Påskvänner!
På Herdesöndagen kan vi se vad Efs har för syn på äktenskapet. Ser man på, ser man på.
Vi lär få anledning att återkomma. Vad säger Socialdemokraterna?
Visar inlägg med etikett EFS. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EFS. Visa alla inlägg
söndag 19 april 2026
lördag 18 december 2021
Film om Efs och Svenska kyrkan
Påskvänner!
Se gärna den här kvartslånga filmen om Efs och Svenska kyrkan! Kanske lite glättig, särskilt när det gäller hur kyrkan i dag de facto styrs - men utmärkt som diskussionsunderlag!
Se den - gärna ihop med t ex personalgruppen och kyrkorådet i församlingen! (Fler får förstås oxå gärna titta).
tisdag 16 november 2021
Är vi svenskar beredda att dö för vår tro på Jesus?
Påskvänner!
Det är en verklig samvetsfråga vi ställs inför i Dagen idag. En mycket relevant fråga för Efs som missionsrörelse, och inte minst med tanke på att våra första missionärer reste ut med vetskap om att de kunde bli martyrer (flera blev det också). Tänk att det finns de som är villiga att missionera i Nordkorea och Afghanistan. Gud välsigne dem. (Jag vågar inte). Ja, alla dem som i hemlighet är kristna också där, inte minst i Afghanistan, kanske efter att ha avvisats från bl a Sverige.
(Kom f ö ihåg det idag förbisedda men kanske inte helt utdöda arvet från den stora väckelsen i Pyongyang 1907!).
söndag 18 april 2021
Rikskollekt till Efs på 500-årsdagen av Luthers bekännelse i Worms
Påskvänner!
Här talar Luther tyska. Det är 500 år sedan idag.
Kom också ihåg Efs om du inte kunnat gå i kyrkan. Idag är det rikskollekt till Efs. Vi vet inte hur länge till Efs får rikskollekter. Du brukar kanske ge till Efs ändå, men ta den här dagen som en extra anledning! (SvPs 251).
tisdag 28 april 2020
Rikskollekten till Efs
Påskvänner!
En rikskollekt i coronatider blir väl lite si och så, kan jag tänka. Rikskollekt på Herdesöndagen är ju normalt en hygglig möjlighet. Men nu är gudstjänster inställda och de som äger rum sker under synnerligen glesa förhållanden. Sällan annonseras kollektändamålen på församlingarnas hemsidor under aktuell helg (gäller bara Svenska kyrkan).
Inte minst minskar ju på detta sätt möjligheten att få pengar till Efs från icke-Efs:are, från sådana som annars inte brukar ge till Efs mission. Jag hade gärna hållit ett engagerande kollekttal i söndags, men när vi bara var 10 personer kändes det mindre meningsfullt.
Men i alla fall - ni som läser detta: komplettera gärna "rikskollekten" i söndags (om du gav någon) med en extra gåva för att kompensera bortfallet från dem som inte gav något just i år! Och en gåva till Efs mission är lika välkommen vare sej du är Efs-are eller inte :o). Som jag sa när jag fyllde 50 för en månad sen vill jag gärna se sådana gåvor istället för blommor.
Här är alla uppgifter för dej som vill ge en gåva!
En rikskollekt i coronatider blir väl lite si och så, kan jag tänka. Rikskollekt på Herdesöndagen är ju normalt en hygglig möjlighet. Men nu är gudstjänster inställda och de som äger rum sker under synnerligen glesa förhållanden. Sällan annonseras kollektändamålen på församlingarnas hemsidor under aktuell helg (gäller bara Svenska kyrkan).
Inte minst minskar ju på detta sätt möjligheten att få pengar till Efs från icke-Efs:are, från sådana som annars inte brukar ge till Efs mission. Jag hade gärna hållit ett engagerande kollekttal i söndags, men när vi bara var 10 personer kändes det mindre meningsfullt.
Men i alla fall - ni som läser detta: komplettera gärna "rikskollekten" i söndags (om du gav någon) med en extra gåva för att kompensera bortfallet från dem som inte gav något just i år! Och en gåva till Efs mission är lika välkommen vare sej du är Efs-are eller inte :o). Som jag sa när jag fyllde 50 för en månad sen vill jag gärna se sådana gåvor istället för blommor.
Här är alla uppgifter för dej som vill ge en gåva!
lördag 25 april 2020
#älska din nästa
Påskvänner!
Det här var väl ett bra Efs-initiativ? Ora et labora, så här inför Herdesöndagen, där Jesus framträder som den store Herden och Diakonen, som vi får följa.
Och det här löftet är så stort att vi knappt kan ta in det - men däremot lära oss "by heart":
Mina får lyssnar till min röst,
och jag känner dem
och de följer mig.
Jag ger dem evigt liv,
och de ska aldrig någonsin gå under,
och ingen ska rycka dem ur min hand.
Det här var väl ett bra Efs-initiativ? Ora et labora, så här inför Herdesöndagen, där Jesus framträder som den store Herden och Diakonen, som vi får följa.
Och det här löftet är så stort att vi knappt kan ta in det - men däremot lära oss "by heart":
Mina får lyssnar till min röst,
och jag känner dem
och de följer mig.
Jag ger dem evigt liv,
och de ska aldrig någonsin gå under,
och ingen ska rycka dem ur min hand.
tisdag 4 juni 2019
Må trenden fortsätta
Påskvänner!
Det är med Efs som med Lycksele kommun - de senaste 60 åren har det skett en stadig minskning. Men nu har det visst vänt, åtminstone för Efs del, och för 2018 rapporteras en ökning med ett par hundra personer. Det är mäktigt med tanke på hur gamla många Efs-are är, och hur många som dör på ett år (jfr även här med Lycksele). Vi får med vår missionsföreståndare Kerstin Oderhem be och hoppas att den nya trenden håller i sej. Inte för Efs:s skull, men för missionens och människornas.
Här lite mer från Efs årskonferens i Örnsköldvik:
Katekesfråga 194: Ger Gud oss inte vårt dagliga bröd även om vi inte ber om det?
Det är med Efs som med Lycksele kommun - de senaste 60 åren har det skett en stadig minskning. Men nu har det visst vänt, åtminstone för Efs del, och för 2018 rapporteras en ökning med ett par hundra personer. Det är mäktigt med tanke på hur gamla många Efs-are är, och hur många som dör på ett år (jfr även här med Lycksele). Vi får med vår missionsföreståndare Kerstin Oderhem be och hoppas att den nya trenden håller i sej. Inte för Efs:s skull, men för missionens och människornas.
Här lite mer från Efs årskonferens i Örnsköldvik:
Katekesfråga 194: Ger Gud oss inte vårt dagliga bröd även om vi inte ber om det?
torsdag 30 maj 2019
Efs årskonferens i Örnsköldsvik
Påskvänner!
Ett stort böneämne är helgens Efs-konferens i Övik, som Dagen berättar om. Det fina och viktiga temat för vår missionsorganisations årskonferens "Först måste evangeliet förkunnas för alla folk."
Jag kan tyvärr aldrig vara med på Efs-konferenserna längre - senast var jag med i Piteå - eftersom vår församling alltid har konfirmandlägren den helgen och eftersom jag fortfarande har förtroendet att få vara med som ledare. (I år far vi till Hållandsgården och Nidarosdomen).
Jag hittade tyvårr ingen "trailer" för konferensen. Men för sex år sedan när den också hölls i Övik sa dåvarande missionsföreståndaren så här, och den kallelsen känns fortfarande aktuell:
Katekesfråga 193: Vad menas med vårt dagliga bröd?
