tisdag 30 november 2010

Material för reflexion

Påskvänner!

Jag kommer inte ifrån att Anders Brogrens 100-årskliv mot framtiden hör till det intressantaste jag läst det senaste året. Jag tycker vi läser texten igen (om vi gjorde det för ett år sen). Den är bra!
Mindre skojiga men rätt intressanta ändå är Carl-Henrik Martlings minnen från diverse biskopsval och dylikt. Yngve Kalin minns turerna för 10 år sedan kring den nya kyrko(o)ordningen.
Hög- och gammalkyrklighetens skribenter ger tänkvärd läsning även för EFS-are. Jag har en känsla av att vi varit lite för nöjda med att en biskopskandidat (och andra) presenterats som "lågkyrkliga". Och jag anser faktiskt att vi redan nu - innan hagiografierna "sätter sej" - skulle behöva ompröva en del av exempelvis den genuint sympatiske och EFS-anknutne Tony Guldbrandzéns insatser rätt rejält.
Hur kom det sej att han till slut presenterade Jonas Gardell som en väckelsepredikant av Guds nåde och röstade för äktenskapsdeformen? Var det verkligen dit johannelundrektorn Torsten Nilssons teologi med nödvändighet ledde? (I så fall är den definitivt misskrediterad, man jag är ännu inte helt övertygad om att sambandet är självklart). Diskussion skulle behövas...

söndag 28 november 2010

Gott nytt kyrkoår!

lördag 27 november 2010

Helg med Lennart Möller i Sundsvall

Påskvänner!
Gott slut på det gamla kyrkoåret!
Förra helgen var jag på "Mellanspel i Mellansel" men hann även mellanlanda i Sundsvalls EFS på hemvägen. Där hade man haft bibelhelg om "The Exodus Case" med prof. Lennart Möller, även medlem av EFS:s styrelse och planeringsledare för Jesusmanifestationen. Inte alls fel att tala om uttåget ur Egypten i samband med en Domssöndag f.ö.
Jag hann höra en del av hans avslutande predikan, som bl.a. berörde "det femte evangeliet" som han kallade ett falskt evangelium: nämligen våra understrykningar som han menar tenderar undvika bibelns salta saker och varningar. En annan poäng var "vi och dom"-tänkandet, där vi knappast själva räknar med att bli häktade och dömda - men också rövaren på korset som dömdes fri av Jesus. Av nåd.
Efter avslutningsfikat fick jag tillfälle att ställa några frågor till Lennart, bl.a. om Jesusmanifestationen där jag nämnde mitt önskemål om "förträning" lokalt av lämpliga, enkla sånger i marschen in mot Kungsträdgården. T.ex. Vi ska nå vårt mål eller Vi ska vandra i Guds kärleks ljus. (Det saknade jag f.ö. även på EFS:s 150-årsjubileum 2006, då marschen upp mot Skansen kändes alltför tyst och anonym trots den stora mängden deltagare och spridda ansatser till "Med Gud och hans vänskap" och andra nyare sånger).
Jag ställde även frågor om äktenskapet och om EFS verkligen är tydligare än Missionskyrkan (som sagt att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna - men att pastorer och församlingar som vill lika gärna kan viga män med män och kvinnor med kvinnor till ett kristet äktenskap). Lennart menade att EFS nog är tydligare än så, men också att linjen framöver beror mycket på vilka som väljs in i styrelsen och vilka anställningsformer "EFS-prästerna" har i framtiden. Jag hoppas att EFS kan vara tydlig om äktenskapet, men också starkt försvara mänskliga rättigheter och asylrätt i en tid när homofobi och drakonisk lagstiftning breder ut sej i öst och syd (undantaget Sydafrika!) samtidigt med att queerologi och tokfeminism breder ut sej i väst och nord.
Sen måste jag ju även göra lite reklam för ännu en bok där Lennart Möller medverkat (om än han inte står som författare), nämligen 100 sätt att rädda världen. Där står inget om att "Jesus för världen givit sitt liv", men mycket om hur vi kan bidra till att "bruka och bevara" skapelsen på bästa sätt. Också ett vettigt perspektiv i Domssöndagstider. Det gäller att plantera sitt äppelträd oavsett när Jesus kommer, och vare sej det nu var Luther som sa det eller inte...
//: Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://
//: Vi ska vandra, å-å,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://

//: Siyahamb´ ekukhamyeni kwenkhos,
siyahamb´ ekukhanyeni kwenkhos ://
//: Siyahamba, o-oh,
siyahamba ekukhanyeni kwenkhos ://

onsdag 17 november 2010

Tidens flykt och hjärtats tillflykt

Påskvänner!

