Visar inlägg med etikett Reformationsdagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Reformationsdagen. Visa alla inlägg

fredag 25 februari 2022

Biblar i kyrkan och böner för Putin

Påskvänner!

På Sexagesima/Reformationsdagen tänkte jag som Frida Park under söndagsgudstjänsten i Efs-bönhuset (det som kallas Efs-kyrkan) i Njutånger. Vi borde ha biblar att dela ut till alla som kommer! (Kanske hade vi det också, så vansinnigt många var vi inte). Särskilt när dagens evangelietext i psalmboken var så stympad att man inte fick veta vad Jesus hade sagt, vad som fick folk att utbrista: "Aldrig har någon människa talat som han!". 

Och särskilt som predikanten, vår diakon Magdalena Olsson från Brunflo, gick igenom nästan hela kapitlet, Johannes 7, inte bara verserna omedelbart före evangelietexten, och även Jesaja 12, lövhyddohögtidens speciella bibeltext med orden om att "ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor" (altaret vattenöstes tydligen varje dag under den sju dagar långa högtiden, på vars sista och största dag Jesus ropade: "Är någon törstig, så kom till mej och drick!").

Naturligtvis skulle bönhusbesökarna inte bara ha fått var sin psalmbok, utan en riktig bibel, och uppmuntrats att slå upp dagens texter i den (istället för blotta "hackmaten" i den s k evangelieboken). För sammanhangens skull. Plus Jesaja 12, som sagt. 

För snart använder vi inte själva boken bibeln vare sej hemma eller i kyrkan och i mobilen finns ju, ärligt talat, rätt mycket som distraherar. (Med all respekt för och glädje över det positiva i teknikutvecklingen).

Något att tänka på inför fastan. Ett fastelöfte, kanske? Att ta med en egen bibel till varje gudstjänst och träna på att slå upp i den. Eller att, som mötesvärd, leta ihop ett par tjog biblar av olika karaktär och erbjuda övriga kyrkbesökare tillsammans med psalmböckerna. Som i nästa version ju kan bli betydligt tunnare och lätthanterligare om bibeltexterna utesluts och ersätts med bibelhänvisningar för varje söndag. Så kan man använda vilken bibelöversättning man vill (även i mobilappen) och slipper pådyvlas just den statliga bibelkommissionens textvariant. Något sådant tycks också ha föresvävat allas vår Loe (Lars-Olov Eriksson) som höll digitalt föredrag om just evangelieboken vid ekumeniska böneveckan i fjol.

Nå, nu under Fastlagen och Askonsdagen - och hela fastan - förenas vi framför allt i bön för Ukrainas och Rysslands (och Belarus´) många folk. Utan tvivel är det Putin-Ryssland som är aggressor och vill tvinga in också Ukraina och Belarus under diktatur och förtryck. Det behöver vi inte hymla om. Men även ryssarna behöver befrias, om än det knappast kan ske med NATO-bombningar. Sedan har nog västvärldens folk en del att bekänna - "de lovar dem frihet fast de själva är förgängelsens trälar" tänkte jag 1991 (2 Petr. 2:19). 

Men just nu är faktiskt Putin den störste lögnaren och våldsmannen i Europa. Det hjälps inte. Det han gör nu är helt enkelt inte ursäktligt. Norge och Estland och Polen och andra NATO-länder har inte på minsta sätt bombhotat Petersburg eller Moskva. Det är bara Putins morbida fantasier. Ändå är det helt rätt att be för honom ("för kungar och ALL överhet" som det står i Bibeln). Som jag vet åtminstone en 94-årig "babusjka" i Västerbotten som gör. Börjar många hålla på så kan det bli jobbigt för honom. Att välsigna hans trupper som rysk-ortodoxa kyrkan i Moskva tycks hålla på med verkar dock inte vettigt. Underbart att höra att rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina dock delar ukrainsk-ortodoxa kyrkans kritik mot kriget och talar om det som "synd inför Gud"!


söndag 20 februari 2022

Reformationsdagen

Påskvänner!

Ni firar väl reformationsdagen? Funderar starkt på att göra en reformationstårta med Lutherrosen i marsipan som dekoration. (Se förklaringen i marginalen här till höger!).

