Påskvänner!
Idag på Första söndagen efter Trefaldighet (borde den inte firas med vit färg som "Trefaldighetsdagens oktav"?) när ämnet är "Vårt dop" läser vi texten om Nikodemus från Johannesevangeliets tredje kapitel. När Johannes - efter alla andra - skrev sitt evangelium, tyckte tydligen den helige Ande och han (och Nikodemus?) att även detta remarkabla samtal under Jesus´ vandring här på jorden borde återges till vår uppbyggelse. Så nu har vi det (precis som samtalet med den samariska kvinnan i efterföljande kapitel).
Jag låter Anna Sophia Bonde och Lars Linderot utlägga texten för oss idag - på prosa och vers. Redliga förkunnare ska vi vara rädda om - deras karriärer brukar bli lidande, även om de inte som sin Mästare (eller som Petrus) blir uppspikade på ett fysiskt kors.
Idag får vi trots allt säga till varandra: Glad Dopdag! Sjung gärna några doppsalmer!
Katekesfråga 49: Vad förbjuder Gud i fjärde budet?
Visar inlägg med etikett Anna Sophia Bonde. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anna Sophia Bonde. Visa alla inlägg
söndag 3 juni 2018
onsdag 18 november 2015
Anna Sophia Bonde, Linderot och stötestenen
Påskvänner!
Biskopen de facto Anna Sophia Bonde sjunger ut ihop med gamle komministern i Tölö inför biskopen de jure Fredrik Modéus. Om pärlan - och stötestenen.
Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världens Frälsare, själarnas skatt.
Allt jag har önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.
[Tillagt 20/11: Här finns fler sånger och psalmer av Lasse Linderot].
Biskopen de facto Anna Sophia Bonde sjunger ut ihop med gamle komministern i Tölö inför biskopen de jure Fredrik Modéus. Om pärlan - och stötestenen.
Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världens Frälsare, själarnas skatt.
Allt jag har önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.
[Tillagt 20/11: Här finns fler sånger och psalmer av Lasse Linderot].
tisdag 15 oktober 2013
Ärkebiskopsval
Påskvänner!
Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).
Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"
Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.
Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.
(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).
Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).
Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"
Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.
Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.
(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).
onsdag 25 juli 2012
Sammanfattning av min reaktion på EFS-styrelsens motionssvar
Påskvänner!
För över en månad sedan skrev en kommentator:
"Jag är nyfiken på att läsa några tankar om EFS årsmötet. Hur tycker du det gick för dina motioner?"
Svar: Det gick inte så bra för mina motioner, tycker jag, även om styrelsen bejakade en del tankar kring exempelvis årsmötesmotionerande och reformationsjubilerande.
Det är t.ex. inte nog med att själv på sitt lilla hörn få definiera äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Det måste naturligtvis åter bli hela EFS:s och hela Svenska kyrkans definition, som det ju fortfarande är i dess bekännelseskrifter som EFS ännu mer betonat bekänner sej till! (Får en EFS-pastor viga män med män och kvinnor med kvinnor till kristliga äktenskap - det enda som är sagt är att hen ska tala med missionsföreståndaren först, men tillsynen av EFS-pastorerna är väl överlämnad till resp. stiftschef?)
Och jag tycker fortfarande att det vore långt naturligare att inomkyrkliga rörelser som EFS också framträdde som nomineringsgrupp i kyrkovalen än att Socialdemokratiska Arbetarpartiet eller Centerpartiet gör det! Men det är tydligen omöjligt för styrelsen och de flesta EFS-ombud att tänka sej, även om de flesta verkar dela min kritik av de politiska partiernas inblandning i kyrkans inre angelägenheter.
Framför allt blev det pinsamt tydligt att EFS inte vill röra ett finger för att personer sådana som Bo Brander (eller för den delen Bo Giertz) eller någon gammalkyrklig, laestadian eller bibeltrogen vän ska kunna bli prästvigda - eller vigda till någon tjänst ö.h.t. - i dagens Svenska kyrka. Det är ett avsteg - såvitt jag förstår - från biskopskandidaterna Agne Nordlander och Anders Sjöbergs linje, och från intentionerna bakom samvetsklausulen 1958 - som då inte precis ansågs gälla enbart dåvarande prästgeneration. Nu har ämbetsreformen gällt i 54 år, och exakt en tredjedel av den tiden har det nu rått prästvigningsstopp för hög-, gammal- och konservativa lågkyrkliga. Read my lips: ämbetsreformen hade INTE gått igenom, åtminstone inte förrän på 1980-talet, om den (ur de politiska partiernas synvinkel logiska) konsekvensen hade förutsetts av de tveksamma men fromt förhoppningsfulla.
