Glad Valborg!

Glad Valborg!

Nu måste jag göra lite reklam för Budis oxå

Påskvänner!

Känner att jag måste nämna Budis´ aprilnummer också, med bl.a. det hyperintressanta samtalet om dopet mellan stiftschefen Ragnar Persenius och rektorn Tomas Nygren. (Annars får jag väl chefredaktören på mej ;o). Och finn 5 fel-uppgiften med koptisk kyrka som upp-och-nedvänt skepp.

Ja ni ser vad ni missar, ni som inte har Budis!

Tillagt 23/4: PS. Numret innehåller en hel del om sex också. Men det är inte mitt främsta säljargument, även om det är nyttigt att ämnet ventileras också utanför kvällspressen och de s.k. dam- och herrtidningarna. DS.

När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.

Fredrik Sidenvall om liberalteologins psykologi

Påskvänner!

När jag nu citerat Annika Borgs fräscha debattinlägg - fräscht just för att det går emot en trend? - kan det ju passa att också citera den mer pålitligt biskoplige redaktören på Kyrka och folk, Fredrik Sidenvall. Ledarartikeln Liberalteologins psykologi är intressant, just för att den samtidigt distanserar sej ifrån en alltför psykologiserande hållning till andra människors tro och tankar.

Men nog ligger det en del i vad han skriver - den äktenskapslära, allfrälsningslära och arvsyndsförnekelse som Svenska kyrkan inom bara några vintermånader lyckats kolportera ut till 100000-tals medlemmar är onekligen tecken på en "teologi i fritt fall". Eller snarare på en "folkkyrklighet" som är lika beredd att folkomrösta bort både Gud som självständigt, personligt och skapande väsen och djävulen som verklig, demonisk andemakt.

Värt att tänka på för ett EFS som vill vara både folkligt och svenskkyrkligt - men också, och framför allt (hoppas jag) en verklig väckelserörelse.

Biskopsord från teol dr Annika Borg

Påskvänner!

Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.

En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).

Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.

Inför 100-årsminnet

Påskvänner!

Nästa år är det 100 år sedan Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (namngivet av Dagens Nyheter!) separerades från EFS. På Johannelund pågår i dagarna ett forskningsseminarium kring "syskonsällskapen". Spännande! Intressant för EFS-are och andra som inte kan vara med i Uppsala kan det kanske också vara att ta del av vad BV:s mångårige ledare Axel B Svensson som 33-åring skrev om bakgrunden till separationen. Det är givetvis en partsinlaga, men som sådan läsvärd, inte minst p.g.a. att författaren är en sällsynt skicklig skribent.

Professor Daniel Lindmarks far Henning (en tid rentav BV:s ordförande) reste under min barndom på 70-talet som predikant regelbundet till Luleå och predikade i Mjölkuddsgården eller (på 80-talet) i Kyrkans Hus. En mycket god predikant, som jag minns det. Inte alla kunde fängsla lågstadieeleven Andreas, men Henning stoppade med jämna mellanrum in några anekdoter i sina predikningar, vilket gjorde att man liksom satt på helspänn för att inte missa nästa historia. (Något att tänka på för fler talare, kanske?). Han använde inte talarstol men ställde däremot en vanlig stol framför sej och stödde sej lätt mot stolsryggen. Han hörde också till dem som inte sopade svåra frågor under mattan eller förenklade dem på ett sätt man i mer vuxen ålder börjar finna genant. Svåra saker fick förbli svåra. Respekt.

En gång (1979) var jag på barnläger i Lutherska kapellet på Strömnäs i Piteå (där Lindmarks då bodde). Ett och annat tältmöte i Västerbotten har jag också varit med om ("tältet trasigt, mamma - laga med plåster" sägs jag ha utbrustit i 3-årsåldern), liksom ett ungdomsläger på Strandhem i Skåne hösten 1990. Annars har jag inte haft så mycket att göra med just BV. (Nuvarande ELM-BV, alltså). Just nu har jag dock en del kontakter med anledning av ett pågående sångboksarbete inom rörelsen, där jag försöker bidra efter förmåga.

Nyplanteringsbön på Den gode herdens söndag

Påskvänner!