Hade tänkt presentera 95 teser med förslag till vad vi skulle behöva reformera idag. Men det får bli en annan dag. Material finns dock som bekant. Tror inte att Svenska kyrkan precis är i mindre i behov av reformation än Luthers kyrka var 1520. Att Romersk-katolska kyrkan också behöver reformeras är ingen större tröst i sammanhanget. Reformera mera - OBS inte deformera!

En Luther-psalm till avslutning så. Klippets textversion är Lars Lindmans i 1986 års psalmbok, nedanför står min egen bearbetning:



*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dig vår styrka finner,
den Onde övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dig
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det ska ske!
Halleluja, halleluja!

Text: 1400-talet, Martin Luther 1524 (41 år) "Gott der Vater wohn uns bei", övers. 1567 "Herre Gudh Fader, stat oss bij", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Gud trefaldig statt oss bi", A.H. 2009. 

Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524, jfr även J S Bachs version (BWV 748)

Detta är en klassisk Luther-psalm utifrån medeltida förebilder, bl.a. följande mariabön som återfinns i en skolordning från 1480:

Sankta Maria, steh uns bei, so wir sollen sterben. Mach uns aller Sünden frei und lass uns nicht verderben. Vor dem Teufel uns bewahr, reine Maid Maria, hilf uns an der Engel Schar, so singen wir Halleluja.

Alla Propheten, die stehn uns bei u.s.w. 
(återgiven efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 399)

Luthers version bestod av tre liklydande strofer, där personerna i treenigheten apostroferades i tur och ordning ("Gott der Vater", "Jesus Christus", "Helig Geist"). Den trycktes tillsammans med melodin 1524 i Johann Walters Chorgesangbuch. En svensk översättning, "Herre Gudh Fader stat oss bij!", trycktes 43 år senare i "Then Swenska Psalmeboken" (1567) och infördes även i 1695 års psalmbok.

För 1816 års psalmboksförslag bearbetade Johan Olof Wallin psalmen, men behöll då formen med en strof för varje gudomsperson ("Gud vår Fader statt oss bi", "Jesus Christus statt oss bi", "Helge Ande, statt oss bi"). När 1819 års psalmbok kom ut, hade han dock dragit samman psalmen till en enda vers med anslaget "Gud trefaldig, statt oss bi".

Psalmen rekommenderades och användes länge som stående inslag i konfirmationsgudstjänster - vilket jag själv varit med om så sent som på 1980-talet! Men trots att den bearbetades språkligt och togs med även i 1986 års psalmbok har dess användning drastiskt sjunkit, och jag vet inte om någon präst under 2000-talet ens kommit på idén att använda den vid någon konfirmation, eller för den delen någon annan gång. (Kommentera gärna saken nedan!).

M Luther:


söndag 16 februari 2020

Glad Reformationsdag!

Påskvänner!

Jag vet inte om Efs-arna firar Reformationsdagen idag - men nog har vi firat reformationen förr och nog borde vi fortsätta göra det! Nu när vi givit ut Augsburgska bekännelsen på nytt (tack Rune Söderlund och Hans Lindholm) och allt. Framför allt borde vi fira att vi har bibeln och Guds ord bland oss - i överflöd.

Det finns en del andefyllda psalmer som passar särskilt bra en sådan dag: Att sjunga tillsammans eller läsa vid enskild andakt. Om en inte föraktar dem för att de är skrivna för länge sedan av våra "fäder". Skriv då nåt bättre själv, föreslår jag - det vore välkommet :o)

Försvunnen är natten (Alin)
Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas (Landstad)
Guds ord till oss har gått i arv, till barnen ska det bäras (Grundtvig)
Hur ska vi rätt dej prisa (Runeberg)
Vida kring jorden (Kihlberg)

Plus alla kärnfriska Luther-psalmer förstås, särskilt passande en dag som denna:
Behåll oss, Herre, vid ditt ord
Gud Treenig, stå oss bi
Kom, helge Ande, Herre Gud
Nu må väl alla glädja sej
Vi tror på en allsmäktig Gud
Vår Fader som i himlen är
Vår Gud är oss en väldig borg

Men visst finns det nyare sånger också, t ex den här:

söndag 24 februari 2019

Psalm på Reformationsdagen

Påskvänner!

