Påskvänner!
Alla missionärer borde ha dödats. Det är kontentan av Kadhammars resonemang. Och många av dem, även Efs:s pionjärmissionärer, dödades ju också. Visst har Kadhammar en poäng - mötet med "den vite mannen", med aldrig så kristliga bekännelser, har varit förödande för många folk. (Både pga direkt våld och pga smittspridning). Även om Christoffer Columbus´ och i ännu högre grad Hernan Cortez saknade alla ambitioner att missionera.
David Livingstone borde ha mördats pga vad Stanley och kung Leopold gjorde. Karl Cederqvist borde ha mördats pga italienarnas uppträdande på 30-talet. Bruce Olson borde ha mördats av motilonerna pga allt ont USA har gjort. Anser Kadhammar? Beror hans åsikter i fallet möjligen på huruvida sentileserna (som aztekerna) lever under en lokal diktators eller prästklicks skräckvälde eller i en någorlunda fredlig och kärleksfull atmosfär (enligt de föreställningar om "infödingar" som ibland stämmer och ibland inte)?
Ändå har Kadhammar naturligtvis en poäng i vilket fall som helst. Det är inte bara att kliva iland på folks stränder hur som helst, särskilt inte om en riskerar att smitta ner dem med dödliga sjukdomar - d v s i praktiken utrota dem.
Katekesfråga 102: Vad kallas denna Guds omsorg?
Visar inlägg med etikett Missionärer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Missionärer. Visa alla inlägg
onsdag 28 november 2018
torsdag 19 juni 2008
Söndagsskolan
Påskvänner!
Ett litet citat: År 1955 hade EFS 925 söndagsskolor med 2607 ledare och 30155 barn. Barnen samlade under 1955 in 144000 kr till utlandsmissionen och gav underhåll till 15 EFS-missionärer. [I detta tecken, EFS läser 2006, s. 152]
Läser jag rätt? 15 EFS-missionärer!!??? Nu heter ju denna blogg EFS idag och inte EFS igår, och nostalgitrippar kan vara farliga, särskilt i ett land med en så kraftig sekulariseringsprocess som Sverige haft. Men det är ändå rätt fascinerande att se hur stor betydelse just söndagsskolan hade för EFS missionsarbete också rent ekonomiskt. Om vi idag hade lika många barn som då i söndagsskolan, och varje barn hade med sej en guldtia under 30 söndagar per år, så skulle de tillsammans samla in 9 miljoner kronor till EFS arbete! Det skulle nog räcka till både 15 svenska missionärer och lika många indiska (t.ex.).
Nu hävdar ju vissa att söndagsskolan spelat ut sin roll, och jag är mycket positiv till alternativa former för det kristna arbetet tillsammans med barn och ungdomar. Nästa vecka ska min fru vara ledare för ett dagläger på Fagernäs i Arbrå (ekumeniskt mellan missionskyrkan och baptistsamfundet) och jag och barnen är med som deltagare. Scoutarbete är toppen, barnkörer och babysång likaså (ö.h.t. måste glad musik in på så många ställen som möjligt, även i dagläger och scouting).
Men söndagsskola när den är som bäst, integrerad med själva gudstjänsten, betyder den så mycket för församlingen som helhet. Gemensam start och helst även avslutning, där det gärna får ske en "återkoppling" (vad har vi gjort på var sitt håll?), betyder mycket för gudstjänstfirandet i stort. Barnfamiljer kommer inte till gudstjänster kyrkan om kyrkan inte är barnanpassad. Och även äldre får mycket glädje av barnen.
Att vara söndagsskollärare är till uppbyggelse också för en själv. Det är en repetition av det vi tror på som kristna, och det är en underbar bönegemenskap med de små. Det är heller inte fel att ha en enkel "missionssparbössa" med särskilt, konkret ändamål i söndagsskolan. Särskilt om material och kanske också "söndagsskolfrukt" är gratis. Vi ska inte missunna barnen givandets glädje.
Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt,
till att nedslå fienden och den hämndgirige.
Ett litet citat: År 1955 hade EFS 925 söndagsskolor med 2607 ledare och 30155 barn. Barnen samlade under 1955 in 144000 kr till utlandsmissionen och gav underhåll till 15 EFS-missionärer. [I detta tecken, EFS läser 2006, s. 152]
Läser jag rätt? 15 EFS-missionärer!!??? Nu heter ju denna blogg EFS idag och inte EFS igår, och nostalgitrippar kan vara farliga, särskilt i ett land med en så kraftig sekulariseringsprocess som Sverige haft. Men det är ändå rätt fascinerande att se hur stor betydelse just söndagsskolan hade för EFS missionsarbete också rent ekonomiskt. Om vi idag hade lika många barn som då i söndagsskolan, och varje barn hade med sej en guldtia under 30 söndagar per år, så skulle de tillsammans samla in 9 miljoner kronor till EFS arbete! Det skulle nog räcka till både 15 svenska missionärer och lika många indiska (t.ex.).
Nu hävdar ju vissa att söndagsskolan spelat ut sin roll, och jag är mycket positiv till alternativa former för det kristna arbetet tillsammans med barn och ungdomar. Nästa vecka ska min fru vara ledare för ett dagläger på Fagernäs i Arbrå (ekumeniskt mellan missionskyrkan och baptistsamfundet) och jag och barnen är med som deltagare. Scoutarbete är toppen, barnkörer och babysång likaså (ö.h.t. måste glad musik in på så många ställen som möjligt, även i dagläger och scouting).
Men söndagsskola när den är som bäst, integrerad med själva gudstjänsten, betyder den så mycket för församlingen som helhet. Gemensam start och helst även avslutning, där det gärna får ske en "återkoppling" (vad har vi gjort på var sitt håll?), betyder mycket för gudstjänstfirandet i stort. Barnfamiljer kommer inte till gudstjänster kyrkan om kyrkan inte är barnanpassad. Och även äldre får mycket glädje av barnen.
Att vara söndagsskollärare är till uppbyggelse också för en själv. Det är en repetition av det vi tror på som kristna, och det är en underbar bönegemenskap med de små. Det är heller inte fel att ha en enkel "missionssparbössa" med särskilt, konkret ändamål i söndagsskolan. Särskilt om material och kanske också "söndagsskolfrukt" är gratis. Vi ska inte missunna barnen givandets glädje.
Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt,
till att nedslå fienden och den hämndgirige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