(EFS-aren Ulf Grenstedt ansågs ju nyligen som oerhört konservativ för att han som ende Skara-kandidat öppet förklarade sej villig att prästviga människor som inte kunde tänka sej att viga två tjejer resp. två killar till ett kristligt äktenskap - men någon kv-pr-mo-st-re tror jag inte han vågade utfästa sej att prästviga).
Styrelsen går alltså på Stefan Svenssons linje att det inte "går att backa bandet" så att även de som inte tror på ämbetsreformen ska få bli prästvigda. Han tycker det blir så sårande att prästvigda kollegor inte erkänner varandras ämbete. Så klart det är. Men är det inte allvarligare och långt mer sårande för en evangeliskt-lutherskt troende oavsett kön att rena förnekare - oavsett kön - verkar präst- och biskopsvigas i vår tid? Och frågan är ju vad han och EFS vill göra med de lekmän som inte erkänner kvinnor som just församlingsföreståndare och nattvardscelebranter. De bör åtminstone gå fram, verkar han tycka - och därmed ännu mer övertydligt demonstrera, öga mot öga, att de inte vill ta emot bröd och vin av en kvinna (nog är det i mina ögon BETYDLIGT mer finkänsligt att sitta kvar i bänken). Kan de ha förtroendeuppdrag av något enda slag i vår kyrka, eller stämmer EFS in i de politiska partiernas och kyrkoledningens uppfattning att de förnekar allas lika värde och inte har någon kristen människosyn? (Även om de t.ex. avvisar de politiska partiernas erbjudanden om utsortering av handikappade foster...).
Detta sagt: Frimodig kyrkas opinionsansvariga Anna Sophia Bonde har - helt naturligt i hennes situation - uttryckt samma förhoppningar som Stefan om att vi "ska kunna lägga ämbetsfrågan bakom oss" för att koncentrera oss på evangelisation m.m. Och jag skulle vilja uttrycka det så här:
Frimodig kyrka är ett uttryck för en vilja att TILLFÄLLIGT lägga ämbetsfrågan bakom oss, medan vi tillsammans motar undan statens och de politiska partiernas otillständiga inflytande i och över kyrkan. Det som borde ha gjorts 1958 och 2009 sker nu, att troende människor från många läger förenas i en övergripande prioritering: att kyrkan först av allt åter måste bli kyrka, missionerande och evangeliserande och verkligt fri från statsmakten - SEDAN kan vi diskutera såväl ämbets- som äktenskapsfrågor och andra frågor utan otillbörliga hänsynstaganden och påtryckningar.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen att jag ser Frimodig kyrka som en nödfallsåtgärd av typen samlingsregeringen under andra världskriget. (Så länge kyrkan är ockuperad av politiska partier, som nu t.o.m. lägger sej i och tar beslut om själva LÄRAN!). I längden kan inte hög- och lågkyrkliga driva opinion i samma grupp. Men de kan, det tror jag fortfarande, leva och verka i samma kyrka!
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
För över en månad sedan skrev en kommentator:
"Jag är nyfiken på att läsa några tankar om EFS årsmötet. Hur tycker du det gick för dina motioner?"
Svar: Det gick inte så bra för mina motioner, tycker jag, även om styrelsen bejakade en del tankar kring exempelvis årsmötesmotionerande och reformationsjubilerande.
Det är t.ex. inte nog med att själv på sitt lilla hörn få definiera äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Det måste naturligtvis åter bli hela EFS:s och hela Svenska kyrkans definition, som det ju fortfarande är i dess bekännelseskrifter som EFS ännu mer betonat bekänner sej till! (Får en EFS-pastor viga män med män och kvinnor med kvinnor till kristliga äktenskap - det enda som är sagt är att hen ska tala med missionsföreståndaren först, men tillsynen av EFS-pastorerna är väl överlämnad till resp. stiftschef?)
Och jag tycker fortfarande att det vore långt naturligare att inomkyrkliga rörelser som EFS också framträdde som nomineringsgrupp i kyrkovalen än att Socialdemokratiska Arbetarpartiet eller Centerpartiet gör det! Men det är tydligen omöjligt för styrelsen och de flesta EFS-ombud att tänka sej, även om de flesta verkar dela min kritik av de politiska partiernas inblandning i kyrkans inre angelägenheter.
