Kommer just från övning av jul- och luciasånger på Efs-bönhuset i Njutånger (den s k Efs-kyrkan). Det gick riktigt bra - välkomna både på söndagens 11-gudstjänst där och på luciafirandet kl 19 på kvällen!
Fast snart ska jag ta tåget till Stockholm för att delta på lördagens distriktsstyrelsemöte på Utsikten imorgon fm. Jag har inga karriärplaner inom Efs, hoppas bara medverka till någotsånär förståndiga beslut. Ora pro nobis!
Efter resa till Lule och äten morgongröt ska vi nu få fara till bönhuset och lyssna till en missionär. Waw! (Det var ett tag sen). Jag har glömt vad hon heter, men snart vet jag.
Efter kvällens bönesamling på bönhuset (!) hjälptes vi åt att duka inför onsdagens samling med biskop Ragnar Persenius (kl 18: föredrag - "Kyrklig sed då och nu" - följt av samtalsstund och servering). Etiopisk pepparsås blir det, så klart ;o).
Välkomna! Det är nog det närmaste en reell visitationsstämma vi kommer. Stunden i högmässan nästa söndag räknas inte, vem vill ställa besvärliga frågor då när alla längtar till kyrklunchen?
T ex följande fråga - när ställde en konfirmandledare eller biskop den senast månntro:
Så här skrev jag på Fb igår när jag just tagit ovanstående bild: Nu blir även efs-arna pingstvänner! Pingstliljan blommar utanför efs-bönhuset i Njutånger, där barnkören just haft sin våravslutning. En glad och god pingsthelg tillönskas oss allesammans! "Helige Ande, låt nu ske undret som väcker oss alla." (SvPs 161)
Så här såg det ut vid bönhuset i Njutånger igår, där barnkören skulle öva inför luciafesten där som blir redan den 10 december kl 18 ("Andra advent"), eftersom vi ska sjunga på S:t Olofsgården på Luciadagen och på Lyckbackens äldreboende den 15 december. Nästan som en liten turné ;o).
Men julens sånger och psalmer tål att nötas på! (Nej, jag fick inte hängdrivan i huvet).
Imorgon är ni välkomna på söndagsgudstjänst i bönhuset - med det helt fantastiska temat "Frälsningen". Till minne av Göte Strandsjö (100 år 12 oktober) sjunger vi bl.a. hans "Gud, du är här / i detta rum finns också du". Några sånger ur förra helgens musikal "Fröet som skulle gro" lär det också bli. Plus psalmer så klart.
Psalmer ja - om fyra veckor, efter högmässan i Njutångers kyrka, avslutas årets Psalmmaraton i bönhuset (den s.k. Efs-kyrkan i Njutånger). Det allra sista passet, kl. 15-16, handlar - som sej bör - om Kristi återkomst och himlen (psalmerna 314-325). Ni är alla hjärtligt välkomna till hela eller (mest troligt kanske) delar av arrangemanget!
Liksom, som sagt, till morgondagens söndagsgudstjänst!
Värst vad det händer saker på bönhuset i Njutånger nu! Förutom körsång, kyrkis, stickgrupp och annat som ingår i det vanliga veckoschemat.
Igår var det gudstjänst på Första söndagen i fastan med sång av Februarikvartetten (som sjungit två söndagar i rad med olika repertoar!). Och idag var det 11-kaffe med Laila Brolin som berättade om "Den gamla skolan", och då inte syftande på något visst skolhus utan på både sin egen skolgång i Bjuråker-Norrbo och på folkskolans införande i Njutånger socken på 1840-1860-talen. Folkbildning på hög nivå i bönhuset idag, alltså. Mycket, mycket intressant!
Nu på söndag den 21 januari kl. 16.00 blir det årsmöte på bönhuset. Måndag den 22 kl. 19.30 blir det bön. Och redan nästnästa helg, den tredje i fastan, blir det visst en nyinsatt helgmålsbön med predikan av tillrest talare vid namn Mikael (kan inte efternamnet än). Alltså den 27 januari kl 18.00. Välkomna!
Nästa söndagsgudstjänst därstädes blir dock inte förrän på Femte söndagen i fastan, då vi tänder det femte ljuset i "fasteljusstaken" och firar Jungfru Marie bebådelsedag eller Vårfrudagen (Våffeldagen), eftersom den 25 mars i år är Långfredag och vi inte gärna kan fira Jesus´ avlelse och död samtidigt.
Eller? Både vårfrudags- och långfredagspredikanterna borde detta år anknyta till detta sammanträffande i sina predikningar. Jfr Rutströms även i min språkliga bearbetning originella julsång Nu är glädjen stor: född är Gud, vår bror.
Hann skjutsa hem yngsten från bågskyttet innan bönemötet på bönhuset. Hann hem till kvällsfikat och kvällsläsningen ändå. (Halv 8 till halv 9, liksom). Tack vare bilen, det erkännes - jag gick inte till Njutånger som förra gången. (Kanske för att jag igår liksom söndagen dessförinnan gick till högmässan i Njutångers kyrka och hem igen).
