Bollnäs kyrka i höstskrud. Be för det s

Bollnäs kyrka i höstskrud. Be för det s k kyrkomötet i Uppsala. Något verkligt kyrkomöte är det förstås inte, men det kan ju bli mer eller mindre bra - alt. mer eller mindre galet - ändå. Kom n'Georg in för (S) eller hur var det? Och varför inte för EFS? .Kr påstod sej vara opolitiska men verkar mest opålitliga - nu har man gått i allians med de politiska partierna C och M och stängt ute Frimodig kyrka från ordinarie utskottsplatser. Vad säger Torbjörn Arvidsson och kr-väljarna om det? Nu får kr: s och FISKs låtsaslek vara slut. Gå till Posk, ÖK eller FK - eller, i nästa val till EFS! (En betydligt mer naturlig nomineringsgrupp i ett kyrkomöte än SAP!!!).

Fattigbössa i Arbrå.

Fattigbössa i Arbrå.

100 spänn per medlem

Påskvänner!

Helgens insamling gav cirkus en hundralapp per EFS-medlem! Men man kan nog tänka sej att det handlar om att en femtedel av medlemmarna snittat på en fem gånger så stor summa. Det behövdes omkring 300 kr per EFS-medlem för att täcka underskottet, och dit kom vi inte. Ändå är missionssekreterare Michael Martinsons glädje rättmätig - det var en stark insamling, med ett fyndigt namn: G 2010 (Glädje, Givande, Gemenskap). Jag tänker också på ett känt tröjtryck: B, så får du C! Som ju kan travesteras: G, så får du C!

Tack än en gång till Ängelholms EFS för en fin "galakväll"! Som tydligen kommer att "eftersändas" på Efs-Tv. Fler gåvor kan också "eftersändas" och varje krona räknas.

(Sen är det nog - ärligt talat - hög tid att ledningen initierar ett rejält bibelsyns- och missionssynssamtal i rörelsen. Det spretar någonting alldeles otroligt nu mellan dem som exempelvis försöker försvara vissa av historiens folkutrotningar, och dem som exempelvis vill försvara statens nya äktenskapsbegrepp och tillämpa det också inom EFS. Det kan inte vara ägnat att skapa förtroende för ledningen och för rörelsen som helhet. Vi kan inte både äta kakan och behålla den...)

Jesus säger till oss:
Ge, så ska ni få.
Allt vad han har lovat
kan vi lita på.

Hör Salt-ordföranden Elin Risberg på Tejp i somras

Påskvänner!

EFS-tv är ju kul ju! Har ni hittat dit än? Här får ni Salt-ordföranden Elin Risberg "inbäddad":

Tejp 2010 - En Festpunkt - Kvällsmöte - Elin Risberg from Petter Jarbo on Vimeo.

EFS tar hand om folks fötter på bokmässan

Påskvänner!



Så här kan man också verka i Kristi efterföljd! Härlig idé!

Fri, men i all evighet
fäst vid Guds barmhärtighet
- fri och fäst blir samma sak
under hemmets höga tak -
kallad att till Guds behag
tjäna andra varje dag,
fylld av Kristi sinnelag.

En liten påminnelse om vad alltihop handlar om

Påskvänner!

För den som undrar varför diverse missionsprojekt är så viktiga att man under en helg bör samla in 5 miljoner till dem, kan det nog vara nyttigt med en liten påminnelse om vad allting egentligen handlar om. Det ger missionsföreståndaren verkligen i nedanstående Youtube-klipp. (Fler borde göra som han, tycker jag, och lägga ut små "5-10-minuterspredikningar" i denna form).

Jag menar fortfarande att Stefan på Youtubefilmen (se ca 5.50 och framåt) och annorstädes kunde ha varit bra mycket skarpare mot Svenska kyrkans ledning, både dess politiska och dess teologiska del, som på intet sätt är liktydig med Svenska kyrkan, dess bekännelse, tradition och fotfolk.

Men beskrivningen av EFS:s missionsuppdrag - som ju också är eller borde vara Svenska kyrkans - är lysande. Och uppmaningen att be och inte bara kritisera är viktig. Bara den tas på rätt sätt, d.v.s. som en uppmaning till uthållig bön och inte som en uppmaning att sluta säga ifrån när saker faktiskt alltmer barkar käpprätt åt skogen.

Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.

Nu är det dags - tack till Ängelholms EFS!

