Passionsandakt 9 - Jesus står inför rätta i Stora Rådet

Påskvänner!

Nu har tuppen galit, och i tidig morgontimme förhörs Jesus i översteprästens palats. Jesus inte bara tiger och lider, utan här säger han faktiskt ifrån på skarpen när han blir slagen på kinden. Att "vända andra kinden till" betyder alltså inte att man inte får protestera. 

Men när de falska vittnena hopar sej tiger Jesus, tills han öppet vittnar om sin återkomst i makt och härlighet. Då triumferar översteprästen (här i tiden): "I got you!" 

Det var ju bättre att offra en ensam judisk man än att hela folket gick under...

AKT 3, STYCKE 3: Jesus står inför rätta i Stora rådet.

När Jesus stod inför översteprästen, frågade denne honom om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar kommer tillsammans; jag har inte talat något i hemlighet. Varför frågar du mig då? Dem som har hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem - de vet ju vad jag har sagt." När Jesus sa detta, gav honom en av rättstjänarna som stod där bredvid ett slag på kinden och sa: "Ska du svara översteprästen så?" Jesus svarade honom: "Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 

Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom; men fastän många falska vittnen trädde fram fann de likväl inget, ty vittnesbörden stämde inte överens. Slutligen trädde dock två män fram och sa: "Vi har själva hört honom säga: 'Jag ska bryta ner detta tempel, som är gjort med händer, och ska sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som inte är gjort med händer.'" Men inte ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

Då stod översteprästen upp bland dem och frågade Jesus och sa: "Svarar du inget? Hur är det med det som dessa vittnar emot dig?" Men han teg och svarade inget. Åter sa översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." Jesus svarade: "Jag är det. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: "Vad behöver vi mer för vittnen? Ni hörde hädelsen. Vad tycker ni?" Då dömde de alla honom skyldig till döden. Och några började spotta på honom; och sedan de höljt över hans ansikte, slog de honom på kinderna med knytnävarna och sa till honom: "Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?" Också rättstjänarna slog honom på kinderna.

Och när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 

Jesus, lär mig rätt betänka

din tänkvärda, svåra död 

och din bittra pinas nöd. 

Hjälp att jag mig nu må sänka 

ner i dina helga sår, 

där jag liv och hälsa får. 

Judas´ kyss och Petri eder, 

Hannas´ list och Kajfas´ trug 

samt Pilati rädda hug 

och Herodes´ hala seder 

visar att alls ingen man 

uppå världen lita kan.

Passionsandakt 8 - Petrus förnekar Jesus

Påskvänner!

Så är vi då framme vid Petrus´ förnekelse. Jag tror det är Andreas Carl Rutström (kh i Hedvig Eleonora 1758-65, landsförvisad 1766-70) som påpekar att Tredje akten egentligen inte är särskilt uppbygglig. Det är mest Jesus´ fiender som agerar och pratar, och Jesus´ vänner mest bara sviker, förnekar och förråder. Men Rutströms (uppbyggliga!) passionsbetraktelse utgår från bibelordet om Jesus som den ende Medlaren mellan Gud och människor. Det är bara Jesus som håller, och det syns så tydligt i passionsberättelsen. Inte stor risk, som det nu blev, att någon sätter sitt hopp till Petrus eller någon annan av lärjungarna.

Det var kallt, står det, och därför samlades alla på översteprästens gård omkring den värmande kolelden. "Ty efteråt ska du förstå, att just vid soluppgången / är natten särskilt kall. Men så / begynner fågelsången." (Harry Blomberg). Just den här gången innebar ju inte fågelsången och gryningen någon glädje och lättnad för Petrus. Tvärtom blev han så slagen av samvetet att han nära nog förtvivlade, eller i varje fall grät bittert, förkrossad av Jesus´ blick. Men jag tror att Johan Olof Wallin hade rätt: Petrus såg att det var en kärleksblick (vilket ju alls inte gjorde honom mindre förkrossad, tvärtom). 

Många av oss har därför vid nattvarden gärna sjungit med Wallin (här i lätt bearbetning av undertecknad): "Likt Petrus som berömde sig / jag svek dig svårt och glömde dig, / men du ej dömde mig. / Din blick mig fann, din kärleksblick / till djupet av mitt hjärta gick." 