Ett stort böneämne är helgens Efs-konferens i Övik, som Dagen berättar om. Det fina och viktiga temat för vår missionsorganisations årskonferens "Först måste evangeliet förkunnas för alla folk."
Jag kan tyvärr aldrig vara med på Efs-konferenserna längre - senast var jag med i Piteå - eftersom vår församling alltid har konfirmandlägren den helgen och eftersom jag fortfarande har förtroendet att få vara med som ledare. (I år far vi till Hållandsgården och Nidarosdomen).
Jag hittade tyvårr ingen "trailer" för konferensen. Men för sex år sedan när den också hölls i Övik sa dåvarande missionsföreståndaren så här, och den kallelsen känns fortfarande aktuell:
Katekesfråga 193: Vad menas med vårt dagliga bröd?
söndag 28 oktober 2018
En dansk psalm och två svenska präster
Påskvänner!
Efs-are har kanske inte varit kända för att hålla det särskilda prästämbetet särskilt högt. (Även om många faktiskt har gjort det). Svenska kyrkan generellt har, att döma av vår psalmbok åtminstone, inte heller riktigt gjort det. Ibland anklagas ju den lutherska reformationen för att ha missat något här. Men lutheranen Kingo i Danmark har ju givit den danska och norska kyrkan en rejäl psalm (se nedan) om det särskilda prästämbetet, en psalm som också betonar "fårens" eller hela församlingens ansvar.
Psalmen kan kanske behövas i en tid när vår kyrka - under lika lång som pinsam ledning av politiska partier som Socialdemokraterna, Centerpartiet och nu Sverigedemokraterna - förvägrar högkyrkliga och elmbv-are och laestadianer prästvigning. Men däremot, till synes utan problem och protester, prästviger sådana som domkyrkolektor Sabina Koij och kyrkoherde Åke Nordström, som nu alldeles fritt (nb inom vår evangelisk-lutherska kyrka!) får distribuera sina hårresande förnekelser!
Danska kyrkan hade ju för några år sedan sin gudsförnekande präst Thorkild Grosböll att tampas med, men då blev det åtminstone en rejäl debatt med biskopsingripande. Präster som nått bortom tron på Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk kraft" (Å Nordström) måste väl i hela fridens namn lämna prästämbetet godvilligt eller i annat fall avkragas - snarare än den sant evangelisk-lutherske prästen Bengt Ådahl som ser sitt ansvar för svensk kristenhet när de etablerade biskoparna (läs: stiftscheferna) inte gör det!
Ja, nog kan vi, även inom Efs, behöva sjunga och be en psalm som Kingos:
1. Guds kyrka, öppna nu din mun
och låt din lovsång klinga,
så att ditt tack ur hjärtats grund
du till din Gud kan bringa
för livets underbara ord,
för dopets bad och nådens bord,
låt sångens klocka ringa!
2. För att vi Herrens nåd ska se,
han lärare oss sänder.
Guds ord och sakramenten de
har fått i mun och händer
och med förmaning till envar
de för vår själ nu ansvar har,
så vi vår synd bekänner.
3. Det ämbetet så härligt är,
må vi dess kraft besanna
och dem som så oss tjänar här
i bön och godhet famna
och leva som Guds menighet
i samvetsfrid och enighet
och sist i himlen hamna.
4. Må Jesu glädje i oss bo
och bön i hjärtat brinna
så vi i oro och i ro
kan skäl till lovsång finna.
Må vi ej stå hans Ande mot,
men av allt hjärta tro hans ord
och så vårt väl besinna.
5. Ge oss, o Gud, din Ande god
så att vi noga prövar
vart lärdomsväder och med mod
i kamp för tron oss övar.
Hjälp oss i kärlek säga nej,
så vi med osund lära ej
din Ande mer bedrövar.
6. Må fridens Gud i kärlek, hopp
och tro oss samman binda,
så vi tillsammans i vårt lopp
kan livets krona vinna,
så ande, själ och kropp en dag,
fullkomliga till Guds behag,
kan saligheten finna!
Katekesfråga 89: Hur har den treenige Guden uppenbarat sig i förhållande till oss?
Efs-are har kanske inte varit kända för att hålla det särskilda prästämbetet särskilt högt. (Även om många faktiskt har gjort det). Svenska kyrkan generellt har, att döma av vår psalmbok åtminstone, inte heller riktigt gjort det. Ibland anklagas ju den lutherska reformationen för att ha missat något här. Men lutheranen Kingo i Danmark har ju givit den danska och norska kyrkan en rejäl psalm (se nedan) om det särskilda prästämbetet, en psalm som också betonar "fårens" eller hela församlingens ansvar.
Psalmen kan kanske behövas i en tid när vår kyrka - under lika lång som pinsam ledning av politiska partier som Socialdemokraterna, Centerpartiet och nu Sverigedemokraterna - förvägrar högkyrkliga och elmbv-are och laestadianer prästvigning. Men däremot, till synes utan problem och protester, prästviger sådana som domkyrkolektor Sabina Koij och kyrkoherde Åke Nordström, som nu alldeles fritt (nb inom vår evangelisk-lutherska kyrka!) får distribuera sina hårresande förnekelser!
Danska kyrkan hade ju för några år sedan sin gudsförnekande präst Thorkild Grosböll att tampas med, men då blev det åtminstone en rejäl debatt med biskopsingripande. Präster som nått bortom tron på Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk kraft" (Å Nordström) måste väl i hela fridens namn lämna prästämbetet godvilligt eller i annat fall avkragas - snarare än den sant evangelisk-lutherske prästen Bengt Ådahl som ser sitt ansvar för svensk kristenhet när de etablerade biskoparna (läs: stiftscheferna) inte gör det!
Ja, nog kan vi, även inom Efs, behöva sjunga och be en psalm som Kingos:
1. Guds kyrka, öppna nu din mun
och låt din lovsång klinga,
så att ditt tack ur hjärtats grund
du till din Gud kan bringa
för livets underbara ord,
för dopets bad och nådens bord,
låt sångens klocka ringa!
2. För att vi Herrens nåd ska se,
han lärare oss sänder.
Guds ord och sakramenten de
har fått i mun och händer
och med förmaning till envar
de för vår själ nu ansvar har,
så vi vår synd bekänner.
3. Det ämbetet så härligt är,
må vi dess kraft besanna
och dem som så oss tjänar här
i bön och godhet famna
och leva som Guds menighet
i samvetsfrid och enighet
och sist i himlen hamna.
4. Må Jesu glädje i oss bo
och bön i hjärtat brinna
så vi i oro och i ro
kan skäl till lovsång finna.
Må vi ej stå hans Ande mot,
men av allt hjärta tro hans ord
och så vårt väl besinna.
5. Ge oss, o Gud, din Ande god
så att vi noga prövar
vart lärdomsväder och med mod
i kamp för tron oss övar.
Hjälp oss i kärlek säga nej,
så vi med osund lära ej
din Ande mer bedrövar.
6. Må fridens Gud i kärlek, hopp
och tro oss samman binda,
så vi tillsammans i vårt lopp
kan livets krona vinna,
så ande, själ och kropp en dag,
fullkomliga till Guds behag,
kan saligheten finna!
Katekesfråga 89: Hur har den treenige Guden uppenbarat sig i förhållande till oss?
torsdag 20 september 2018
2,7 miljoner
Vad sägs? Är 2,7 miljoner en tillräcklig anledning att omorganisera Efs eller rent av lämna Svenska kyrkan? Knappast. Men frågan om statsbidragen är likväl intressant.
Katekesfråga 76: Vad är verksynd?
Katekesfråga 76: Vad är verksynd?
onsdag 4 juli 2018
68-kyrkan och Efs
Påskvänner!
