyrkan och deras hart när otroliga advokatyr (med ärkechefen som föredöme), inte mot de utsatta grupper som kyrkomötesbeslutet i höstas i oförneklig välmenthet avsåg att värna.

Min replik togs dock inte in, eftersom den ansågs innehålla "personangrepp". Jag förstår redaktionens våndor och upplevda eller verkliga ansvar - men delar inte bedömningen. Det är ju, vilket är själva min poäng, inte någon ung sökare från Rfsl-kretsar jag far ut emot - det är ju välbetalda medelålders män i höga kyrkliga chefspositioner. Döm själva. (Jag förklarade mej villig att byta ut "milt vanvett" mot "intellektuellt och teologiskt haveri", men skillnaden i sak är ju inte stor).:

RÄTT VARA HÅRD MOT KYRKOHERDAR OCH BISKOPAR

Erik Thors skriver i slutet av sitt på många sätt utmärkta inlägg om äktenskapet: "Nu har jag varit hård mot en broder." Brodern i fråga är östersundsherden Gunnar Prytz Leland, som hör till den stora majoritet kyrkoherdar som lyckats anpassa sin teologi till riksdagsbeslutet från i vintras - som bekräftades av i stort sett samma partier på kyrkomötet i höstas. En teologi i flagrant strid mot både Jesus och Svenska kyrkans bekännelse. I strid mot biskop Ragnars och många andras utfästelser att pastorala undantag till förmån för hbt-personer inte skulle rubba själva "grundritningen": äktenskapet! Och i strid mot vad ett enigt Sveriges Kristna råd ansåg konstituera ett äktenskap så sent som - 2008!.

Inte var du särskilt hård, Erik. Du kunde gott ha varit mycket hårdare. (Men jag är tacksam att du skrev - det avlastade oss andra mentalt över julhelgerna). Jag är angelägen om att det milda vanvett kyrkomötet och de flesta kyrkoherdar nu ger uttryck för inte ska drabba hs-personer och hittills vunna insikter om deras situation alltför hårt. Men politiker - vad har politiska partier i ett kyrkomöte att göra? - och präster som Gunnar Prytz Leland ska sannerligen få veta att de lever hela 2010 och resten av sina liv i historiens domböcker, de likaväl som homofoberna. En backlash mot nytänket kommer, var så säkra, men måtte vi komma ihåg att bara vara hårda mot dom i toppen. Många utsatta människor, inte minst ungdomar, har nu råkat i kläm mellan homofobin och "queerologin", se DN:s förfärande men upplysande julartikelserie på

http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer-1.1016345

http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt-1.1017560

http://www.dn.se/livsstil/relationer/jag-blev-lesbisk-i-en-taxi-1.989247

(en tidigare artikel om poeten Kristina Hultman).

Jag vill vara alldeles ärlig: Gunnar Prytz Leland och många kyrkoherdar med honom skämmer nu ut sitt ämbete och sin kyrka, precis som verkligt homofoba präster på sin kant. Jag har precis som han velat öppna för samtal om pastorala förhållningssätt och pastorala undantag beträffande en utsatt grupp med sexuell funktionsnedsättning. Även om det knappast är 5-10 procent av oss (snarare promille!) som helt saknar förmåga att tända på någon av det motsatta könet (läs på bättre, Gunnar, se t.ex. Lars Bohman: Man och man emellan) eller som har en väldigt oklar könsidentitet (jfr Caster Semenya), så är det viktigt med pastoral medvetenhet om denna lilla utsatta grupps situation.

Men nu komprometterar Gunnar Prytz Leland mina och många andras försök att få konservativa kretsar att öppna sej lite i den här frågan. Genom att använda sin intelligens och bibelkunskap till att med advokatyrens yttersta medel legitimera rena galenskaper teologiskt (jfr DN-artiklarna)! Är det till s.k. könsneutrala äktenskap och dito konfirmandundervisning varje liten öppning för hs leder, ja, då får det vara! Resonerar man nog i såväl Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien som i Pingströrelsen i Sverige. Är det till s.k. könsneutrala äktenskap (denna fyrkantiga cirkel!) hårklippning och kvinnopräster leder, ja, då får vi noga akta oss för kortklippta kvinnor, särskilt de i krage och kaftan!

