Påskvänner!
Det är i o f s rent mänskligt inte svårt att förstå varför en evangelist, och därtill en evangelist från Etiopien, drömmer om en mer lukrativ tillvaro. Det är nog även en hel del evangelister och predikanter här hemma som frestats att av ekonomiska skäl "hoppa av" på ett eller annat sätt. Men nog förstår man även Erik Johanssons frustration över det missbrukade förtroendet - det finns ju som sagt många etiopier som har det bra mycket sämre än Afewerk Tafessa, och hur ska EFS våga bjuda in gäster från utvecklingsländer (och kunna fixa visum åt dem) om de hoppar av här?
Samtidigt: en evangelist från t.ex. Eritrea (eller låt oss säga Syrien) som inte vill fortsätta leva under en hård diktatur kan man ju verkligen och på alla sätt och vis förstå. Och inte heller Etiopiens regim är vad jag förstår att leka med, även om de demokratiska inslagen är större där. Så, ja, jag vet inte riktigt. Men Erik känner tydligen till att det rör sej om rent ekonomiska motiv, och det känns ju ovärdigt en evangelist som trots allt har fast anställning på en central position.
Men låt oss be för Afewerk och Mekane Yesus-kyrkan, för Erik och EFS. Nu blir det flyttning och flyttstädning för oss i Bollnäs/Iggesund, så det blir nog inte mycket mer bloggat här i augusti. Men jag lovar att återkomma med tankar och erfarenheter från barnsångarlägret.
Jag tror på de heligas samfund,
där stärkes mitt sviktande mod.
Men avskild från alla
jag snart skulle falla:
den kraft som förenar,
upprättar och renar
är Jesu försonande blod.
Visar inlägg med etikett EFS årskonferens 2012 i Uppsala. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EFS årskonferens 2012 i Uppsala. Visa alla inlägg
lördag 18 augusti 2012
fredag 27 april 2012
EFS-styrelsens svar på mina motioner
Påskvänner!
Någon kanske vore intresserad av att läsa EFS-styrelsens svar på mina motioner (och mina motiveringar, som det inte fanns plats för i Budbäraren)? Jag kan inte kommentera detta så grundligt just nu (är på kantorshelg i Mellansel), men vill börja med att tacka för att styrelsen verkligen försökt besvara även en besvärlig EFS-ares motioner (5 av 7 - skönt att det ändå fanns några fler än mina!). Med den teologiska/kyrkliga spännvidd (låter finare än splittring) som finns inom styrelsen - och för den delen inom rörelsen - förstår jag att det inte kan ha varit helt lätt att skriva ihop sej.
Jag har alltså förståelse för styrelsens svårigheter. Vilket ju inte hindrar att vissa svar gör mej ordentligt besviken. Det är ju t.ex. helt riktigt att motionen C i ämbetsfrågan är "förenklad" på flera vis (annars hade den blivit odrägligt lång), men att klassiskt högkyrkliga - men även många lågkyrkliga inom t.ex. ELM eller de laestadianska Fridsförbunden - vägras prästvigning och i många fall även andra tjänster inom kyrkan förblir väl ändå ett problem? I alla fall för oss som upptäckt hur andra, påfallande mycket mer skrämmande villoläror (om man nu anser s.k. kvinnoprästmotstånd vara en villolära) ganska fritt får spridas inom kyrkan av både manliga och kvinnliga s. k. teologer.
(Kolla bara in framsidan på Verbums begravningsmagasin som nu ska spridas i nya tiotusental: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" - var fick den gode Setterlind det ifrån och var finns den biskopliga översynen?).
Någon kanske undrar om jag känner mej hedrad eller komprometterad av Dag Sandahls ("Bloggardags") beröm. Svar: jag känner mej, som enkel lekman, ytterst hedrad och hoppas att det inte går mej alldeles åt huvudet. Säga vad man vill om Sandahl, men någon fegis eller dummerjöns är han inte. Dessutom hedrar det honom själv att han är så generös med berömmet, trots att jag genom åren yttrat ganska besk kritik av somliga högkyrkliga och/eller sandahlska ståndpunkter, med början i ett orimligt långt genmäle på (den f.ö. alldeles utmärkta) boken Sann myt som jag skickade till Dagen 1990 - refuserat så klart men, tror jag, vidarebefordrat till den stackars Dag. Och trots att jag genom åren fått en del lika beska och, som jag ibland upplevt det, smådryga - men otvivelaktigt nyttiga - uppmaningar att "läsa på". Vilket jag efter ringa förmåga sökt göra (Dags återkommande boktips C A Hesslers "Statskyrkodebatten" förtjänar verkligen att läsas av alla, inklusive EFS-are).
Nu har alltså Dag i sedvanligt provokativ/stimulerande stil (stryk det som ej önskas) skrivit om den s.k. "lågkyrkligheten", dit väl EFS fortfarande får räknas. Kommentarerna rekommenderas till studium (själv har jag inte skrivit någon). Nog är det absolut värt att reflektera över, även om jag inte alls begriper varför t.ex. S:ta Clara verkar sticka Dag i ögonen med sin "längtansgemenskap". Inbjuds inte alla i omnejden till den och omfattas inte hela staden av dess förböner?