Har som sommarläsning läst om förre distriktsföreståndaren och Budbärar-redaktören Knut Björks memoarer "Den unga Björk i skogen" från 1968 (utg. 1969). Karln kunde skriva, det är helt klart. Det är intressant med både hans barndomsminnen och hans syn på Efs roll i kyrkan under 1960-talet. Men han kommenterar inte världskyrkomötet i Uppsala 1968, idag för 50 år sedan. Kanske medgav inte utrymmet detta. Kanske få Efs:are var representerade eller tyckte att mötet var så viktigt. (Någon som har minnen därifrån får gärna kommentera). Men helt klart har marxismen och politiska partiers närvaro i kyrkans beslutande församlingar betytt en hel del för Svenska kyrkans utveckling under slutet av 1900-talet - och därmed indirekt för Efs!
F. ärkebiskopen Anders Wejryd skriver intressant på DN debatt utifrån en jämförelse med "18-kyrkan", som naturligtvis också, om än under annan beteckning men med all rätt, har ifrågasatts bl a av just "68-kyrkan". Håkan Sunnliden har ett delvis annat perspektiv. Jag håller själv med Håkan om att särskilt Socialdemokraternas roll i kyrkan inte kan negligeras; forna försyndelser och olyckliga fraterniseringar med makten ursäktar inte nya.
Och på Gotland gick debatten så här.
Hur är det: ska det vara så svårt för Efs att enas om linjen att politiska partier inte ska styra i Svenska kyrkan och därmed också i praktiken i Efs?
Katekesfråga 54: Hur ska vi enligt femte budet behandla vårt eget liv?
Har som sommarläsning läst om förre distriktsföreståndaren och Budbärar-redaktören Knut Björks memoarer "Den unga Björk i skogen" från 1968 (utg. 1969). Karln kunde skriva, det är helt klart. Det är intressant med både hans barndomsminnen och hans syn på Efs roll i kyrkan under 1960-talet. Men han kommenterar inte världskyrkomötet i Uppsala 1968, idag för 50 år sedan. Kanske medgav inte utrymmet detta. Kanske få Efs:are var representerade eller tyckte att mötet var så viktigt. (Någon som har minnen därifrån får gärna kommentera). Men helt klart har marxismen och politiska partiers närvaro i kyrkans beslutande församlingar betytt en hel del för Svenska kyrkans utveckling under slutet av 1900-talet - och därmed indirekt för Efs!
F. ärkebiskopen Anders Wejryd skriver intressant på DN debatt utifrån en jämförelse med "18-kyrkan", som naturligtvis också, om än under annan beteckning men med all rätt, har ifrågasatts bl a av just "68-kyrkan". Håkan Sunnliden har ett delvis annat perspektiv. Jag håller själv med Håkan om att särskilt Socialdemokraternas roll i kyrkan inte kan negligeras; forna försyndelser och olyckliga fraterniseringar med makten ursäktar inte nya.
Och på Gotland gick debatten så här.
Hur är det: ska det vara så svårt för Efs att enas om linjen att politiska partier inte ska styra i Svenska kyrkan och därmed också i praktiken i Efs?
Katekesfråga 54: Hur ska vi enligt femte budet behandla vårt eget liv?
torsdag 7 september 2017
Rakare hållning i äktenskapsfrågan
Påskvänner!
Förre missionsföreståndare Bertil Johansson har nu publicerat en replik på styrelsens svar till honom och hans företrädare Birger Olsson. Även förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson har i Budis framfört liknande synpunkter. Jag fick ju också in en insändare i senaste Budis ("När införde Efs det könsneutrala äktenskapet?"), dock starkt förkortad efter påbud från redaktören Johan Ericsson som gav mig betydligt mindre utrymme än "Begis" trots att det fanns mycket luft kvar på min del av insändarsidan. Kanske till fördel för läsningen, kanske inte. (Begis har ju trots allt varit styrelseledamot och det är kanske skillnad på folk och fä - eller så vägrade han att korta sin text?).
Så jag publicerar min oförkortade text (från den 19 maj) här så får ni bedöma den själva. Som synes delar jag Bertils krav på förtydliganden utan att dela hans slutsatser i övrigt.
Förre missionsföreståndare Bertil Johansson har nu publicerat en replik på styrelsens svar till honom och hans företrädare Birger Olsson. Även förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson har i Budis framfört liknande synpunkter. Jag fick ju också in en insändare i senaste Budis ("När införde Efs det könsneutrala äktenskapet?"), dock starkt förkortad efter påbud från redaktören Johan Ericsson som gav mig betydligt mindre utrymme än "Begis" trots att det fanns mycket luft kvar på min del av insändarsidan. Kanske till fördel för läsningen, kanske inte. (Begis har ju trots allt varit styrelseledamot och det är kanske skillnad på folk och fä - eller så vägrade han att korta sin text?).
Så jag publicerar min oförkortade text (från den 19 maj) här så får ni bedöma den själva. Som synes delar jag Bertils krav på förtydliganden utan att dela hans slutsatser i övrigt.
RAKARE HÅLLNING I ÄKTENSKAPSFRÅGAN!
Det är bra att Efs:s styrelse givit ut "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet." Det är också bra att den vill stå för en moderat heteronorm, utan homofoba utfall. Även om enskilda formuleringar som alltid kan diskuteras. Jag måste dock konstatera att styrelsen och missionsföreståndaren samtidigt slår fast att också präster som viger två av samma kön måste få verka inom Efs.
Och vad skulle då vi säga om Mekane Yesus-kyrkans ledning visserligen avrådde sina präster från att viga fler än två personer med varandra till äktenskap, men samtidigt försäkrade att även de som gjorde så var välkomna att fortsätta som kyrkans präster? Skulle vi inte anse att kyrkan därmed i praktiken hade accepterat polygama äktenskap, om än den höll sig för näsan aldrig så mycket? Vi måste väl då nu vara ärliga mot dem och säga att vi nu de facto, om än kanske motvilligt, accepterar könsneutrala äktenskap också i Efs?
Men förra missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson menar nu enligt varsitt öppet brev att en Efs-styrelse inte har mandat att uttrycka ens en så moderat heteronormativitet, utan att den av någon sorts princip måste ställa sig och Efs fullständigt (köns-)neutrala i äktenskapsfrågan. Nå, jag har i 20 års tid hört både fait accompli- och följdriktighetsargument för att äktenskapet måste könsneutraliseras i alla sammanhang, och varje, av mig själv ofta önskat, pastoralt undantagsmedgivande har - precis som mina konservativare vänner förutspått - utnyttjats till att driva igenom rena queerdoktrinerna. Som t.ex. det könsneutrala äktenskapet 2009 och, fr.o.m. 2013, t.o.m. könsneutraliserade könsbegrepp!
Om Efs nu måste könsneutralisera äktenskapet för att staten och Svenska kyrkan (läs: det politiskt dominerade kyrkomötet) har gjort det, då måste vi givetvis ompröva vår relation till Svenska kyrkan. Men jag synar. Bara för att folk som tror att Jesus ruttnat prästvigts eller kanske t.o.m. biskopsvigts i Svenska kyrkan, behöver väl inte missionsföreståndaren och styrelsen acceptera dem som präster i Efs? Och det måste väl även kunna gälla t.ex. präster som gör verkligt homofoba utfall? Eller präster som inte ser man-kvinna-förbundet som vare sig särskilt välsignat eller väldesignat eller värt ens så mycket som ett eget namn?