Påskvänner!

Nu börjar lajv-sändningen från Ängelholms EFS! Ett stort tack till föreningen! Hoppas kvällen blir givande i alla bemärkelser! Se även Dagens artikel om insamlingshelgen.

G 2010 kallas det visst, säger Oskar Simonsson: Glädje, Givande och Gemenskap!

Nu vill vi tacka dej, vår Herre, för allt gott vi fått,
nu vill vi tacka dej, vår Herre, för allt gott vi fått,
nu vill vi tacka dej, vår Herre, för allt gott,
gott vi fått.

Stora insamlingshelgen börjar!

Påskvänner!

EFS:s stora insamlingshelg börjar nu. Se Stefan Holmströms videohälsning! Så här står det på EFS:s hemsida:

NU GER VI JÄRNET!

Var med och ge 24 timmar

Den 25–26 september har vi en unik insamlingskampanj för att
stärka EFS ekonomi. Under ett dygn ger vi vad vi kan för att täcka
EFS underskott på 4,5 miljoner. Titta på den direktsända festkvällen
på Internet klockan 19.00 på lördag och var med och gläds, hoppas,
ge och be! Alla gåvor är värdefulla oavsett storlek.

Läs gärna även resten.

Och eftersom jag hört att missionsföreståndaren fyller år nu i helgen (hur jämnt vet jag däremot inte, det lär visst inte vara 50 som förre missionsföreståndaren brukade fylla) vill jag avsluta denna bloggpost med ett stort GRATTIS till Stefan Holmström. Tack för din fina videohälsning om honom som dött och uppstått för alla. Ja, må du leva evinnerligen, o Stefan!

I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
om din kärlek, o Gud, vi ber.
I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
låt oss tjäna dej i evighet.
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Herre sjung!
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Kung!

Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
om din Ande, o Gud, vi ber.
Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
låt oss lysa klart i evighet.
Hosianna, hosianna...

Tredje Martin gillt?

Påskvänner!

På Anders Sjöbergs tid sa man ju ibland att det fanns fler samfundsledare som hette Anders än som var kvinnor (läs: Karin Wiborn). I Linköpings stift börjar det bli dags för något skämt om biskopar som heter Martin: Ni minns väl Lönnebo, sedan kom Lind och nu verkar det bäddat för Modéus! (I Göteborg fanns ju "de två biskops-B:na" Bo Giertz och Bertil Gärtner, och sedan vann faktiskt Bengt Holmberg biskopsvalet - men på den tiden utsåg kyrkoministern inte den kandidat som fick flest röster, utan den som var mest "pk", vilket på den tiden inte alltid var riktigt samma sak. Så det blev tyvärr inte tre biskop B på raken - alldeles bortsett från att biskop electus Bengt Holmberg har ett så välsignat vackert (efter-)namn!).

Det är kul. Men i övrigt är jag ju rätt uppgiven beträffande kyrkoledningen - just nu måste alla bekänna sej till den enda sanna queerläran (även om att vissa män måste kunna föda barn?) för att komma nånstans i kyrkan. Fast det kan vända snabbt och då ligger opportunisterna plötsligt riktigt illa till. Ändå måste jag ju säga att Martin (och Fredrik) Modéus - precis som t.ex. Per Harling - hör till de positivare inslagen i nutidens Svenska kyrka. Pedagogiken är på topp, och ett slags "ad fontes"(till källorna)-tänkande genomsyrar ibland det teologiska tänkandet och de pastorala tipsen. Vilket ju i sej är uppmuntransvärt ur ett sant reformatoriskt perspektiv, även om det skulle behöva ske genomgående.

Men som sagt - nuförtiden väntar jag mej inte att en "biskop" ska bli mer än stiftschef. Finns det eventuellt någon som har högre ambitioner än så, kan jag rekommendera Wallins biskopspsalm nedan. Det vore allvarligt om den ansågs inte bara språkligt utan även innehållsligt föråldrad.

Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt Ord.

Härligt tisdagsnummer av Budis!

Påskvänner!

Ni prennar väl på Budis för 40 spänn i månaden via autogiro? (Så glömmer ni inte att förnya prenumerationen). I tisdags kom ett nytt välmatat nummer, och min fru förutsatte att jag hellre ville läsa det i sängen på kvällen än gosa med henne. Hon hade fel, men det säger något om den uppskattning både hon och jag visar den fräscha publikationen. Budbärarens förnyelse är fantastisk! (Fast nog kunde både duvan och bibelordet förstoras till nästa gång - det är väl meningen att även synsvaga ska kunna ta del av Ordet?).