Berättelsen/betraktelsen avslutas med ett par verser av Franzén, också de bearbetade av mig häromåret. Jag var inte riktigt nöjd med att det framstod som om Jesus bara kunde väcka och upprätta de gråtande och kristusälskande. Men det är väl uppenbart att Petrus fylldes av gråt och kärlek först när Jesus' väckande och upprättande blick redan hade nått honom?

AKT 3, STYCKE 2: Petrus förnekar Jesus

Simon Petrus jämte en annan lärjunge hade följt efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då in och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. Tjänstekvinnan som vaktade porten sa då till Petrus. "Är inte också du en av den mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 

Men tjänarna och rättsbetjänterna hade tänt upp en koleld mitt på gården, ty det var kallt, och de stod där och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte också du en av hans lärjungar?" Han nekade och sa: "Det är jag inte." Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag inte själv att du var med honom i örtagården?" Och de kringstående kom fram och sa: "Förvisso är också du en av dem - redan ditt uttal röjer dig ju!" Då började han förbanna sig och svära: "Jag känner inte den man som ni talar om!" Och i detsamma gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus, och Petrus kom då ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom: "Förrän hanen idag har galit ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Vem var den som inte kände

dig, sin Mästare och vän, 

bröt den tro han nyss bekände, 

bröt den tredje gången än? 

Det var jag, som flera gånger 

brutit löften, glömt min ånger, 

svikit och förnekat dig 

som så ofta sökte mig. 

Men du ock den fallne åter 

med din blick upprätta kan! 

Denne då som Petrus gråter, 

får dig lika kär som han. 

Jag dig vållat sorg och smärta, 

se, dig älskar dock mitt hjärta. 

Jesus, du min bäste vän, 

tack att du känns vid mig än! 

Musikalen Petrus

Påskvänner!

Kanske även musikalen Petrus från i söndags (Roseniuskyrkan) kan få bli ett slags passionsandakt idag eller senare? Roligt f ö att gudstjänsten på Jungfru Marie Bebådelsedag börjar med psalmen "Världens Frälsare kom här / rena jungfrun moder är" - psalmbokens äldsta psalm som ju faktiskt passar alldeles utmärkt när vi som nu haft "jul i fastan och mitt i vintern vår" (som Lina Sandell uttryckte det). Mycket lämpligt att läsa Kolosserbrevet 1 till inledning.

Passionsandakt 7 - Getsemane II

Påskvänner!

Rent formellt hör gripandet av Herren Jesus till Tredje akten ("vad Jesus gör och lider inför översteprästerna och Stora rådet"), men samtidigt äger det ju rum i samma olivlund (Getsemane=Olivpressen) som Andra akten utspelar sig i. Så man kunde gott kalla denna scen "Getsemane del 2" eller "Judas gör entré". Observera hur Jesus förekommer Judas kyss, som enligt Johannes´ berättelse ter sej skäligen överflödig, men han ville väl få göra skäl för sina trettio silverpenningar. Observera även att Markus aktade sej för att namnge den som brukat våld mot översteprästens tjänare (fast han bättre än de flesta visste att det var Simon Petrus), medan vännen Johannes frimodigt kunde ange förbrytaren som ju då redan var korsfäst (fast ca 30 år efter sin Mästare).

Det känns f ö märkligt att även jag en dag 1996 kom till Getsemanes olivträdslund vid foten av Olivberget, efter att ha fotvandrat över bäcken Kidron, och kunde beskåda de gamla olivträden, av vilka åtminstone något kan vara 2000 år gammalt. Från den tid då Jesus var där med sina lärjungar, alltså. "Den stunden i Getsemane / jag aldrig glömma kan", skrev E Hammond sedan han varit där. "Gud har i sin fotografiatelje / ett mörkrum som heter Getsemane", skrev Nils Ferlin. 

AKT 3, STYCKE 1: Jesus grips.

