Det kan inte hjälpas, att när somliga "lutheraner" uttalar sej som företrädare för en viss svensk kyrka eller ett visst världsförbund, kan man svårligen låta bli att ställa sej frågan: vilka är ni och vem utsåg er? Men visst är det roligt att få besök av påven. Honom vet man i alla fall var man har, även när han förirrat sej till Lund. (Eller läromässigt). Övriga är ju inte särskilt stringenta - ens i sina villfarelser. [Se även romerske katoliken och jesuitpatern Philip Geisters intressanta kommentar i Signum]. Guds ord och löfte skall bestå, det oss till frälsning blivit. Han varje dag med oss vill gå, sin Ande han oss givit. Därför är vi väl till mods, fast vi vågar gods och ära, liv och allt. Ske blott som Gud befallt! Guds rike vi behåller.
Klockrent, faktiskt. Helt utan "katolikskräck". Sakligt, lugnt och övertygande. Man skulle önska att vår ärkebiskop de jure hade vågat skriva något liknande.
Imorgon är ni välkomna på söndagsgudstjänst i bönhuset - med det helt fantastiska temat "Frälsningen". Till minne av Göte Strandsjö (100 år 12 oktober) sjunger vi bl.a. hans "Gud, du är här / i detta rum finns också du". Några sånger ur förra helgens musikal "Fröet som skulle gro" lär det också bli. Plus psalmer så klart.
Psalmer ja - om fyra veckor, efter högmässan i Njutångers kyrka, avslutas årets Psalmmaraton i bönhuset (den s.k. Efs-kyrkan i Njutånger). Det allra sista passet, kl. 15-16, handlar - som sej bör - om Kristi återkomst och himlen (psalmerna 314-325). Ni är alla hjärtligt välkomna till hela eller (mest troligt kanske) delar av arrangemanget!
Liksom, som sagt, till morgondagens söndagsgudstjänst!
När reformatorn Martin Luther i dessa tider i viss papistisk retorik nästan framställs som en halvgalen, högfärdig kyrkosplittrare (åjovars, motsatsen, idealiseringen förkommer också fast på s.k. lutherskt håll) kan det vara värt att beskåda Luthers pedagogiska program, tydligast i hans katekeser och i - hans psalmer.
Nedanstående samling psalmer är förvisso inte komplett, men innehåller nog det väsentligaste i hans psalmdiktning. Först kommer de psalmer som på klassiskt vis utgår ifrån en psaltarpsalm (bl.a. "Vår Gud är oss en väldig borg"), därnäst de som hör till kyrkoårets stora högtider, därpå de som är skrivna utifrån katekesens fem huvudstycken och slutligen några psalmer som inte riktigt passade in i ovanstående kategorier. Uppenbarligen hade Luther en pedagogisk ambition med psalmdiktningen liksom med katekesen: att så folkligt och lättfattligt som möjligt förkunna "allt Guds rådslut". Och därigenom blev hans psalmer verkligt katolska, alltså allmänkyrkliga, ett uttryck för "sensus fidelium."
Jag vet inte hur det är i nya Cecilia (romersk-katolska kyrkans psalmbok) i Sverige, men i den gamla från 1986 accepterades Luther som psalmdiktare och båda hans "portalpsalmer", O gläd dig Guds församling nu (Var man må nu väl glädja sig) och Vår Gud är oss en väldig borg fanns med. Och jag tror inte - mirabile dictu! - att en enda av nedanstående psalmer ens i påvens ögon är annat än "ren, lärorik och uppbygglig". (Eller var jag för optimistisk nu?).
Håll till godo!
