Vissa har redan börjat räkna ner till påsk. Men imorgon är det ju Fyrtiondedag Jul, det som brukar kallas Kyndelsmässodagen (vars firande flyttats till nu på söndag).
Det blev en härlig Jungfru Marie Kyrkogångs- och Uppsala Stifts Kyrkosångsdag på Njutångers Efs. En kvartett från kyrkokören uppträdde, och vi fick sjunga Dagen är kommen (122:2-4) en sista gång. "Ljus av Gud Fader, Ljus av Ljusens källa" - passade riktigt bra. Tack, Sigrid och Simon. Tack Stina för goda kyrkkaffekakan, som skulle bli rulltårta men blev skuren "på platten" istället. Tack Jesus.
Sedan blev det dopfest i Iggesund, isfest på Njutångersfjärden och musikgudstjänst i Iggesunds kyrka klockan 17. En riktig kyrkogångsdag, som den ju heter, men också "kyrkomusikens dag" som den också är. Kollekt till stiftets kyrkosångsförbund vid båda gudstjänsterna.
Helgens evangelietext från Lukas 2 slutar på följande härliga sätt:
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Det vimlar inte av psalmer om Jesus uppväxt i Nasaret. Men Grundtvig har faktiskt skrivit en som finns i Dansk Salmebog men som hittills inte blivit känd i Sverige. Här i Sverige har Linderot faktiskt också skrivit en, som tyvärr heller inte blivit mycket sjungen eller kommit in i några av våra psalmböcker. Synd, tycker jag, för den är liksom Grundtvigs både originell och spirituell i bästa mening (jag har själv översatt Grundtvigs psalm och bearbetat Linderots något). Ni får väl prova sjunga dem om ni vill! Eller ännu hellre: skriv en ny psalm på samma tema och skicka in till psalmbokskommittén för 2030 års psalmbok!
Vill även passa på att rekommendera domprost P-O Sjögrens fantastiskt fina lilla bok "Tolv års ålder". Glöm inte det tipset! Kolla in den på t ex Bokbörsen!
Idag infaller alltså den "riktiga" Kyndelsmässodagen, Fyrtiondedag Jul. I 700 år firades den just på detta datum här i Sverige, tills Gustav III tyckte att vi hade för många helgdagar och flyttade den till söndag istället. Men i almanackan står det fortfarande "Kyndelsmässodagen" idag, precis som det står "Allhelgonadagen" den 1 november (dagen efter Halloween).
På söndag kan man fira 5 söndagen efter Trettondedagen om man vill, precis som vi skulle ha gjort före Stora helgdöden 1772. Den söndagens texter handlar nu under andra årgången (som inte fanns på 1700-talet) om att allt Herrens folk gärna får profetera (4 Mos. 11:24-30), om att det är bra att Kristus blir förkunnad även av folk med vinstsyfte (Fil. 1:12-28) och att vi inte ska försöka stoppa människor som gör gott i Jesu namn, även om de inte hör till just "oss" (Mark. 9:38-41). Tänkvärt för oss Efs-are! Jag har sedan barndomen hört om Efs-predikanten Börje Wikströms far, Rickard Wikström i Renholmen (farfar till kulturminister Jan Erik Wikström), som kom gående på vägen mot Åbyn Brännfors och utropade orden från Fjärde Moseboken: "O att ALLT Herrens folk profeterade!" (Som Symeon och Hanna gjorde, kan man ju tillägga vid Kyndelsmäss!).
Nu är det jul igen! Imorgon infaller Fyrtiondedag Jul till minne av hur Jesus bars fram i templet och fick träffa Symeon och Hanna. Visserligen är firandet flyttat till nästföljande söndag, men 2 februari är en märkesdag sedan gammalt och får gärna uppmärksammas som sådan vid husandakt och andra morgonsamlingar.
Många av oss har framme julljusstakar och -stjärnor och annat juligt ända till och med denna dag. Inom Efs firas även Annandag Kyndelsmäss som är C O Rosenius´ födelsedag :o).