Medan Jesus ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och Judas hade tagit med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och han kom dit med svärd och stavar, lyktor och bloss. Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, den är det. Honom ska ni gripa och föra bort under säker bevakning." Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sa till dem: "Vem söker ni?" De svarade honom: "Jesus från Nasaret." Jesus sa till dem: "Det är jag." Då vek de tillbaka och föll till marken. Åter frågade han dem då: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Jesus sa: Jag har sagt er att det är jag, om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå." Ty det ordet skulle fullbordas som han hade sagt: "Av dem som du har givit mig har jag inte förlorat någon."

Och Judas trädde nu strax fram till Jesus och sa: "Hell dig, rabbi!" och kysste honom häftigt. Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" Då steg de fram och grep Jesus och tog honom fången. Då nu de som var med Jesus såg vad som var på färde, frågade de: "Herre, ska vi hugga till med svärd?" Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat, och tjänarens namn var Malkus. Då sa Jesus till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan. Ty alla som tar till svärd ska förgöras med svärd. Eller menar du att jag inte kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur blev då skrifterna fullbordade, som säger att så måste ske? Skulle jag inte dricka den kalk som min Fader har givit mig?" Och han rörde vid tjänarens öra och helade honom.

Sedan sa Jesus till dem som hade kommit emot honom: "Såsom mot en rövare har ni gått ut med svärd och stavar. Fastän jag varje dag har varit med er i helgedomen och undervisat, har ni inte sträckt ut era händer emot mig; men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt. Och allt detta har askett, för att profeternas skrifter ska fullbordas."

Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. 

Jesus, dig i djupa nöden

dina egna överger.

När du går för dem i döden

vågar de ej följa mer.

Också jag, som du har vunnit

med ditt blod som för mig runnit,

frestas lätt att liksom de

fegt min Herre överge. 

Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde som var kastat över blotta kroppen; honom grep de. Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. Och den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grep Jesus och band honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfar till Kajfas, som var överstepräst för det året. Men Hannas sände Jesus bunden till översteprästen Kajfas. Och det var Kajfas som under rådplägningen hade sagt till judarna att det vore bäst om en man finge dö för folket. Och alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda församlade sig.

"Låt Jesus dö för folket",

sa Kajfas, han var präst. 

Så lät han orden falla - 

//: "Låt en man dö för alla, 

det tycker jag är bäst ://, 

Gammal Getsemanepsalm

Påskvänner!

En gammal klassisk getsemanepsalm är ju denna märkliga lovpsalm - som jag aldrig vet mej ha sjungit i en gudstjänst men som (med dubbelt så många verser) var med i tre svenska psalmböcker på raken innan den rök 1986. Här något bearbetad för eventuellt framtida bruk:

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna från Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min fara från mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga.

Själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden.

Text: Johann Qvirsfeld 1682 (40 år), sv. övers. Andreas Amnelius 1690, bearb. A.H.
Musik: Philipp Nicolai, alt. svensk 

Passionsandakt 6 - Getsemane I

Påskvänner!

En del av Jesu lidandes historia som kommit att försummas i förkunnelsen pga de traditionella passionsandakternas upphörande är nog "Andra akten", Getsemane-berättelsen, även om den brukar finnas med i dramatiserad form i förekommande påskspel. 

I en del frikyrkor kallas Skärtorsdagens nattvardsfirande Getsemane-stund och inte bara den heliga måltiden utan även Getsemaneberättelsen aktualiseras vanligen vid detta tillfälle. I de lågkyrkliga sammanhang där jag växte upp förekom nattvardsfirande i kyrkan följt av läsning av "Andra akten" på annan plats - och bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders klassiska psalm Det går från örtagården (bearb Från örtagården leder), som idag finns i både norska och finska psalmboken (men inte svenska). Även Den stunden i Getsemane - skriven efter ett besök i just Getsemane - brukade sjungas då. 

Även om berättelsen egentligen hör Skärtorsdagens afton till, kan det vara välbetänkt att särskilt meditera över den tidigare under fastan, gärna med hjälp av några psalmverser. Nu när Passionstiden börjat passar det väl extra bra? (Passion betyder ju både lidande och lidelse - Höga Visan är "påskens festrulle", som Maria, Jesus och hans lärjungar hört läsas då i hela sitt liv. Gör gärna det du också denna påsk! Frälsningshistorien är i högsta grad en kärlekshistoria).