För, Gunnar Prytz Leland, vi släppte ju på hårkravet just för att vi sa oss att vi kunde skilja ordentligt på män och kvinnor ändå! (Blodmat et c. är så väl utrett i andra sammanhang att jag släpper det). Vi tillämpade Galaterbrevet 3:28 också i ämbetsfrågan trots tveksam relevans, utan att fördenskull börja hävda att könstillhörigheten var irrelevant i precis alla sammanhang. Och så visar det sej att vi några år senare blir queerteologer och tillämpar "icke man och kvinna" t.o.m. i köns- och föräldralivet! Istället för att, som du verkar tro, tidigare gränsbrytningar skulle legitimera också denna, visar det sej att denna närmast ultimata, självförhävande gränsöverskridning grovt komprometterar ämbetsreformen 1958 (särskilt som så ytterligt få kvinnor i ämbetet protesterar mot galenskapen) och även, paradoxalt nog, upplysningarbetet kring verkligt homosexuellas situation här i Sverige och i t.ex. Mellanöstern.

Som historielärare vet jag det du själv, Gunnar, erkänner: att man inte behöver vara specifikt homosexuell för att njuta av sex med en av samma kön. Låt vara att antikens relationer mellan två män oftast var ojämlika, ansågs de ju ändå vara på mycket mer jämbördig nivå än den dåtida man-kvinna-relationen och innehöll inte sällan varm tillgivenhet (jfr prästen Niklas Olaisons antydningar om att den romerske officeren hade en sexuell relation med den tjänare han så ivrigt bad till Jesus för). Och hur som helst bekräftar de som sagt vad vi nog ändå borde ha anat: våra ungdomar (t.ex. brudarna i Fucking Åmål) behöver inte vara speciellt hs för att vilja dela livet, inkl. sexet, med någon av samma kön. Den svårtbortresonerade heteronormativiteten i Rom. 1 och Matt. 19 (med tydligt angivna undantag) blir plötsligt fullt relevant.

Gunnar Prytz Lelands, de flesta övriga kyrkoherdars och det politiserade kyrkomötets milda vanvett består sammanfattningsvis av följande:

* Man tycks på fullt allvar mena att vi inte ens i kyrkan ska ha ens ett särskilt begrepp för förbundet mellan just man och kvinna.

* Man tycks på fullt allvar mena att det inte är någon som helst fördel för ett litet barn att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha (insemination till avsiktlig faderlöshet legitimeras).

* Man tycks på fullt allvar mena att det inte är någon som helst fördel för ett litet barn att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen ha (avsiktlig moderlöshet legitimeras).

* Man tycks på fullt allvar mena att kombinationen man-kvinna inte är vare sej särskilt väldesignad eller särskilt välsignad; man vågar alltså utåt inte ens inta ståndpunkten att en manslem är mer designad (av Gud eller naturen) för vaginan (och vice versa) än för t.ex. analen.

* Man tycks på fullt allvar mena att inte ens ungdomar och konfirmander som faktiskt är kapabla till äktenskap i traditionell mening ska få kyrkans rekommendation att åtminstone i första hand bilda familj med någon av motsatt kön.

* Man tycks på fullt allvar mena att man nu både kan ha och mista Jesusorden i Matteus 19 i Svenska kyrkans vigselritual. ("Kan utgå" som det står efter Jesusorden i den nya vigselordningen - de är vad jag förstår inte längre obligatoriska ens för heteropar).

* Man tycks på fullt allvar mena att "allas lika värde" innebär rätten för alla att få gifta sej. Rätten för foster med Downs syndrom att slippa avlivas efter halva graviditeten tycks dock varken kyrkoherdar eller kyrkomöte ta på allvar, trots att det i det fallet verkligen berör frågan om "alla människors lika värde".