Dagens böneämnen enligt EFS:s hemsida (kan fås på mobilen om man skickar sitt nummer till sms@efs.nu):

"För alla nystartade EFS-sammanhang som tillkommit de senaste åren; om uthållighet och vishet att hitta vägar att nå ut.

Vi ber:

för alla nystartade EFS-sammanhang som tillkommit de senaste åren. Bed om uthållighet och vishet att hitta vägar att nå ut. Bed för arbetet i Haparanda, Umeå, Timrå, Vemdalen, Hedemora, Uppsala, Sela, Hisingen och det nystartade arbetet i Vimpeltorpet, Kalmar och för arbetet i Trelleborg. Bed också för EECMY som arbetar bland etiopier i nordeuropa."

Som små frön som sås i jorden
är de ord som Jesus sa.
Glädjen växer när man tror dem,
mer och mer för varje da´.

Tony Guldbrandzén död

Påskvänner!

Missionsföreståndare Stefan Holmström skriver idag tänkvärt från Sundsgården om Aska och död. Där berättar han att han just fått veta att förre biskopen och Svenska bibelsällskapets nuvarande ordförande Tony Guldbrandzén (1942-2010) avlidit (i torsdags den 15 april). Han skulle ju ha medverkat vid en kyrkhelg med EFS i Edsbyn, i S:t Olovs kapell, så sent som sista helgen i februari, men hans medverkan inställdes p.g.a. sjukdom. Och nu är han alltså död, endast 67 år gammal och endast ett halvår efter sin pensionering.

Jag skrev ett litet poem till Tony efter en Annandagpåsk-gudstjänst vi firade med honom och några till i Härnösands domkyrka för kanske 5 år sedan på väg upp till Luleå. (Inspirerad av firningsämnet och av att namnen på härnösandsbiskoparna Franzén och Guldbrandzén rimmar).

"Vad ljus över griften!
Det ser vi
med Härnösands biskop Franzén.
Han fann det i Skriften.
Nu ber vi
för Tony Guldbrandzén:
I tidernas skiften
behåll honom hos dig. Amén."

Tony Guldbrandzén gjorde mycket positivt för EFS och dess förlag, liksom för Sveriges kristenhet i stort. Jag tackade honom i vuxen ålder för hans fina barn- och ungdomsbok "Hemliga fisken" som jag läste med förtjusning i 10-årsåldern. Den blå serien med gudstjänstmaterial (I-IV) är också ett fantastiskt hjälpmedel vid förberedelse för gudstjänst och söndagsskola (!), och även annat praktiskt pedagogiskt material från hans hand har varit av stort värde för många.

Positiv var också hans vilja till kommunikation, vilket gjorde att han både gav sej in i bloggosfären och kunde ses kommentera inlägg på det mer konservativt kyrkliga forumet Kyrkans framtid. Tyvärr hörde han dock - liksom övriga stiftschefer i aktiv tjänst - inte till dem som öppet protesterade mot ärkechefen Hammars ultraliberala teologi (läs Samtal om Gud) eller mot Svenska kyrkans upprepade inbjudningar till den likasinnade men om möjligt ännu mer urspårade s.k. biskopen John Shelby Spong. Han kallade i obegriplig omdömeslöshet Jonas Gardell för "en väckelsepredikant av Guds nåde". Jag vill ändå gärna tro att han inte delade den teologi som i praktiken är ett övergivande av kristen tro, ja, som jag ser det av verklig gudstro/teism ö.h.t., och tar fasta på att han, om än alltför svagt betonat, inte kunde följa Gardell i "riktigt allt" utan ville hålla sej till de "äldre tolkningar" av Kristus som finns i kyrkans trosbekännelser.

Tony Guldbrandzén blev dock tyvärr historisk på så sätt att hans episkopat blev det sista i Sverige som i sin helhet inföll innan Svenska kyrkans 1000-åriga definition av äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna på bl.a. hans egen tillskyndan upphävdes (samma dag som han gick i pension). Och blev till en "persongemenskap" mellan två stycken i största allmänhet! Jag skrev ett mycket kritiskt brev till honom med anledning av detta (i kyrkomötet hade han ju dessutom dragit paralleller till slaveriets upphävande och liknande, vilket ju - oavsiktligt? - ställde hans motståndare i en rent förfärlig dager). Ett brev som han - lovvärt och kanske karaktäristiskt nog - besvarade både utförligt, vänligt och snabbt, dock utan minsta vilja att modifiera sin i mina ögon kristligt och allmänmänskligt orimliga, men utan tvivel ytterst välmenta ståndpunkt, som nu tycks tillåtas även företrädare för EFS (?).

