Krama dem gärna men betrakta dem inte som biskopar!

Påskvänner!

För kännedom citerar jag följande "biskopsord" ur den på många plan utmärkta boken Kyrkoårets gudstjänster - en inspirationsbok (Argument förlag 2013):

Mellanöstern sjuder av sägner, myter och liknelser. Kring kafébord, i gränder och basarer berätta man för varandra. Sanningen bäddas in i färggranna historier, dagspolitiken diskuteras med hänvisning till urgamla skrönor. Tolkningen är viktigare än den bokstavliga sanningen. Berättelserna om alla märkvärdigheter kring Jesu födelse är som orientaliska portar in i evangeliernas underbara värld. Med öppna sinnen kan vi inse innebörden i Jesu födelse: att han är Guds son som förtjänar vår tro och tillbedjan. (Jonas Jonson s. 49)

Innebär inte detta att Jonson ansluter sej till K-G Hammars numera berömda skrifttolkningsprincip: "Vad som verkligen hände kan vi lämna därhän"? [Och hur vet vi att Jesus är Guds son som förtjänar vår tro och tillbedjan - om det som indikerar detta är sägner, myter och urgamla skrönor? 2/2]

Låt oss lyssna till sagde Hammars "biskopsord" i samma inspirationsbok - på Femte söndagen i fastan:

I den här krönikan vill jag tala mig varm för en tolkning och förståelse av försoningen och Jesu död på korset som inte innehåller våld från Guds sida eller ett behov hos Gud av ett offer för att försoning ska kunna komma till stånd mellan människor och Gud.
[ - - - ]
Men det är som om tanken på Jesus som ett försonande offer tagit över och blivit den dominerande förståelsemodellen. "Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens", så uttrycks den tanken i episteltexten ur Första Johannesbrevet. Och våra böner, liturgiska texter och psalmer är fulla av denna bärande tanke. Men måste det vara så? (Hammar s. 105)

Sedan hänvisar Hammar till mennoniter och kväkare som goda exempel på den "ickevåldsteologi" han förespråkar. Hammar sällar sej alltså till de ganska aggressiva teologer som vill mönstra ut budskapet om Jesu ställföreträdande lidande, om Jesus som Guds syndasonande offerlamm som något slags "patriarkalt våldsförhärligande". (Jfr Ulla Karlssons attack för tre år sedan!). Och det är klart, betecknar man en gudomligt planerad försoningsdöd som något slags oberättigat eller överdrivet "våld från Guds sida", då får man ta avstånd från det mesta i evangeliet.

Det var en stor, stor miss av Argument-redaktörerna att bjuda in liberalteologiska "biskopar" att skriva i den fina boken, som förmodligen köps in av många församlingar runt om i landet. Måtte fler reagera!

Men biskop de facto Elin Öholm, som i boken skriver "något för barnen" inför varje söndag, hon var ett fynd. (Gud välsigne alla "söndagsskolfröknar"!) Så här skriver hon på Femte söndagen i fastan:

Visste ni att det har funnits en mur mellan oss människor och Gud också? När de första människorna, Adam och Eva, valde att strunta i vad Gud sa kom synden in i världen. Synd är allt vi gör som är dumt och elakt. Synden blev som en mur mellan människorna och Gud.

Men så ville Gud inte ha det. Därför skickade Gud Jesus till jorden. Jesus tog på sig straffet för allt dåligt människorna hade gjort, och dog för vår skull. Och på det viset så rev han muren mellan oss och Gud, så att vägen till Gud alltid skulle vara öppen. (Elin Öholm s. 104)

Amen! Tack Gud och tack biskop Elin! (Jfr vad lekmannabiskopen Rosenius skriver i dagens betraktelse!).

Men som sagt, låt oss så långt vi kan och förmår hålla Jonson och Hammar borta från landets predikstolar och kyrkliga inspirationsböcker! (Trots att båda är ytterst sympatiska som personer och trots att Jonson gjort mycket för att lyfta fram vår tids blodsvittnen). Låt dem istället lyssna till det evangelium de inte längre tror är riktigt sant, men som både de och vi behöver så oändligt väl.

Kan en kristen bli barnmorska i Sverige idag?

Påskvänner!

En av mina favorit-EFS:are är en gammal barnmorska som vittnat om att hon alltid mötts av respekt när hon vägrat medverka vid fosterfördrivningar. Men tyvärr verkar det stå klart idag: Kristna män och kvinnor kan inte längre bli barnmorskor i Sverige, trots att själva vitsen med barnmorskeyrket är den goda, ja, helt fantastiska uppgiften att hjälpa barn till världen!

