28% av EFS-prästerna säger INTE nej till att viga samman två av samma kön med varandra

Påskvänner!

Med stöd av Budbärarens undersökning rapporterar Dagen idag om att "EFS-präster säger nej till samkönade vigslar." Samtidigt innebär den rubriceringen att man utgår från den för mej besynnerliga tanken att EFS-präster normalt skulle säga ja till samkönade äktenskap. (Nu handlar ju diskussionen inte längre om att välsigna partnerskap, för partnerskapsbegreppet var ju bara en parentes som är på väg bort).

Jag väljer istället att utgå ifrån att EFS-präster, liksom Svenska kyrkan tills för några veckor sedan, säger nej till enkönade äktenskap. Då blir det verkligt uppseendeväckande att endast åtta av tio EFS-präster avvisar det breddade äktenskapsbegreppet och att endast sju av tio säger nej till att viga samkönade par!

Bland de mindre avvisande EFS-prästerna är visserligen ungefär hälften tveksamma, och man kan fundera över om de som är vigselberedda är det rent generellt, eller bara i enstaka hjärteknipande undantagsfall (är det sådana frågan gällde kommer saken i delvis annat ljus). Men som läget är idag är det generell vigselberedskap som efterfrågas av kyrkans ledarskap; några pastorala undantag i frågan vill man inte höra talas om från det hållet, lika litet som från Rfsl eller media, och sådana är därför inte heller relevanta för diskussionen inom just Svenska kyrkan.

Inte minst oroande är följande replik från en EFS-präst: ”Är begreppet äktenskap viktigare än vårt ansvar att acceptera alla?” Det måste ju betraktas som en svammelfråga. Vårt ansvar att acceptera alla handlar knappast om att till äktenskap viga alla som känner lust att däri ingå. Om mina barn vill gifta sej med varann om 10 år hoppas jag att de inte träffar denna EFS-präst. Dennes resonemang om acceptans öppnar för vilka galenskaper och stolleprov som helst. (Men prästen har kanske 10 av 100 EFS-präster med sej, glöm inte det!).

"Det är många som viger de som varit frånskilda trots att det finns bibelställen som talar mot det. Varför är inte det lika problematisk då? frågar en präst i en kommentar." En betydligt vettigare kommentar. Det finns naturligtvis en risk att verklig homofobi kommer upp till ytan i den här diskussionen - naturligtvis borde kyrkans generella utfästelse att viga frånskilda heteron också ha ifrågasatts, långt tidigare (den kan ju faktiskt innebära välsignelse av ren och skär otrohet, anm. 20090221). Enligt mej kan sådan vigsel bara ske som just "pastoralt undantag" efter ingående samtal - om den alls borde ske kyrkligt - och skulle därmed till vissa delar kunna anses som en parallell till homofrågan. Vi kan inte som kyrka lämna dörren till homosexuellt samliv vidöppen för alla som har lust - fler än man tror har enligt historiens vittnesbörd fysiska/psykiska förutsättningar för det - utan OM det alls ska förekomma någon välsignelse av sådant samliv (vilket jag som sagt varit öppen för men se nu vad det har lett till!) så ska det i så fall endast ske som pastoralt undantag för entydigt funktionshindrade - jfr Matt. 19:11f. - och på enskild pastors ansvar, jfr vigsel av frånskilda.

Evalotta Kjellbergs, EFS-präst i Örkelljunga, replik i Budis-intervjun är av stort intresse:
– Kyrkan borde helst avsäga sig vigselrätten, det skulle lösa ett av problemen. Men det största bekymret återstår, det är när den här vigselakten ska in i handboken. För då blir det en bekännelsefråga för mig.

Ja gode Gud, hur ska det bli? Någon gång i utvecklingen blir det upp till bevis för oss alla. Alla är vi konservativa moralister jämfört med någon annan ännu liberalare, det är bara att inse.

Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer.
Och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd...

Bra att folk gifter sej - även om det inte är kyrklig vigsel

Påskvänner!

Det är med det sjunkande antalet kyrkvigslar som med korsförbudet i Nyköping - det är på ett sätt tråkigt, men på ett annat sätt en positiv markering av kyrkans och korsets betydelse. Människor tror trots allt inte - som vissa kyrkopolitiker verkar tro - att kyrkan är en neutral arena som kan användas och formas till ungefär vad som helst. Eller att korset är en religiös symbol vilken som helst (trots att det förvisso förekommer i fler kulturer och religioner än den västerländska och kristna).

Det är för mej viktigt att markera att jag hellre ser en ökning av antalet som gifter sej, även om de flesta gifter sej borgerligt, än jag ser en minskning av antalet som gifter sej, om än med aldrig så stor bibehållen kyrklig dominans. Man kan ju nämligen inte ta för givet att s.k. "kyrkbröllop" är uttryck för tro på Herren och hans välsignelse, även om det kanske blir mera så i framtiden.

Och när präster i Svenska kyrkan - även EFS-pastorer - hävdar att sambopar redan är gifta teologiskt sett eller "inför Gud", så är det väl inte att undra på om även kristna ungdomar numera tror att Gud inte är särskilt intresserad av deras offentliga löften eller av att de förklarar varandra för man och hustru (och inte för avelstjur eller sommarhångel eller "nån man bor ihop med", s.k. sam-bo). Det vore ju verkligen ironiskt om äktenskapet i framtiden skulle värnas mer av homosexuella eller ateister och agnostiker än av heterosexuella kristna. (Ungefär som präster ibland framstått som yrkesgruppen med högst andel skilsmässor).

Sen finns det en lite lustig dubbeltydighet i Dagens artikel "Kyrkan ratas när fler gifter sej." Där står att "allt färre av de som gifter sig gör det i kyrkan." Men det tycks vara så att även allt färre av dem som gifter sej i kyrkan (i bemärkelsen samfundet) gifter sej i kyrkan (i bemärkelsen kyrkorummet). Många tar med sej prästen till trädgården eller bryggan, och det är ju en sak för sej. Fast den konkreta uppgift som ligger till grund för artikeln och rubriken verkar vara följande: "Bara 46,2 procent av alla vigslar skedde i Svenska kyrkans regi förra året, jämfört med 79,3 procent 1970." Och om alla som ratar Svenska kyrkan verkligen ratar "kyrkan" kan man ju diskutera - det är ju många som gifter sej frikyrkligt också, vilket väl en tidning som Dagen borde vara medveten om?

Du som är vår frälsning,
tack för ständig rening,
tack att vi får leva
ledda av din lag.
Ge vår livsgemenskap
ljus och tröst och mening,
mod att bära bördor,
kraft för varje dag.

Lillasysters bröllop och parhästprincipen

Var i Göteborg/Hönö i helgen. Hans Weichbrodt vigde lillasyster (numera 27 år) med svåger Per och påminde om att Jesus skickade ut sina lärjungar två och två.

Ja, han gjorde det. Thomas Kroksmark har ju i sin bok Didaskalos pekat på Jesus´ pedagogiska och praktiska tänkande, och man får väl konstatera att en kristen knappast kan motsätta sej idén med grupparbeten, vare sej inom eller utanför skolan.

Även om beskrivningen i Luk. 10 inte har direkt med äktenskapet att göra, får jag nog erkänna att det nog faktiskt är min hustru som är min bästa "parhäst" i de flesta sammanhang. Men kanske inte i alla.

I vilket fall som helst: både gifta och singlar behöver "parhästar", och EFS som lekmannarörelse skulle gärna få uppmuntra till fler "parvisa utsändningar" - i Jesus efterföljd. (Det kan väl inte bara vara Jehovas vittnen som fattat idén?).