Men må han trots detta nu vila i frid till uppståndelsens morgon, då allting ska avgöras och klargöras av den ende som bedömer och dömer helt rättvist.

Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde
skall komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
ogräset från vetet.
Halleluja!

Bra att kristdemokraterna lanserar ett brett dygd-begrepp

Påskvänner!

Kan inte låta bli att kommentera riksdagens budgetdebatt idag. Tycker det är lite intressant att kristdemokraterna tydligen dammat av "dygd"-begreppet. Det användes ju annars synnerligen flitigt för ca 200 år sedan i samband med neologisk upplysningsteologi. Många psalmer från 1819 års psalmbok rimmar "dygd" med "bygd" eller "skygd". Sedan kom "dygd" mest att associeras med sexuell s.k. oskuld eller tillgjord, "dygdig" uppsyn. Ordet "odygd" har använts långt flitigare, ofta i samband med stökiga ungar!

Men i sammansättningen "medborgerliga dygder" har begreppet nog ändå levat kvar, och nu märker jag att kristdemokraterna både lokalt här i Hälsingland och i dagens vårbudgetdebatt använder ordet "dygd" rätt flitigt. Kan väl vara intressant och t.o.m. lovvärt att nyttja det gamla svenska ordet i bred betydelse - så slipper vi kanske höra hemska lånord som "virtues" eller liknande i samhällsdebatten.

Ska kanske påpeka att ordet "dygd" enligt evangelisk-luthersk terminologi rör sej på "lagens område". Något evangelium för odygdiga predikar inte kristdemokraterna från riksdagens talarstol. Men det kan man kanske heller inte begära. Däremot att det förkunnas från predikstolarna i våra kyrkor och EFS-bönhus - tillsammans med de stora, orubbliga och livsbejakande krav som Gud faktiskt ställer på oss syndare.

Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.

Även kungliga ska väl hålla äktenskapet i ära

Påskvänner!

Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.

Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!

Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...

Indien och Tanzania

Påskvänner!

Som ni sett på EFS:s hemsida går böneämnena nu jorden runt. Igår var det evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (missionsföreståndarens hjärtebarn) och idag dito kyrka i Madhya Pradesh i Indien (speciellt alla barn på barnhem och missionsskolor).

Stora böneämnen. Och viktiga.

Hoppas nån i Indien och Tanzania ber för oss i Sverige. Att de inte givit upp.

Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be.

Dags att såga igen.

Dags att såga igen.

Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta!

Påskvänner!

Dagens lösen för Andra söndagen i Påsktiden, 11 april:

Tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta! (Ef. 5:19)

En härlig uppmaning när vi nu snart möts till gudstjänst! Dagens EFS-böneämne är den nya utlandsavdelningen (viktigt!). Dagens Lösens allmänna söndagsböneämne är Kristi kyrka och alla dess delar - och tacksägelse för Jesus´ uppståndelse och för hans ord.

Vad var det nu Calle Rosenius skrev i sin Nyårshälsning 1847 (när han var 31 år):

"Vill du ha Anden, hans verk och gåvor i ditt hjärta, så gå till ordet, Andens ord, läs det, hör det, skriv det, tala och sjung det, under bön om Anden, och se, han skall inte utebli!"

En Rosenius-sång som passar att sjunga i påsktider, både nu och nästa söndag (herdesöndagen) är ju "Var jag går" (kanske du går till kyrkan i det vackra vårvädret?):

Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet...

Pannkakskyrkor och mod att lägga ner

Påskvänner!

Har inte full ordning på böneämnena, verkar det som, men idag är böneämnet nysatsningar och mod att lägga ner sånt som haft sin tid. Igår - eller i förrgår? - var böneämnet evangelisation typ Pannkakskyrka och sånt.

Mod att lägga ner. Ja, ibland kan det behövas också. Att lägga ner (typ i jorden) för att något nytt ska få spira. Inte lägga ner = ge upp.

Gud, gör oss visa.
God natt!