Tyvärr lämnar Stefan Holmström nu över en mycket dubbeltydig ståndpunkt i arv till Kerstin Oderhem, som väl också förväntas göra både vår egen kyrkoledning och Mekane Yesus-kyrkans nöjda och glada. För att inte tala om alla våra medlemmar och gamla missionsföreståndare. Men det kan aldrig gå. Risken är att Efs förlorar sin trovärdighet på alla håll och till slut får "bära åsnan".
Andreas Holmberg
Iggesund
onsdag 21 juni 2017
Många argument och delfrågor på en gång
Påskvänner!
Jag har några teser så här inför reformationsårets midsommar. Har inte skrivit allt på en gång - eftersom jag inte har semester än - utan skrivit en tes i taget. Kanske ett vettigt sätt att läsa dem också? Men jag lägger ut dem på en gång.
1) Även Efs under Stefan Holmström inför nu det könsneutrala äktenskapet.
Här finns åtskilliga som inte håller med. Antingen säger man: Nej, Efs anser fortfarande att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, men vi förbjuder inte längre enskilda Efs-präster att till äktenskap viga också par där båda är av samma kön. Där brukar jag anföra Mekane Yesus-exemplet, d.v.s.: om MY:s ledning sagt att deras präster fr.o.m. nu är fria att viga också tre personer med varandra, då har MY de facto accepterat även polygami. Och det på ett helt annat och grundläggande sätt än när exempelvis Efs till slut förstod att det av sociala skäl inte gick att upplösa polygama äktenskap hur som helst (för att endast äktenskapet med "ungdomens hustru" vore kristligt giltigt). Eller när Martin Luther vid ett ökänt tillfälle medgav "hemlig bigami" (något som sprack på att svärmor nummer 2 inte accepterade att dottern skulle vara gift endast hemligen och alltfort framstå som bara älskarinna). När ledningen ger sina anställda "carte blanche" på ett visst område, då accepterar den de facto och ansvarar för det de gör, även om den skulle avråda dem från att utnyttja medgivandet.
Eller också säger man: Nej, för vi har redan infört det- det infördes i praktiken redan 2009 när Svenska kyrkan gjorde det, för vi är ju en del av Svenska kyrkan! Pekar jag då på alla evangelisk-lutherska väckelserörelser som inte av den anledningen sett sej tvungna att tänka och agera som det politiserade kyrkomötet, så svaras: jo, men just vårt särskilda avtal med Svenska kyrkan från 1990-talet gör att vi inte kan ha någon annan tro och teologi, i äktenskapsfrågan åtminstone, än Svenska kyrkans ledning och kyrkomöte har. OK, det kanske är så, även om man ju tycker att ett avtal måste kunna sägas upp när det får absurda konsekvenser (jfr debatten kring Efs-kansliets placering i Kyrkans Hus i Uppsala). Men vare sej det könsneutrala äktenskapet egentligen infördes också i Efs 2009 eller redan 1990 (då det tydligen bäddades för saken), får vi väl ändå vara ärliga och konstatera att saken, om än med myrsteg, nu införts i Efs? Och att det är hög tid att informera medlemmar och systerkyrkor om detta?
En tredje grupp säger: Nej, för Efs har inte och kan inte ha någon lära om äktenskapet alls. Vi varken lär eller förnekar något härvidlag. Det är inte lutherskt att ha en egen äktenskapslära - äktenskapet är en världslig inrättning sånt bör vi med förtroende lämna åt staten. Nå, det är ytterst tveksamt om detta är en korrekt återgivning av Martin Luthers syn på äktenskapet (jfr Stora katekesen par. 206-207, 211 och 219). Eller om det är mer än ett ad hoc-argument, d.v.s. att man råkar gilla just det här statliga beslutet men knappast skulle godta äktenskapsregler bestämda av t.ex. Sverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen. Hursomhelst gäller ändå resonemanget från första stycket ovan: att Efs de facto nu godtar sådant Efs tidigare inte godtog, om än här med hänvisning till staten snarare än till bibeln och bekännelsen.
2) Det könsneutrala äktenskapet är ur kyrklig och biblisk - även nytestamentlig - synvinkel alldeles uppåt väggarna.
Här finns dock en viss oenighet även hos dem som avvisar könsneutrala äktenskap, vare sig det gäller t,ex, Frimodig Kyrka eller Efs-ledningen. Ganska snart efter äktenskapsomgörningen 2009 slutade inte bara Kristdemokraterna utan även Frimodig kyrka att frimodigt driva en "återställare". I de flesta andra politiska frågor innebär ju inte ett riksdags- (eller kyrkomötes-) beslut att det måste gälla för all framtid, utan oppositionen vässar sina argument för att i sin tid kunna välta det överända. Skatter höjs inte i evighet, ej heller sänks, och Brexit visar att ett land t.o.m. kan lämna EU (något som ibland förnekats av både vänner och motståndare). Men 2009 års äktenskapsdefinition antog snabbt karaktären av "Guds Nya Ord", som ansågs mer sakrosankt än 2008 års och tidigare, som ju folk även på arbetstid kunnat agitera mot och arbeta för en förändring av. Ja, den tycktes genast bakas in i den s.k. värdegrunden, även om "efterblivna" präster fick s.k. väjningsrätt för att dölja det dramatiska i beslutet. Många (inte minst präster) har därför slutat påtala beslutets kyrkligt ohemula karaktär, inlemmat sej vid de nya förhållandena och inte velat riskera människors aktning (eller för den delen riskera att såra människor) genom att fortsätta driva opinion i frågan om vad äktenskapet är.
Detta kan inte dölja att läran om det könsneutrala äktenskapet är queert och teologiskt uppåt väggarna, för att inte säga gnostiskt. Välment så klart, och en optimal bekräftelse för de homosexuella som ofta ser detta som den verkliga bekräftelsen av deras människovärde. (Allt mindre än äktenskap ses nu lätt som en förolämpning: den som vill visa att den tror på allas lika värde måste bekräfta den lika rätten till äktenskap och adoption). Men det är knappast mer bibliskt än t.ex. den av åtskilliga Rfsl-aktiva och centerpartister omhuldade polygamin, som har fler exempel i bibeln och som ibland måst accepteras även av Efs av pastorala skäl, även om Luthers och Melanchtons ökända pastorala medgivande inte precis sporrat till efterföljd.
Enskild förbön och välsignelse på pastors ansvar, eller t.o.m. införandet av partnerskapet, berövade inte man-kvinna-förbundet dess särställning. Och ett liberalt samhälle kan - men måste inte - acceptera en hel radda äktenskapsdefinitioner som kyrkan inte kan förväntas hänga med på. Men att den kristna kyrkan - på sikt även katolska och ortodoxa - någonsin skulle kunna "reformeras" till att hävda att könet även i könsliv och föräldraskap saknar betydelse, vilket äktenskapsdeformen de facto innebär, är en ren utopi. Tror ens hbt-personer och deras släkt och vänner att teologer världen över slutligen kommer att ansluta sig till dogmen om äktenskapets principiella könsneutralitet, att Gud inte skapat just man och kvinna särskilt underbart (inte mer än "man och man" i alla fall), och att ungdomar som de i DN-artiklarna nedan inte ska kunna få ens en mycket moderat heteronormativ vägledning alls av några präster? http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/
http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men få av dem som faktiskt tycker att det könsneutrala äktenskapet är alldeles galet (särskilt som kyrkans teologi och praxis) törs numera gå ut och säga det öppet. Det kan vara av hänsyn till enskilda personer eller den egna karriären, eller för att man givit upp om att kunna förändra (de som fortfarande går ut och ropar betraktas ju lätt som - eller är verkligen i en del fall! - knasiga extremister). Hursomhelst skapar det ett intryck av att det egna ställningstagandet inte är så särskilt välmotiverat eller viktigt - i varje fall inte jämfört med Pride-festivalernas banderoller - och att den därför utan problem borde kunna inordnas i något slags allmän "mångfald" av åsikter. Särskilt som det i varje fall för präster finns en "väjningsrätt" (än så länge).