Men det var ett välsignat möte. Nu har vi två "officiella" bönegrupper i församlingen, en på bönhuset och en i Iggesunds vita kyrka (onsdagar). Jag misstänker dock en grupp eritreaner här i Iggesund för att samlas och be på tigrinja, och säkert finns det här i bygden en del äkta makar därutöver som ber tillsammans och därmed bildar ännu fler inofficiella bönegrupper ("där 2 eller 3" o.s.v.).
Be gärna för konfirmandträffen imorgon som jag har ett särskilt ansvar för. Det ska handla om fastlagen och fastan, men förhoppningsvis framför allt om Jesus.
Jag erkänner - jag har fått profeten Jona på hjärnan! Vilken äppelsort köpte jag (omedvetet) hem till familjen idag? Jona, givetvis, Jona Gold (äv. Jonagold)! En finfin korsning mellan Golden Delicious och Jonathan!
Nu blir det promenad till bönhuset för just - bön. Sedan har jag skidat eller gått sammanlagt 12 km idag (har beställt hämtning 20.20 så jag hinner till kvällsfikat)! Som S:t Rosenius skriver - och som borde bifogas de utmärkta punkterna i "En kristens dagordning": Förgät icke din dagliga promenad! Hur härligt vittnar land och sjö, ännu i frost och vintersnö, o Gud, om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall är jorden dock din fotapall, som i sin blomstrings stunder.
Missade visserligen början av kvällens bönestund på bönhuset (sic!), men fick veta att gruppen under Sigrids ledning läst Daniels bön till inledning. Uppbyggligt att börja där - med "input" från Skriften!
Vi konstaterade igårkväll härhemma att Jonatan och Daniel är några av de mycket få personer som det trots ett stort bibelmaterial inte berättas något ofördelaktigt om. Ändå ser sej Daniel uppenbarligen som en syndare inför Gud. "Vi har syndat", säger han. Inga höga hästar där inte. Inget förakt mot de många avfallna landsmännen heller.
Den lilla kyrkokören Decemberkvartetten sjöng idag vackra uppmuntrande sånger på bönhuset, bl.a. "Bereden väg", "Herre, låt mig få vila i dig" och "Dotter Sion". Men kyrkoherden predikade länge nedslående, om laglösheten som skulle tillta och kärleken som skulle kallna, om surdegar som borde bort och senapsbuskar som inte står för något gott (i GT). Bara för att vi inte skulle tro att Guds rike "automatiskt" skulle segra och genomsyra hela samhället här i tiden.
Ändå tror jag att surdegen i dagens evangelium står för något gott, just här! Bara för att fariséernas surdeg och ondskans surdeg är dåligt, har himmelriket inte nödvändigtvis sämre "spridningseffekt". Det sprider sej nog rätt bra, det också! Men det är nog rätt att påminna om "konkurrensen".
Efter predikan sjöng vi "All världen stämme upp med fröjd: / Pris vare Gud i himlens höjd! / Välsignad blive jordens krets / och mänskan bättrad och tillfreds." Jag noterade konjunktiven: "Stämme, vare, blive" och tänkte som Alf Henrikson att medan många talar i imperativ och indikativ är "de som ville att konjunktiven bestode / om möjligt vore" inte lika många.
Men till dem hör jag. Vid födelsedagarna är ju "han/hon leve" obligatoriskt. Den aronitiska välsignelsen har ju också hittills - liksom i dag - ljudit "Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig". Vissa, bl.a. vår biskop och prosten i södra hälsingekontraktet anser ju att det ska vara indikativ här, precis som vid den ovillkorliga avlösningen. Men bådadera kan diskuteras när det gäller "tal till kreti och pleti." Inte vet jag precis om Herren välsignar och bevarar en nynazist eller IS-krigare i den församlade skaran. Men t.o.m. en sådan kan jag önska: "Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid."
Gud vill att alla mänskor ska bli frälsta och komma till sanningens kunskap. Och ett av de sätt han valt för att förverkliga detta är uppenbarligen att varna för att gå förlorad! Därför är jag tacksam till Gud och vår kyrkoherde för de många varningsorden idag. Och till kantor Mats för den fina psalmen efter predikan: En sanningens och nådens tolk till världens konungar och folk han kommer, frid hans hälsning är och kärleken hans spira bär. All världen stämme upp med fröjd: Pris vare Gud i himlens höjd! Välsignad blive jordens krets och mänskan bättrad och tillfreds.
Nu är det tätt mellan bönhusmötena! Igår var det medlemsmöte - tack Torbjörn för att du hämtade mej, vi var flera som hade glömt bort mötet! - och ikväll är det bönemöte. Många böneämnen fick vi igår, och jag vill tacka vår ordförande som trots viss omgivande rörighet såg till att vi fick börja med ett gott Guds ord och sluta med Herrens bön. Men ikväll kan vi alltså fortsätta be tillsammans.
(Det är två veckor mellan bönemötena på "EFS-kyrkan" eller bön-huset som jag föredrar att kalla det, så direkt "överfromma" kan vi nog inte anklagas för att vara. Men man får ju faktiskt be därhemma också mellan varven).