I frid vill jag lägga mej ner
och i frid ska jag somna in.
Ty du, Herre, låter mej bo
i trygghet och i ro.

Mer kunde ej änglar begära...

Påskvänner!

Böneämne: Ledarrekrytering

Påskvänner!

Dagens böneämne från EFS:s hemsida: EFS:s ledarrekrytering. Ibland ifrågasätts allt ledarskap inom EFS - vi är ju en lekmannarörelse! Men ju fler ledare - och alla kan vi behöva leda i något sammanhang - desto mer lekmannainflytande!

Dessutom kan man vad gäller ledar-skap tänka på bröderna Jonasson i Bibeln. Petrus var den borne ledartypen - men bror Andreas är den som leder honom till Jesus! Som förre missionsföreståndaren påpekat, står det om Andreas på bara tre ställen i Nya testamentet. Och varje gång leder han någon till Jesus! (Både uppfordrande och ödmjukande att få heta som denne lärjunge).

"Be därför skördens Herre att han sänder arbetare i sin skörd."

Dagens Lösen: "Min Ande finns hos er. Var inte rädda!" (Haggaj 2:5)

På Bolleberget för skidåkning Tredjedag Påsk

Tredjedag Påsk

Påskvänner!

Dagens Lösen för idag (köp gärna den vackra pappersupplagan):

Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm. (Ords. 15:1).

Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede. (Ef. 4:26).

Dagens böneämne (förutom dem som står i Dagens Lösen):

"Att EFS ska få vara en resurs i Svenska kyrkan".

En fin bön som rör attityden hos både EFS-arna och kyrkoledningen. Vi ber att vi ska låta EFS vara en resurs i Svenska kyrkan och tänka "större" än föreningen, om inte annat så genom ivrig förbön (särskilt på de håll där organiserat samarbete helt enkelt inte fungerar, för att förtroendeklyftan är för stor). Men vi ber också att Svenska kyrkans ledning ännu mer ska se EFS, och sin egen evangelisk-lutherska bekännelse, som en resurs i mission och evangelisation.

Och har du tro för det, så välj gärna ett starkare ord än "resurs" i din bön. Det är inte högmod att t.ex. önska att det EFS:s missionsföreståndare Stefan och EFK:s ordförande Stefan förkunnar nu i påsktid också ska förkunnas av hela Svenska kyrkans ledning, inte bara betraktas som en "pappersbekännelse" som nu alltmer anses ha för patriarkala och våldsförhärligande drag. Nog kan man bli arg för mindre, men "grips ni av vrede, så synda inte". "I frid vill jag lägga mej ner, och i frid ska jag somna in".

Men jag medger så gärna att jag också vänder på den föreslagna bönen och ber "att Svenska kyrkan ska få bli en resurs för EFS" (som den ännu är på sina håll): en andlig moder och inte en andlig fara. Vi ber med söndagsskolans moder, Betty Ehrenborg-Posse:

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

Tack att du rum mej inom den har givit
och att du inom den har skänkt mej livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

O läk du kyrkans skador, dej förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten.

Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Kristus lever! Underbara ord,

som upplivar tungt och sorgset mod.

Fem påskandakter med ELM-BV:s tillträdande missionsföreståndare Erik J Andersson

Påskvänner!

Även ELM-BV får en ny missionsföreståndare - en oväntat ung dessutom (fast EFS:s legendariske missionföreståndare Nils Dahlberg var knappast äldre när han tillträdde, och Carl Olof Rosenius var bara 26 år när han tog över Pietisten). Avgående missionsföreståndaren Roland Gustafsson har, som tidigare nämnts, blivit "missionsbiskop" i Missionsprovinsen.

(Om någon nu tycker att min blogg borde byta namn till "BV idag" vill jag betona att jag aldrig ens reflekterat över att gå med i ELM-BV - jag betraktas hellre som konservativ i EFS än som liberalteolog i BV ;o) och dessutom tror jag att närmaste ELM/BV-grupp finns i Gagnef i Dalarna! Men jag tror att det som nu händer i ELM kan ha betydelse för även för många EFS-are och deras reflektioner kring förhållandet till Svenska kyrkan).