Månadens tema var SVAGHET. Mycket gav det att tänka på. Och bibelordet på baksidan var förstås:

Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mej. (2 Kor. 12:9)

Till oktobernumret ska jag f.ö. göra en efterlysning av ytterligare sånger ur Sionstoner 1972 till mitt projekt Sionstoner 2010. (Man får ju inte publicera vad som helst hur som helst). Fast här kommer en sång från Stora Nätpsalmboken 2010, som jag också jobbar med:

Jesus all min glädje bliver,
all min tröst och salighet.
Jesus sorgen från mig driver,
värnar mig i evighet.

Mitt hopp

Påskvänner!



Mitt hopp är byggt i evighet

på Herren, vår rättfärdighet.

Stall och tingshus på Mellansels folkhög

Stall och tingshus på Mellansels folkhögskola.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellanspel i Mellansel.

Mellanspel i Mellansel.

Ingen dum idé med valvaka före valet

Påskvänner!

I Slätthög blir det valvaka kvällen FÖRE valet. Ingen dum idé alls, tycker jag. Samhället och de flesta av dess institutioner hör till Guds goda ordningar, som det är viktigt att vårda sej om. Särskilt nu när vi har så goda möjligheter att påverka vilka som ska vara vår överhet.

Be kan vi göra även om vi inte är i Slätthög eller Mistelhult. Enligt de kungliga direktiven i 1 Tim. 2:1-4.

Herre, jag vill stå för allt
som din stora plan befallt.
I din ordning livet har
fått ett starkt och tryggt försvar.

Är det de högkyrkliga som tagit över Med Gud och hans vänskap?

Påskvänner!

Jag hörde att EFS-konferensen i Umeå för några år sedan var den första sedan urminnes tid då man inte sjöng Med Gud och hans vänskap (stämmer det?). Har de högkyrkliga i arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse tagit över den (se filmen nedan)? Inkl. "den korsmärkta dräkten med smädnamn?"

Men jag antar att sången har återkommit vid senare konferenser - det var inte dåligt av Torbjörn Arvidsson att lyckas få med den även i nya psalmbokstillägget, där den liksom står ut som en "katt bland hermelinerna". Eller en hermelin bland katterna, kanske?



O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.

Raka rör från Dag

Påskvänner!

Inte begrep jag mer än nån annan mej på komminister Sandahls krumelurande i samband med senaste biskopsvalet i Växjö. Men nu har han på sin blogg skrivit en krönika som måste betecknas som lysande situationsanalys också för inbitet lågkyrkliga EFS-are. Det kan inte nekas. Fortsätt så där, Dag. Raka rör och pang på problemen, inte så mycket mysko ironier och språkliga sofisterier beträffande ämbete och annat.

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

Till uppmuntran

Påskvänner!

Nog kan man oroa sej fast man bett, i Jesu namn t.o.m. Men i övrigt är nedanstående klipp mer uppmuntrande än stressande, särskilt inledningen:



Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!

Andrag.

Andrag.

Studera, följa och undervisa

Påskvänner!

Ett annat mycket tänkvärt inlägg är Stefan Gustavssons om Esra. De tre punkterna "studera", "följa" och "undervisa" påminner mycket om de retoriska grundpelarna 1) logos, 2) ethos och 3) pathos, alltså om att ha "ordning i huvet", personlig trovärdighet och entusiasmerande framställning.

För både politiker och vardagsevangelister är det naturligtvis punkt 2 som är viktigast - inte minst gentemot familjen! - men för att kunna "följa" och "undervisa" behöver man naturligtvis "studera" vad Jesus lär.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.

Språkkurs för alla

Påskvänner!

Thomas Österberg på Dagen skriver bra om evangelisation som en språkkurs för oss alla. Kul jämförelse med tysklektionen i skolan, förresten!

Gå, ropa ut från bergen,
över vårt land och överallt,
gå, ropa ut från bergen,
att Frälsaren är född!

In the name of reason irrational forces were let loose...

Påskvänner!