Observera att det nu inte längre - som beträffande diverse tidigare förböns- och välsignelseakter - handlar om pastorala undantag. Det handlar om ren och skär queerteologi, könsneutralitet, "likaberättigande" både etiskt och språkligt. Det handlar inte bara om välsignelse av "kärlek". T.o.m. påven kan ju välsigna kärlek mellan två män, typ David och Jonatan. Det handlar i och med nyttjandet av äktenskapsbegreppet nu om offentlig välsignelse av en explicit sexuell relation - d.v.s. ett hävdande av att Jesusorden "de tu skola varda ett kött" lika väl kan syfta på analsex och avancerad petting (mellan två män resp. två kvinnor) som på föreningen av manligt och kvinnligt könsorgan (eller på det lilla fostrets kropp). Det handlar inte längre bara om en speciell utsatt minimal grupp med ett sexuellt funktionshinder - det handlar om ett carte blanche till alla våra ungdomar att lika gärna ha en sexuell relation med någon av samma som med någon av motsatt kön.

Det handlar, kort sagt, om rena - om än välmenta - vanvettet. När barn- och tonårsföräldrarna (och DN-läsarna) inser detta, vänder vinden. Det ska bli intressant att se hur många av kyrkoherdarna som då "upptäcker" att de hela tiden varit skeptiska mot kyrkomötesbeslutet. De som glider med opinionen åt ena hållet, glider nog lätt tillbaka. Men det är nu avvikande röster behöver höras, om vi ska vara värda folks förtroende. Och jag vill gärna redan nu veta hur många EFS-pastorer som på allvar anslutit sej till dumheterna. Det handlar inte om åsiktsregistrering, Begis, det handlar om ett legitimt informationsbehov (som säkert även vigselsökande par av samma kön känner)! Har missionsföreståndaren givit EFS-pastorerna lov att viga två av samma kön bäst de vill på enda villkor att de ringer honom först? Eller?

Nu har jag också varit hård, Erik. Men bara mot dom som ska tåla det: kyrkoherdar, biskopar och kyrkomötespolitiker med feta löner och arvoden. De, inte minst biskoparna, borde haft råd att tänka fritt - och rätt - även efter det famösa, illegitima kyrkomötesbeslutet. Vi kantorsstuderande och andra närmare kyrkgolvet riskerar vår försörjning och framtid på ett helt annat sätt genom att fortsätta ifrågasätta. Det vänder, det vänder, om än skutvändningen blir tuff. Kapten och styrmän måste tåla hård kritik, ja, att bytas ut, precis som Biörn Fjärstedt sa. Beträffande fotfolk som brottas med sin läggning säger jag: Rör inte min kompis! Det är kyrkoledningen som fått hjärnsläpp och först av alla måste ta konsekvenserna av sitt ofattbart dåliga omdöme.

Jag menar att när våra ungdomar, ifall de skulle anförtros Svenska kyrkan, riskerar få dylik "queerundervisning" till livs i konfirmandundervisningen, tillsammans med Jonas Gardell-kristologi i någon form (den är ju mainstream vid universiteten tydligen), så går det inte längre att föra broderliga samtal i största allmänhet - i alla fall inte med präster och biskopar som sannerligen borde veta bättre (och har betalt för det, dessutom). Har vi femtekolonnare inom kyrkan måste de avslöjas, ju förr och ju tydligare desto bättre. Svenska kyrkan blir ju farligare än Humanist-ateisterna och Christer Sturmark om den kontraevangeliserar - för den får ju folk att tro att något är kristendom ("det finns ingen död som ej bytes i glädje", typ) som inte är det!!!

Jag älskar Svenska kyrkan - men den behöver en ny regering. Fort.

Din kyrka ännu bräcklig
bland motståndsmakter står.
I dag går lätt förlorat
vad vunnet blev igår.

Biskop Anders i Dagen

Påskvänner!

...och då syftar jag inte på romerske katoliken Anders Arborelius eller Svenska kyrkans ärkechefAnders Wejryd. Nej, det är biskop Anders Sjöberg (notera att han liksom Agne Nordlander faktiskt vunnit ett biskopsprovval!) som på Dagens ledarsida skriver gästkrönika om "Demokratin som successiv uppenbarelse." Tyvärr verkar den (ännu) inte gå att länka till. Men heder åt Anders som talar klarspråk om både ny äktenskaps- och ny dopteologi. Avslutningen lyder som följer:

Då, menar jag, har vi lämnat den objektiva uppenbarelsen från Gud och har bara en mänsklig "demokratisk successiv uppenbarelse" kvar. Den vittnar enbart om människans önskan att själv vara Gud. Något som den objektiva uppenbarelsen, så som den är oss given, vittnar om är arvsyndens tydligaste uttryck.