En sång ur sångboken "Sånger för små och stora" (Verbum på 90-talet nån gång) saknar jag i psalmboken denna dag och ända fram till påsk och pingst (liksom Margareta Melins Jag tänker på min Herre i tonsättning av Marta Bäckman). Jag tror jag citerar den - den är så bortglömd att de som gjorde den (P Cervin? + en kompositör) knappast känner sin upphovsmannavärdighet kränkt av att den koms ihåg så här - förhoppningsvis kan det glädja dem (melodin är lika fin):

Som ett naket frö i handen,
så låg barnet i ett stall.
Kungar sade när de fann det:
Han är störst i alla fall!

Som små frön som sås i jorden
är de ord som Jesus sa.
Glädjen växer när man tror dem,
mer och mer för varje dag.

Som ett litet frö begraves
för att blad och blommor få
Jesus dog, i grav han lades.
Undret måste börja så.

Som ett frö som plötsligt lever
när det kommer vår och påsk
Jesus uppstod: "Jag är med er!"
Himlen växer nu hos oss.


Som små frön i trädgårdslanden
ligger stilla där och gror,
växer tro med hjälp av Anden.
Skörden kommer att bli stor!

Glad vårvinter och glad Reformationsdag tillönskas er alla!

Katekesfråga 153: Vad är det att ha en död tro?


lördag 23 februari 2019

Firar Efs Reformationsdagen?

Påskvänner!

Imorgon firas Reformationsdagen i kyrkorna. (Somliga envisas med att använda det konstiga namnet Sexagesima - däremot inte Quinquagesima nästa söndag :o).

Firar reformationsrörelsen Efs särskilt den här dagen? Som har temat "Det levande ordet". Något borde i alla fall göras särskilt denna dag, ifall vi är glada åt reformationen. Augsburgska bekännelsen i Rune Söderlunds/Hans Lindholms översättning kan säljas. Framför allt kan den heliga Skrift och olika bibelläsningsplaner lyftas fram. Och både gamla och nya sånger, t ex "Ditt ord består" (se nederst).

Den här psalmen skrev reformatorn Martin Luther till en egenkomponerad melodi. Vi får gärna skriva nya på samma tema, men helst inte slarva bort själva kamptemat:






1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!

2. Låt se din makt, o Jesus kär,

som alla herrars Herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!

3. O kraftens Ande, ren och god,

ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv!

Text: Martin Luther "Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort", övers. 1921, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Martin Luther 1542 (59 år)

Och här nedan kommer Lutherrosen med konstnärens uppbyggliga förklaring (se även här invid till höger). Pins och tygmärken med Lutherrosen kan beställas här för endast 20 kr. (finns längst ner på listan om du scrollar). Observera att det är Jesus, den korsfäste, som är i centrum, inte Luther!
Lutherrosen 
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)


Katekesfråga 152; Hur visar det sig att en människa har liv i Kristus?

måndag 24 februari 2014

Årsmöte och medlemsintagning

Påskvänner!

Det hände roligare saker på Reformationsdagen än att jag läste en gammal radioandakt med ormgift. Jag fick vara med om ett (visserligen kanske något långdraget) årsmöte på EFS Njutånger, men desto godare smakade pausens smörgåstårta och marsipantårta! Och att på medlemsmötet få välkomna en ny medlem var verkligt uppiggande! Välkommen, L!

Jag fick förtroendet att inleda med bibelläsning och bön. (1 Kor. 13:13, 14:1 och 14:26!) Vi sjöng också senare under mötet SvPs30 Gud är trofast till minne av under året avlidna medlemmar och avslutade med SvPs59 Med Gud och hans vänskap. Många praktiska årsmötesfrågor - som inte i falsk överfromhet kan lämnas åt sitt öde - avhandlades under eftermiddagen. Så måste det förstås vara och ingår även det i tjänsten för Kristus.