3) Det könsneutrala äktenskapet måste därför avskaffas, först i Efs och sedan i hela Svenska kyrkan (inte nödvändigtvis i staten).
Det är inte nog med att motståndare till könsneutrala äktenskap även fortsättningsvis - om inte Wanja Lundby Wedin får som hon vill - kan leva och verka i Svenska kyrkan. Det måste även gå att, t.o.m. på arbetstid och i förkunnelse, driva öppen och uthållig opinion mot det, och på sikt återgå till att, åtminstone i kyrkan, åter definiera äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna. (Precis som det naturligtvis går att backa ifall vi skulle ha accepterat polygami, utan att fördenskull iscensätta några tvångsskilsmässor). För naturligtvis är 2009 års äktenskapsbeslut inte på något sätt Guds Nya Ord, och queerförkunnelsen är knappast mer sakrosankt än den moderat heteronormativa. Den relativism som gjorde 2009 års beslut möjligt kan givetvis lika gärna om några år - om vindarna vänder - driva utvecklingen åt andra hållet. Anna-Karin Hammar sa på Pride Hudik för några år sedan att det knappast är klokt att låta bibeln leda oss i frågan om äktenskapet (den var liksom föråldrad på det området, som jag uppfattade det), utan äktenskapet och dess utformning var en rent politisk fråga. Men jag skulle verkligen beklaga om en ny politisk kursändring i synen på äktenskap och familj skedde under ledning av högerextremistiska partier - en backlash typ den på 30-talet är verkligen inget att önska! Men t.ex. syskonäktenskap som i vårt land tillåts på dispens är å andra sidan ingen bra idé bara för att nazisterna avvisar den.
Som Liberaldemokraternas nu avgående kristne ledare Tim Farron konstaterade måste man från båda håll kunna göra skillnad på kyrka och stat. Det är absolut inte självklart att en återupprättad allmänkyrklig teologi om äktenskapet med en moderat heteronorm behöver innebära en återgång till fördomsfulla, taskiga attityder mot homosexuella eller att staten nödvändigtvis behöver återgå till att betrakta det som en fördel för ett barn att ha en förälder av vardera könet. (Det är ju dock en slags grundläggande könskvotering som å andra sidan knappast heller behöver vara ett orimligt grundmönster eller primärt ideal vid t.ex. adoption ens för en liberal stat).
4) Efs måste därför bryta samarbetsavtal som gör att vår teologi i vissa frågor de facto bestäms av Socialdemokraterna och Centerpartiet (jfr vår hållning till ämbetsfrågan 1958) och verka för att dessa partier förbjuds sitta i kyrkliga beslutande organ.
I 150-årsjubileumsskriften "I detta tecken" märker jag att Efs inte ens i ämbetsfrågan tog någon ställning (1950-tal alltså) utan lät staten och de politiska partierna avgöra saken. Man tycker ju dock att Efs åtminstone kunde ha ställt en ordningsfråga och tillsammans med högkyrkliga och andra drivit på för att kyrkan först skulle göras fri från de politiska partierna och sedan ta ställning i ämbetsfrågan. Men inte ens det skedde - tydligen avstod Efs t.o.m. från att lämna remiss (eller minns jag fel?). Det ställer ju ganska grundläggande frågor kring Efs och hur Efs tar beslut i teologiska frågor. Har vi utvecklat en slags påstådd "lutherdom" som räknar både ämbetet och äktenskapet (som visserligen är sakrament i den katolska kyrkan men dock heliga inrättningar även i den evangelisk-lutherska) till adiafora, till det som en Efs-styrelse eller f.ö. hela väckelserörelsen inte kan ta självständig ställning till?
För mej är saken fullständigt klar: Skulle det vara sant som tidigare missionsföreståndare och Sven Ivar Lidström (S), tidigare vice stiftsstyrelseordförande i Luleå, påstår (vilket jag synar) att Efs måste införa - eller de facto redan har infört - läran och praxisen kring det könsneutrala äktenskapet p g a 90-talsavtal med Svenska kyrkan (blotta medlemskapet kan ju omöjligen medföra detta, jfr Elm-bv, Oasrörelsen eller de laestadianska fridsföreningarna), så måste detta avtal brytas omedelbart! Just så orimlig är läran om att äktenskapets stiftelse skulle vara könsneutral (se 1 Mos. 2 och Matt. 19, samt Stora katekesen par 206-207, 211 och 219). Inga Efs-präster bör tillåtas företräda den queerdogmen i teori och praktik (homofoba utfall ska naturligtvis inte heller vara tillåtna). I så fall får de söka sig till Equmeniakyrkan som ju är till för att samla allt möjligt, eller, vilket bär mig emot att säga, till övriga delar av Svenska kyrkan. Där jag dock inte heller tycker att de ska husera, lika lite som de präster som tror att Jesus har ruttnat. Svenska kyrkan har ju dock en identitet som allmänkyrkligt, evangeliskt-lutherskt samfund, men, i motsats till Efs, också en allomfattande, folkkyrklig ambition som väl i längden har öppnat för accepterandet av det mesta.
Efs kan inte stå passivt eller accepterande till vilka kyrkomötesbeslut som helst (för att vi har ett avtal med Svenska kyrkan). Det är också dags att högt och gemensamt protestera mot den politiska sfärens direkta ingripanden i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det är en internationell skandal, en kyrklig och politisk, ja, konstitutionell absurditet, att statsbärande partier som (M) och (S) suttit och bestämt i många av en ideell organisations, ja, ett evangeliskt-lutherskt konfessionellt samfunds ideologiskt mest laddade ärenden! För den som av födsel och ohejdad vana finner förfarandet normalt, kan det kanske vara nyttigt att fundera över hur vi känt om även Efs:s årskonferenser präglats av grupper som Centerpartiet eller Socialdemokraterna? (Eller Sverigedemokraterna). Vanvettigt är bara förnamnet, och i den här frågan borde Efs frimodigt tala klarspråk tillsammans med t.ex. de högkyrkliga, inte bara i nomineringsgruppen Frimodig kyrka utan som egen, självständig organisation.
Jag har några teser så här inför reformationsårets midsommar. Har inte skrivit allt på en gång - eftersom jag inte har semester än - utan skrivit en tes i taget. Kanske ett vettigt sätt att läsa dem också? Men jag lägger ut dem på en gång.
1) Även Efs under Stefan Holmström inför nu det könsneutrala äktenskapet.
Här finns åtskilliga som inte håller med. Antingen säger man: Nej, Efs anser fortfarande att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, men vi förbjuder inte längre enskilda Efs-präster att till äktenskap viga också par där båda är av samma kön. Där brukar jag anföra Mekane Yesus-exemplet, d.v.s.: om MY:s ledning sagt att deras präster fr.o.m. nu är fria att viga också tre personer med varandra, då har MY de facto accepterat även polygami. Och det på ett helt annat och grundläggande sätt än när exempelvis Efs till slut förstod att det av sociala skäl inte gick att upplösa polygama äktenskap hur som helst (för att endast äktenskapet med "ungdomens hustru" vore kristligt giltigt). Eller när Martin Luther vid ett ökänt tillfälle medgav "hemlig bigami" (något som sprack på att svärmor nummer 2 inte accepterade att dottern skulle vara gift endast hemligen och alltfort framstå som bara älskarinna). När ledningen ger sina anställda "carte blanche" på ett visst område, då accepterar den de facto och ansvarar för det de gör, även om den skulle avråda dem från att utnyttja medgivandet.