Andra akten: Vad Jesus gör och lider hos sin himmelske Fader i örtagården, förrän han grips.

Den stunden i Getsemane

inför mitt sinne står.

Där utstod Jesus för vår skull

en kamp så tung och svår.

Jag glömmer ej Getsemane,

där Jesu kamp jag sett.

I nattens bön hans vilja blev

med Faderns vilja ett.

Jesus gick över bäcken Kidron till Oljeberget. Där var en örtagård, som hette Getsemane, och i den gick han in med sina lärjungar. Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.

När över Kidrons bäck du går, 

jag vill dig, Herre, be,

att jag dig stilla följa får

in i Getsemane.

Jag dröjer med de dina där,

men jag är svag som de.

O håll mig vaken, Herre kär,

uti Getsemane.

Din förr så mäktiga gestalt,

nu böjd av världens ve,

din nöd, din ångst, jag ser det allt

uti Getsemane.

Och när han kommit in i örtagården, sade han till lärjungarna: »Bli kvar här, medan jag går dit bort och beder.» Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han började bäva och ängslas. Och han sa till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stanna kvar här och vaka med mig.» 

Därefter gick han litet längre bort, vid pass ett stenkast, och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bli honom besparad. Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna kalk ifrån mig. Dock inte vad jag vill, utan vad du vill!» Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då inte vaka en kort stund? Vaka, och bed att ni inte må komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» 

"Vaka med mig!" Så blev vårt rop ur djupen 

ditt rop till oss i ditt Getsemane.

"Vaka med mig!" Du ber, men ingen svarar.

Vi hör ej bön i ditt Getsemane.

Vaka med oss och väck oss ur vår dvala,

Herre, till ditt och vårt Getsemane.

Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta inte kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon var förtyngda, och de visste inte vad de skulle svara honom. 

Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sa återigen samma ord. Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar som föll ned på jorden. 

I din och världens natt du ber: 

"Din vilja, Fader, ske!"

Och styrkans kalk Guds ängel ger

dig i Getsemane.

När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till sina lärjungar, fann han dem alltjämt sovande av bedrövelse. Då sade han till dem: »Ja, ni sover ännu alltjämt och vilar er! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen ska nu bli överlämnad i syndarnas händer. Stå upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

Ske som Gud vill! Se, tagen ur sin ångest

bryter han upp. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Här är vår frälsnings hövding.

Skuggorna flyr. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Det står en eld kring Jesus,

namnet JAG ÄR. Han går mot Golgata.

Vaka med oss! Stå upp, hans folk, ur djupen,

prisa hans namn i Guds Getsemane.

Boktips

Påskvänner!

En otroligt bra bok, om bl a det moraliska gudsargumentet och många andra, är Timothy Kellers "Varför ska jag tro på Gud?", nu bara för 79 kr på Bokus. Ett fynd! Rena bokrean för en så bra pocketbok på mer än 300 sidor inkl en gedigen notapparat.

En annan otroligt bra bok om argumenten för vår Frälsares kroppsliga uppståndelse, är Per Ewerts "Sherlock Holmes och den tomma graven" som man kan få i pocket för bara 29 kr direkt från Sjöbergs förlag. Också ett fynd! Vilken fantastisk påskdeckare! Sherlock Holmes är visserligen, som bekant, en fiktiv person, men greppet att låta honom analysera historiska fakta är likväl oväntat lyckat. Författaren presenterar betydligt hållbarare fakta som föremål för sin romanhjältes begrundan än t ex Dan Brown gjorde i Da Vinci-koden. Det tror jag de flesta - även ateistiska forskare - kan vara överens om!

Musikalen Rätt och fel

Fantastiskt roligt att igår, på Jungfru Marie bebådelsedag och Femte söndagen efter fastan, få spela med i musikalen Rätt och fel av Mats Hylander! Två föreställningar i Iggesunds kyrka blev det - föreställningen handlade bl a om "det moraliska gudsargumentet" (se t ex boken "Varför ska man tro på Gud?" av Timothy Keller). Men också om både skapelse och frälsning i ljuset av Jesus - och Guds existens. 

