Tack, Gud, för musiken, för alla sånger som oss lyft så många gånger! Vem kan leva utan en underbar melodi? Vad vore vi utan en sång eller dans inuti? Jag säger: tack, Gud, för musiken, den ger oss harmoni. Jag säger: tack, Gud, för musiken som vi får leva i. Översättningen ovan gjordes 2011 som en vänlig polemik mot Niclas Strömstedts "ateistversion" nedan. Mot religion mer välvilliga agnostiker torde kunna använda min version ovan med åttondelspaus i st f "Gud", alltså: "Tack [paus] för musiken".
När jag ändå är i tagen - ska lägga in en försommarkonsertsång av Haydn på körsidan strax - kan jag väl också lägga in min alternativöversättning av "Thank you for the music" som jag vet att många riktat till Gud men som i Niclas Strömstedts översättning blev så dumdrygt ateistisk. Jag har både lyft ut antireligionspolemiken och återställt rimmen på "i". Kanske både EFS-are och andra kan använda den i sommar?
Jämför själva! Står man inte ut med "Gud" som jag lagt in för att ge igen lite kan man förstås i enlighet med originalet sjunga "Tack [paus] för musiken" rakt av - men minnas att ateistens svåraste ögonblick enligt G K Chesterton kommer när ateisten riktigt flödar över av tacksamhet men inte har någon att rikta den till...
Jag säger: Tack, Gud, för musiken, för alla sånger som oss lyft så många gånger! Vem kan leva utan en underbar melodi? Vad vore vi utan en sång och en dans inuti? Jag säger: tack, Gud, för musiken, den ger oss harmoni. Alt. slutrad i slutversen: som vi får leva i.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!