Det är inte längre tid för beklaganden och underlägeskänslor från dem inom EFS - och övriga delar av den svenska kristenheten - som fortfarande vill stå för det äktenskapsbegrepp som hela Sveriges Kristna Råd bekände sej till 2008 (glöm inte det). Nej, det är tid för behärskad men segerviss kämpaglädje. Om möjligt utan skadeglädje, och helst utan homofobi, för situationen har förvisso sina tragiska sidor och är inte specifikt de homo- eller transsexuellas fel (ff a queerfeminister och allmänt kulturradikala har trott sej se en genväg till jämställdhet). Men situationen har också sin alltmer uppenbara komik - queerideologin har nu slagit knut på sej själv och blivit sin egen retoriks fånge.

Vad menar jag? Jo, mitt eget socialliberala parti har sedan i somras först av alla (enligt skrytuppgift i tidningen Nu) drivit att den som vill byta könsbeteckning ska få göra det utan radikala, steriliserande könsoperationer (skumma i sej, när det faktiskt oftast gällt människor helt utan påtagliga missbildningar). Nå, det är ju på ett sätt bra att vi undviker det myckna skärandet - lättare att byta tillbaka om inte annat - men hela hanteringen blir samtidigt så uppenbart absurd när nu "män" ska kunna föda barn och "kvinnor" bli pappor. Är det inte f.ö. en modern tvångsföreställning att en fullt välutvecklad manskropp kan inhysa en kvinna som hamnat fel? Eller att en man faktiskt kan råka ha blivit född i en omisskännlig kvinnokropp? (En föreställning som dessutom ironiskt nog tycks bygga på ett extremt förlegat könsrollstänkande om vad som karaktäriserar en "riktig" man resp. kvinna). Se min fråga till läkaren och centerpartisten Lars Weinehall under hans blogginlägg om Pride i Umeå.

Dessutom är begreppsdeformen självförgörande. För hur ska Gudrun Schyman veta hur mycket pengar hon ska elda upp när begreppen "män" resp. "kvinnor" nu görs till helt subjektiva självbeskrivningar utan objektiv innebörd? Hur ska löne- och vårdstatistik, som i båda fallen uppvisat så intressanta generella skillnader mellan könen, i fortsättninge bedrivas? Varför skulle Carin Jämtin (S) nöja sej med de gemensamma toaletter hon krävt - när gemensamma omklädningsrum vore den logiska fortsättningen? Om man nu inte ska bygga extra omklädningsrum för vänsterpartiets (och Svenska kyrkans studieförbunds) föreslagna tredje kön, dit vem som helst som inte vill kalla sej man eller kvinna kan föra sej (med samma absurda konsekvenser som i de icke-reella könsbytena ovan).

Är det inte snart dags för några befriande gapskratt - men med bevarad pastoral känslighet för alla ungdomar som utan kyrkliga och samhälleliga riktlinjer gått bort sej alldeles i läggnings- och könsbytesträsket?

Men vad håller egentligen journalister, präster och politiker på med? Ska den radikalaste reformen/deformen under min livstid behandlas som en icke-fråga?

1958: Könsneutralt ämbete. 2009: Könsneutralt äktenskap. 2011(?): Könsneutralt könsbegrepp (kvinnor får kalla sej män och vice versa). Jag påstår inte att det finns ett nödvändigt samband mellan 1958 års och 2009 års "reformer" (som dock ff.a. många liberaler hävdade i debatten i fjol!). Men att det finns ett samband mellan 2009 års "reform" och de som nu föreslås från både rödgrönt och blågrönt håll, det är jag personligen alldeles övertygad om. Förklarar man könet irrelevant t.o.m. i könsliv och föräldraskap (ingen specifik poäng med att ha en pappa längre, inte ens i kyrkans ögon - nej, inte med att ha en mamma heller), så är ju steget inte långt till att förklara könet irrelevant Över Huvud Taget. Men det kommer som sagt att fördärva möjligheterna att utvärdera "könskampens" vidare resultat - och det kommer dessutom att totalt misskreditera det seriösa homo- och jämställdhetsarbete som faktiskt - också - bedrevs under slutet av 1900-talet.