I. PSALTAREN
VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG Psalt. 46
1. Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd och sorg vårt hopp vi nu vill bygga. Mörkrets furste stiger ned, hotande och vred, han rustar sej förvisst med våld och argan list. Likväl vi mer ej fruktar. 2. Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förströdda. Men med oss står den rätte man, vi står, av honom stödda. Frågar du vad namn han bär? Jesus Krist det är! Han är den Herren Gud som, klädd i segerskrud, sin tron för evigt grundat. 3. Och vore världen än så stor och full av mörkrets härar, dock, när ibland oss Herren bor, alls intet oss förfärar. Världens furste är ju dömd och hans kraft är tömd. Han på ett huvudhår oss skada ej förmår. Ett ord kan honom fälla. 4. Guds ord och löfte skall bestå, det oss till frälsning blivit. I kampen vill han med oss gå, sin Ande han oss givit. Därför är vi väl till mods, fast vi vågar gods och ära, liv och allt: ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behåller. GUD ÖVER OSS FÖRBARMAR SEJ Psalt. 67
1. Gud över oss förbarmar sej och kallar oss för sina. I kärlek stor mot dej och mej hans ansikte ses skina, att vi hans vägar känna må, hans helga vilja lära, att hela jorden må förstå hans frälsning och hans ära och lovets offer bära. 2. Så må vi glada lova dej, o Gud, med själ och tunga ja, hela världen fröjda sej, med lust och glädje sjunga, ty, Herre, du är allas hopp, fast vi i synd sågs falla, du hugnar, hägnar själ och kropp, ditt namn får vi åkalla, du gode Far för alla. 3. Ja, Herre, tack att du igen gav lön för mångas möda! Se, jorden burit rikligen sin frukt och goda gröda. Välsigna varje folk och land och hjälp oss glada dela allt gott du givit med varann, förlåt vad vi setts fela och hela världen hela!
OM GUD EJ VARIT MED OSS NU Psalt. 124
1. Om Gud ej varit med oss nu, det måste klart bekännas, om Gud ej varit med oss nu, så hade allt fått lämnas. Vi är så fattiga och få, att vi av dem som stormar på med marken skulle jämnas. 2. Ja, hade Gud så låtit ske så hade de i vrede med hälen tryckt oss alla ner i stridens första skede, då liksom flodens vilda fors förfärlig vältrat över oss vår fiende den lede. 3. Men lovad vare Herren Gud, som frälste oss ur faran! För vi kom loss, vår själ slapp ut som fågeln ut ur snaran. Vår hjälp, den är i Herrens hand, som skapat himmel, hav och land, och sista ordet har han.
UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG Psalm 130
1. Ur djupen ropar jag till dig, o, Herre, för att klaga. I nåd vänd örat hit till mig, låt bönen dej behaga. För om du synder räkna vill och låta dom och straff slå till, vem kan bestå då, Herre? 2. För mej finns ingen annan råd än be att du förlåter, fly undan synden till din nåd och så få livet åter. För ingen kan berömma sej, vi måste alla frukta dej och av din nåd få leva. 3. Dej ska jag hårt mej hålla till, på min förtjänst ej bygga. Hos dej min ro jag finna vill, vid dina löften trygga. För vad du sagt mej i ditt ord, det är min tröst på denna jord, det längtar jag få höra. 4. Ja, efter dej nu längtar jag, kom, Herre, till min sida. Om än det inte strax blir dag, jag vill din hjälp förbida. Som väktarn efter morgonen jag längtar efter hjälparen. På honom ska vi hoppas! 5. Fastän min synd och skuld är stor, är Herrens nåd dock större. Hans makt befriar, så vi tror, och öppnar för oss dörren. Den gode herden är ju han som ska befria dem han vann från alla deras synder.
II. KYRKOÅRET NU MÅ VÄL ALLA GLÄDJA SEJ
¨
1. Nu må väl alla glädja sej, här är stor fröjd å färde! Gud visar nåd mot dej och mej, ja, hela vida världen! Oss alla har han sagt det till att han barmhärtig vara vill, så mycket som vi kostat!
2. Jag under satan fången låg, mej själv ej kunde hjälpa. Den synd som rådde i min håg i grund mej ville stjälpa. Min synd mej till förtvivlan drev, min samvetsdom ohygglig blev och helvetet stod öppet.
3. Men Gud i sin barmhärtighet mej såg i mitt elände. Han led med mej, all nöd han vet, och hjälp från höjden sände. Ja, fast jag var av synder full, var han för mej en Fader huld och gav sitt allra bästa.