"Tidens flykt och hjärtats tillflykt" - så löd titeln på en samling predikningar av prosten Harry Johnson. Om samma sak handlar texten (skickad av min far) på en farfarsklocka i Chester-katedralen i England, lämplig att meditera över så här i domssöndagstider:
When, as a child, I laughed and wept - Time crept.
When, as a youth, I dreamed and talked - Time walked.
When I became a full-grown man - Time ran.
And later as I older grew - Time flew.
Soon I shall find, while travelling on, - Time gone.
Will Christ have saved my soul, By then? - Amen.

tisdag 16 november 2010

Anders Brogren om journalisters gudsmöte

Påskvänner!

Herren lever och verkar. Som Luther sa på sitt närmast fågelsångsliknande latin: "Vivit!"

En sida av detta berör Anders Brogren i sin recension av journalisten Carolina Johanssons nya bok "Bråkdelen av en sekund." En berörande berättelse. Det är ju inte så att journalister är viktigare än andra syndare inför Gud, men journalister (som Elisabeth Sandlund, Göran Skytte och Ingela Agardh) har ju vanan inne att skriva om vad de är med om. Och gör det bra. Ofta mycket rakt på sak, föga salvelsefullt men ändå med djup inlevelse i kyrkans och trons mysterier.
Visserligen skriver Ingela Agardh lite illavarslande i slutet av sin bok "Den största nyheten" att hon trots allt inte riktigt kan tro att Jesus offrades för hennes synders skull - tacksamhetsskulden skulle ju då bli outhärdligt stor, påpekar hon frankt! - men det finns samtidigt så mycket i hennes berättelse som jag inte kan tro vara av "den vite djävulen" (som till varje pris vill skymma Kristi kors). För vem måste inte med den förtvivlade pappan i Nya testamentet ropa: "Jag tror! Hjälp min otro!" Och vem har inte varit med om att känna att evangeliet är lite för bra för att man ska kunna våga lita på det direkt - t.o.m. om vissa Jesu lärjungar skriver ju evangelisten: "Då de ännu inte kunde tro för glädjes skull!"
Värre är det när präster och biskopar, de som skulle vägleda sökare och nyfinnare, inte längre står för kyrkans bekännelse, vare sej det gäller äktenskapet eller den artikel varmed kyrkan står eller faller: rättfärdiggörelsen genom tro. I Ulla-Carin Lindqvists bok "Ro utan åror" känns det som att den präst som hon - ännu en livsnära journalist - i sin svåra sjukdom samtalar med inte står för eller förmedlar just något alls av kyrkans tro kring frälsning, liv och död. (Vilket hon själv också upplever).
Det är det verkligt illavarslande.

S-krisen kan bidra till kyrkans frigörelse

Påskvänner!

Vad säger gamle EFS-profilen Georg Leander Andersson från Krokträsk om Socialdemokraternas kris? Lars B Stenström hade en del klokt att säga när n´Georg ställde upp i kyrkovalet senast. Själv gick jag också i taket ("Pinsamt, Georg!"), särskilt som Erika Cyrillus´ mycket vettiga förslag om en EFS-lista dissades så hårt av många EFS-are och endast med tvekan accepterades av styrelsen (men S-, M- och C-märkta listor skulle alltså stämma bättre med kyrkans och EFS´ karaktärer av evangeliskt-lutherskt samfund???). Jag hittar dock inte Georg Andersson i listan över kyrkomötesledamöter, så han kanske - Gudskelov - inte fick nog många kryss på S-listan.
Socialdemokraternas kris - där partiet inte längre vet om det vill åt höger eller vänster eller stå kvar (lättare för 100 år sedan när nästan alla, nästan t.o.m. högern, ville en bit åt vänster) - kan gott väcka tankar om situationen för EFS. Som ju också är i ekonomisk kris och medlemskris, men där många inte riktigt tycks kunna bestämma sej för om vi ska gå åt det mer konfessionella och biblicistiska hållet (en ganska tydlig inriktning på Anders Sjöbergs tid) eller om vi ska göra ytterligare anpassningar till kyrkoledningens folkkyrkliga liberalteologi (vilket Georg Andersson verkar stå för) eller stå kvar i något slags mittenposition (som verkar vara Stefan Holmströms linje), där alla och ingen är riktigt glad. (Detta sagt med stor respekt för Stefan som missionär, gruppledare och förkunnare).
Men bortsett från EFS och dess situation tror jag liksom Yngve Kalin att Socialdemokraternas kris är till nytta för Svenska kyrkans frigörelse: De omoderna socialdemokraterna