Som folkpartist och socialliberal kan jag nu bara be om ursäkt för mitt parti i den här frågan. Och jag vill särskilt be de konservativa jag diskuterade med för 15-20 år sedan om ursäkt (trots att jag fortfarande tycker att en del av era uttalanden luktade homofobi): Utvecklingen har nu verkligen - med nödvändighet eller inte - visat sej leda till de absurda konsekvenser ni varnade för! Därmed inte sagt att partnerskapslagen eller öppningen för vissa begränsade pastorala medgivanden måste ha varit ett misstag - men vi liberaler red inte spärr mot en skenliberalism i sken och får därför nu snart - välförtjänt - stå vid skampålen. Liksom hela Svenska kyrkans ledning, inklusive Åke "Pride" Bonnier med sitt famösa polyseminarium, och inte minst ÄB väl ändå snart får göra. Hinner Wejryd verkligen pensioneras innan han tvingas avgå? Man kan ju i varje fall inte säga om honom som han själv gjorde om Assad, nämligen att "han på många sätt är en imponerande personlighet". Och det finns en adekvat teologisk beteckning på Svenska kyrkans nya lära i samlevnadsfrågor: gnosticism. Det gnostiska kroppsföraktet ledde ju inte bara till asketism; likaväl kunde man få för sej att kön och kropp var så oviktiga att de därför kunde hanteras lite hur som helst.

Nu är det tid att varmt men frimodigt säga ifrån - i media, i valrörelse, i Kyrkans Tidning och i våra sociala kontaktnät. För våra barns och ungdomars skull.

"När de menade sig vara visa, blevo de dårar." (Paulus)

"In the name of reason, irrational forces were let loose". (Churchill om franska revolutionen)

"Vi ska gå fram med frimodighet fast utan skryt och inte dra oss undan de kretsar, som mest behöver känna vad samvetet bjuder. Vi ska inte bekänna våra ideal med känslan av att vi dock är halvt efterblivna. Vilken segerkraft finns hos dessa snälla människor, som halvt ber om ursäkt för att de är sunda? En modig och lugn karaktär är hälsa för alla sjuka runt omkring och ett stöd för de vacklande. [---] Har Kristus fått höra, att man misstänkte honom att ledas av en ond ande, så borde vi som får bära hans namn kunna tåla åtskilligt. Vi faller och reser oss - men vi berömmer oss inte av vårt fall utan av vår oförtjänta upprättelse." (Stockholms Biskop).

O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

I enfald och i ödmjukhet
håll dig vid Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

Vi ska inte rubbas

Påskvänner!

Visst ska vi vara flexibla i arbetssätt och uttrycksformer, precis som Jesus, Paulus och andra. Men på ett annat plan ska vi, också enligt Skriften, vara orubbliga. Finns det någon sång som uttrycker detta bättre än nedanstående "Spiritual"? Den finns också med i kantorsprojektet Sionstoner 2010 (översatt till svenska).



Vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Helt rimliga protester

Påskvänner!

Jag har tagit upp ämnet förut, men jag måste göra det igen. Hur tror ni det går för Lejonungen? Jag känner igen varenda ord i hennes reaktion, den var min 1991 och jag förlorade tron helt den gången. Jag hoppas och jag ber och jag har tagit upp saken med Olof för några år sedan, men jag har även bett missionsföreståndarna att ta honom i örat. Man kan inte fara omkring och frimodigt försvara - för det är ju det han gör - vissa av historiens folkutrotningar. Lite grann måste man ha vett att skämmas över vissa saker i Bibeln, Olof! Även om Gud förvisso är outgrundlig. Det är dock milt sagt ganska vågat att antyda att Herren Jesus (som Guds eviga Ord) direkt och rakt beordrade vissa folkutrotningar. (Eller hur?). Och gjorde Han det måste man våga ta debatten - även med Honom! Inte fara omkring och låta som om man faktiskt förstår varför folkutrotningsgreppet måste tas då och då!

Intressant att lyssna till den konservative filosofen William Lane Craig nedan - och hur han på slutet faktiskt nästan erbjuder sej att offra läran om Bibelns ofelbarhet för att "rädda" läran om Guds godhet och rättvisa. Vanskligt, naturligtvis. Men i vilken bemärkelse var utrotningarna ovillkorligen "befallda" (jfr det inhiberade budet om israeliternas utrotning i 2 Mos.) och i vilken bemärkelse var de uttryck för en begränsad men dock uppenbarelse av lagens stränghet och läran om att "syndens lön är döden"? Att "utan blodsutgjutelse ges ingen förlåtelse"? Och hur tolkar vi Joh. 1:17 i det sammanhanget?