Kyndelsmässodagen på söndag är sen gammalt kyrkomusikens dag. Kanske den också borde bli Kyrkogångens dag (med tanke på vikande besökssiffror och det alternativa namnet Jungfru Marie Kyrkogångsdag). Sveriges Kyrkogångarförbund, någon?
Visserligen inföll den "riktiga" Kyndelsmässodagen i tisdags (på "40:e dagen" räknat från Kristi födelse), då vi firade mässa för åtta personer i Iggesunds kyrka. Men sedan 1772 firas dagen i Sverige på nästkommande söndag (ifall inte 2 februari är just en söndag eller om Fastlagssöndagen infaller under tiden 2-8 februari, i vilket fall Kyndelsmässodagen firas söndagen dessförinnan). I år alltså den 7 februari.
Pga pandemi och annat faller det sej kanske svårt för en och annan att besöka en kyrka på söndag. Och att lyssna på radio- och teve-gudstjänsterna är lite av ett lotteri - de kan innehålla god evangelisk-luthersk förkunnelse, men en kan inte så noga veta. En predikan i teve i början av året blev tyvärr mer av en parodi i sin monumentalt postmodernistiska obegriplighet, och har som sådan nått en vidsträckt spridning - som jag inte vill medverka till här. Exempel på motsatsen finns Gud ske lov också!
För säkerhets och för egen uppbyggelses skull har jag dock börjat "klippa ihop" söndagsgudstjänster utifrån det faktum att åtskilliga psalmer och predikningar nu finns tillgängliga på nätet, även olika liturgiska moment. För Jungfru Marie Kyrkogångsdag (då en givetvis helst ska gå i kyrkan, om det går) har jag fått ihop följande "hopklippta" gudstjänst, som kanske kan vara till någons glädje?
[Tillagt 9/2: Nu finns även en hopklippt gudstjänst för Fastlagssöndagen! Den är alltså inte avsedd att ersätta mer "riktiga" gudstjänster, även sådana som sänds över radion, teven och/eller nätet, utan som komplement eller nödlösning, eller också som förslag till dem som planerar gudstjänsterna, utifrån den mer omfattande "verktygslådan" på Kyrkans solvarv].
Nu är det sista januari. Och på söndag (egentligen fredag!) blir det Kyndelsmäss, julens sista utpost om en inte räknar fettisdagen förstås. Och jag har hela januari grunnat på det här med "Efs-biskopar", men inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Vem borde egentligen vara kontroversiellast, Erik Johansson eller Åsa Nyström. Varför är inte Åsa kontroversiell medan Erik beskrivs så? Vem har t.ex. den märkligaste äktenskapssynen?
Och vad gäller den "exekutiva" makt som Åsa närmast verkade vilja förneka att hon har: den som inte blir prästvigd av en biskop blir alls inte präst (åtminstone inte i Svenska kyrkan). Så både vad gäller Erik och Åsa (och alla andra) som biskopskandidater är ju den stora maktfrågan: vilka är de villiga att viga - och inte.
Vissa högkyrkliga (som inte skulle bli prästvigda av vare sej Åsa eller Erik) påstår att Efs-are generellt inte vet vad ett biskopsämbete är. Vet Åsa (som nu utsetts till en sådan) och vet Erik (som i varje fall kandiderat)? Jag ska fundera vidare kring den saken. I februari.
När Philipp Nicolai, en gång när livet var pest, skrev sin underbara kärlekssång till Frälsaren "Du morgonstjärna, mild och ren" (i Sverige ofta sjungen till Jul och Kyndelsmäss), inspirerad av Psaltaren 45 och Höga Visan (därav den i översättningarna ofta alltför dämpade erotiken), berättas det att han blev så uppslukad av skrivandet att han kom fyra timmar för sent till middagen. Förmodligen höll han då på minst åtta timmar sammanlagt, och det var inget dåligt dagsverke (särskilt om han komponerade "koralernas drottning" samtidigt).
När jag nyöversatte den i går kväll utifrån orginalet (jo det där om de himmelska applåderna har jag hämtat där!) så hade jag lyckligtvis redan ätit middag, för det tog nog faktiskt nästan fyra timmar med alla försöksord och ändringar. Det har påpekats att varje strof i hans psalm - Nicolai uppfann versmåttet själv! - liknar en nattvardskalk om texten centreras istället för vänsterställs, så då testar jag väl det:
1. Du morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken
som glans åt jorden givit!