4. Till ende Sonen sade han: Jag måste mej förbarma. Far ner i syndens mörka land och lös dess fångar arma från deras synd och stora nöd, ja, fräls dem från en evig död och låt dem med dej leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var, kom till mej här på jorden. En jungfrus sköte honom bar, vår bror med skaparorden. Sin kärlek ville han mej ge och frälsa mej från allt det ve, som jag förtjänat lida.
6. För mej sitt liv, sitt dyra blod han ville inte spara, så för den dom mej förestod jag skulle skyddad vara. Han blev hos Gud min löftesman och i hans död min synd försvann. Så är jag frälst och salig.
7. Han till sin Far i himmelen från jorden återvände och till mitt bistånd Hjälparen, den helge Ande, sände, som i min nöd ska trösta mej, i svaghet mäktig visa sej och i all sanning leda.
*8. Så vare pris i evighet och lov förutan ände Guds eviga barmhärtighet som oss den hjälpen sände och slog i Jesu Kristi död synd, helvete och dödens nöd. Vem kan oss nu fördärva? Jul DEJ VARE LOV, O JESUS KRIST
1. Dej vare lov, o Jesus Krist, som mänska blev, fast utan brist. En jungfru i sin kropp dej bar, stor glädje bland Guds änglar var. Ära vare Gud! 2. Den högste Faderns ende Son kom hit till krubbans hö och strå. Han som det högsta goda är blev kött och blod i ringhet här. Ära vare Gud! 3. Maria i sitt sköte bar Guds Son som före världen var. Det barn hon fick har i sin hand båd jord och himmel, hav och land. Ära vare Gud! 4. Nu Ljuset av Guds Ljus gått opp och ger åt världen liv och hopp. Det lyser oss i mörkret så att vi som ljusets barn kan gå. Ära vare Gud! 5. Sann mänska och sann Gud han är som kom till oss på jorden här. Han tar oss ur bedrövelsen och leder oss till himmelen. Ära vare Gud! 6. Fast utan synd blev han oss lik, nu gör hans fattigdom mej rik. Guds rikes skatt jag redan får och en gång bland hans änglar står. Ära vare Gud! 7. Allt detta har han oss berett och i sin kärlek åt oss gett. Så gläd dej nu, du kristenhet, och sjung Guds lov i evighet: Ära vare Gud! FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD
1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud till alla människor från Gud. Ett glädjebud från himlens höjd jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag, en Frälsare i Davids stad. Ja, den ni väntat är nu här, och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt, så ska ni finna vägen lätt: ett nyfött barn på krubbans strå, det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då med herdarna till staden gå! Med egna ögon får vi se vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit! Fastän din dräkt var ren och vit kom du till dammet här hos mej! Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor och prydd med guld och pärlemor, så vore den för ful och trång att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här, du barn som mej och världen bär. För min skull är du född att dö och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill att himlen hör de minsta till. All världens makt och sköna ting kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst: gör dej en vagga i mitt bröst. Om du för alltid där vill bo, så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej i evighet kan glömma dej! Jag vill så gärna dagen lång få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid, som sände oss sin Son med frid! Vi sjunger nu med änglars kör den nya sång som aldrig dör.