(Jodå, de EFS-ledare som inte står för vad Svenska kyrkans bekännelse säger om äktenskapet och vad hela Sveriges Kristna Råd var överens om så sent som 2008, de ska också - bildligen - tas i örat. Men efterlåtenhet i ena fallet är ingen som helst ursäkt för efterlåtenhet i andra fallet).

Skilsmässa bättre än mord

Påskvänner!

Ja, att det ska behöva sägas...

Vi ska väl inte vara strängare än Moses? "För era hjärtans hårdhets skull". Inte minst männens.

Hittills har jag tyckt att historien om intervjun med guldbröllopsparet var mest rolig. Nu vet jag inte längre...

"Har ni aldrig funderat på skilsmässa?"

"Nej aldrig - men mord många gånger."

Tänker på laestadianmatriarken Maj-Lis Palo (d. 2007) som betonade att "Kristi kyrkolag" även gäller äktenskapet (tyvärr kom det kapitlet inte med i hennes annars utmärkta bok om Äktenskapet). Bättrar sej inte en otrogen eller misshandlande make (i förekommande fall maka), så kommer man till den punkt där gemenskapen måste brytas och maken betraktas som "hedning eller publikan". Man ska inte separera lättvindigt, men processen får heller inte dra ut så på tiden att människor fortsätter bli misshandlade, ja, dödade.

Tack, David!

Påsk- och pingstvänner!



Visst är det en härlig pingstpalm vi hör här ovan? Helst ska den förstås sjungas i sin originalversion, se SvPs 643, men ett stort tack till förre moraprästen David Termén som översatt den till svenska och givit mej tillstånd att lägga ut översättningen på nätet, i kantorsprojektet Stora Nätpsalmboken 2010.

Långt kvar till pingst och sommar? Inte då. Bara att börja öva.

Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!

Insändare

Påskvänner!

"Det var en bra insändare i Ljusnan idag", sa en kille från Edsbyn i Färila igår (har glömt vad du hette - Ingvar?). Bra eller inte, här är den för er som inte har Ljusnan:

KYRKOFRÅGAN SOM MÅSTE AVGÖRAS

Kul att valrörelsen är igång och partierna med! Men det finns viktiga frågor som måste lyftas av enskilda medborgare eller partimedlemmar, eftersom de tycks för besvärande för alla partiledningar.

Till dessa frågor hör frågan om kyrka och stat. Nuvarande ordning, där riksdagens partier dominerar också i kyrkomötet, kan enligt min mening endast förklaras på något av följande sätt:

1) Partierna ser sej själva som konfessionellt kristna partier.

2) Partierna ser inte Svenska kyrkan som en kristen kyrka.

3) Partierna vill medvetet sekularisera/avkristna Svenska kyrkan.

Alla dessa alternativ måste väl anses som högst orimliga (utom möjligen alt. 1 för KD?) och betecknas som en skam för både stat och kyrka på 2000-talet?

Hur kan det då komma sej att systemet ändå får fortgå utan kraftiga protester, och att tillfrågade partiledare nu på nytt deklarerar att deras partier tänker ställa upp även i nästa kyrkoval?

Så länge de politiska partierna endast hjälper till med vissa kamerala frågor, kunde saken kanske till nöds accepteras. Men inte när de, av välvilja förstås, stöper om kyrkans äktenskapsbegrepp enligt senaste statliga queerdefinition (och krattar manegen för polyrörelsen), och inte när de såväl till namnet som till gagnet avvecklar kärnan i Svenska Kyrkans Mission. Internationellt prioriterar Svenska kyrkan nu enligt en broschyr jag fick landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Här hemma också, kanske?)

På sitt sätt är väl den utvecklingen ganska följdriktig. För sedan när ingick det i Centerns eller Socialdemokraternas partiprogram att Jesus är Herre och att vi behöver försonas med både Gud och människor inför evigheten? (Jodå, det där andra hör också med, men vad var poängen med just kyrkan?).

Och det är kanske OK att centerkvinnorna fixar gott kyrkkaffe ibland (tack!) och får lite PR på köpet. Fast nog borde den kyrkliga miljön vara fredad från partipolitisk reklam, liksom politiska partier borde akta sej för att favorisera vissa trossamfund. Det hindrar naturligtvis inte att vi som enskilda engagerar oss både här och där. Även med kaffe.