För genom att vi i god demokratisk ordning (?) har bakat ihop förlossningsyrket med abortörens, kan även den som är villig att förlösa hur många barn som helst anklagas för arbetsvägran när man t.ex. inte vill hjälpa föräldrar att avliva ett foster i 20:e veckan med Downs syndrom. (Eller gomspalt!). I vår tid är det ju svårt att komma undan lika elegant som Shifra och Pua.

Det är f.ö. väldigt märkligt att en samvetsfrihetsklausul som redan tycks fungera i Norge inte kan genomföras i Sverige utan att det ropas om högerextremism och antifeminism. Hur svårt kan det vara? Eller exakt hur hemskt är det i Norge?

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Kul att även missionsföreståndaren är på hugget!

Påskvänner!

Bra att missionsföreståndaren svarar Göran Skytte både ödmjukt och frejdigt. Han står kvar vid sin huvudpoäng, och det gör han rätt i, även om han är öppen för att lära nytt i PR-frågor. Skytte drygade sej faktiskt lite väl mycket (läs gärna även hans text!).

För vad hjälper det att kändisar "kommer ut" som kristna om församlingarna och de gemensamma mötena kring Guds ord fortsätter att försvinna? Eller om kändisarnas vittnesbörd är som framlidna Ingela Agardhs, att man inte kan tro att Jesus offrade sej för ens synders skull - eftersom det skulle göra ens tacksamhetsskuld olidlig? (En del av slutklämmen i hennes bok Den största nyheten). 

Det är visserligen inte lika illa som när ledande teologer, typ K-G Hammar, säger ungefär samma sak (se t.ex. hans text för Femte söndagen i fastan i Argument förlags Kyrkoårets gudstjänster 2013/14 - en inspirationsbok). Men i alla fall.

Det gäller alltså både att nå ut och att ha ett verkligt evangelium att framföra. Annars kan det lika gärna vara. Men finns båda komponenterna är det naturligtvis en resurs även för kvarvarande församlingsgemenskaper. Jag tackar t.ex. Gud för Göran Skyttes och Bo Branders Ett år med Jesus! Och för många av Skyttes krönikor i Svenska Dagbladet m.fl. publikationer.

F.ö.: Kan inte Bo Brander - denne trogne församlingsarbetare - få bli biskop i Lund nu?

Inför Jungfru Marie Kyrkogångsdag - på förekommen anledning

"Såsom barnsbörden är gudz godha ordningh och ägitt werk, så må och ingen Quinna för then skul aff hans församblingh lijka som oreen, vttsatt warda, Ja huar barnaföderskonas mackt så tilsade, måtte hon wäl strax samma dagh, gå vthan inleedningh och allahanda sådana Ceremonier, i kyrkio, och thzr (ther) tacka gudi för hans gåffua och förlosningh, Huilkit och Gregorius bekenner." 

(Laurentius Petri Nericius, ärkebiskop i Svenska kyrkan 1531-70, cit. efter Dahlby/Lundberg Nya kyrkokalendern Verbum 1983 s. 79)

Biskop de facto Olof Edsinger påpekar vad som håller på att hända

Påskvänner!

Har han inte rätt? Eller? Vad består kyrkans sanna enhet i egentligen? Tack för samtalsunderlaget, Olof! Nog är det aktuellt så det förslår.

Lär oss i det stora och det lilla
troget kvarstå vid din sanning än,
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen.

Då djävulen ville göra kyrkan riktig skada

Påskvänner!

Stefan Swärds ledarartikel i Världen idag är tänkvärd (men fördenskull inte på minsta sätt odiskutabel ;o). Citatet om EFS från 1850-talet är obetalbart:

 "Kristus har instiftat kyrkan, men då djävulen ville göra kyrkan riktig skada har han också i vår tid instiftat en anstalt som kallar sig Evangeliska fosterlandsstiftelsen."

Saklig kritik är en sak. Huvudlösa och okristliga attacker en annan. Ett exempel från EFS´ eget håll (som Bernhard Wadström berättar om i sina memoarer "Ur minnet och dagboken") är följande exalterade utgjutelse: "Den som inte hatar P.W. (Waldenström, skr. anm.) kan inte vara en Kristi lärjunge."

Som sagt, läs Swärds artikel - och diskutera den gärna! I en tid då vi kanske mer än någonsin behöver avvisa falsk lära - t.o.m. inom vårt eget samfund - med tydlighet och skärpa, måste vi också försöka uttrycka oss på ett sätt som håller i längden och vi inte behöver skämmas för inför våra barn och barnbarn. (Jo, det gäller även Andreas Holmberg ;o)

Ekumenik i massor!