FRÅN HIMLEN ÄNGLASKARAN KOM
1. Från himlen änglaskaran kom som herdarna berättat om. Var inte rädd! En ängel sa: Ett barn är fött åt er idag! 2. Och i en krubba är det lagt, i Davids stad, som Mika sagt. Er Frälsare det barnet är, Messias, Herren själv är här! 3. Så gläds åt detta som nu skett, att Gud med er har blivit ett! Han föddes med ert kött och blod, som liten bror så varm och god. 4. Kan synd och död då skada mer? Ni har ju Herren själv hos er. Nu helvetet och satan gnyr, den Gud som tjänar er de skyr. 5. Så sätt all tro och lit till den som fötts åt er som Frälsaren! Trots allt som vållar sorg och ve han aldrig vill er överge. 6. Han varje mänska handen räckt, ni är ju nu med honom släkt! Förmer än änglaliv är det, så tacka Gud i evighet! Kyndelsmässodagen NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID
1. Nu får din tjänare i frid från världen fara, för att hos dej till evig tid lycklig vara, som ditt ord har lovat mej - min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare jag nu har skådat. Att jag min Herre skulle se Gud mej bådat. Han det rätta livet är och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få hos honom frälsning. Och ut i världen skall nu gå fridens hälsning genom Herrens eget ord som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer nu låter skina. Sin frid och härlighet han ger åt de sina. Han är alltid hos sitt folk, han är dess fröjd och glädje. Påsk I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST
1. I dödens band låg Herren Krist, sitt liv för oss han givit. Uppstånden är han nu förvisst, han vår förlossning blivit. Därför får vi nu med fröjd lovprisa Gud i himlens höjd och sjunga halleluja. Halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man som kunde döden tvinga, ty över oss låg syndens bann och rena fanns här inga. Därav döden fått sin makt, ja, den sej alla underlagt, men nu dess välde krossats. Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist, för oss sitt blod har gjutit och sonat all vår synd och brist och dödens välde brutit. Fastän döden synes svår, nu blott dess skugga återstår, sin udd har den förlorat. Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var hur döden stred mot livet. Men livet seger vunnit har, uppslukad döden blivit. Såsom Skriften oss har sagt: Guds död har krossat dödens makt, den skall oss inte skrämma. Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm som skall oss skänka livet, för vår skull det på korsets stam av kärlek är utgivet. Tryggt dess blod vårt hjärta gör, det håller döden utanför, fördärvarn oss ej skadar. Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest med hjärtans fröjd och gamman, där Herren Kristus är vår gäst och gläder allesamman. Han är själv den solen klar som blivit för oss uppenbar och skingrat syndens mörker. Halleluja!
JESUS KRISTUS FRÄLSAREN
1. Jesus Kristus, Frälsaren, övervann fienden. Han är uppstånden och döden är hans fånge. Kyrie eleison! 2. Syndfri själv han offrad var, för oss Guds vrede bar. Han oss försonat, Guds nåd all världen skonat. Kyrie eleison! 3. Död, synd, liv och nåd och makt, i hans hand allt är lagt. Han frälsar alla som nu hans namn åkallar. Kyrie eleison!
Pingst KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD
*1. Kom, helge Ande, Herre Gud, giv lust att hålla dina bud. Vår köld, vår tröghet övervinn, o, kom i våra hjärtan in. Du helga kraft, med nådens sken gör viljan god, gör själen ren, att livets väg vi glatt må gå och heligt rörda sjunga så: Halleluja! Halleluja!
*2. Du helga ljus, all sannings port, lär oss på varje tid och ort att känna Gud och den han sänt. Gör Sonens höga namn bekänt. Förklara Faderns välbehag och falska läror från oss tag. Det ord är fast, det ord är visst, som lär oss tro på Jesus Krist. Halleluja! Halleluja!
*3. Du helga eld, all världens tröst, låt kärlek brinna i vårt bröst. Du glädjens källa, fyll vårt blod i jordisk nöd med himmelskt mod. På korsets väg oss styrk och led, mot frestelsen med kraft bered, att här vi tappert strida må och genom död till livet gå. Halleluja! Halleluja!
III. KATEKESEN
Första huvudstycket: Tio Guds bud HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD
1. Hör här de helga tio bud, som genom Moses Herren Gud oss gav på berget Sinai. Ja, tala, Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, från andra gudar håll dej ren, till mej sätt all din tro och lit, mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej, ditt tal ska vara ja och nej. Åkalla mej i nödens stund och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag ska helgas väl, till sabbatsro för kropp och själ. Ditt eget verk låt stilla stå, mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far den tid du ännu har dem kvar, för att du länge leva må och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv, förhindra ilska, hat och kiv. Sök själv ej hämnd, ha tålamod, var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor, ty därpå följer plåga stor. Men trogen mot den maka var, som Herren Gud dej givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri från ocker och bedrägeri. Själv på ett ärligt sätt dej föd och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd, tyd till det bästa allt du hör. Var rädd om andras goda namn, sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem, begär ej, ha ej lust till dem, men gör emot en annan så, som du vill att dej själv skall gå. _ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har, så att vår synd blir uppenbar, men också för att vi ska ge den tjänst och kärlek Gud vill se.