Bäringen på kyrkopolitiken är övertydlig. Socialdemokratin skapade i linje med sin övriga politik också den så kallade demokratiska folkkyrkan som ett inslag i folkhemsbygget . Marken var beredd i den religiöst motiverade folkkyrkan med sina rötter i trettiotalet och den tidens ideologier och kunde tas i anspråk för egna syften. Svenska kyrkan blev under socialdemokratins ledning mer svensk än kyrka. Det märkligaste av allt är kanske att de övriga politiska partierna drogs med i spelet av rädsla att bli akterseglade. Som statsbärande parti kunde sossarna med utnämningsrätt tillsätta sitt folk på nyckelpositioner, med rörelsen mobiliserad kunde de i kyrkomötet genomföra sina reformer vars kanske mest paradoxala utryck är en fullständigt politikerstyrd kyrkoorganisation som på pappret kallas en fri kyrka.
För dem som har en annan vision om en modern kyrka, trogen sina rötter och sin särart, kommer nu detta att vara den stora utmaningen. Socialdemokratins kris kommer att få konsekvenser också för kyrkan. Den omoderna kyrkopolitiken måste vika i det förnyelsearbete och stålbad socialdemokraterna kommer att gå igenom. Den är hopplöst omodern i det paradigmskifte som övergår Sverige. De andra partiernas företrädare kommer också att följa efter, en del av övertygelse, andra motvilligt. Svårast blir det för alla dem som gjorde karriär med partipolitiken som bas. Det är inte bara Mona Sahlin som sitter löst när förändringens vind blåser!

Lämnar Socialdemokraterna sitt starka kyrkopolitiska engagemang (se bara t.ex. Kyrkovalsbladet från Umeå 2009!) gör nog Moderaterna det också - som nu tycks vara med bara för att S är det - och då vill nog inte heller något annat parti stå kvar tillsammans med statskyrkovänliga Sverigedemokraterna. Även Torbjörn Arvidsson och "Kristdemokrater i Svenska kyrkan" får kasta in handduken (särskilt när de inte ens kunde stå för sin egen linje om äktenskapet från 2009 vid 2010 års omröstning utan valde att lägga ner sina röster!!!).
Öppen kyrka kan fånga upp folkkyrkoidealisterna, Frimodig kyrka de någorlunda bekännelsetrogna och Posk alla övriga.
Men för min del får EFS gärna ställa upp som egen nomineringsgrupp inför nästa kyrkoval. Och på den listan får Georg Andersson gärna stå som kandidat. Även om jag kanske kryssar någon annan EFS-are eller rent av röstar på någon från Frimodig kyrka ändå...

Guds kyrka är gemenskap
med Fadern och hans Son.
Det skådar hon och erfar
i Andens kraft och nåd.
Gud helgon och martyrer
betygar det med blod,
omkring dem sjunger rymden
där segerns kyrka bor.

torsdag 4 november 2010

Sionstoner, Stora Nätpsalmboken och Nätkoralboken

Påskvänner!

Jag påminner gärna om de självspelande noterna på nätet, både på 1986 års psalmbok, Stora Nätpsalmboken och Sionstoner. En del av noterna är publicerade i 4-stämmig sats (när upphovsrätten så medgivit), och dessa har jag nu sammanfört i Nätkoralboken, med adressen koralboken.blogspot.com. Här kommer "inbäddat" smakprov från SvPs1986 nr 309, men gamla EFS-are känner säkert igen melodin till Lina Sandells Bergen må vika (utan upptakt):

O mildaste Jesus med segrarens krona,
oss lys på den väg som till himlen oss för.
Den ende du är som vår synd kan försona,
med dig utan fruktan vi lever och dör.

Ärkebiskopen i Kina

Påskvänner!

Nu är Svenska kyrkans ärkechef Anders Wejryd på besök i Kina. Så här skriver prosten Anders Brogren på sin blogg, www.brogren.nu:

Ärkebiskop Anders Wejryd kommer den 3-15 november att besöka Kina. Besöket är en del av utbytet med den protestantiska kyrkan i Kina. Syftet är att lära sig mer om kyrkans snabba utveckling i landet. Wejryd och hans delegation kommer bland annat att besöka teologiska institutioner i Shanghai och Nanjing, den protestantiska kyrkans ledning samt lokala församlingar, uppger Kyrkans Tidning.