Påskvänner!

Förra helgen kunde vi vara ekumeniska med Anders Sjöberg inne i stan (baptistkyrkan och Jakobs kyrka). Sedan hade vi medlemsmöte med EFS Njutånger på söndagskvällen, och jag fick på måndagen testa digitala pianon på Bergströms tillsammans med Roland (vi fastnade för en Roland, men det var inte p.g.a. namnet).

Nu är det ekumenisk helg igen, fast i "Iggesundsbygden". Då har vi lånat in Gert-Ove Liw från stan (pingst) och det blir eftermiddagsmöten idag på församlingsgården i Iggesund (start kl. 14). Jag ska strax ge mej iväg för att hjälpa till med fikat. Apropå pingstföreståndarens efternamn kan jag inte låta bli att klippa in Margareta Melins fina sång:

Kolla in dom här brudarna!

Påskvänner!

Vilka var nu påskens vittnen? Titta här:


Varför kommer jag att tänka på den här kampsången från de svartas Amerika? (Jfr den svenska översättningen i Sionstoner 2014).

 

Rosenius bloggar på EFS:s hemsida!

Påskvänner!

Har kommit tillbaka från ett uppbyggligt medlemsmöte i Njutångers EFS när vi sjungit, bett och försökt planera våren efter bästa förstånd. Och se - undrens tid är inte förbi! Nu kan man läsa Rosenius´ dagbetraktelser på EFS hemsida! Salta bitar. Och kanske just därför så innerligt välbehövliga. För mej, och kanske också för dej?

Så här skriver Rosenius i betraktelsen för den 20 januari. Nån fler än jag som känner sej träffad?

Läggen eder nu därom all vinning, att I uti eder tro låten  finnas dygd." (2 Petr. 1:5)

När man rätt betänker alla de dyra löften, som Gud givit oss, kan man vilja förgås av grämelse över sin förskräckliga kallsinnighet och olydnad, att man icke beständigt tänker på, huru man med all flit må bevisa sin tro i ett gudligt leverne. Allt, vad till liv och gudaktighet tjänar, är oss givet, så att vi icke behöva för vår svaghet vara syndens trälar; och vi hava de allrastörsta och dyraste löften av Gud själv, som omöjligt kan ljuga — löften, vilka sträcka sig ända därhän och redan i tiden medföra, att vi varda delaktiga av Guds natur och skola i evighet leva med Honom!

Skulle vi icke då den lilla tid, som återstår att leva i köttet, låta det vara vår högsta omsorg att nu blott leva för Honom, som givit oss allt detta, blott söka att täckas Honom och bidraga till hans pris och därför lägga oss därom all vinning, att uti vår tro må finnas dygd.

O, betänk dock detta, du som är ett benådat Guds barn! Bed Gud om förlåtelse för all din försummelse och om nåd att hädanefter begynna något bättre!

Då aposteln säger: "att uti eder tro må finnas dygd", betecknar dygd här ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Aposteln ville, att vår tro icke skulle vara ett dött, overksamt vetande eller blott ett lättjefullt vilande; utan då vi tro så herrliga ting, som Guds löften innehålla, skola vi också bevisa oss uti all vår umgängelse, som det anstår ett så benådat och lyckligt folk här på jorden.

Man ser ofta i detta avseende något, som är både bedrövligt och besynnerligt, själar, som tyckas verkligen vara komna till ett nytt andligt liv, men på samma gång är det, såsom visste de icke, att den nåd, de emottagit, skulle användas i levernet till den gamla människans dödande; ty en och annan oart kunna de så helt förbise, som visste de icke, att varje synd måste korsfästas och dödas.

Om nu dessa dock verkligen hava något andligt liv, bevisar ett sådant förhållande alltid en andlig sömnaktighet och lättja, och det är egentligen från denna, som aposteln här vill väcka oss, då han yrkar, att i vår tro må finnas dygd — nit, kraft, verksamhet. Så säger han ock själv om sitt ändamål med detta brev: "Detta är nu den andra episteln, som jag skrivit eder till, i vilken jag uppväcker och förmanar edert rena sinne."

O, måtte nu var och en, som detta läser, genast gå till sig själv och eftersinna, om det icke kan finnas hos honom något sådant förhållande — någon kristlig plikt, som han ännu försummar, någon synd, som han ännu icke uppriktigt korsfäster; ty i dessa två stycken måste gudaktighetens kraft bevisas, nämligen att göra allt gott, som i vår kallelse är möjligt, samt undfly och korsfästa synden.