Eller också säger man: Nej, för vi har redan infört det- det infördes i praktiken redan 2009 när Svenska kyrkan gjorde det, för vi är ju en del av Svenska kyrkan! Pekar jag då på alla evangelisk-lutherska väckelserörelser som inte av den anledningen sett sej tvungna att tänka och agera som det politiserade kyrkomötet, så svaras: jo, men just vårt särskilda avtal med Svenska kyrkan från 1990-talet gör att vi inte kan ha någon annan tro och teologi, i äktenskapsfrågan åtminstone, än Svenska kyrkans ledning och kyrkomöte har. OK, det kanske är så, även om man ju tycker att ett avtal måste kunna sägas upp när det får absurda konsekvenser (jfr debatten kring Efs-kansliets placering i Kyrkans Hus i Uppsala). Men vare sej det könsneutrala äktenskapet egentligen infördes också i Efs 2009 eller redan 1990 (då det tydligen bäddades för saken), får vi väl ändå vara ärliga och konstatera att saken, om än med myrsteg, nu införts i Efs? Och att det är hög tid att informera medlemmar och systerkyrkor om detta?
En tredje grupp säger: Nej, för Efs har inte och kan inte ha någon lära om äktenskapet alls. Vi varken lär eller förnekar något härvidlag. Det är inte lutherskt att ha en egen äktenskapslära - äktenskapet är en världslig inrättning sånt bör vi med förtroende lämna åt staten. Nå, det är ytterst tveksamt om detta är en korrekt återgivning av Martin Luthers syn på äktenskapet (jfr Stora katekesen par. 206-207, 211 och 219). Eller om det är mer än ett ad hoc-argument, d.v.s. att man råkar gilla just det här statliga beslutet men knappast skulle godta äktenskapsregler bestämda av t.ex. Sverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen. Hursomhelst gäller ändå resonemanget från första stycket ovan: att Efs de facto nu godtar sådant Efs tidigare inte godtog, om än här med hänvisning till staten snarare än till bibeln och bekännelsen.
2) Det könsneutrala äktenskapet är ur kyrklig och biblisk - även nytestamentlig - synvinkel alldeles uppåt väggarna.
Här finns dock en viss oenighet även hos dem som avvisar könsneutrala äktenskap, vare sig det gäller t,ex, Frimodig Kyrka eller Efs-ledningen. Ganska snart efter äktenskapsomgörningen 2009 slutade inte bara Kristdemokraterna utan även Frimodig kyrka att frimodigt driva en "återställare". I de flesta andra politiska frågor innebär ju inte ett riksdags- (eller kyrkomötes-) beslut att det måste gälla för all framtid, utan oppositionen vässar sina argument för att i sin tid kunna välta det överända. Skatter höjs inte i evighet, ej heller sänks, och Brexit visar att ett land t.o.m. kan lämna EU (något som ibland förnekats av både vänner och motståndare). Men 2009 års äktenskapsdefinition antog snabbt karaktären av "Guds Nya Ord", som ansågs mer sakrosankt än 2008 års och tidigare, som ju folk även på arbetstid kunnat agitera mot och arbeta för en förändring av. Ja, den tycktes genast bakas in i den s.k. värdegrunden, även om "efterblivna" präster fick s.k. väjningsrätt för att dölja det dramatiska i beslutet. Många (inte minst präster) har därför slutat påtala beslutets kyrkligt ohemula karaktär, inlemmat sej vid de nya förhållandena och inte velat riskera människors aktning (eller för den delen riskera att såra människor) genom att fortsätta driva opinion i frågan om vad äktenskapet är.
Detta kan inte dölja att läran om det könsneutrala äktenskapet är queert och teologiskt uppåt väggarna, för att inte säga gnostiskt. Välment så klart, och en optimal bekräftelse för de homosexuella som ofta ser detta som den verkliga bekräftelsen av deras människovärde. (Allt mindre än äktenskap ses nu lätt som en förolämpning: den som vill visa att den tror på allas lika värde måste bekräfta den lika rätten till äktenskap och adoption). Men det är knappast mer bibliskt än t.ex. den av åtskilliga Rfsl-aktiva och centerpartister omhuldade polygamin, som har fler exempel i bibeln och som ibland måst accepteras även av Efs av pastorala skäl, även om Luthers och Melanchtons ökända pastorala medgivande inte precis sporrat till efterföljd.
Enskild förbön och välsignelse på pastors ansvar, eller t.o.m. införandet av partnerskapet, berövade inte man-kvinna-förbundet dess särställning. Och ett liberalt samhälle kan - men måste inte - acceptera en hel radda äktenskapsdefinitioner som kyrkan inte kan förväntas hänga med på. Men att den kristna kyrkan - på sikt även katolska och ortodoxa - någonsin skulle kunna "reformeras" till att hävda att könet även i könsliv och föräldraskap saknar betydelse, vilket äktenskapsdeformen de facto innebär, är en ren utopi. Tror ens hbt-personer och deras släkt och vänner att teologer världen över slutligen kommer att ansluta sig till dogmen om äktenskapets principiella könsneutralitet, att Gud inte skapat just man och kvinna särskilt underbart (inte mer än "man och man" i alla fall), och att ungdomar som de i DN-artiklarna nedan inte ska kunna få ens en mycket moderat heteronormativ vägledning alls av några präster? http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/
http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/
Men få av dem som faktiskt tycker att det könsneutrala äktenskapet är alldeles galet (särskilt som kyrkans teologi och praxis) törs numera gå ut och säga det öppet. Det kan vara av hänsyn till enskilda personer eller den egna karriären, eller för att man givit upp om att kunna förändra (de som fortfarande går ut och ropar betraktas ju lätt som - eller är verkligen i en del fall! - knasiga extremister). Hursomhelst skapar det ett intryck av att det egna ställningstagandet inte är så särskilt välmotiverat eller viktigt - i varje fall inte jämfört med Pride-festivalernas banderoller - och att den därför utan problem borde kunna inordnas i något slags allmän "mångfald" av åsikter. Särskilt som det i varje fall för präster finns en "väjningsrätt" (än så länge).
3) Det könsneutrala äktenskapet måste därför avskaffas, först i Efs och sedan i hela Svenska kyrkan (inte nödvändigtvis i staten).
Det är inte nog med att motståndare till könsneutrala äktenskap även fortsättningsvis - om inte Wanja Lundby Wedin får som hon vill - kan leva och verka i Svenska kyrkan. Det måste även gå att, t.o.m. på arbetstid och i förkunnelse, driva öppen och uthållig opinion mot det, och på sikt återgå till att, åtminstone i kyrkan, åter definiera äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna. (Precis som det naturligtvis går att backa ifall vi skulle ha accepterat polygami, utan att fördenskull iscensätta några tvångsskilsmässor). För naturligtvis är 2009 års äktenskapsbeslut inte på något sätt Guds Nya Ord, och queerförkunnelsen är knappast mer sakrosankt än den moderat heteronormativa. Den relativism som gjorde 2009 års beslut möjligt kan givetvis lika gärna om några år - om vindarna vänder - driva utvecklingen åt andra hållet. Anna-Karin Hammar sa på Pride Hudik för några år sedan att det knappast är klokt att låta bibeln leda oss i frågan om äktenskapet (den var liksom föråldrad på det området, som jag uppfattade det), utan äktenskapet och dess utformning var en rent politisk fråga. Men jag skulle verkligen beklaga om en ny politisk kursändring i synen på äktenskap och familj skedde under ledning av högerextremistiska partier - en backlash typ den på 30-talet är verkligen inget att önska! Men t.ex. syskonäktenskap som i vårt land tillåts på dispens är å andra sidan ingen bra idé bara för att nazisterna avvisar den.
