Påskvänner!
Snabbt var det över, det där s.k. kyrkomötet. Men Håkan Sunnliden hann i varje fall framföra sitt anförande om mission. Jag vet inte just om Frimodig kyrkas ledamöter alltid har roligare (som dom påstår), men Frimodig kyrka framstår faktiskt som det vettiga alternativet i kyrkovalet 2013. (När nu EFS inte ville ställa upp).
I varje fall om man vill ha en tydlig inriktning på mission och evangelisation - och ett tydligt avståndstagande från de politiska partiernas inflytande och ibland helt absurda beslut.
Som sagt finns det bara tre logiska förklaringar till partiernas inblandning: antingen
1) ser partierna sej som konfessionellt kristna partier (?) eller också
2) ser de inte Svenska kyrkan som en kyrka utan som en kommunal inrättning eller en hembygdsförening - eller också
3) ser de faktiskt Svenska kyrkan som en kyrka men vill inte att hon ska förbli det.
(Därmed inte ett ont ord sagt om de enskilda centerpartisterna eller sossarna som gärna får fortsätta engagera sej i kyrkan, förutsatt givetvis att de delar dess tro, men i kyrkans gemenskap och beslutande församlingar ska vi inte uppträda som sossar - eller ens som folkpartister, om jag får säga det själv).
Tack för klarspråket om mission, Håkan! Och tack, ni som ordnat kyrkomötes-TV! Definitivt utvecklingsbart!
Herre, sänd mej, Herre, sänd mej,
Herre, sänd mej, sänd mej, Gud.
Visar inlägg med etikett Kyrkovalet 2013. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kyrkovalet 2013. Visa alla inlägg
onsdag 21 november 2012
torsdag 21 juni 2012
Nu är jag med i Frimodig kyrka
Påskvänner!
Nu är jag trots allt medlem i Frimodig kyrka. Inte för att jag vet om de uppskattar min något gnälliga profil ;o), men jag uppskattar definitivt dess ordförande, min blogg-trätobroder Jan-Anders Ekelund och många andra FK-are, inte minst Anna Sophia Bonde och Dag Sandahl. Mitt beslut var lätt att ta efter att EFS:s ledning så tydligt signalerat att man inte vill se EFS som en aktiv och frimodig nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013. Men jag vidhåller att det hade varit högst naturligt om EFS ställt upp i kyrkans beslutande församlingar, både lokalt och på riksplanet.
Frimodig kyrka har egentligen för många inbyggda spänningar i sej - spänningar som måste gå att hantera inom vår kyrka, men som i längden är orimliga i en och samma nomineringsgrupp. Om redan EFS är spretigt, vad ska man då säga om en grupp med alltifrån lågkyrklige Anders Sjöberg till högkyrklige Dag Sandahl (bara för att ta ett exempel).
Samtidigt vittnar det ju om hur stor krisen är i vår kyrka, när så olika riktningar har funnit nödvändigt att åtminstone tillfälligtvis kämpa i samma kyrkomötesgrupp. (T.o.m. romersk-katolska kyrkan och dess biskop brukar ju nuförtiden betraktas som lutherskt renlärig vid jämförelse med de egna "lutherska" biskoparna).
Och Gud nåde den EFS-are (ja, jag menar det!) som ställer upp för något politiskt parti eller något av deras avknoppningar i kyrkovalet 2013. Är besluten som tas dumma - såväl teologiskt som allmänmänskligt - så skämmer ni ut partiet (och för den delen EFS). Är besluten kloka så komprometteras de allvarligt av kopplingen till stat och politiska partier. Så alla skäl talar för nedläggning, inte namnomgörning, av existerande politiska parti-avknoppningar. Nomineringsgrupperna Posk, Öppen kyrka och Frimodig kyrka täcker så stora delar av det ideologiska fältet att de politiska partierna och deras avläggare knappast är nödvändiga för valfrihetens skull, även om nya, helt fristående och teologiskt grundade nomineringsgrupper (som Efs!) fortfarande är välkomna.
Du som mättade femtusen män,
du som dog och som uppstod igen,
tack för maten på bordet
och det levande ordet,
det är du som är densamme än.
Amen.
Nu är jag trots allt medlem i Frimodig kyrka. Inte för att jag vet om de uppskattar min något gnälliga profil ;o), men jag uppskattar definitivt dess ordförande, min blogg-trätobroder Jan-Anders Ekelund och många andra FK-are, inte minst Anna Sophia Bonde och Dag Sandahl. Mitt beslut var lätt att ta efter att EFS:s ledning så tydligt signalerat att man inte vill se EFS som en aktiv och frimodig nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013. Men jag vidhåller att det hade varit högst naturligt om EFS ställt upp i kyrkans beslutande församlingar, både lokalt och på riksplanet.
Frimodig kyrka har egentligen för många inbyggda spänningar i sej - spänningar som måste gå att hantera inom vår kyrka, men som i längden är orimliga i en och samma nomineringsgrupp. Om redan EFS är spretigt, vad ska man då säga om en grupp med alltifrån lågkyrklige Anders Sjöberg till högkyrklige Dag Sandahl (bara för att ta ett exempel).
Samtidigt vittnar det ju om hur stor krisen är i vår kyrka, när så olika riktningar har funnit nödvändigt att åtminstone tillfälligtvis kämpa i samma kyrkomötesgrupp. (T.o.m. romersk-katolska kyrkan och dess biskop brukar ju nuförtiden betraktas som lutherskt renlärig vid jämförelse med de egna "lutherska" biskoparna).
Och Gud nåde den EFS-are (ja, jag menar det!) som ställer upp för något politiskt parti eller något av deras avknoppningar i kyrkovalet 2013. Är besluten som tas dumma - såväl teologiskt som allmänmänskligt - så skämmer ni ut partiet (och för den delen EFS). Är besluten kloka så komprometteras de allvarligt av kopplingen till stat och politiska partier. Så alla skäl talar för nedläggning, inte namnomgörning, av existerande politiska parti-avknoppningar. Nomineringsgrupperna Posk, Öppen kyrka och Frimodig kyrka täcker så stora delar av det ideologiska fältet att de politiska partierna och deras avläggare knappast är nödvändiga för valfrihetens skull, även om nya, helt fristående och teologiskt grundade nomineringsgrupper (som Efs!) fortfarande är välkomna.
Du som mättade femtusen män,
du som dog och som uppstod igen,
tack för maten på bordet
och det levande ordet,
det är du som är densamme än.
Amen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