Mycket humor och mycket eftertanke på en och samma gång. Vi fick bl a besöka Anarkistan, Diktaturkiet och Demokratien i sällskap med Tant Grön och andra spännande figurer. Tack!

11-kaffe på Efs-bönhuset i Njutånger om fiske och söndagsskola

11-kaffet i Njutånger idag blev överraskande intressant trots frånvaron av den som skulle leda samlingen (pga sjukdom). En fiskardotter tog hand om tillställningen och både läste och berättade om sin far - fiskaren och söndagsskolläraren. Som vanligt gott fika - på gränsen till fullständig lunchservering! Tack! 

Vi avslutade med söndagsskolsången Jesus för världen och barnabönen Gud som haver barnen kär. Som en enkel passionsandakt vid Passionstidens början.

Svenska psalmer - en fantastisk spellista

Påskvänner!

Vad ni än håller på med i vår och sommar: spellistan Svenska psalmer är helt fantastisk att lyssna till under tiden!

Hoppusslad gudstjänst för Jungfru Marie Bebådelsedag

Påskvänner!

Här kommer en "hoppusslad" gudstjänst för Jungfru Marie Bebådelsedag, tredje årgången. Temat är "Guds mäktiga verk".

Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt samma. Några av bibelläsningarna är avsiktligt utvidgade för sammanhangets skull. 

Håll till godo! (Litanian finns med mot skick och fason på en Mariadag, men eftersom Passionstiden går in sedan tycker jag den försvarar sin plats, vare sej ni firar Vårfrudagen idag eller imorgon).

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 

348 KRISTUS, KONUNG SOM HÖR HEMMA (sjung även v 4-5 i passionstid)

Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
PSALTAREN 147

Halleluja! 

Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken.

Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd.

Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.

Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska. Han kastar ner hagel som smulor, hans köld får vattnet att frysa. Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vattnet strömmar. Han förkunnar sitt ord för Jakob, sina stadgar och lagar för Israel. Så har han inte gjort för andra folk, de känner inte hans lagar. 

Halleluja!

 

Bön om syndernas förlåtelse

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp:

Ur PSALTAREN 51

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. 

Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Låt oss tacka och bedja:

Gud vår Fader, tack för att vägen till dej ännu är öppen genom Jesus Kristus.

Hjälp oss att leva i din förlåtelse.

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.

Amen. 

Introitus

675a MARIAS LOVSÅNG (Magnificat) 

Kyrie och Gloria med Laudamus:

Dagens bön     

Låt oss be om nåd att säga vårt ja till Guds vilja.

Tystnad    

Gud, som är alltings ursprung, vi tackar dig som utvalt Maria till mor åt världens Frälsare.

Fyll oss med din nåd, så att vi liksom hon säger ja till din heliga vilja.

Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

 

Gammaltestamentlig läsning

Ur FÖRSTA SAMUELSBOKEN 2

Så står det skrivet i Första Samuelsboken: 

Så bad Samuels mor Hanna: 

»Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud.

Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort.

Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund.

Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.«

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Bibelvisa

685 HELIG, HELIG, HELIG

Epistelläsning
Ur KOLOSSERBREVET 1

Så skriver aposteln Paulus: 

Sonen är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm

332 GUDS HÄRLIGHET OSS STYRKA GER

Evangelium
Ur LUKASEVANGELIET 1

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. 

Så skriver evangelisten Lukas:

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sa: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron, och han ska härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut.« 

Maria sa till ängeln: »Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« 

Maria sa: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.

Så lyder det heliga evangeliet. Lovad vare du, Kristus!

Predikan av Bengt Pleijel

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen.

Ja, lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan ordets görare, som dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
APOSTOLICUM:
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre,

vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,

pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,

nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,

uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,

därifrån igenkommande till att döma levande och döda,

och på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, 

syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

 

164 PÅ TRÖSKELN TILL MARIAS HEM

Kyrkans allmänna förbön

700:1 LITANIAN 

 

Herrens bön

Välsignelsen
 

481 ALLA KÄLLOR SPRINGER FRAM I GLÄDJE

Postludium

MARIAS LOVSÅNG

Passionsandakt 5: Jesus tar avsked av sina lärjungar

Påskvänner!