Nej, vänner, det duger inte att pliktskyldigast hänskjuta kyrka-statfrågan till de förbisedda kyrkovalen. Det är nu frågan borde debatteras, och det är nu kristna och ateister, blågröna och rödgröna borde enas om att skilja kyrkan från staten på riktigt. Ja, med det allra, allra snaraste.

Andreas Holmberg

kantorsstuderande

socialliberal och troende medlem av Svenska kyrkan

En äkta hälsingestapel!

Påskvänner!

En äkta hälsingestapel! Om man rundar den och 1700-talskyrkan kommer man via en allé ner till prästgården, som fortfarande är en äkta prästgård (d.v.s. bebodd av präster). Jag och barnen gick nedför denna allé och besåg prästerna. Tack för saften, säger Staffan.

Undersvik är fint.

Påskvänner!

Undersvik är fint. Det är klart att man svänger förbi stiftsgården när man kör hemöver med solen i ryggen.

Vid EFS-kyrkan i Färila.

Påskvänner!

Här hos EFS i Färila var det något slags landskapssamling idag lördag - med distriktsföreståndare Tin Mörk. Jag hade pojkarna med mej, och det blev mycket kurragömma och "gömma sten" runt knutarna. Tre andra barn (killar!) med tillhörande föräldrar var där också - tack för det! - annars kanske mest s.k. äldre. Som sannerligen inte är att förakta men som kanske mera snart ska flytta till högre tjänst. Fikat och soppan var god och diskussionen 15-17 ca rätt livlig - fast den påminde inte så lite om den i Järvsö för snart tre år sedan. Ett av de konstruktiva förslag som presenterades var delsboprostens att en halvtids adjunktstjänst på stiftets bekostnad skulle kunna användas för EFS i Hälsingland - det handlar då förstås mycket om personlig lämplighet, men får vi typ 15-20 intresserade från Johannelund ska väl alltid någon kunna vara lämplig? ;o) Stationeringsort? Delsbo, givetvis (föreslog jag). I övrigt satt jag inte still någon längre stund, eftersom jag skulle ta hand om barnen.

Utmaningen är densamma som Efraim Rang formulerade för 100 år sedan: "Om inte Stiftelsen får barn, så dör den." Tack vare Guds nåd och eldsjälar som t.ex. Efraim själv eller Knut Björk fick Stiftelsen barn i våra trakter den gången. Guds nåd är stor och oändlig och eldsjälar finns det nog även idag, även en del yngre (inte minst kvinnor), men en del är kanske (som jag själv) "ekumeniskt kluvna" och undrar om man ska vara engagerad i en "riktig frikyrka" eller satsa helt och direkt inom Svenska kyrkans församlingar och lokaler. Fast behovet av en evangelisk-luthersk väckelserörelse inom Svenska kyrkan - med tydlig bekännarprofil men också tydliga kyrkoanknytning - har väl inte direkt minskat sedan 1856, om man säger så?

Roligt var det att förstå mer av Skytesvallens betydelse och underbara läge på vägen upp mot Härjedalen. Följande bilder "knöck" jag från EFS-Färilas hemsida, jag hoppas ni förlåter:

Men jag tänker ibland på "novellen" Den sköna lustgården i Selma Lagerlöfs Nils Holgersson-roman - där den gamle trädgårdsmästaren försöker få Nils att ta över spaden så att han själv kan bli fri, medan den unge mest genom en lyckträff undviker att överta en syssla han sedan svårligen själv kan bli avlöst ifrån. Ingen verksamhet har sitt värde för de många jubileumsårens skull, och förre missionsföreståndarens Bertil Johanssons resonemang om "frötallarnas" uppgift är djupt tänkvärt. Om EFS lägger ner här och var gör mindre, men om Guds rike i stort krymper i Sverige eller "ljusstaken" rent av flyttas härifrån, då är det verkligt allvarligt.

Sen borde man i Färila och annorstädes kanske plocka ner EFS-beteckningen från kyrkväggen ännu medan man fortfarande behåller lokalen? Hur många förstår att det betyder Evangelium För Syndare ;o)? Upplevs det inte bara som en lite avkylande och utestängande föreningsförkortning, ungefär som IOGT eller SSU? Huvudsaken är väl att korset hålls högt, med eller utan kyrkvägg? (Den officiella loggan där bokstäverna E F S bildar ett kors är dock i och för sej en grafisk fullträff).