Men jag efterlyser verkligen forum för diskussion kring mer "ideologiska" frågor, sådana som ju ideligen gör sej påminda även under ett vanligt årsmöte men liksom måste "snoppas av" för tidsåtgångens skull. Ändå kan väl knappast t.ex. synen på missionen, bibeln eller våra s.k. biskopar anses vara petitesser jämfört med snöröjning, hyror och reparationer?

Eller kanske den som besöker måndagkvällarnas bönesamlingar (kl 19 på EFS är det väl?) får fler möjligheter att både diskutera och lägga fram våra stora, till synes olösliga, moraliska och teologiska dilemman för Gud i gemensam bön? Gud välsigne hur som helst er som samlas!

Nästa (medlems-)möte blir, om Gud vill, på EFS i Njutånger måndagen den 24 mars klockan 18. Fler medlemmar, både gamla och nya, hälsas välkomna! Och, först som sist:



söndag 23 februari 2014

Den gamle ormen utlägger syndafallsberättelsen på Reformationsdagen

Påskvänner!

Läs och inse vad somliga i Svenska kyrkan skulle vilja göra av Reformationsjubileet 2017:

I Första Mosebok berättas att Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna, till att vara lik sig själv. Och Gud satte människan i Edens lustgård med träd som var ljuvliga att se på och vars frukt var god att äta av. Ett av dem var kunskapens träd på gott och ont, men av det trädet fick människan inte äta. Hon kunde inte både njuta av kunskapens frukt och samtidigt leva kvar i lustgården.

Så kommer det som kallas syndafallet. Ormen förklarar för kvinnan vad Gud egentligen har menat. Man dör inte av att äta frukten, men det ger förstånd. Detta lockar kvinnan och hon äter därför av frukten och bjuder sedan mannen. Och båda får en ny syn på sig själva. Som straff förvisas de så ur lustgården till det liv som är människans lott, det kroppsliga, mödosamma, med lidande och arbete, den långa kampen för att bli människan.

Syndafallet var människans första akt av olydnad mot Gud och många bär fortfarande på en sorts kollektiv skuld. Lydnad mot vad man trodde var Gud har varit självklar i kristendomen. Mer eller mindre underförstått har det varit, att vi inte borde ha smakat på frukten från kunskapens träd utan stannat kvar i det lyckliga, omedvetna tillståndet i lustgården, i en trygghet där vi aldrig behövt oroas av den ondska som det var Guds privilegium att ensam känna till.

Men det finns ett sätt att tolka myten om syndafallet som kan befria oss från skuld och som är aktuellare än någonsin. Mänsklighetens överlevnad kan faktiskt hänga på hur mycket olydnad och trots som hinner manifesteras innan det är för sent. Den jungianske analytikern Edward Edinger ser människans trots mot Gud som ett led i hennes nödvändiga utveckling. Hon kommer bara vidare, om hon blir medveten om sig själv, om hon får den kunskap som myten kallar att kunna skilja mellan gott och ont. Vad syndafallet handlar om är det mänskliga medvetandets födelse. Utan trots mot hämmande auktoriteter blir människan kvar i symbios med sitt upphov och utvecklingen avstannar.

Ormen kan ses som språkrör för en sida av Gud som representerar människans behov av självförståelse, en andlig och själslig motsvarighet till hennes instikter, trygghetsbehovet t.ex. En del av vårt inre längtar alltid tillbaka till tryggheten i lustgården och gör motstånd mot sanningen och ju djupare världen går in i sin överlevnadskris, desto oftare hörs ropen på mer trygghet. Och de som överväger att trotsa det bestående prövas, när ormen lockar med klarsyn. Det kan gälla ensamhet och otrygghet contra frestande gemenskap på undergångens brant. Lustgård är stagnation om man stannar i den. Och lydigheten "en katastrof", skrev Berit Gullberg i boken "Den mållösa människan." Vi läser in personliga auktoriteter i samhällssystem och kyrkor och till och med i Gud för att själva slippa förändras. Vi lever inte som vi vill leva.

Så varför inte göra som den första kvinnan, lyssna på ormen, smaka på frukten, bjuda andra, ta det s.k. straffet och avstå från en del av tryggheten? Men i gengäld få sina öron öppnade.