Skarpare kan det inte sägas. Heder åt Dagen som upplåter sin ledarsida till så drabbande kyrko- och kyrkomöteskritik. Hoppas att Stefan Holmström som - naturligtvis - gärna vill vara positiv och ognällig (bra ambition) också förmår ta i med verklig skärpa mot verkliga teologiska urspårningar. Vi är dock med i en kyrka vars stiftschefer accepterat John Shelby Spong som kristen kollega (+Hammar, förstås). Istället för att som riktiga biskopar varna och ropa: "Vilken vidrig smörja!" Det beror troligen, precis som när det gäller Gardell, på att de i många avseenden delar hans teologi. Och hur förskräckligt är inte det? Kan EFS stå lojalt lågmält i ett sådant sammanhang?

Det är väl ingen mer än Wallin som har skrivit en psalm för biskopar?

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.
Låt den helga ljusastaken
icke stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

Tjugondedag Jul

Påskvänner!

Nu får dock julen sägas vara över. Idag blev det julgransplundring hemma, och bilden på den tomteglade lillpojken har jag tagit bort och ersatt med en vinterbild från i fjol (därav den osannolikt ringa snömängden ;o).

Vi skakas av nyheter från Haiti. Eller också inte - landet ligger för långt bort och jag ser knappt längre på teve. Men "vår nästa" kan även bo på andra sidan jorden, i synnerhet i vår tid när vi faktiskt i stor utsträckning vet om varandras väl och ve, i mitt fall via den tystlåtnare men till slut ofrånkomliga rapporteringen på nätet. Så Henrik Perret har rätt i det han skriver: Katastrofalt är verkligen rätta ordet den här gången; och som vanligt gäller: ingen kan göra allt men alla kan göra något (jfr Dagermandikten ni vet). Haiti är ju inte precis något EFS-land, men "alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga". Evangelium För Skapelsen (=EFS?) - kan det få glimta fram också i den här förfärliga avgrundssituationen? Eller är Guds existens och omsorg om oss nu slutgiltigt motbevisad? Du får svara själv.

Missionsföreståndaren har kommit igång bra med sin blogg i år (starten var lite glesare, om man säger så). Hoppas det fortsätter - bloggkanalen är viktig, både som delgivning men också som dokumentation. Jag såg att missionssekreteraren Erik Johansson hoppades att de traditionella "missionärsbreven" mer och mer skulle skrivas i bloggform. God idé - flera har redan börjat.

Läs även gärna vad Stefan skriver om medarbetarsamlingen i Strömbäck och framtidsforumet för unga ledare. Har EFS någon framtid - ja, vad säger vi? Ett provisorium på vägen till evigheten - i den bemärkelsen har EFS ingen framtid att tala om. Men har Herren användning för EFS ett tag till så... Det värsta vore väl om EFS levde vidare utan att längre vara en väckelserörelse? Symbiosen med Svenska kyrkan ger möjligheter men också stora risker, särskilt om riskmedvetande saknas (Spong- och Gardellteologi, liksom det falska löftet "det finns ingen död som ej bytes i glädje", sprids nu på bred front i Svenska kyrkan och är, menar jag, en ren "kontraevangelisation"). Men jag vill gärna tro Stefan och hans uppmuntrande rapporter. Tack Stefan!

Såg att den utmärkta boken Tradition och liv föreslog Psalm 38 som Tjugondedag Knut-psalm. Ja, nog behöver vi påminnas om det, både före jul (advent) och nu när julen är över.

Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid.
Löser ur vanmakt, ur synd och skam,
ger oss sin kraft och frid.
Himmelriket är nära.

Kyrkosångarne värmer upp!

Kyrkosångarne värmer upp!

Kyrkosång i Hanebo.

Kyrkosång i Hanebo.

Två julsånger: Guds Son är född och Gläd dej, du värld

Julvänner!

