Vid ett medlemsmöte för några (tre) veckor sedan konstaterade vi bekymrat att det var mycket snö kvar och kort tid till valborgsmässoafton. Söndagen därefter åkte jag 6 km på skidor och rev sönder låret på skaren när jag föll.
Sedan kom våren. Och nu finns det knappt någon snö kvar, annat än i skuggiga norrslänter - typ banvallen uppe i skogen. Och lite is på sjöarna - men den far närsomhelst den också. Brogården here we come! (Tyvärr for jag till Mellansel i fredags när det var vårstädning).
Blir väl lite om detta i vårtalet också, om jag är fullt talför då (veckan har varit präglad av ohälsa).
Lite poesi nu ur J S Westmans härliga vårlåt:
Nu är sjudande vår, nu är jublande fröjd, nu är islossning, solsken och ljus!
Och ur Arnulf av Löwens passionerade passionspalm från 1230 ca i Per Juliussons översättning:
Därför beder jag i tårar: låt en flod från fjärran vårar hjärtats djupa tjäle smälta, alla hinder undanvälta, all min blodskuld skölja bort. (St72:47)
Och så Arne Höglunds hit som jag spelade på min brors bröllop i Karesuando juni 1997:
Till det inspirerande 100-årsminnet av EFS:s provinsombud Jonas Andersson i Ölsund (1851-1913) håller jag följande föredrag i Enångers församlingsgård kl. 14 på torsdag:
DEN MUSIKALISKE BONDEN I ÖLSUND
STOLPMANUS:
* I Sionstoner 1906 hade han ett 20-tal melodier, 1935 ett 10-tal och 1972. Två av hans stora "hits" rensades bort redan 1935 - men i Finland lever de i högönsklig välmåga (se nedan)!
* Jonas Andersson föddes i vårdagjämningstider på Ölsunds gård i Forsa, Hälsingland, den 21 mars 1851. Han övertog och skötte föräldrarnas lantgård.
* Oscar Lövgren skriver i sitt Psalm- och sånglexikon från 1964: "Hans starka intresse för sång och musik, särskilt andlig sång, kom tidigt till uttryck. Han gjorde själv ett psalmodikon."
* Och: Giv din ungdomsdag åt Jesus, som så älskar dig
* Snart var han också betrodd kommunalordförande samt ledamot av kyrko- och skolråd. Åren 1891-96 även ledamot av riksdagens andra kammare. (För Enångers och Forsa tingslags valkrets).
* POLITIKHISTORIA, CENTERN RESP. HÖGERN 1891-94 satt han för "Gamla lantmannapartiet" (frihandelsvänligt) och 1894-96 för lantmannapartiet. I riksdagen kallades han "Andersson i Ölsund" (senare kom en viss "Andersson i Hedsta" från samma trakt).
* Från 1903 var han Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens provinsombud.
* För Sionstoner 1889 och tillägget 1906 har A. komponerat många melodier. Han deltog för övrigt i redigeringen av musiken för tillägget 1906, men hade redan 1889 bidragit med åtskilliga melodier.
* Så älskar Gud att han sin son oss givit * Vi har nu sjungit tre sånger av Lina Sandell. Observera att hennes huvudkompositör, den 19 år äldre Oscar Ahnfelt (200 år i år) var död sedan 1882, och att hon hade behov av någon som försåg hennes nya sånger med nya melodier. Här passade den 19 år yngre Jonas Andersson från Hälsingland in som hand i handske.
* En melodi av Jonas Andersson som i Sionstoner 1935 föreslogs till alla möjliga sånger och tänjdes lite hit och dit för att passa till desto fler var den här:
* A. avled 23 januari 1913 (Sångarbladet nr 2 1942).
* Jag är ej glömd, jag i mitt hjärta känner
* Stilla, stilla, låt din stridssång tystna * Ingen är profet i sin fädernebygd. Jonas Anderssons folkmusikinspirerade låtar kom att "slå" främst i FINLAND (jfr Liander från Bollnäs och hans Från örtagården leder (Virsikirja 77)!): Se Virsikirja 105 och http://evl.fi/Virsikirja.nsf/30a7d6618ce6ab81c2256ca80040e996/d2013c947106e561c2256d1700569e72?OpenDocument&Highlight=0,Jonas,Andersson#: Virren säveltäjä Jonas Andersson (1851-1913) oli ruotsalainen maanviljelijä, kotoisin Forsasta Hälsinglandista. Jo lapsena hän oli kiinnostunut hengellisestä musiikista, ja nuorukaisena hän rakensi itselleen virsikanteleen eli psalmodikonin oppiakseen laulamaan ja soittamaan kuulemiaan sävelmiä. Andersson hoiti sekä kunnallisia että seurakunnallisia luottamustehtäviä kotiseudullaan ja oli myös valtiopäiväedustajana. Vuodesta 1903 hän toimi Evankelisen Isänmaasäätiön (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, EFS) maakunta-asiamiehenä. Anderssonin säveltämistä hengellisistä lauluista tunnetuin on "Oi katsohan lintua oksalla puun". Reipas sävelmä, jolla lestadiolaiset ovat tätä Leonard Typön virttä laulaneet, on syntynyt EFS:n laulukirjaa Sionstoner ('Siionin sävelmiä') varten. I lite lustig Google-översättning från finskan låter det så här: psalm kompositören Jonas Andersson (1851-1913) var ett svenskt bonde, en inföding av Forsasta Hälsingland. Redan som barn var han intresserad av andlig musik, och en ung man, byggde han själv en harpa eller psalm psalmodikonin lära sig att sjunga och spela låtar hört från. Andersson tog hand om det liksom kommunala församlingens förtroendeuppdrag i sina hemregioner och var också den dagen en representant för staten. Sedan 1903, tjänade som han som den evangelisk Fosterland Foundation (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, EFS), ett län agent. Andersson komponera andliga sånger, är den mest kända av "O Du ser en fågel på en gren i trädet." En rask melodi, som fundamentalisterna är Leonard Typön här låten sjungs, föddes i EFS: s sångbok Sionstoner ("Sions sånger") för. * Melodin till "Blyges du för Herren Jesus" (Lina Sandell-sång!) sjungs nu till en finsk vårpsalm:
Och Jonas Anderssons mest kända tonsättning är i Finland (och den laestadianska väckelsen i Sverige!) den till Se fågeln som sitter på gungande gren (Oi katsohan lintua), här nedan i 4 olika versioner:
* Vad kan Jonas Andersson lära EFS-are och andra idag? Ja, kulturellt intresse och nyskapande i förening med vardagsarbete och samhällsengagemang. Men framför allt inspireras jag av honom som en broder i Herren som "talar fast han är död". (Eller snarare sjunger och spelar!). I Finland åtminstone ;o)
Lyssna till Philip Kellers fina bok om herdepsalmen:
Herren min gode herde är. Ingenting kan längre fattas mig. Han är den som leder mej till gröna ängar, och till vatten där jag finner ro. Jag fruktar inte något ont, inte ens i dödens mörka dal. Herre, du är med mej, i min nöd du ser mej och din käpp och stav, de gör mej trygg. Då mina fiender ser på dukar Herren upp sitt bord för mej. Bara goda gåvor ger han alla dagar, evigt ska jag i hans hus få bo.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