12. Hjälp oss till det, o Jesus kär, som Medlaren hos Fadern är. Vår kärlek är så kall och tom, men du tog på dej lagens dom.
Andra huvudstycket: Trons artiklar GUD TREENIG, STÅ OSS BI
*Gud Treenig, stå oss bi! Låt inget oss fördärva. Gör vår själ från synden fri och låt oss himlen ärva. Var oss nära, så att vi i dig vår styrka finner, den Onde övervinner och fram till målet hinner. Lär oss du att älska dig och så som oss vår nästa. Gör tro och hopp befästa. Låt allt bli till det bästa. Amen, amen, det ska ske! Halleluja, halleluja! VI TROR PÅ EN ALLSMÄKTIG GUD
*1. Vi tror på en allsmäktig Gud, av vars Ande, genom Ordet, allt skapat är och på vars bud allt var mycket gott på jorden. Oss en Fader vill han vara, och utav sin goda vilja ska han alltid oss bevara, aldrig oss ifrån sig skilja. På allt hans öga än ger akt och inget övergår hans makt.
*2. Vi tror också på Jesus Krist, Faderns Son, vår Herre kära. Av evighet han är förvisst som sin Far i makt och ära. Genom Andens kraft allena honom rena jungfrun födde. Han att oss med Gud förena bland oss levde, led och blödde. För oss han sprängde dödens band och sitter på Guds högra hand.
*3. Vi tror på Anden, helig, mild, som oss i en helig kyrka med fridens band förena vill och med nådens gåvor styrka. Synden blir ifrån oss tagen, stillad blir då själavåndan. Vi står upp den sista dagen, då ju Jesus är uppstånden. Ett evigt liv ska komma då. Gud låter oss sin glädje få. Amen.
Tredje huvudstycket: Herrens bön VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR
1. Vår Fader som i himlen är, du vet vad vi behöver här. Men milt du bjuder oss att be dig om allt det som du vill ge. Så må vår bön av hjärtat gå och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar med kraft må läras hos envar, så att vi falska läror skyr och bort från syndens snaror flyr. Ditt namn blir helgat bland oss här var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu men också när vårt liv är slut. Kom, led oss med din Ande god, i oss förnya håg och mod, så att vi helt må frälsta bli från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den på jorden som i himmelen, så vi i lydnad tåligt står hur än det oss i livet går. Avvärj och hindra kött och blod som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd och hjälp oss i all brist och nöd. Bevara oss för kiv och strid, för sjukdom och för olyckstid. Till arbete och bön oss stärk, välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld, vår stora synd och svåra skuld, som också vi vill utan knot förlåta dem som ont oss gjort, så vi din frid i hjärtat får och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled men hjälp oss mot vår ovän vred, så vi mot honom fasta står och ej från dina budord går. Beväpna oss med stadig tro och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet fräls oss av din barmhärtighet. Bistå oss i vår sista nöd och rädda oss från evig död. Vår arma själ tag hem och giv av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske! Stärk du vår tro att den som ber i Jesu namn och på ditt ord får höra: Ske dig som du tror! Ja, allt varom vi nu dig bett är lika visst, som om det skett.