Den evangeliskt-lutherskt svenskkyrkliga solidaritet han efterlyser från EFS:s sida efterlyser ju även jag. Sen får vi väl be om att på ett kristligt sätt kunna uppvisa och motta såväl ömsesidig förståelse som ömsesidig förmaning.
PS. Jag tror att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg som biskopskandidater i Växjö resp. Göteborg aviserade att de avsåg att prästviga även kandidater med s.k. högkyrklig ämbetssyn. (Rätta mej om jag har fel). Staffan Grenstedt däremot vet jag inte; i Skara var ju mer den andra Ä-frågan på tapeten. DS.
Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka.
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka.
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara!
(Betty Ehrenborg-Posse)
Ge kyrkan kraft att kämpa
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs
(Per Harling)
Någon kanske vore intresserad av att läsa EFS-styrelsens svar på mina motioner (och mina motiveringar, som det inte fanns plats för i Budbäraren)? Jag kan inte kommentera detta så grundligt just nu (är på kantorshelg i Mellansel), men vill börja med att tacka för att styrelsen verkligen försökt besvara även en besvärlig EFS-ares motioner (5 av 7 - skönt att det ändå fanns några fler än mina!). Med den teologiska/kyrkliga spännvidd (låter finare än splittring) som finns inom styrelsen - och för den delen inom rörelsen - förstår jag att det inte kan ha varit helt lätt att skriva ihop sej.
Jag har alltså förståelse för styrelsens svårigheter. Vilket ju inte hindrar att vissa svar gör mej ordentligt besviken. Det är ju t.ex. helt riktigt att motionen C i ämbetsfrågan är "förenklad" på flera vis (annars hade den blivit odrägligt lång), men att klassiskt högkyrkliga - men även många lågkyrkliga inom t.ex. ELM eller de laestadianska Fridsförbunden - vägras prästvigning och i många fall även andra tjänster inom kyrkan förblir väl ändå ett problem? I alla fall för oss som upptäckt hur andra, påfallande mycket mer skrämmande villoläror (om man nu anser s.k. kvinnoprästmotstånd vara en villolära) ganska fritt får spridas inom kyrkan av både manliga och kvinnliga s. k. teologer.
(Kolla bara in framsidan på Verbums begravningsmagasin som nu ska spridas i nya tiotusental: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" - var fick den gode Setterlind det ifrån och var finns den biskopliga översynen?).
Någon kanske undrar om jag känner mej hedrad eller komprometterad av Dag Sandahls ("Bloggardags") beröm. Svar: jag känner mej, som enkel lekman, ytterst hedrad och hoppas att det inte går mej alldeles åt huvudet. Säga vad man vill om Sandahl, men någon fegis eller dummerjöns är han inte. Dessutom hedrar det honom själv att han är så generös med berömmet, trots att jag genom åren yttrat ganska besk kritik av somliga högkyrkliga och/eller sandahlska ståndpunkter, med början i ett orimligt långt genmäle på (den f.ö. alldeles utmärkta) boken Sann myt som jag skickade till Dagen 1990 - refuserat så klart men, tror jag, vidarebefordrat till den stackars Dag. Och trots att jag genom åren fått en del lika beska och, som jag ibland upplevt det, smådryga - men otvivelaktigt nyttiga - uppmaningar att "läsa på". Vilket jag efter ringa förmåga sökt göra (Dags återkommande boktips C A Hesslers "Statskyrkodebatten" förtjänar verkligen att läsas av alla, inklusive EFS-are).
Nu har alltså Dag i sedvanligt provokativ/stimulerande stil (stryk det som ej önskas) skrivit om den s.k. "lågkyrkligheten", dit väl EFS fortfarande får räknas. Kommentarerna rekommenderas till studium (själv har jag inte skrivit någon). Nog är det absolut värt att reflektera över, även om jag inte alls begriper varför t.ex. S:ta Clara verkar sticka Dag i ögonen med sin "längtansgemenskap". Inbjuds inte alla i omnejden till den och omfattas inte hela staden av dess förböner?
Den evangeliskt-lutherskt svenskkyrkliga solidaritet han efterlyser från EFS:s sida efterlyser ju även jag. Sen får vi väl be om att på ett kristligt sätt kunna uppvisa och motta såväl ömsesidig förståelse som ömsesidig förmaning.
PS. Jag tror att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg som biskopskandidater i Växjö resp. Göteborg aviserade att de avsåg att prästviga även kandidater med s.k. högkyrklig ämbetssyn. (Rätta mej om jag har fel). Staffan Grenstedt däremot vet jag inte; i Skara var ju mer den andra Ä-frågan på tapeten. DS.
Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka.
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka.
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara!
(Betty Ehrenborg-Posse)
Ge kyrkan kraft att kämpa
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs
(Per Harling)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