Ni har väl inte slutat fira jul än? "Stackars den som firar jul bara fyra dagar om året", sa ju den gamle herrnhutaren och lulepojken Anders Carl Rutström (åjavars, han blev föga äldre än 50 år, 1721-1772), han som lärde Carl Michael Bellman (1740-1795) läsa med en liten pinne med hästhuvud på och "älskade mig mycket" (enligt Bellman i hans rudimentära självbiografi)

"Kom, låt oss fira helgen, / låt se I hellre väljen / er själs än kroppens kost. / Se, alla himlar jula, / men uti mörkrets kula / är ingen jul och ingen påsk", skaldade Rutström också (Sions Nya Sånger).

För det fortsatta julfirandet fram emot Tjugondedag Knut (eller till Kyndelsmäss, som vissa håller på till ;o) vill jag tipsa om två julsånger: Guds Son är född och Gläd dej, du värld (Joy to the World).

Låt oss begå
och fira så vår julefest,
att Jesus själv må bli vår gäst!
Ja, ske just så!
Så ska han allt oss giva,
välsignelse i råd och dåd.
Hans Ande ska oss liva,
hans kärlek och hans nåd.

Rengsjö kyrka i 30 minusgrader (trettondagsblida?)

Anders Sjöberg om Apostlagärningarna, fornkyrkan och vår egen kyrka

Påskvänner!

Så här till EFS:s stora missionshelg skriver förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg på Dagen debatt om fornkyrkan och vår tid. Tänkvärt, som vanligt. Hoppas Anders blir missionsföreståndare igen nån gång (därmed inget ont sagt om Stefan). Tin Mörk kan gärna få vara det först, men jag lanserar härmed Anders som den förste EFS-are som bör få bli missionsföreståndare två gånger, kanske efter de 65 nån gång?

God helg!

Din unga kyrka bräcklig
bland motståndsmakter står.
I dag går lätt förlorat
vad vunnet blev i går.
Den kärlek som sitt eget
ej söker eller vill
men blir till tjänst, hör segern
och morgondagen till.

Trettondagsmöte och Kyndelsmässmöte

Påskvänner!

Bollnäs EFS-grupp har möte på Timmervägen 8 i morgon kl. 15, EFS:s speciella missionsdag (Missionskyrkan har ju Annandagen). Jag borde väl ha bjudit in den till Missionskyrkans gudstjänst kl. 14, men... då ska jag hursomhelst spela efter att först ha spelat och sjungit i Rengsjö. En riktig kyrkhelg, alltså.

Du som bor i Bollnäs med omnejd och vill vara med på ett mysigt trettondagsstugmöte med gofika hos Hamréns på Timmervägen kan ringa Kjell på telnr 070-350 37 43.

Nästa möte Bollnäs EFS ordnar blir - om Gud vill och byxorna håller - hemma hos oss på Apelvägen 9 den 7 februari (Kyndelsmässodagen) kl. 15. Välkommen då också! (Ring gärna mej Andreas 0278-15253 eller 070-2183731 för mer info om du vill komma).

Ljuset bär oss, Gud är nära
i ett litet barn som ser oss,
Ljuset bär oss, Gud är nära
i ett litet barn som ser oss.

Gratis notprogram

Påskvänner!

Många EFS-are ute i stugorna sjunger och spelar gärna. Kanske du som bl.a. bonden och riksdagsmannen Jonas Andersson här i Hälsingland (medansvarig för musiken till Sionstoner 1906) också komponerar? Jag har ett tips till dej: gratisprogrammet Noteflight som är det bästa gratisprogram jag hittills sett på nätet! En verklig kick och årets bästa julklapp för mej åtminstone! Gud välsigne!

Ett notexempel får ni gratis: en alternativmelodi till SvPs 613 som jag skrev för Rengsjö församlings barnkör (Mikaelikören) inför Mikaeli 2009 - jag tyckte att den nuvarande var såååå tråkig! (Tryck på spel-pilen nere till vänster på dokumentet om ni vill höra hur den låter i plastig datorsyntversion ;o).

Musik ska byggas utav gledje,
av gledje bygger man musik.
Musik, det får ni ändå medge,
gör gledjen ännu mera gledjerik!

Nu är det jul igen!

Påskvänner!

Nej, jag ska inte sjunga "Nu är det jul igen" med manskören i Rengsjö kyrka i morgondagens söndagsmässa (då IOGT-NTO bjuder på kyrkkaffe). Däremot "Mary´s boy child", "Sprid ditt ljus", "Julen är här", "Över jordens rund", "Go, tell it on the mountains", "Å jul med din glede" och "Koppången."

