Lite reklam för Johan Runius (1679-1713)

Påskvänner!

Så var det juni. För 295 år sedan skaldade den 34-årige, dödssjuke poeten Johan Runius så här:

Har Majus varit svår och bitter tid för Runius,
så ger väl honom Gud en ljuv och rolig Junius.

Killen dog i juni. Vad tror vi om hans förtröstan?

Det är ju annars så att vi "kristna" nuförtiden inte bara tvivlar på helvetet. Det må man ju göra. Men vi tycks också tvivla på himmelen (enligt många undersökningar). Allra minst tror vi att Gud är mäktig att skapa nya himlar och en ny jord. (Är det inte lite Jehovas Vittnen-aktigt?). Han som inte ens, enligt K-G Hammar, hade kunnat stoppa tsunamin. (Ja, varför gjorde han inte det? Eller cyklonen i Burma? Eller jordbävningen i Kina? M.m. m.m. m.m. i många tusen år).

O ja, visst tvivlar även jag ibland. Men inte på att Skriften och Kyrkan lär Guds allmakt eller på att Skriften och Kyrkan förkunnar "nya himlar och en ny jord efter hans löfte." Eller på att Jesus säger: "Den som tror på mej ska leva även om han/hon dör." Det är detta kallelsen till Guds rike ytterst handlar om, även om det eviga livet börjar redan före döden (eller inte alls).

Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: Där jag är,
där skall ni också vara!

En ljuv och rolig Junius tillönskas oss alla!

Cyrillus blogg - och vår Fader

Påskvänner!

Ooops, så fel det kan bli! Efter att ha samlat några bloggare som jag gillar (men inte alltid håller med) under rubriken "Länkar", så har jag använt denna blogg som språngbräda till dem.

Och nu hade chefredaktör Erika på Budis lagt av som bloggare, tyckte jag det såg ut som. Och mejlade henne med en liten påstötning (majnumret måste ha varit förfärligt jobbigt, tänkte jag). Det är ju viktigt att fortsätta den fina traditionen från Lund i denna stund, tycker jag.

Så visar det sej att Erika bloggat flitigt hela maj, med bl.a. väderrapport om snön i Byn. Det var jag som lagt in felaktig länk så att jag hela tiden hamnade i bloggposten med rubriken "vad far gör är alltid det rätta" eller något liknande, kanske var det en fråga istället ;o). Vad jag gör är i varje fall inte alltid rätt, det är ett som är säkert.

Vår himmelske Far får vi tro bättre om, men vi behöver inte tycka att Gud alltid handlar - eller icke-handlar - rätt. (Det är en viss skillnad). Kanske är det Guds "underlåtenhetssynder" som känns värst. Varför får vi inte åtminstone alla barn leva i ett paradis redan nu? Och jag tycker inte att vare sej snöfall syttende mai, cykloner i Burma eller jordbävningar i Kina verkar särskilt "rätt".

Men jag vet på vem jag tror. En som verkligen kan stoppa både tsunamier och jordbävningar - hör du det K-G Hammar? - och som för evigt ska göra det en dag. Men som inte gör det än. Vilket är och förblir en gåta för oss människor. Men som Kierkegaard skriver finns det också en stor tröst i att "mod Gud ha vi alle urett." Vi får både klaga på honom och lita på honom. Vi får både be till honom och göra det han bett oss om.

Jesus, uppstånden är du ibland oss,
du som lever lider på jorden nu.
Våra ögon är till för att se dej,
forma våra händer till tjänst och bön.