Fjärde huvudstycket: Dopets sakrament NÄR TILL JORDAN VÅR HERRE DROG
Alt. koral:
1. När till Jordan vår Herre drog Guds vilja där fullgjordes: Han av Johannes dopet tog och med Guds Ande smordes. Ett nådens bad bereddes då, som vi må saligt kalla: han vill från synd oss rena två, han vill oss frälsa alla från att i domen falla. 2. Guds vilja där blir uppenbar i gärningen och orden. Guds röst från himlen ljuder klar och vittnar, att på jorden det Sonen är som frälsning ger och som hans själ behagar, och Anden som där sändes ner med helig kraft ledsagar hans gärning alla dagar. 3. Vi alla ska betänka det som Gud i Skriften säger, så varje kristen mänska vet vad i sitt dop hon äger. Ett livets bad det vattnet är, men vatten ej allena: med ordet är ju Anden där, som samvetet kan rena och oss med Fadern ena. 4. Vår Herre Krist de sina bjöd gå ut kring världen vida att ordet om hans liv och död till jordens ändar sprida. I dopet nåd av Gud vi får att synden övervinna, att i hans stränga dom bestå, att frid och frälsning finna och sist till himlen hinna. 5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt, i ordet hör vi lova åt den som tror och som blir döpt det nya livets gåva. Så må i tron vi fatta mod: oss inget ska fördärva, för Kristus kom att med sitt blod oss barnarätt förvärva. Guds rike får vi ärva. Femte huvudstycket: Altarets sakrament JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA
1. Jesus Kristus är vår hälsa, han oss alla ville frälsa. Med sin pina och sin död han löste oss ur helvetsnöd. 2. För att honom ej förgäta får vi här hans kropp att äta, gömd i dessa bröd så små; hans blod i vinet likaså. 3. Vid sitt bord han vill oss trösta med att vi är återlösta. Allt han offrade vi får när vi till Herrens nattvard går. 4. Ingen har han vägrat kalla, kärleksfull han bjuder alla fram till nådens rika bord, så låt oss lyssna till hans ord! 5. Men man skall sej ärligt pröva, ej sitt samvete bedöva. Om du fram i otro går ej liv, men död och dom du får. 6. Därför nu din nöd begrunda, tvivla sedan ingalunda på att nådens ord är sant: du finner här dess underpant. 7. All vår synd på sej han lade: "Kom, ja kom till mej", han sade, "du som tunga bördor bär, din trötta själ får vila här." 8. I hans löfte får du hålla trots den nöd din synd kan vålla. Den som känner synden svår till detta bordet värdig går. 9. Den som så hos Gud fått gästa fylls av kärlek till sin nästa. Så får andra glädje av vad Herren Kristus här oss gav. 10. Outsägligt rika gåva! Gud Treenig vill vi lova: Tack i tid och evighet för en så stor barmhärtighet!
GUD VARE LOVAD, SOM I KRAFT AV ORDET
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet mättar oss vid nattvardsbordet! Brödet är Kristi kropp och vinet blodet, låt oss smaka där din godhet! Herre, förbarma dej! Med den kropp din mor Maria bar, kroppen du för alla offrat har, med ditt heliga blod, hjälp oss, Herre, ge oss mod. Herre, förbarma dej! 2. Offret, för oss utgjutet och utgivet, genom döden ger oss livet. Gud kunde inget större åt oss skänka, det är mer än vi kan tänka. Herre, förbarma dej! Vilket djup av kärlek som dej drev, med ditt blod vår skuld betalad blev! Vilket under du gjort: för oss öppnat himlens port! Herre, förbarma dej! 3. Låt oss din nåds välsignelse få äga, så vi går på dina vägar, tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, över nåden ej drar smälek. Herre, förbarma dej! Ta ej bort din Ande från oss, Gud, gör oss trogna mot ditt ord och bud, ge din världs kristenhet glädje, liv och enighet. Herre, förbarma dej! [Anders Frostensons översättning är bättre - men upphovsrättsskyddad]
IV. ÖVRIGT BEHÅLL OSS, HERRE, VID DITT ORD
1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord! Försvara själv din svaga hjord mot dem som går med trots och hån i kamp mot Jesus Krist, din Son! 2. Låt se din makt, o Jesus kär, som alla herrars herre är, och hjälp din arma kristenhet, så tackar vi i evighet! 3. O kraftens Ande, ren och god, ditt folk giv endräkt, frid och mod! Hos oss i nöd och död förbliv och för oss till ett evigt liv!