Och vet ni - jag ska kompa och dirigera själv i förstedirigentens frånvaro!

Spännande! Så spännande att jag vill be om förbön. Även för min arbetssituation; kantorsvikariatet i Rengsjö har gått ut och jag vet inte riktigt hur det blir framöver med studiebidrag, jobb et c. Även om jag just nu hoppar in i Hanebo/Segersta och söker halvårsvikariat i Arbrå/Undersvik (det finns ju fler om budet).

Kanske min tydliga och offentliga opposition mot kyrkomötesbeslutet den 22 oktober ligger mej i fatet, men jag vill inte måla fan på väggen: nog behövs det kantorer i Svenska kyrkan framöver och nog vänder vinden i äktenskapsfrågan när mammor, pappor och ungdomar läser DN-artiklar som den här och den här. Om inte ens kyrkan kan stå för ens en moderat heteronormativitet, då blir det bara pinsamt. (Men verklig homofobi ska vi akta oss för).

Idag är det Trettondedagsafton, och Shakespeares pjäs med samma namn är högst passande att titta på idag (finns filmatiserad), även apropå det här med könsroller och kärleksproblematik. Men imorgon följer vi de vise till Betlehem och huset (inte stallet) där Maria och den vid det laget (1-2 år efter födelsen) förmodligen självgående Jesus tar emot besökarna och presenterna.

OBS hur ingen julpsalm i 1937 års psalmbok kopplade ihop de vise männen med stallet och krubban; men i 1986 års har vi fått in en hel drös, ibland p.g.a. översättare som petat in stallet där originalet har stugan. Men det skapar onödiga bekymmer beträffande flykten till Egypten resp. frambärandet i templet. Jfr artikeln Ärkebiskopens bibelkunskaper från advent 2007.

Det heliga landet är f.ö. så litet att Josef och Maria drog till Jerusalem varje år (och då är det inte långt kvar till Betlehem). Att en barnfamilj bor på lite olika ställen är inte konstigt - själv har jag 3 barndomshem, varav 2 med 27 mil mellan under mitt första levnadsår. Att Jesus skulle ha legat kvar i stallet och krubban även efter de första nätterna är dock helt otroligt, känner jag Maria rätt krävde hon att Josef skulle fixa bättre boende så snart det var möjligt. Och även om de valde att bosätta sej i Betlehem under Jesus första år - närmare släkten kantänka - är det inte konstigt om de återvände till Nasaret för att hämta prylar i samband med tempelframbärandet (när de ändå var en bit på väg) eller mer permanent efter flykten från Egypten (av rädsla för Arkelaus i Jerusalem). Det finns hur som helst så många tänkbara förklaringar på de kortfattade besked Lukas resp. Matteus ger (de har aldrig gett sej ut för att ge en fullständig bild av allt den heliga familjen gjorde) att det bara blir löjligt att avskriva deras historicitet bara för att några frågor återstår.

Apropå skattskrivningar, stjärnor m.m. rekommenderas prosten Brogrens artiklar: Om nyttan av allmänbildning (understreckarnivå), Mysteriet med den försvunna skattskrivningen (fler källhänvisningar), Augustus, Qvirinius och Betlehemsstjärnan (mer populär nivå). Man behöver inte ta alla hans tolkningsförslag för givna, men det är bara SÅ intressant att vi inte behöver dissa Lukas avsiktsförklaring (Luk 1:1-4) eller för den delen Matteusevangeliets historicitet bara för att Strauss gjorde det. Som Lewis sa: jag begär inte att ni ska lägga av all skepsis gentemot evangelisterna, bara att ni ska visa samma skepsis mot deras kritiker.

Ditt ord, o Jesus, bliva må
den stjärna i vars sken vi gå.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära
till vårt hjärta frid.

Lys, helga stjärna, mild och ren!
Kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
varm i alla bröst.

Från pekoral till kyrkosal

Påskvänner!

Om ni vänligen ursäktade gårdagens pekoral - rimflätningen drev mej lite i längsta laget ;) - har ni kanske redan hämtat er och i återvunnen stillhet begrundat dagens tema. En riktig "väckelsesöndag" är det ju, då Jesus rensar templet från profitörerna. "Mitt hus ska vara ett bönhus" är ett fint motto för en bönhusrörelse som EFS (eller heter det missionshus, hur är det nu?), och betoningen "för alla folk" är inte minst viktig att komma ihåg. Våra gudstjänster ska inte bara vara till för ursvenskar!