Som Liberaldemokraternas nu avgående kristne ledare Tim Farron konstaterade måste man från båda håll kunna göra skillnad på kyrka och stat. Det är absolut inte självklart att en återupprättad allmänkyrklig teologi om äktenskapet med en moderat heteronorm behöver innebära en återgång till fördomsfulla, taskiga attityder mot homosexuella eller att staten nödvändigtvis behöver återgå till att betrakta det som en fördel för ett barn att ha en förälder av vardera könet. (Det är ju dock en slags grundläggande könskvotering som å andra sidan knappast heller behöver vara ett orimligt grundmönster eller primärt ideal vid t.ex. adoption ens för en liberal stat).
4) Efs måste därför bryta samarbetsavtal som gör att vår teologi i vissa frågor de facto bestäms av Socialdemokraterna och Centerpartiet (jfr vår hållning till ämbetsfrågan 1958) och verka för att dessa partier förbjuds sitta i kyrkliga beslutande organ.
I 150-årsjubileumsskriften "I detta tecken" märker jag att Efs inte ens i ämbetsfrågan tog någon ställning (1950-tal alltså) utan lät staten och de politiska partierna avgöra saken. Man tycker ju dock att Efs åtminstone kunde ha ställt en ordningsfråga och tillsammans med högkyrkliga och andra drivit på för att kyrkan först skulle göras fri från de politiska partierna och sedan ta ställning i ämbetsfrågan. Men inte ens det skedde - tydligen avstod Efs t.o.m. från att lämna remiss (eller minns jag fel?). Det ställer ju ganska grundläggande frågor kring Efs och hur Efs tar beslut i teologiska frågor. Har vi utvecklat en slags påstådd "lutherdom" som räknar både ämbetet och äktenskapet (som visserligen är sakrament i den katolska kyrkan men dock heliga inrättningar även i den evangelisk-lutherska) till adiafora, till det som en Efs-styrelse eller f.ö. hela väckelserörelsen inte kan ta självständig ställning till?
För mej är saken fullständigt klar: Skulle det vara sant som tidigare missionsföreståndare och Sven Ivar Lidström (S), tidigare vice stiftsstyrelseordförande i Luleå, påstår (vilket jag synar) att Efs måste införa - eller de facto redan har infört - läran och praxisen kring det könsneutrala äktenskapet p g a 90-talsavtal med Svenska kyrkan (blotta medlemskapet kan ju omöjligen medföra detta, jfr Elm-bv, Oasrörelsen eller de laestadianska fridsföreningarna), så måste detta avtal brytas omedelbart! Just så orimlig är läran om att äktenskapets stiftelse skulle vara könsneutral (se 1 Mos. 2 och Matt. 19, samt Stora katekesen par 206-207, 211 och 219). Inga Efs-präster bör tillåtas företräda den queerdogmen i teori och praktik (homofoba utfall ska naturligtvis inte heller vara tillåtna). I så fall får de söka sig till Equmeniakyrkan som ju är till för att samla allt möjligt, eller, vilket bär mig emot att säga, till övriga delar av Svenska kyrkan. Där jag dock inte heller tycker att de ska husera, lika lite som de präster som tror att Jesus har ruttnat. Svenska kyrkan har ju dock en identitet som allmänkyrkligt, evangeliskt-lutherskt samfund, men, i motsats till Efs, också en allomfattande, folkkyrklig ambition som väl i längden har öppnat för accepterandet av det mesta.
Efs kan inte stå passivt eller accepterande till vilka kyrkomötesbeslut som helst (för att vi har ett avtal med Svenska kyrkan). Det är också dags att högt och gemensamt protestera mot den politiska sfärens direkta ingripanden i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det är en internationell skandal, en kyrklig och politisk, ja, konstitutionell absurditet, att statsbärande partier som (M) och (S) suttit och bestämt i många av en ideell organisations, ja, ett evangeliskt-lutherskt konfessionellt samfunds ideologiskt mest laddade ärenden! För den som av födsel och ohejdad vana finner förfarandet normalt, kan det kanske vara nyttigt att fundera över hur vi känt om även Efs:s årskonferenser präglats av grupper som Centerpartiet eller Socialdemokraterna? (Eller Sverigedemokraterna). Vanvettigt är bara förnamnet, och i den här frågan borde Efs frimodigt tala klarspråk tillsammans med t.ex. de högkyrkliga, inte bara i nomineringsgruppen Frimodig kyrka utan som egen, självständig organisation.
fredag 23 september 2016
torsdag 11 februari 2016
Apropå söndagens texter och en artikel i Världen idag
Påskvänner!
Är vi EFS-are i mellersta och norra Sverige beredda att möta sånt här? Tar vi det ens på allvar?
Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dej nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu där han har gjort skada,
gör evangelium för oss stort.
Detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!
Är vi EFS-are i mellersta och norra Sverige beredda att möta sånt här? Tar vi det ens på allvar?
Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dej nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu där han har gjort skada,
gör evangelium för oss stort.
Detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!
fredag 5 februari 2016
Etiopien
Påskvänner!
Det var ju en glad och god medarbetarkonferens i Etiopien i höstas. Vi har fått höra en del om den och hoppas få höra ännu mer om det framöver i Njutångers EFS.
Tyvärr nås vi nu av beskedet att Etiopien håller på att drabbas av den värsta svältkatastrofen sedan 1980-talet. Under C O Rosenius´ två sista levnadsår drabbades ju hans gamla hemtrakter i Norr- och Västerbotten av svår missväxt och svält ("storsvagåren"), faktiskt den sista riktigt katastrofala i vårt land (sedan löste bl.a. järnvägen matdistributionsproblemen). Så vi, i alla fall vi norrlänningar, vet egentligen hur det kan bli när skörden slår fel, även om minnena nog har bleknat under 1900-talets fantastiska välfärdsutveckling.
Nu skriver Sofie Siverman, projektledare för EFS insamlingsverksamhet, så här (jag tar mej friheten att lägga ut e-brevet här på bloggen):
Det var ju en glad och god medarbetarkonferens i Etiopien i höstas. Vi har fått höra en del om den och hoppas få höra ännu mer om det framöver i Njutångers EFS.
Tyvärr nås vi nu av beskedet att Etiopien håller på att drabbas av den värsta svältkatastrofen sedan 1980-talet. Under C O Rosenius´ två sista levnadsår drabbades ju hans gamla hemtrakter i Norr- och Västerbotten av svår missväxt och svält ("storsvagåren"), faktiskt den sista riktigt katastrofala i vårt land (sedan löste bl.a. järnvägen matdistributionsproblemen). Så vi, i alla fall vi norrlänningar, vet egentligen hur det kan bli när skörden slår fel, även om minnena nog har bleknat under 1900-talets fantastiska välfärdsutveckling.
Nu skriver Sofie Siverman, projektledare för EFS insamlingsverksamhet, så här (jag tar mej friheten att lägga ut e-brevet här på bloggen):
Just nu drabbas Etiopien av den största svältkatastrofen på 30 år.
15 miljoner människor är i akut behov av hjälp, varav flera miljoner barn.
15 miljoner människor är i akut behov av hjälp, varav flera miljoner barn.
EFS lanserar nu kampanjen Etiopien svälter! för att lindra nöden i landet.
Information kommer att gå ut bland annat via hemsidan, sociala medier och Budbäraren. Vi kommer även att bistå med insamlingsmaterial så att vi tillsammans kan nå så många som möjligt.