Erik J Andersson är f.n. perumissionär och kan även träffas på sin blogg. Jag tycker att han gör ett mycket fräscht och inspirerande intryck på den klassiskt evangelisk-lutherska trons grund (som ju i grunden är evigt fräsch; en annan grund kan ingen lägga...).

Kan man tänka sej ett bättre sätt för en tillträdande missionsföreståndare att presentera sej och sin mission/vision/passion än att lägga ut 5 korta påskandakter på YouTube? (Det tar mindre än 10 minuter att lyssna till alla 5). Erik är kanske inte fullt så "medial" och manusobunden som vår missionsföreståndare Stefan Holmström än (lyssna till och sprid SH:s YouTube-hälsning om du inte redan har gjort det!). Men visst är andakterna från gröna Peru (!) innehållsligt mycket goda? Och visst är det roligt att båda missionsorganisationerna har missionsföreståndare med så gedigen erfarenhet av internationellt missionsarbete?

Påsken bara fortsätter

Påskvänner!

Ikväll ska jag spela på kvällshögmässa i Segersta. Evangelietexten med "missionsbefallningen enligt Lukas" hör till de starkaste i hela bibeln. "En ande har inte kött och ben, och det ser ni att jag har." Eller: "Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro..." !!!! ;o) Eller: "Syndernas förlåtelse genom omvändelse ska förkunnas i hans (Messias´) namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni ska vittna om allt detta. Och jag ska sända er vad min fader har lovat." Annandagarna är inte de sämsta!

He´s alive!

EFS på knä - en "efterfasta" fram till konferensen

Påskvänner!

Nu har EFS:s utlysta böneperiod dragit igång - 40 dagar av bön fram till konferensen Kristi Himmelsfärdshelgen. Det blir en slags "efterfasta" - och sedan börjar ju pingstnovenan som Peter Halldorf så ivrigt brukar tala om, så den som vill kan fortsätta ända fram till pingst och Jesusmanifestationen i Kungsträdgården ;o).

Ett stort tack för initiativet! Igår ombads vi be för rörelsen som helhet och dess framtid, idag är det de enskilda EFS-föreningarna som utgör det övergripande böneämnet. Vill man ha böneämnena varje dag per SMS, kan man skicka sitt mobilnummer till adressen sms@efs.nu.

Nu vet jag ju en del EFS-are som vädrar lagiskhet så fort någon anbefaller bön och bibelläsning, men faktum är ju att det är att fresta Herren att förvänta sej andlig kraft och styrka om man inte använder de kraftkällor han anvisat. Att vara så "evangelisk" att man inte ofta ber till Gud och läser/hör hans ord, det är riskera hela sitt andliga liv, om man nu har något kvar. Det är dessutom varken evangeliskt eller lutherskt.

Men inte är det lätt att be ensam alla gånger, och detta att "komma överens" om en böneperiod eller ett böneämne är ju något Jesus själv tar upp och välsignar. Jag vill även påminna oss föräldrar om den positiva möjlighet för vårt eget andliga liv som ligger i en enkel afton- och morgonbön med våra barn. Och rekommenderar Dagens lösen 2010 (köp gärna boken på rea via din bokhandel, så får de inga ex över och tar ännu hellre hem nya till jul!).

Dagens lösen Annandag Påsk är: "I din hand är kraft och styrka, / allt har du makt att göra stort och starkt." 1 Krön 29:12. Och: "Men Herren är trofast, / han skall styrka er och skydda er för det onda." 2 Thess 3:3. Så om en EFS-are möter en annan EFS-are idag och säger "I din hand är kraft och styrka", kan den andre svara: "Allt har du makt att göra stort och starkt." Eller om den andre säger: "Herren är trofast", kan den förste svara: "Han skall styrka er och skydda er för det onda." Tänk om Dagens lösen kunde bli hela det kristna Sveriges "ordförråd" och dagliga färdkost! Vilket rikt förråd av löften och böner skulle vi då inte bära med oss efter bara något år! Både gamla och unga! Ett böneämne kanske?

Tio kyrkogångare möttes alla tio...

Kom till oss, Jesus, än är vi på vägen...

Glad påsk!

Glad Påsk, kära påskvänner!

Kristus är uppstånden!

Ja, han är verkligen uppstånden!

I år firar jag min dopdag på en påskdag! Visst passar det bra?