När Judas gått kan Jesus tala mer öppet till "dem som förblivit hos honom genom alla prövningar", alltså även Petrus som snart ska förneka honom medan alla lärjungar utom han och Johannes redan lämnat Jesus och flytt. De får "det evigt nya budet" och löftet om konungslig makt bortom tidens gräns, där Mattias intar det domarsäte som Judas just lämnat tomt. Jfr "Lammets tolv apostlar" och deras ädla stenar i den himmelska stadsmuren (Upp 21:14).

Här har vi också det historiskt belagda tillfället för Petrus' fråga "Quo vadis, Domine?" - om vi följer Folkbibeln på latin, Versio Vulgata. Enligt legenden upprepade ju Petrus samma fråga vid ett långt senare tillfälle, då han under kejsar Nero hade chansen att uppfylla sitt löfte "mitt liv vill jag ge för dig", men var på väg att smyga sig bort från Rom när han plötsligt mötte Jesus och sedan vände tillbaka...

AKT 1, STYCKE 5: Jesus tar avsked av sina lärjungar

När Judas hade gått ut, sa Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, så ska också Gud förhärliga honom i sej själv och han ska snart förhärliga honom. Kära barn, endast en liten tid är jag ännu hos er. Sedan ska ni söka efter mej, men det som jag sa till judarna: ’dit jag går, dit kan ni inte komma’, detsamma säger jag nu också till er. Ett nytt bud ger jag eder, att ni ska älska varandra; ja, såsom jag har älskat er, så ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek inbördes, så ska alla därigenom förstå att ni är mina lärjungar. Men ni är de, som har förblivit hos mej i mina prövningar. Och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mej, så överlåter jag likadan makt åt er, så att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.»

Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du inte nu följa mej; men framdeles ska du följa mej.» Petrus sa till honom: »Herre, varför kan jag inte följa dej nu? Mitt liv vill jag ge för dej.» Jesus svarade: »Ditt liv vill du ge för mej? Sannerligen, sannerligen säger jag dej: Hanen ska inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mej.»

Likt Petrus som berömde sej

jag svek dej svårt och glömde dej,

men du ej glömde mej.

Din blick mej fann, din kärleksblick

till djupet av mitt hjärta gick.

Passionsandakt 4: Förrädaren varnas

Påskvänner!

Jag brukar få spela Judas, förskingraren och förrädaren, i församlingens påskspel. Ibland utmålas han ju nuförtiden nästan som en Frälsare, han också. Som om Jesus aldrig kunnat bära fram sin kropp som försoningsoffer utan hjälp av Judas. Det är naturligtvia strunt (precis som idén att världens frälsning hängde på Marias Ja). Herren hade kunnat bli född och förrådd av andra än Maria och Judas. Det var hans eget "Ja" som var den verkliga och oundgängliga förutsättningen för vår frälsning.

De fyra sista orden i första aktens fjärde stycke utgjorde f ö hela predikotexten vid en passionsandakt av prosten Håkan Bäck från Vörå i Tavelsjö kyrka någon gång i början av 90-talet. Jag minns inte precis vad han sa. Men jag minns texten. 

AKT 1, STYCKE 4: Förrädaren varnas

Medan de låg till bords och åt, blev Jesus upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er ska förråda mej. Människosonen ska gå bort, så som det är skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan om hon inte hade blivit född.»

Då såg lärjungarna på varandra och undrade vem han talade om. Och de blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter annan: »Inte är det väl jag, Herre?»

Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade. Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vem det är som han talar om.» Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vem är det?» Då svarade Jesus: »Det är den som jag räcker det brödstycke jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son. Och Judas frågade: »Rabbi, inte är det väl jag?» Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det.» Och Jesus sade till Judas: »Gör snart vad du gör!»

Men ingen av dem som låg där till bords förstod varför han sade detta till honom. För eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöver till högtiden», eller också  att han hade sagt åt honom att ge något åt de fattiga.

