Tin Mörk på EFS Njutånger imorgon

Påskvänner!

Vill bara påminna om att Tin Mörk, förut vår distriktsföreståndare, nu vår nationella missionssekreterare, kommer till Njutångers EFS-bönhus (OK, kyrka då) i morgon eftermiddag. Man kan fika 15.30, delta i ett bibelstudium 16-17, äta god middag 17-18 och delta i kvällsgudstjänst/helgsmålsbön 18 och framåt.

Jag inser ju att jag borde ha gjort reklam tidigare för att någon utbyssare skulle ha chans att nappa. Men jag har "flunsat" i veckan och ändå haft en del att göra. Alla som har vägarna förbi är mycket välkomna! (Jo, ni andra också ;). Ett ypperligt sätt att inleda Fastlagsfirandet!

Sen kan ni fortsätta med att komma på söndagens högmässa i Njutångers 1300-talskyrka - där jag har äran att spela orgel - och äta semlor i S:t Olofsgården efteråt. Ännu en kyrkhelg att vara glad för innan den verkliga "tråkfastan" - uppbygglig den med, givetvis -  börjar på Askonsdag, då jag spelar i S:ta Maria kapell i Iggesund.


Gud bevisar sin kärlek till oss
genom att Kristus dog för oss
medan vi ännu var syndare.

Fastlagstider

Nu är det ju inte bara karneval i största allmänhet - vi firar under fastlagen Guds kärleks väg. Att Jesus valde den svåra vägen till korset för vår skull. Det är verkligen värt att fira - för, som den danske studentledaren Leif Andersen påpekade, grät Jesus för att vi skulle få skratta. Även om all kärlek medför ett mått av lidande (jfr Ekelöf-dikten Att lida är svårt-att älska är svårt), blir det fel om vi tror att all kärleks väg är samma svåra väg som Jesus gick. Han gjorde något alldeles speciellt. Guds kärleks väg var en smärtans väg långt tyngre än vår kärleks väg, hur mycket av kors och lidande vi än får erfara. Smärtans väg - Via Dolorosa - beskrivs så fint omsatt till västerbottensmiljö av poeten och riksdagsmannen Tore Nilsson, Vännäs (1919-1998), i följande dikt med underrubriken "Jesus vandrar i vår bygd": 

VIA DOLOROSA 

Här i fastlagens sol och snö 

går du, Herre, bort för att dö. 

Vintrigt väller från isig fors 

brus kring dig och ditt kors. 

Ännu tiger vårens trast, 

ännu blommar ej videts kvast, 

men snart slår dock törnet ut, 

ej i blom men som vassa spjut. 

Buller från smedjor hör väl du. 

Spikar smider vårt folk ännu. 

Tecknas ett gissel nu i kvällens sken 

av en vriden dvärgbjörksgren? 

Öppen laddörr som ett gap 

ropar om grav och främlingskap. 

Ensam går du och oförstådd, 

utestängd och fegt förrådd! 

Över älven går du isens bro. 

Skaren klirrar under din sko. 

Jorden är frusen, tom och död 

- brinner din hjärteglöd? 

Ja, den tvingar rosor slå ut 

under törnekvistarnas spjut. 

Genom fastlagens snö och is 

banar den väg till paradis.