Man kan hur som helst bara hoppas och be att psalmens ord ska få gälla både i många EFS-föreningar och i så många andra sammanhang som möjligt:

Men under all vår tröghet
att hoppas och att tro
fick ändå Andens höghet
med kraft ibland oss bo.
Vad vi i svaghet gjorde
gav Anden ljus och glans,
och älskad blev Guds Smorde.
Så blev all äran hans.

Och fastän svagt och illa
så mycket här blev gjort,
skall trohet i det lilla
av Gud belönas stort.
All möda för Guds rike
en härlig lön skall se.
En glädje utan like
skall glädjens Herre ge.

Tack, Christian!

Påskvänner!

Känner ni Christian Braw? Han har annars en hemsida som ni kan gå in på själva. Bland mycket annat är han också psalmförfattare, och har t.o.m. givit ut en egen psalmbok, Vårvintersång, med 420 nummer (fler än i den karolinska psalmboken 1695!). Nu har han skrivit några hundra psalmer till som han publicerat på sin hemsida, och jag ringde honom i går kväll och frågade om jag också fick lägga ut dem på nätet. Lägg ut så många du vill, sa han.

Så då gjorde jag det. Kolla här i Stora Nätpsalmboken 2010:

150 Inte längre gäster

213 Förundrade, med bävan

363 I himlen, bortom plats och tid

515 Sök Guds rike framför allt

698 Bli inte rädd, när orätt rår

708 Bort till era dunkla trakter

703 Antingen framåt eller tillbaka

734 Ni är jordens salt och ljus

728 Steg för steg, steg för steg

809 Herre, jag vill stå för allt

820 Jesus frågar: "Vem är störst?"

879 Herren är nära

914 Se på brudens stolthet

63 Genom öde rymder

96 Jesus är Herren

188 En gång låg du, Jesus, där

170 Himlens gryningsljus

Kanske de två sistnämnda sångerna känns ovanast för en s.k. lågkyrklig. Men kom ihåg att alla "lutheraner" håller nattvarden högt i bekännelse om inte alltid i praxis. Och nattvarden är enligt aposteln, när den firas enligt Kristi instiftelse, en gemensam förkunnelse om hans död, vilket EFS och andra missionsrörelser - som ibland spelat ut förkunnelse mot sakrament - med frimodighet kan ta till sej.

Sök och finn och sök igen,
Gud har mycket mera än.
Sök och låt dig finnas av
honom som sej själv dej gav.

Tankar den 1 september

Den 1 september - både dagen för andra världskrigets utbrott och min lillasysters bröllopsdag. Den första höstdagen i almanackan. En tid av reflektion och framåtblickande. Jag har upplevat 40 septembrar och detta blir alltså den 41:a. "Minns i november den ljuva september".

September är både månaden då mörkret gör sej ofrånkomligt påmint - och månaden då stjärnhimmelen på nytt lyser över våra huvuden. Jag låg utomhus en natt i Härjedalen för två veckor sedan, strax nedanför Helagsfjället, ett par hundra meter väster om Helags fjällstation, helt nära Handölans källflöde från Sveriges sydligaste glaciär. Och stjärnhimlen var helt ögonbedövande vacker! Jag tänkte på en bok av den norske biskopen H E Wislöff, utgiven på EFS-förlaget: "Under löftenas stjärnhimmel." Den stjärnhimlen är också värd att titta upp på i en mörknande höst.

Lär oss troget taga vara
på det ord, oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara
på den väg som till dig bär.

Sommarfrågan kvar i höst?

Påskvänner!

Nu har jag funderat hela sommaren på vad EFS egentligen står för i äktenskapsfrågan. (Jo, jag vet att det finns andra frågor, en del t.o.m. viktigare). Men jag blir fortfarande inte klok på det. Har EFS gjort "en missionare", d.v.s. sagt att äktenskapet egentligen är mellan man och kvinna, men att det även går bra för rörelsens pastorer att viga män med män och kvinnor med kvinnor?

Jag begriper det inte.

Under tiden gör EFS ett fantastiskt jobb med scout- och ungdomsläger, skönsjungande körer, enkla veckomöten och alphagrupper o.s.v. Men det hjälps inte: har EFS accepterat det nya queera äktenskapsbegreppet eller har EFS inte gjort det?

Vi är nog många som vill veta. Man kan inte både äta upp kakan och behålla den...

O Gud, vi böjer oss för dig,
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd,
välsigna oss och ge oss nåd.