Då Judas nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut. Och det var natt. 

När du är så djupt bedrövad
över Judas´ fall och brott,
ack, vad skall då bli min lott?
Daglig synd, av mig förövad,
daglig svaghet, daglig brist
har förrått dig, Jesus Krist.

Passionsandakt 3: Jesus tvår lärjungarnas fötter

Påskvänner!

Det är ju konstigt att lärjungarna tydligen inte hade tvättat fötterna före "den sista måltiden", men alla tyckte väl att de var för fina för att tvätta de andras fötter, och så blev inga fötter tvättade. Så Jesus gjorde det, under dråpliga, välbevarade kommentarer från Petrus.

Ett fint stycke passionshistoria, även om vi mera sällan åskådliggör det nuförtiden. (Men fotbad är skönt, jag minns särskikt ett på Ensro utanför Rättvik sommaren 2006).

AKT 1, STYCKE 3: Jesus tvår lärjungarnas fötter 

Mellan lärjungarna hade uppstått en tvist om vilken av dem som skulle räknas för den störste. Och Jesus, som visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud, stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig. Sedan slog han vatten i ett bäcken och började två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?» Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du inte nu, men framöver skall du fatta det.» Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag inte tvår dej, så har du ingen del med mej.» Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, inte bara mina fötter, utan också händer och huvud!» Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver sedan bara två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så är också ni rena – fast inte alla.» Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de inte alla var rena.

Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sej överklädnaden och åter lagt sej ned vid bordet, sade han till dem: »Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mej ’Mästare’ och ’Herre’, och ni säger rätt, för jag är det. Har nu jag, er Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så är också ni pliktiga att två varandras fötter. Jag har ju givit er ett föredöme, för att ni ska göra såsom jag har gjort mot eder. Konungarna uppträder mot sina folk såsom härskare, och de som har myndighet över folken kallas ’nådiga herrar’. Men så är det inte med er; utan den som är störst bland er må vara såsom den yngste, och den som är den förnämste må vara såsom en tjänare. För vem är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder som en tjänare. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är inte förmer än sin herre, inte heller sändebudet förmer än den som har sänt honom. Då ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.» 

När du oss av nåd bespisar,

låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död,
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

Att försonlighet oss lära,
ödmjukhet och tålamod,
du, så kärleksrik och god,
du, så stor i makt och ära,
oss i ringhet föregår
när du andras fötter tvår.

Passionsandakt 2: Påskalammsmåltiden firas och nattvarden instiftas

Påskvänner!

Vår förre missionsföreståndare, bibelläraren Anders Sjöberg, hör till dem som brukat betona att var och en av de fyra evangelisterna i bibeln har ett särskilt perspektiv på Jesus och hans liv och död för oss, och att det är därför vi fått just fyra evangelier. Jesus sedd från fyra håll, fyra särskilda aspekter.

Ur den synvinkeln var det en vinst när fastetidens passionsandakter och passionstidens läsningar fr o m 1983 började utgå från en evangelist i taget, den s k Matteusserien ett år, Markusserien nästa o s v. Därmed lades Wittenbergkyrkoherden Bugenhagens "kompilation" till handlingarna: den klassiska "Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia" i sex akter, varav Femte akten brukade läsas i sin helhet under Långfredagens huvudgudstjänst och Sjätte akten i sin helhet på Långfredagens kväll.

Paradoxen är ju att detta skedde samtidigt som Svenska kyrkan och även många frikyrkor började "påskspela" som aldrig förr, d v s (i synnerhet för barn och ungdomar) dramatisera olika scener eller akter ur Kristi lidandes historia, fast nu utan att i den nya psalmboken från 1986 längre ha dramats händelser samlade eller sammanfattade, på det praktiska och nästan journalistiska - rapportera de mer än "dramatiserande" - sätt som var typiskt för Bugenhagen. (Även om vissa tidsföljder i hans kompilation går att diskutera - inte minst i stycket om nattvarden - eftersom den exakta ordningen inte alltid framgår av evangelierna). 