Jag spelade kororgel, piano och läktarorgel i Segersta kyrka ett par mil hemifrån (tyvärr glömde jag mobilen hemma, så det blev inga vackra vinterbilder). "Så skön och ljuvlig är", "Jag vill ge dig o Herre min lovsång", "Tack o Gud att i din kyrka" + lovsången "Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk" i 697:8-versionen. Om någon vill veta vad jag spelade, alltså. "Auf meinen lieben Gott" av J Hanff till postludium - men stackars kyrkvärd som skulle läsa upp tyskan vid de inledande pålysningarna ;o).

Och om sången nån gång skulle tystna,
eller störas av oro och strid,
Herre, öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos dej är min frid!

Livskraft

Påskvänner!

Påskvänner är julvänner och pingstvänner! Julen varar väl till påska? Eftersom både missionsföreståndaren och missionssekreteraren bloggar så positivt om något som heter Livskraft inser jag att vi måste kalla oss nyårsvänner också. Fortsatt Gott Nytt År och God Jul allihop!

(Vi firar väl Kristi födelse ända fram till Tjugondedag Knut allraminst? När kommersen stillnar kan julefröjden riktigt börja tränga igenom. "När världens fröjd en ände tar / har han det bästa vinet kvar!" som Frykman sjunger).

Nytt År igen
vi får, min vän.
Från Gud det är,
ett bud det bär
om liv och kraft!
Så skriv: "Du haft
ett år som flytt.
Nu står ett Nytt
vid dörr och port.
Vad förr Gud gjort
har ju gett mer
än du just ser.
Han vet så väl
hur het din själ
strör salt i sår,
när allt som går
din plan emot
tycks sakna bot.
Men än han rår,
min vän, du får
på nytt din tro!
Den grytt i ro
var gång så skön
en sång, en bön
trängt fram, getts från
Guds Lamm, Guds Son."

Gott Nytt År 2010 i Jesus namn!

Påskvänner!

Gott Nytt År i Jesus namn!

Jag vill ge er en uppmuntran och en uppmaning: Du som fortfarande har en bibel, en psalmbok, ett sånghäfte, en bönbok - använd den både ensam och med dina nära och kära! Agne Nordlander talade i Umeå 2003 om de dyrbara minuterna med Herren. Gud är inte intresserad av vår fromhet, men av oss själva. Det är inte för att prestera utan för att få umgås vi bör ta särskild tid för varandra någon stund varje dag - i Guds närhet får vi ju sedan leva både i jobbstress och sömn, men inget kärleksförhållande klarar sej utan stunder av odelad uppmärksamhet. Bönen, bibelläsningen och utbytet av kyssar och tankar är inte helt ojämförbara storheter.

Får du inte med dej andra kan inget hindra dej själv att be (var det Ulf Ekman som sa att man ju alltid kan be på toa? ;). Väljer du en glad julsång eller morgonsång ska du se att barnen - om du har barn - gärna sjunger, inte alltid, men kanske t.o.m. oftare än du själv skulle göra! Tar du en minnesvers ur Dagens Lösen ska du se att det är roligt för hela familjen, om du har någon, att träna sej på den och försöka komma ihåg den. Använd vad du har fått! Dina barnbarnsbarn kanske ska välsigna dej för det, som en predikant jag hörde vid seklets början sa vid en konfirmation! "Läs ordet, hör ordet, tala ordet, sjung ordet - under bön om den helige Ande, och se, han skall icke utebliva!" (fritt efter Rosenius).

En stark nyårspsalm av Lina Sandell (med Bortnianskis härliga Jubilate-koral):

Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år.
Du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går.
Du som har all makt på joden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

Låt ditt ansikte oss lysa,
så som det i fordom tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans!

Lär oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
så att vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Lär oss under livets skiften
så i klar som mulen dag
skåda upp till dig och vila
stilla blott vid ditt behag!

När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd!

Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår.
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal,
att bereda åt oss alla
rum i himlens fröjdesal!