Det är också en stor glädje att få hänvisa till vad Luleås stiftschef Hans Stiglund skriver tillsammans med Chrys Caragounis och Tuve Skånberg i dagens Aftonblad (!). Jättebra, Hans m.fl.! Verkliga biskopsord faktiskt.

Som sagt: Glad Påsk!

Halleluja!Halleluja!
Jubla nu på alla vis,
sjung för Gud en glad ny visa,
sjung en hymn till Herrens pris.
Han som på ett kors som offer
för all världens synder dog,
Jesus, härlighetens Herre,
upp från dödens mörker stod.

Långfredagsgudstjänst från Lule domkyrka

Påskvänner!

Vi behöver inte vara negativa till Svenska kyrkan för att vi skarpt kritiserar dess ledning (biskopsmöte och framför allt kyrkomöte). Ifall någon nu tolkade EFS:s missionsföreståndare så. Det går utmärkt väl att vara positiv till Svenska kyrkan, dess bekännelse och (på många håll) gudstjänstfirande, utan att knappa in det allra minsta på den kritik dess genompolitiserade styre och många populistiska präster så väl förtjänar.

Som gammal lulestiftare är det en glädje att få länka till långfredagsgudstjänsten i Luleå domkyrka. Kyrkokören, dirigenten och organisten är riktiga pärlor. Hans Stiglund är en sympatisk person och hör till de stiftschefer man i det längsta ville tro och tänka gott om. I rätt omgivning kan han fortfarande vara riktigt, riktigt bra - t.ex. vid EFS årskonferenser i Pite, Ume eller Skellefte eller vid en långfredagshögmässa i domkyrkan.

Men det känns inte alltid som om han står upp för kyrkans bekännelse i mer "världsliga" forum och när andra i kyrkan lämnar den. Jag har så gärna fel - och hade hoppats att det senaste kyrkomötesbeslutet skulle få det att "brista" för honom och andra biskopar. Tyvärr känns det som om de alla beträtt anpassningens väg. Men jag har som sagt gärna fel.

Och långfredagsgudstjänsten var fin, både i text, bild och musik. Se och lyssna gärna!¨

[Samtidigt, vad min anonyme kommentatorskritiker nedan än säger om det, måste jag reservera mej på en punkt: hur mycket jag än gläds över det bibliska evangelium som Stiglund till mycket stor del överräcker (särskilt med hänvisning till vissa bibelord om hur Jesus bar vår synd och skuld) liksom över slutappellen "Låt detta kors bli ett fäste för din tro", kan jag ändå vid en noggrannare genomlyssning inte finna många tydliga allvarsord till verklig väckelse, eller något som på allvar dementerar Verbums stora begravningsmagasin i 40000 ex., som i november 2009 förkunnade "Det finns ingen död som ej bytes i glädje". En sådan dementi hade sannerligen behövts, när man kan nå 100000-tals lyssnare som matats med budskapet både direkt och ff.a. indirekt (inga varningar ju!) i många år. Exemplet rövaren kan ju dessutom verka sövande snarare än tröstande om man inte blir påmind eller undervisad om att rövarna faktiskt var två och att vi inte hör något om att den andre vände sej till Jesus innan han dog. SvPs 455:4 som sjöngs efter predikan jävar ju inte precis heller den nya läran. (Jesus beskrivs f.ö. inte bara som lamm i NT, utan även som lejon). Kalla mej gärna överkritisk, men det här är inget att leka med - antingen finns det en risk att gå förlorad eller också finns det inte. Den på sin tid för hyperevangelism anklagade lulesonen och herrnhutaren Anders Carl Rutström (1721-1772, kh i Hedvig Eleonora 1756-1765) framstår i den "tjuvutgivna" postilla jag har i min ägo som en dundrande väckelsepredikant jämfört med både Stiglund och de flesta andra nutida präster. Tillagt 4/4 22.40].

Du bar ditt kors, o Jesu mild,
då dödens väg du trädde.

Tack för uppvaktning på min 40-årsdag, lift m.m.

Påskvänner!