För att bidra till kampanjen ger ni via bankgiro 900-9903 eller swishnummer 123–602 56 62. Märk gåvan ”Etiopien svälter”.
Håll dig uppdaterad via våra olika kommunikationskanaler!
Vänliga hälsningar
Sofie Siverman
Projektledare insamling, EFS – en missionsrörelse i Svenska kyrkan
måndag 8 juni 2015
Rislingsbo och Herrljunga - Efs och BV?
Påskvänner!
Noterade på affären för något år sedan att man kunde köpa Risingsbo öl från 1856! Köpte ett flak (lättöl) bara för att årtalet var detsamma som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens grundläggningsår. Tänkte rekommendera det här på bloggen oxå, men det blev inte av.
Nu när vi köpte en stor flaska Herrljunga mousserande (Magnum) till nationaldagen, upptäckte jag att det stod "since 1911" på den! En flaska för BV-are alltså! Men jag undrar om det dracks särskilt mycket Risingsboöl på EFS-konferensen i Umeå eller särskilt mycket Herrljungacider på ELM-BV-konferensen i Vännäs tre veckor senare? F.ö. verkar Risingsbo ångbryggeri ha lagts ner 1989, så någon kontinuitet sedan 1856 är det alltså inte fråga om (som i EFS:s fall).
Tillresta kyrkoledare från Eritrea var i varje fall med på båda konferenserna - med eller utan Risingsbo och Herrljunga - och det känns ju mer och mer som att ha systerkyrkor i Nordkorea. En extremt plågsam och känslig situation. I vilken utsträckning kan vi och de "sitta stilla i båten" när "otillåtna kristna" som t.ex. pingstvänner förföljs värre än lutheraner och när pressfriheten t.o.m. är sämre än Nordkoreas? (Hur man nu jämför dem). Folk fängslas utan att veta varför - värnplikten utsträcks i det oändliga - tusentals försöker fly varje månad.
Noterade på affären för något år sedan att man kunde köpa Risingsbo öl från 1856! Köpte ett flak (lättöl) bara för att årtalet var detsamma som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens grundläggningsår. Tänkte rekommendera det här på bloggen oxå, men det blev inte av.
Nu när vi köpte en stor flaska Herrljunga mousserande (Magnum) till nationaldagen, upptäckte jag att det stod "since 1911" på den! En flaska för BV-are alltså! Men jag undrar om det dracks särskilt mycket Risingsboöl på EFS-konferensen i Umeå eller särskilt mycket Herrljungacider på ELM-BV-konferensen i Vännäs tre veckor senare? F.ö. verkar Risingsbo ångbryggeri ha lagts ner 1989, så någon kontinuitet sedan 1856 är det alltså inte fråga om (som i EFS:s fall).
Tillresta kyrkoledare från Eritrea var i varje fall med på båda konferenserna - med eller utan Risingsbo och Herrljunga - och det känns ju mer och mer som att ha systerkyrkor i Nordkorea. En extremt plågsam och känslig situation. I vilken utsträckning kan vi och de "sitta stilla i båten" när "otillåtna kristna" som t.ex. pingstvänner förföljs värre än lutheraner och när pressfriheten t.o.m. är sämre än Nordkoreas? (Hur man nu jämför dem). Folk fängslas utan att veta varför - värnplikten utsträcks i det oändliga - tusentals försöker fly varje månad.
torsdag 24 juli 2014
EFS ett icke-territoriellt stift med Stefan Holmström till biskop?
Påskvänner!
F. d. chefredaktören för Kyrkans Tidning tänker fritt. Kanske han också tänker rätt. I vart fall äktenskapsfrågan har ju avslöjat det orimliga i att liberalteologer har högsta tillsynsansvar även över EFS:s präster. Men det finns som bekant andra, ännu större frågor. Hur är det nu igen - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger?
F. d. chefredaktören för Kyrkans Tidning tänker fritt. Kanske han också tänker rätt. I vart fall äktenskapsfrågan har ju avslöjat det orimliga i att liberalteologer har högsta tillsynsansvar även över EFS:s präster. Men det finns som bekant andra, ännu större frågor. Hur är det nu igen - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger?
fredag 14 februari 2014
Helt fantastiskt - oväntat tydlig markering från EFS
Påskvänner!
Nu sitter EFS inte still i båten längre - och det är bra! Bra att EFS vågar säga ifrån mot nya kyrkohandsboksförslaget utan att bli ondsint och kränkande, och roligt att distriktsföreståndarna Margareta Westin Olsson och Mattias Sundkvist ansluter sej till missionsföreståndarens och missionssekreterarens kritik som därigenom blir betydligt "tyngre" och mer förankrad i rörelsen. Att den är väl förankrad i den evangelisk-lutherska bekännelsen tvivlar jag inte en sekund på.
Bra att EFS hörs och inte låter sej tystas av krav på optimism och strömlinjeform. Läs Åke Ortmarks bok Ja-sägarna för att få lite perspektiv!
Nu sitter EFS inte still i båten längre - och det är bra! Bra att EFS vågar säga ifrån mot nya kyrkohandsboksförslaget utan att bli ondsint och kränkande, och roligt att distriktsföreståndarna Margareta Westin Olsson och Mattias Sundkvist ansluter sej till missionsföreståndarens och missionssekreterarens kritik som därigenom blir betydligt "tyngre" och mer förankrad i rörelsen. Att den är väl förankrad i den evangelisk-lutherska bekännelsen tvivlar jag inte en sekund på.
Bra att EFS hörs och inte låter sej tystas av krav på optimism och strömlinjeform. Läs Åke Ortmarks bok Ja-sägarna för att få lite perspektiv!
onsdag 6 november 2013
Det blev Folkpartiet igen
Påskvänner!
Det blev Folkpartiet igen. När jag förstod att jag inte skulle kunna delta på något av de andra två "minilandsmötena" (i Bollnäs igår resp. Sandviken idag) kände jag mej helt enkelt tvungen att möta våra landsmötesombud i Hudiksvall på måndagskvällen. Jag vill inte att de är med och röstar bort vårdnadsbidrag eller kristna friskolor eller inför ännu mer av rashygien och kärnkraft.
Men hur kan det komma sej att folkpartimötena och EFS-medlemsmötena krockar som de gör? (Det är ju i bägge fallen oftast några veckor mellan dem).
Och, apropå åldersfördelningen på både folkparti- och EFS-mötena: hur ser möjligheten till ideellt engagemang för människor i 30-40-årsåldern ut i ett land där både mor och far förväntas arbeta heltid och samtidigt vara goda föräldrar (vilket man knappast känner sej som om man far på diverse kvällssammanträden efter att ha varit hemma någon timme och ätit middag).
Det blev Folkpartiet igen. När jag förstod att jag inte skulle kunna delta på något av de andra två "minilandsmötena" (i Bollnäs igår resp. Sandviken idag) kände jag mej helt enkelt tvungen att möta våra landsmötesombud i Hudiksvall på måndagskvällen. Jag vill inte att de är med och röstar bort vårdnadsbidrag eller kristna friskolor eller inför ännu mer av rashygien och kärnkraft.
Men hur kan det komma sej att folkpartimötena och EFS-medlemsmötena krockar som de gör? (Det är ju i bägge fallen oftast några veckor mellan dem).
Och, apropå åldersfördelningen på både folkparti- och EFS-mötena: hur ser möjligheten till ideellt engagemang för människor i 30-40-årsåldern ut i ett land där både mor och far förväntas arbeta heltid och samtidigt vara goda föräldrar (vilket man knappast känner sej som om man far på diverse kvällssammanträden efter att ha varit hemma någon timme och ätit middag).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