Således: Du, som tror och är benådad, men t.ex. drages med ett styvt och vresigt sinne, giv akt på detta, döda detta, släpp det icke löst, utan följ din Frälsares exempel: När Han blev bannad, bannade Han icke igen, och när Han led, hotade Han icke, utan ställde hämnden till den, som dömer rätt. —

Du som tror och är benådad, men drages med någon svår köttets begärelse, vakta dig! Hör apostelns ord: "Jag förmaner eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, vilka strida emot själen." —

Du som tror och är benådad, men har hjärtat så intaget av jordiska ting, dina jordagods, din köpenskap m. m., att du vill först och sist tänka på och tala om dessa, vet, att detta är ett betänkligt tecken, att du icke är rätt nykter och vakande, och blir du icke vaken, skola dessa törnen kväva den goda säden i dig, så att du blir en falsk kristen, i hjärtat jordisk, blott i munnen och några fromma iakttagelser andlig. —

Du som tror och äger alla dessa herrliga ting, som Gud i Kristus givit oss, men kan se dina medmänniskor i andlig död och säkerhet gå emot en evig fördömelse, och du gör icke det minsta till deras väckande, du talar med dem allt annat och vet i tysthet deras stundande ofärd, o, vakna, bed Gud om en så uppriktig kärlek, att  den beständigt arbetar i ditt inre, så att du söker något tillfälle och sätt att tjäna dina medmänniskor till frälsning. —

Du som tror och är benådad, men ser din fattiga broder nödställd och äger medel att hjälpa honom, men sluter ditt hjärta till, huru blir Guds kärlek i dig? Döda här ditt kött, som vill behålla allting för dig och de dina.

Se, av sådana exempel kan du märka, vad det är, att uti tron finnes dygd, helig kraft och nitälskan.

Nu säger aposteln: använden därpå all flit; bedjen Gud om hans Helige Ande till att så tro och så älska, att det bevisar sig i allt edert leverne! Gud förlåte oss allt, vad häri kan brista — och uppfylle oss så med fröjden och kraften av de dyra och allrastörsta löften, Han givit oss, att någon verklig förbättring måtte följa!

Vid Knut går julen ut

Påsk- och julvänner!

Nu är julhögtiden slut och julgranen utslängd med julpsalmer, ringlekar och allt, även om trettondagstiden fortsätter några veckor till och adventsljusstakarna brinner i Iggesunds församlingsgård ända fram till Kyndelsmäss. Den som vill sjunga några julsånger en sista gång kan förslagsvis titta här.

En sång som på ett fint sätt knyter ihop julen med den stundande fastetiden är den här:

4

1. //: Från himlen kom änglar till herdar en gång ://
//: och sjöng mitt i natten en underbar sång ://

2. //: De prisade Herren med lovsångers ljud ://
//: och frambar sin hyllning åt världarnas Gud ://

3. //: Ett under som Gud åt oss mänskor berett ://
//: i Davids stad Betlehem hade de sett ://

4. //: De bar om den nyfödde Frälsaren bud ://
//: i krubban han låg, både mänska och Gud ://

5. //: Nu vad som än händer hans kärlek oss bär ://
//: vår Frälsare sänder vad bäst för oss är ://

6. //: Han banade vägen till himmelens sal ://
//: då själv han gick fram genom dödsskuggans dal ://

7. //: Vår börda av synder tog han på sej då ://
//: så vi skulle himmelens salighet nå ://

8. //: I världen är oro och möda och strid ://
//: men invid hans kors får vi vila och frid ://

9. //: Till himlarnas Herre vi höjer vår sång ://
//: och ber att han för oss till himlen en gång ://

Olof Edsinger skriver i Dagen

Påskvänner!

Biskop Olof har tagit till orda. Men borde inte missionsföreståndaren själv ha skrivit den här artikeln? Måste man vara "ungdomsförbundare" för att få vara så radikal?

God Jul igen!

Jul- och påskvänner!

Gott slut på det nya året! Och nu är det ju jul igen! God helg! Epifania - Herren vänder sitt ansikte till oss och är oss nådig!

Längtande kom de, män i från fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

Jag kan f.ö. inte undanhålla er nedanstående "somriga" film från ett nyårsläger min hustru nyligen bevistade (hon är dock tyvärr inte med bland badbrudarna och -pojkarna på stranden):