Jag hade ämnat mej till Edsbyn för en dryg månad sedan (sista helgen i februari), då enligt planerna Tony Guldbrandzén skulle ha medverkat vid en kyrklördag i S:t Olovs kapell. Och likaså hade jag hoppats kunna lyssna till Anders Sjöberg på Brogården i Njutånger kvällen den 13 mars. Men Tony blev sjuk (hoppas han blivit frisk nu!) och vår familj stannade kvar på en skön sportlovsledighet i Lule istället för att hasta ner till Njutånger. Det är väl helt OK - sjuk resp. bortrest måste man ju få vara - men två roliga kontakter med övriga EFS-gänget i Hälsingland blev ju inhiberade i och med det.

Men så lätt kommer man inte undan: Vid min 40-årsdag blev jag istället rejält uppvaktad av Bollnäs-EFS:arna, med både Per Harlings bok "Våra älskade psalmer", blomstercheckar och en vacker slant därtill. Jag får tacka så mycket! Jag trodde länge att ett 40-årskalas bara var en eftergift åt konvenansen, men jag behövde verkligen all den uppmuntran som kom mej till del förra lördagen, när jag firades på Prästnäsgården.

Dagens ros går även (något försenad) till förre distriktsföreståndaren Greger Larsson i Domsjö, som jag fick lift med till Mellansel senast, när jag kom för sent till Övik p.g.a. inställt tåg (trasiga lok). Jag börjar tro att EFS-are är alldeles speciellt liftarvänliga, för pastor Jonas Byström i Gottne erbjöd helt spontant skjuts när jag kånkade en packe böcker mellan Gottne och Mellansel för snart ett år sedan. Jag lovar nu att på vägen mot min 50-årsdag själv ta upp liftare så ofta jag kan ("ni har fått intet - så ge då också för intet").

Biskoplig vägledning och biskopsvigning

Påskvänner!

Göteborgsbiskop electus (1990) Bengt Holmberg - som skulle ha fått efterträda biskoparna Bo och Bertil om nuvarande tillsättningsprinciper tillämpats för 20 år sedan - håller nu föredrag om äktenskapet på Oas-rörelsens inspirationsdagar för präster: Se del 1 och del 2. Missionsprovinsens biskopar (Arne Olsson, Lars Artman, Göran Beijer) har i fjol skrivit ett biskopsbrev i samma ämne.

Basundervisningen är, menar jag, i båda fallen gediget biblisk. Svagheten är den oförmåga att ge vägledning kring pastorala undantag som både föredraget och biskopsbrevet uppvisar. Bengt Holmberg skriver: "Alla människor är antingen man eller kvinna, inte något neutralt däremellan – om vi bortser från ett fåtal tragiska fall av fysiologiskt och psykologiskt oklar könsidentitet." Nej, Bengt, vi ska inte bortse från dessa fall! (Men det är bra att du inte låter undantagen förändra regeln). Missionsprovinsens biskopar skriver (i en fotnot!): "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten." Sant, men även om undantagen inte förändrar regeln, kan de påkalla särskilda pastorala förhållningssätt, vilket ett biskopsbrev verkligen borde våga beröra.

Detta sagt: ELM-BV:s missionsdirektor Roland Gustafsson har sedan någon vecka tillbaka ersatt Arne Olsson (som ledde vigningsgudstjänsten) som "missionsbiskop" eller primus inter pares i Missionsprovinsens tremannakollegium.

Se
och

Är denna gudstjänst ett tecken på att lågkyrkliga BV-are som Lars Artman (som satte den lustiga "mössan" på den nye biskopens huvud) och missionären Roland Gustafsson gått med i något slags mystisk "gubbklubb" och blivit "högkyrkligt och romersk-katolskt besmittade"? Eller är det riktigare att säga fornkyrkans och reformationstidens biskopsämbete med ett verkligt läro- och vigningsansvar nu återigen upprättats på svensk mark? Vore intressant med en kommentar från Tin Mörk, Erika Cyrillus, Stefan Holmström och andra av oss "lågkyrkliga".

Jag tror att vi lekmän har ett stort och viktigt ansvar, både när biskopar fungerar som de ska och (inte minst) när de "ballar ur", men innebär det att det för en EFS-are inte är viktigt med verkliga, bekännande biskopar? (Agne Nordlander och Anders Sjöberg borde f.ö. ha blivit biskopar i Växjö resp. Göteborg när det begav sej - men tyvärr räcker det ju inte med att vinna provval).

Påskpredikningar

Påskvänner!