Du Davids son av Jakobs hus,
mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus,
min kärlek har du blivit!
Ärlig,
härlig
och begärlig,
oumbärlig,
utan like,
ge mej glädjen i ditt rike!
2. Du pärla skön som gör mej rik,
Marias son, Gud Fader lik,
min Frälsare, min Konung!
Välkommen i mitt hjärterum,
din kärleks evangelium
är idel mjölk och honung!
Rör mej,
hör mej!
Hosianna!
Himmelskt manna
är ju orden
som du talar här på jorden.
3. Nu i mitt hjärta lys och skin,
du klara jaspis och rubin,
med all din kärlek blida.
Ja, låt mej känna att jag är
en lem i din församling kär,
en vingren i din sida.
Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.
Jag vill evigt bli dej nära.
4. Pris vare Gud, som ser mej nu
när dina milda ögon du
så vänligt mot mej vänder.
O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,
ditt ord, ditt liv, din Ande god,
ny låga i mej tänder.
Dra mej,
ta mej
in i famnen,
trygga hamnen
dit jag ilar
och i dina armar vilar.
5. Det är min största fröjd och ro,
att den som är mitt A och O
och mej sin Ande sänder
ska föra mej till paradis,
där jag av glädje till hans pris
ska klappa mina händer.
Amen,
amen,
du min krona,
mej förskona
från att mista
dej, mitt första och mitt sista.
Och till detta "koralernas drottning" av samme Nicolai:
Glad Kyndelsmäss på er allesammans! Vi firar väl i dagarna tre, eftersom Fyrtiondedag Jul rätteligen infaller på tisdag? Idag går jag med barnen hela halvmilen till Njutångers kyrka (vi går om en timme) eftersom dagen ju faktiskt också heter Kyrkogångsdag (kanske den också officiellt borde utnämnas till kyrkogångens dag, inte bara kyrkosångens?). Att min fru har tagit bilen till Falun är väl också en bidragande orsak ;o).
Hos oss blir det julgransplundring nu ikväll, eftersom kyrkoherde Pär tycker det är för tidigt att städa ut julen redan vid Tjugondedag Jul (Knut) och låter juljusen brinna i församlingsgårdarnas fönster ända fram till idag. (OK, vi har numera plastgran, jag erkänner).
Och sedan, när julen vid Askonsdagstid är definitivt slut och fastan tar sin början, kan vi påminna oss Lina Sandells ord om Frälsaren (i kärlekssången Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dig):
Hans nåd och allmakt är min borg, hans blod och djupa sår, där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår.
Så här på den allra, allra sista juldagen (om man inte räknar följande söndag, förstås!) passar det väl bra med den här kyndelsmässopsalmen till en bild från Födelsekyrkan i Betlehem:
Det traditionella besöket av Johannelundselever i Njutånger under Kyndelsmäss äger rum även i år - med "intervjuer" och samtal kl. 16 på Njutångers EFS och kvällsgudstjänst med mycket sång kl. 18 (med mellanliggande förtäring), samt högmässa i Njutångers kyrka (med efterföljande kyrklunch i S:t Olofsgården) kl. 11 på söndagen.
Alla, även konfirmander och barnfamiljer, är varmt välkomna - det är ett av de "arrangemang" eller en av de kyrkhelger jag minns med störst tacksamhet från det gångna året. Både varmt uppbyggligt och kalasläge att i avslappnad form ställa kluriga frågor till teologer (vilket vi sällan har möjlighet till - eller tar möjligheterna till).
Om helgfirande och kyrkogång (så här inför "Jungfru Marie Kyrkogångsdag") finns en liten rolig psalm av danske Grundtvig:
Jag vet ett litet paradis, det är så lätt att finna för den som Gud får, stor och vis, om tro och dop påminna. Det ligger under stugutak och under stjärnvalv höga, där kristna är på Herrens dag inför hans milda öga. Den som Guds änglar sjungit om är där i kraft tillstädes. Där hörs hans kärleks höga sång, hans frälsta folk där glädes.