JESAJA SÅG DEN ALLRAHELGASTE
Jesaja såg den Allrahelgaste i helgedomen nedsänkt här sej te på Majestätets tron! Hans tempelhus uppfylldes av hans mantelfåll med ljus. Kring den för vilken himlen ej är ren serafer syntes i fördunklat sken. För konungarnas Konung skylde de med vingar två sitt klara anlete, två skylde fötterna, med två de flög och sjöng den Evige en lovsång hög: "Helig är Gud, vår Herre Sebaot, helig är Gud, vår Herre Sebaot, helig är Gud, vår Herre Sebaot. Allt skapat må nedfalla till hans fot." Och allt föll ned. Av rök i samma stund blev templet fullt och skälvde på sin grund. MITT I LIVET LEVER VI 1. Mitt i livet lever vi under döden fångna. Säg, vem kan då stå oss bi när vi snart är gångna? O Herre, du allena. Men nog kan man gräma sej, att vi så förtörnat dej. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla i den bittra dödens nöd. Kyrie eleison. 2. Mitt i dödens kamp så svår domen ska vi bida. Vem är den som med oss står och som vill oss fria? O Herre, du allena. Din kärlek och barmhärtighet vår jämmer, vårt elände vet. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla i en evig avgrundsglöd. Kyrie eleison. 3. Ner i avgrundskval och sorg våra synder drar oss. Vem ger oss en säker borg och till frihet tar oss? O Jesus, du allena. Du ditt eget blod utgöt, för att sona vad vi bröt. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla av från tron på dej, vår tröst! Kyrie eleison. UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR
Uppståndelsen och livet är du, Herre Jesus Kristus kär. Och den som tror på dej, vi hör ska leva även om han dör. Ja, den som lever och som tror ska aldrig dö. Det är Guds ord.
Tyvärr är biskop de facto Stefan Gustavssons analys av ärkebiskopens "eskatologi" så mitt i prick. Bra också att han betonar att alla kan ha en svag dag, en svag formulering - men att detta sätt att uttrycka sej tyvärr är ett mönster i "modern" svensk kyrklighet.
För, handen på hjärtat, inte är det bara ärkebiskopar som bluddrar om Kyrkans tro när folk kommer in på de yttersta tingen?
Det här är en sak att arbeta grundligt med - för både Efs-are och andra - inför novembers allhelgona- och domssöndagsfirande. (För att inte tala om "andra advent").
Det går ju nämligen att förbereda sej inför människors frågor.
Fast sakernas tillstånd beror inte bara på Socialdemorkaterna. Att S, som ju haft ambitionen att förstatliga eller kommunalisera det mesta, provade att göra det även med Svenska kyrkan är kanske inte så konstigt.
Men Centerpartiet! De privata initiativens och de fria företagens parti! Hur fick C för sej att engagera sej i ett trossamfund? (Jo, jag vet: hembygdsrörelseidealen o.s.v. - men en gåta är det).
Tack ändå till Centerkvinnorna i Enånger-Njutångers församling för härlig äppelpaj på Tacksägelsedagen! Ni får gärna fortsätta engagera er politiskt - och fortsätta engagera er i kyrkan. Sluta bara att blanda ihop de sakerna!
Håkan Sunnliden skrev tänkvärt, inte bara för oss feta, igår på Världsfetmadagen. (Fettsot hette det också ibland förr i världen, jfr lungsot och utsot). Hur motverkar vi gemensamt sekulariseringen (av kyrka och samhälle, staten är en annan sak)? Om det krävs så breda insatser för att motverka fetma, alltså.
Men jag tänker samtidigt på den gamla avslutningen av Den blomstertid, inspirerad av en Psalt. 65:12, där det i äldre bibelöversättningar stod just att "dina (Guds) fotspår dryper av fetma"! Glöm aldrig att fett och sötma faktiskt i grunden är något bra, även om det - precis som så mycket annat - kan bli farligt vid måttlöst intag. Så här lät bönen:
Låt dina fotspårs fetma välsigna all din jord och flöde nådens sötma till oss av livets ord!
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