I måndags kväll var EFS-kyrkan enligt god sedvänja ett verkligt "bönhus", d.v.s. en liten skara samlades till bibelläsning och bön. I dag om en dryg timme är det bön i Iggesunds vita kyrka, där vi igår hade konfaträff om syndafall och ondska - och försoning och förlåtelse. Stora löften är knutna till bön i Jesu namn - och särskilt till gemensam bön. ("Där två eller tre..."). En gåva att ta vara på.
På söndag blir det gudstjänst i bönhuset där jag lovat bidra till kyrkkaffet med en "kyrkbakelse" - eller blir det då en "bönhusbakelse"? Det pågår en tävling i församlingen om vilket bakverk som ska bli "församlingsbakelse" (final Första advent), och jag vet faktiskt inte om någon ställer upp mot mej i det här "första heatet". Kanske jag vinner på walk over? Eller ska jag fråga bakelsefantasten, professor Dick Harrison?
I varje fall är temat "Att leva tillsammans" och texten den intressanta om när Jesus´ anhöriga kom för att ta hand om honom - eftersom de trodde att han blivit galen - och Jesus till synes förnekar dem. ("Vem är min mor och vem är mina bröder?") till förmån för den lyssnarskara han hade omkring sej. Men i själva verket inbjöd han dem ju att vara hans mor och hans bröder också genom att tillhöra hans lärjungar, vilket ju också blev fallet (med hans mor först och hans bröder efter hans uppståndelse - innan dess heter det ju att "inte ens hans bröder trodde på honom").
Och åtminstone du kvinna kan enligt Jesus själv få bli hans mor - utan att den saliga Maria blir ett dugg svartsjuk! (Även om hans ord måste ha tagit hårt den gången). "Detta är Guds vilja att ni tror på den han sänt." "Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."
F.ö. har just den här söndagen - 20:e söndagen efter trefaldighet - inte firats på tre år, så texterna är precis desamma som förra gången. Texten om Tabita - och alla hennes skjortor och mantlar! - hör till de underbaraste i bibeln och jag undrar varför inte fler tjejer fått heta som hon? Anita är ju vanligt men Tabita?
Annars kan vi nog undvara tredje årgångens (i o f s mysiga) text ur apokryfiska Tobits bok (HUR hamnade den i en luthersk kyrkas evangeliebok?). Värre är att det - just i dessa tider! - snart dröjt sex år mellan de tillfällen andra årgångens episteltext föreläses i kyrkan: Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp. Som tur är får vi läsa och tillämpa verserna själva ändå. (Hebr. 13:2-3).
Alt. utjämnad koralvariant:
1. O Gud, vår Herre, vi dej ber att du i nåd till alla ser som lider marter, kval och hån för tron på dej och på din Son.
2. Ja, stärk dem i den svåra strid de kämpar i vår hårda tid. Var nära dem med frid och tröst, fyll mörkret med din Andes röst.
3. Den tåresådd de nu bär ut låt bli en glädjeskörd till slut, och dem förlös från nöd och tvång till salig fröjd och segersång. Text: Johannes Johansson 1932, bearb. A.H. 2011 Musik: Wittenberg 1543
Söndagen den 26 april (Jubilate-söndagen!) hade vi gudstjänst i EFS Njutånger (bönhuset) med April-kvartetten och Mats Sandström. Tisdagen den 28 april var det arbetsdag på Brogården, då vi bl.a. städade, krattade och gjorde i ordning bryggan och majbrasan. Torsdagen den 30 april var det valborgsfirande på Brogården, då vi brände ner brasan och hade korv- och kaffeservering (populärt i det rätt dåliga vädret) efter att kyrkokören sjungit och Anna-Karin Holmberg (min fina fru) vårtalat.
Och nu den 10 april (Rogate- alias Bönsöndagen!) blir det gudstjänst i EFS Njutånger (bönhuset) igen kl 11! Främsta orsaken är att orgelbyggarna i Njutångers kyrka inte blivit riktigt färdiga än. Så dom vill ha gammkyrkan för sej själva ett tag till. Välkomna till EFS-bönhuset (eller ok då, -kyrkan) på söndag alltså! Undertecknad spelar till psalmerna och kanske blir det nån form av duett - dock troligen ej kvartett. Be för gudstjänsten redan nu och ta med dej böneämnen dit!
Bönsöndag i bönhuset, alltså. (Även kaffeböner). [Tillagt 6/5: Inför söndagen kanske några gamla EFS-are gärna vill läsa några av C O Rosenius´ dagbetraktelser om bönen: för den 17 april och den 29 april. Inte är det bara trosrörelsen som lyft fram Herrens löften och bönens rika möjligheter - men har vi tagit vara på dem? Se även Lina Sandells sång här nedan (följ länken så kommer du till hela sången)]:
Allt vad ni ber om, så säger Jesus, allt ni ber Fadern om i mitt namn, det ska jag göra, för att min Fader ska prisas, äras i Sonen blott. Så hjälp mej, Jesus, i tro ta vara på detta härliga löftesord, och ständigt komma, som barnet kommer till älskad mor varje stund på nytt.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