Ni har väl inte slutat fira jul än? "Stackars den som firar jul bara fyra dagar om året", sa ju den gamle herrnhutaren och lulepojken Anders Carl Rutström (åjavars, han blev föga äldre än 50 år, 1721-1772), han som lärde Carl Michael Bellman (1740-1795) läsa med en liten pinne med hästhuvud på och "älskade mig mycket" (enligt Bellman i hans rudimentära självbiografi)
"Kom, låt oss fira helgen, / låt se I hellre väljen / er själs än kroppens kost. / Se, alla himlar jula, / men uti mörkrets kula / är ingen jul och ingen påsk", skaldade Rutström också (Sions Nya Sånger).
För det fortsatta julfirandet fram emot Tjugondedag Knut (eller till Kyndelsmäss, som vissa håller på till ;o) vill jag tipsa om två julsånger: Guds Son är född och Gläd dej, du värld (Joy to the World).
Låt oss begå och fira så vår julefest, att Jesus själv må bli vår gäst! Ja, ske just så! Så ska han allt oss giva, välsignelse i råd och dåd. Hans Ande ska oss liva, hans kärlek och hans nåd.
Stor är skaran av kvinnor som bådar glädje. Se profetissan, kyrkoherdehustrun och åttabarnsmamman Berit Simonsson tala på Livets Ord - kyndelsmässodagen 2009!
Jo jag vet att det finns kvinnor som talar på andra ställen än Livets Ord (som ganska sällan har kvinnliga talare) - min fru i Bollnäs Missionskyrka t.ex. - men var kan man se dem på Nät-teve? Tips mottages gärna!
Ty däri består kärleken, ej att vi först har älskat Gud, men däri att han har älskat oss och sänt till oss sin Son.
Ja, däri har Guds kärlek stor blivit uppenbar för oss, att till försoning för all vår synd han sände oss sin Son.
Kyndelsmäss - Ljusmäss. Ljuset är på väg tillbaka i naturen, men mörkret ruvar fortfarande tätt om kvällarna. Ibland säger man med ledning av någon kinesisk filosof: "Förbanna inte mörkret - tänd ett ljus." (Kinas ledare blir fortfarande galna på dem som förbannar diktaturens mörker). Men tänk om båda sakerna behövs? Hur gör Jesus? Vi läser gärna saligprisningarna, men vad gör vi med veropen över de skriftlärda och över hela Jerusalem (Matteus 23)? Under en retreat på Svenska kyrkans grundkurs läste jag Kaj Munks (1898-1944) predikningar - snacka om att förbanna mörkret, bl.a. det nazistiska (så blev han också skjuten och slängd i landsvägsdiket). Och snacka om att tända ljus med tro, hopp och glädje!
Som jag tidigare sagt, mitt Amnesty som har ljuset (i taggtråden) som symbol, visar ständigt på mörkret i världen - men inte för att gnälla utan för att skapa medvetenhet och få fler som tänder ljus. Det är helt riktigt att klagan och förbannelser inte räcker - nej, tänd ljus! (Också namnet på en fin dikt av Bo Setterlind, inte helt olik den s.k. Franciskus-bönen). Och låt oss framför allt vandra i ljuset från honom som är Världens Ljus - bara så kan vi själva bli det.
Några ord av Jesus, Världens Ljus, på kyrkvägen denna Ljusmässodag:
Om ljuset inom dej är mörker, hur djupt blir då inte mörkret? Vandra medan ni har ljuset så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet ju inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mej; natten kommer då ingen kan arbeta. (Detta är er stund och nu råder mörkrets makt).
Och aposteln Johannes skriver i dagens episteltext:
Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu Kristi, Guds Sons blod, renar oss från all synd.
Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå. Gud kan vi ej se och inte förstå. Men Gud kommer hit, han vill vara här, så blir han ett barn som Maria bär.
/: Låt oss vandra i ljuset, liksom han är ljus, vandra i Guds ljus :/ vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.
/: För då har vi en sann gemenskap med varann, gemenskap med varann :/ en sann gemenskap med varann.
/: Och Jesu blod oss renar då från all vår synd, renar från all synd :/ renar oss från all vår synd.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