Nej, jag har inte blivit högkyrklig. Men jag tror att högkyrkligheten i sina bästa stunder är katolsk i bästa mening, allmänkyrklig alltså. "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därför katolskt." Och de påskpredikningar som Kyrklig Samlings ordförande Yngve Kalin lagt ut på nätet redan före (!) påsk hör till de i bästa mening mest evangelisk-lutherska predikningar jag hittat på nätet.

"Risken" är f.ö. (för er som ogillar dem) att just högkyrkligheten vinner starkt i goodwill genom den teologiska kalabaliken just nu om övriga kyrkogrenar visar sej sakna motståndskraft.

Men du som "fyndat" predikningar i andra slags "kyrkligheter" får gärna tipsa mej.

Tag och läs!

Var du med, när vår Frälsare blev dömd?

Var du med, när han fästes vid ett kors?

Var du med, när ett spjut stack upp hans kropp?

Var du med, när han lades i en grav?

Var du med, sedan stenen vältrats bort?

Brev till Stefan Holmström

Påskvänner!

Skickade följande brev som kommentar till missionsföreståndarens bloggtext "Minus fem och en halv miljon", så här inför 40-dagarsbönesatsningen. Men jag publicerar brevet/kommentaren även i detta forum - det är ju tänkt att vara helt "öppet". Det förbryllar mej nämligen inte lite att Missionskyrkans missionsföreståndare och styrelse kan säga åt min hustru och andra missionspastorer att inte viga karlar med karlar, åtminstone inte före 2012, medan EFS:s missionsföreståndare bara önskat att de EFS-präster som står i begrepp att viga karlar med karlar (eller damer med damer) ska tala med honom först. Betyder det att "lärofria" Missionskyrkan åtminstone några år framöver har en strängare linje i äktenskapsfrågan än evangelisk-lutherska EFS? Och beror detta på EFS-avtalet med Svenska kyrkan? I så fall måste det brytas omedelbart!

Nu till det öppna brevet:

Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.

Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").

Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?

Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.

Långfredag - från klarhet till klarhet

Påskvänner!

En fin långfredagsgudstjänst i Missionskyrkan, där min fru lyfte fram Romarbrevets undervisning om Jesu död, särskilt i kapitel 1-5 och särskilt i kapitel 5, som blivit så levande för henne under en tågresa till ett styrelsemöte i Gävle. Roligt att få lyssna till sin fru för en gångs skull (;o), eftersom det inte var någon söndagsskola denna dag.

Sedan en fin långfredagsgudstjänst till - i Betel Runemo, där Joakim Lundqvist (Ny Generations ledare och assisterande pastor på Livets Ord) talade om Jerusalems tempel och om nya förbundets tempel på två ben... Jag hade mina fördomar, särskilt som jag tidigare lyssnat på Linda Bergling i Runemo och nog tyckte att det var lite väl "hajpat", men Joakim höll en klart sund nivå den timme jag lyssnade, och betonade missionsuppdraget så att vissa trosrörelsespecialiteter nästan fick maka på sej (du som tror på Jesus kan ha dina krämpor och din dåliga ekonomi, men du kommer i alla fall till himlen! - det stora böneämnet, som måste få överskugga alla andra, är att fler ska få möta Jesus" (fritt återgivet)).

Men Livets Ords idrottsförening firade tydligen samtidigt Långfredagen här i Bollnäs genom att kvala till herrettan i innebandy. Inte för att jag vill förbjuda all rekreation och rörelse denna dag, men nog var detta nästan på gränsen, för mej i alla fall. Var avancemanget till ettan verkligen så viktigt - när nu redan tvåan var över förväntan! - att de inte kunde nobba Långfredagen som tävlingsdag och t.ex. förena sej med oss på påskkonferens i Runemo? Inte kan jag i varje fall (som Dagen) se just detta som tecken på att Livets Ord går från klarhet till klarhet. Laget vill säkert ge ett slags kristusvittnesbörd också i samband med idrottmatcher. Men ibland kan nog prioritering av andra saker bli det tydligaste vittnesbördet. (Jo, jag vet att en del tycker att man även bör bloggfasta en dag som denna ;).

Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär
men en smärtornas väg det är.

Hälsningar från missionsföreståndaren

Påskvänner!