Framför allt blev det pinsamt tydligt att EFS inte vill röra ett finger för att personer sådana som Bo Brander (eller för den delen Bo Giertz) eller någon gammalkyrklig, laestadian eller bibeltrogen vän ska kunna bli prästvigda - eller vigda till någon tjänst ö.h.t. - i dagens Svenska kyrka. Det är ett avsteg - såvitt jag förstår - från biskopskandidaterna Agne Nordlander och Anders Sjöbergs linje, och från intentionerna bakom samvetsklausulen 1958 - som då inte precis ansågs gälla enbart dåvarande prästgeneration. Nu har ämbetsreformen gällt i 54 år, och exakt en tredjedel av den tiden har det nu rått prästvigningsstopp för hög-, gammal- och konservativa lågkyrkliga. Read my lips: ämbetsreformen hade INTE gått igenom, åtminstone inte förrän på 1980-talet, om den (ur de politiska partiernas synvinkel logiska) konsekvensen hade förutsetts av de tveksamma men fromt förhoppningsfulla.
(EFS-aren Ulf Grenstedt ansågs ju nyligen som oerhört konservativ för att han som ende Skara-kandidat öppet förklarade sej villig att prästviga människor som inte kunde tänka sej att viga två tjejer resp. två killar till ett kristligt äktenskap - men någon kv-pr-mo-st-re tror jag inte han vågade utfästa sej att prästviga).
Styrelsen går alltså på Stefan Svenssons linje att det inte "går att backa bandet" så att även de som inte tror på ämbetsreformen ska få bli prästvigda. Han tycker det blir så sårande att prästvigda kollegor inte erkänner varandras ämbete. Så klart det är. Men är det inte allvarligare och långt mer sårande för en evangeliskt-lutherskt troende oavsett kön att rena förnekare - oavsett kön - verkar präst- och biskopsvigas i vår tid? Och frågan är ju vad han och EFS vill göra med de lekmän som inte erkänner kvinnor som just församlingsföreståndare och nattvardscelebranter. De bör åtminstone gå fram, verkar han tycka - och därmed ännu mer övertydligt demonstrera, öga mot öga, att de inte vill ta emot bröd och vin av en kvinna (nog är det i mina ögon BETYDLIGT mer finkänsligt att sitta kvar i bänken). Kan de ha förtroendeuppdrag av något enda slag i vår kyrka, eller stämmer EFS in i de politiska partiernas och kyrkoledningens uppfattning att de förnekar allas lika värde och inte har någon kristen människosyn? (Även om de t.ex. avvisar de politiska partiernas erbjudanden om utsortering av handikappade foster...).
Detta sagt: Frimodig kyrkas opinionsansvariga Anna Sophia Bonde har - helt naturligt i hennes situation - uttryckt samma förhoppningar som Stefan om att vi "ska kunna lägga ämbetsfrågan bakom oss" för att koncentrera oss på evangelisation m.m. Och jag skulle vilja uttrycka det så här:
Frimodig kyrka är ett uttryck för en vilja att TILLFÄLLIGT lägga ämbetsfrågan bakom oss, medan vi tillsammans motar undan statens och de politiska partiernas otillständiga inflytande i och över kyrkan. Det som borde ha gjorts 1958 och 2009 sker nu, att troende människor från många läger förenas i en övergripande prioritering: att kyrkan först av allt åter måste bli kyrka, missionerande och evangeliserande och verkligt fri från statsmakten - SEDAN kan vi diskutera såväl ämbets- som äktenskapsfrågor och andra frågor utan otillbörliga hänsynstaganden och påtryckningar.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen att jag ser Frimodig kyrka som en nödfallsåtgärd av typen samlingsregeringen under andra världskriget. (Så länge kyrkan är ockuperad av politiska partier, som nu t.o.m. lägger sej i och tar beslut om själva LÄRAN!). I längden kan inte hög- och lågkyrkliga driva opinion i samma grupp. Men de kan, det tror jag fortfarande, leva och verka i samma kyrka!
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
lördag 25 december 2010
Lästips vid adventstidens övergång till jultid
Påskvänner!
Hon är inte dum, Anna Sophia Bonde. Men den här krönikan i Dagen är väl alldeles ovanligt bra skriven?
Hon är inte dum, Anna Sophia Bonde. Men den här krönikan i Dagen är väl alldeles ovanligt bra skriven?
PS. Per Mases avled igår julafton. Vila i frid. Nu tillhör du varken svenska eller romerska kyrkan, bara den heliga, katolska och apostoliska kyrka vi bekänner i Credo. DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