(En morgonandakt i Sveriges radio hösten 1992, ledd av en präst i Svenska kyrkan, citerad efter Marianne Blom: Utanför lustgården - om kyrka och tro i förvandling, Verbum(!) 1996 s. 87-88. Det är ohyggligt att högkyrkliga nekas prästvigning - med EFS´ goda minne? - medan de kvinnor och män som fortfarande får prästvigas kan förkunna ungefär vad som helst utan att avsättas, jfr Ulla Karlssons artiklar i KT för tre år sedan: Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm samt Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer).

Jfr också Hans Ulfvebrands och Marianne Bloms artikel Står lära mot liv (Kyrkans Tidning 24/2 2012), vartill jag kommenterade:

John Shelby Spongs och Ulla Karlssons teologi är tämligen exakt som Kay Pollaks sådan den gestaltas i "Så som i himmelen". Synd och förlåtelse blir irrelevant eftersom Gud aldrig fördömt och vi alla gör så gott vi kan. Ska försöka skriva ett genmäle på artikeln eftersom jag så vänligt (ja!) apostroferades av Ulfvebrand/Blom. Egentligen vill jag väl mest skicka deras (goda och viktiga) fråga i retur: "Står lära mot liv?"
Förutom den intressanta länken till Rowan Williams´ hövliga kritik av Spongs teologi kan man också länka till Rune Imbergs klarspråk påhttp://brogren.nu/spong2.htm. Jag håller inte med Imberg om allt - och nekrofili förstår jag inte vad han fick ifrån, det var ett polemiskt övertramp - men den övergripande reaktionen är, såvitt jag kan förstå (se http://www.johnshelbyspong.com) fullständigt adekvat.
Vi kan inte artigt diskutera vilka förnekelser som helst. Det pågår en maktkamp om tolkningsföreträdet till begreppet "reformation". Obs 500-årsjubileet 2017! Och vi får ju som lutheraner skämma ihjäl oss då om det framstår som om vi bröt med påven bara för att själva få hitta på och befordra vilka okristliga läror som helst.

Jfr också Rowan Williams´ respons på John Shelby Spongs 12 teser.

söndag 27 februari 2011

onsdag 11 februari 2009

Sånger till Reformationsdagen

Påskvänner!

Här nedan kommer förslag till psalmer för Reformationsdagen. Jag föreslår att vi verkligen börjar kalla söndagen så istället för det konstiga räkneordet Sexagesima. För blir det inte alltmer uppenbart att en Reformation på Guds ords grund är både vad vi själva som enskilda och Svenska kyrkan som samfund behöver?

En mycket märklig, påstått "luthersk" tolkning av reformationsbegreppet har smugit sej in i Svenska kyrkan med olyckliga följder. Det handlar då inte längre, som för Luther, om att återvända till Skriften, d.v.s. till Traditionen med stort T, utan om att ständigt förändra och modernisera, inte bara form utan även innehåll. En De-formation snarare än en Re-formation, ett raserande snarare än ett åter-uppbyggande.

Men det är inte detta vi firar och förespråkar på Reformationsdagen.

Nu till psalmtavlan (med ovanligt få siffror denna gång!):

65
10
66
89

65 Omkring ditt ord, o Jesus - en av psalmbokens innerligaste bönepsalmer, särskilt passande på Guds Ords söndag. (Fr.o.m. i år helt fri för spridning, då det gått 70 år sedan författaren Anna Ölander dog).

10 Lov, ära och pris - passar extra bra på söndag när episteltexten talar om att inte veta av något annat än Jesus Kristus som korsfäst (Paulus). Anden, vattnet och blodet vittnar om detsamma (Johannes).

66 En såningsman går där i regn och i sol - psalm om dagens evangelietext passar efter predikan. Om man spelar ett lååångt förspel där den luftiga melodin presenteras i lite olika varianter (psalmen är märkligt lite sjungen, har jag ett intryck av - man borde kanske arrangera ett "Psalmbotten"-program för att få sprutt på en del av våra nyare, fina psalmer.

89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre - Hilaire Nkounkous härliga "sändningspsalm".

Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som bär skörd.

Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.