Kanske får han då träffa kyrkans mångårige ledare, biskop Ding Guangxun, som så sent som i maj 2010 vid 95 års ålder avgick som president för Nanjing Union Theological Seminary. Ding är känd för sin extremt regimtrogna teologi. I den statliga tidningen "Peoples Political Consultative Committe Journal" den 1 mars 1999 hade han ett inlägg med titeln "Gammaldags teologi behöver förändras och förnyas", där han bl.a. skriver:

'Det finns många ställen i Bibeln som talar om kärlek, omsorg och välsignelse från Gud för hela mänskligheten, både för dem som tror på Kristus och de som inte tror. Detta är normal religiös tro. Men somliga inom kyrkan gör ett stort väsen av tron och betonar motsättningen mellan tro och otro. De säger att de som tror blir frälsta och efter döden kommer till himlen, men att de som inte tror inte blir räddade och efter döden kommer att gå förlorade. I enlighet med detta gör de allt för att övertyga människor att tro på evangeliet. Detta leder till att kristendomen blir en religion med ett starkt motsatsförhållande mellan dem som tror och dem som inte tror. Detta är inte förenligt med socialism. Kinesisk teologi får inte hävda detta motsatsförhållande mellan tro och otro eller inkludera teologiska ståndpunkter som splittrar enheten hos det kinesiska folket.'

Biskoparna Ding och Wejryd har många anknytningspunkter. Båda är mästare i politisk korrekthet. De borde kunna finna varandra."

Så långt Brogren. Som också länkar till en norsk artikel om det fasansfulla faktum att kristna i förbjudna husförsamlingar ofta blir anmälda till myndigheterna av andra "kristna". Officiell kristendom står mot illegal kristendom. Kommer Wejryd att tala för de förföljda eller nöja sej med att frottera sej med de godkända? Tyvärr har den mannen, trots alla sina goda sidor, knappast själv gjort sej förtjänt av det omdöme han (rätt omdömeslöst) fällde om Syriens president Bashir al-Assad: "En på många sätt imponerande personlighet." Men vi ska heller inte förakta honom (eller någon människa), bara tala om att vi behöver andra ledare för vår kyrka. Jag är inte säker på att vi har en enda officiell biskop i Svenska kyrkan just nu som är värd det namnet. Det är närmast otroligt hur få som vågar stå upp för den sanning som den s.k. biskop Ding Guangxun förnekar i citatet ovan, särskilt aktuell såhär inför Alla helgons dag resp. Alla själars dag. (Det räcker alltså inte med att vara man och heterosexuell, som man kan förledas att tro om man bara lyssnar på vissa s. k. konservativa). Fiat Lux!

Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry.

Carl Adolf Murray - ett levande mirakel

Påskvänner!

Har ni fördomar om 98-åringar? För två veckor sedan satt jag och EFS-Margit och många fler i stiftsgården i Undersvik och lyssnade till Carl Adolf Murrays högintressanta 80-minutersföredrag om textilarbeten (bl.a. Skog- och Överhogdalstapeterna). Skogtapeten (eller -bonaden) upptäcktes samma månad som Carl Adolf föddes (sept. 1912) och beskrevs med särskilt intresse. Själv tyckte jag nog att talaren var det mest intressanta. En helt otrolig vitalitet. Ett vardagsmirakel. Tänkte skriva om det redan då, men det blev inte av förrän nu. Fattar inte att inte fler (nåja, vi var väl ett 100-tal i a f) vallfärdade till stiftsgården. Massor av turister far till Kemi gamla kyrka för att se en död präst som mest ser ut som en potatis, men en levande och både fysiskt, intellektuellt och andligt vital präst som Carl Adolf känns faktiskt betydligt mer upplivande och trosstärkande! Hans och släktens motto är: "Med kroppens och själens spänst / i livets och kärlekens tjänst." Själv behöver jag nog ta till mej av båda delarna. Stanley Sjöberg tar upp saken ur flera aspekter i Dagen idag.
Sonen Bertil har jag lyssnat till på S:t Ansgars i Uppsala under 1990-talet. En mycket god predikant och teolog. Med fler stiftsadjunkter och präster som han och fadern hade Svenska kyrkans framtid sett ljusare ut. Jodå, jag gillar även Magnus på stiftsgården och många fler, men det hjälps inte; nu är det storkris och det måste upprepas. Även av EFS och dess ledare. Fast i konstruktivt syfte. Det duger inte att mörka eller bagatellisera. Men inte heller att sura och deprimera. För att travestera Tage Danielsson: "Se här din svåra roll: / att inse kyrkans stora kris / med glädjen i behåll".
För åkrarnas gröda,
för dryck och för föda,
för vila och möda
vi tackar dej, Gud.

För vindar och vatten,
för dagen och natten,
för leken och skratten
vi tackar dej, Gud.

onsdag 3 november 2010

Psaltaren 32

Påskvänner!

En klassiker av David och Einar Ekberg bifogas här (om än sjungen av en annan sångare). Men läs gärna Psaltaren 51 först!



Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i kampens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.