Därför kan man numera ibland möta ganska hårresande variationer i återgivningen av påskens händelser, variationer som inte motsvarar de små skillnaderna mellan evangelierna utan som beror på taffliga försök att på fri hand fylla ut små luckor hos en enskild evangelist eller, än värre, de stora luckorna i typ Barnens Bibel. Naturligtvis behöver berättelsen förkortas på något sätt om man inte gör ett fullskaligt passionsspel på flera timmar (typ Oberammergau), men förkortningen eller referatet bör ju dock göras utifrån bästa möjliga källsammanställning.

Framlidne kh Johan Blix motionerade för några år sedan om att Svenska kyrkan skulle lansera en reviderad "Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia i sex akter" till allmänt bruk, särskilt under fastetiden. Kyrkomötet röstade ner förslaget. Det borde det inte ha gjort. 

Nu till dagens passionsandakt, ur Första akten av Kristi lidandes historia (av upphovsrättsliga skäl här i lätt bearbetning av texten i 1937 års psalmbok, som utgick från 1917 års bibel). Gud välsigne vår andaktsfulla läsning. Franzéns bönepsalm är till god hjälp i detta, även de gånger vi inte firar själva den heliga måltiden, utan får äta livets bröd på ett rent andligt sätt (Joh 6:51-59).

STYCKE 2: Påskalammsmåltiden firas och nattvarden instiftas

När det hade blivit afton, kom Jesus med de tolv till salen där måltiden var tillredd, och han la sej till bords med apostlarna. Och Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort från denna världen till Fadern, och såsom han allt ditintills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

Han sa nu till dem: "Jag har innerligt längtat efter att äta detta påskalamm med er, förrän mitt lidande börjar, för jag säger er att jag inte mer ska fira denna högtid innan den kommer till fullbordan i Guds rike." Och han lät hämta en kalk och tackade Gud och sa: "Ta detta och dela er emellan; för jag säger er att jag härefter inte ska dricka av det som kommer från vinträd förrän Guds rike kommer."

Medan de nu åt, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: "Ta och ät; detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till minne av mej." Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sa: "Drick av den alla! Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker den, så gör det till minne av mej." Och de drack alla av den.

O Jesus, än de dina
du vill omkring dej se
och av din bittra pina 
en salig frukt dem ge.
Dem intill döden älskar du
och i din Faders rike
vill möta dem ännu.

Men redan här på jorden
bland oss du stiger ner.
För oss ett offer vorden
dej själv åt oss du ger
och säger, evigt mild och god:
"tag, det är min lekamen,
och tag, det är mitt blod."

Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord.
Oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för oss alla slog.

Passionsandakt 1: Förberedelserna vidtas

Påskvänner!

En av min barndoms präster Torbjörn Lindahl har beskrivit fastetidens passionsandakter (alltså under hela fastetiden, inte bara Passionstiden eller Stilla veckan) som en äldre luthersk-protestantisk sed värd att ta vara på för att ägna Kristi lidandes historia en större del av kyrkans år än (som i vår tid) mest typ Skärtorsdag och Långfredag.

Så jag lägger även för min egen skull ut lite kortare textstycken med psalmverser till, här ur Första akten. Och så ser vi om vi hinner klart till Långfredag fast vi börjar så här sent (först efter Midfastosöndagen).

FÖRSTA AKTEN, stycke 1: Förberedelserna vidtas

Då det osyrade brödets högtid var nära, sa Jesus till sina lärjungar: "Ni vet att det är påsk om två dagar; då ska Männisosonen bli förhärligad och utlämnad till att korsfästas."

Vid den tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kaifas hus, och de rådslog om att låta gripa Jesus med list och döda honom. Men de sa: "Inte under högtiden, för att inte oroligheter ska uppstå bland folket."

Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och sa: "Vad vill ni ge mej, för att jag ska överlämna honom åt er?" Då blev de glada och förklarade sej villiga att ge honom en summa pengar. Och han gick med på deras anbud, och de vägde upp 30 silverpengar åt honom. Och från den stunden sökte han efter ett lägligt tillfälle att förråda honom utan att någon folkskockning uppstod.

Så kom nu den dag i det osyrade brödets högtid då man skulle slakta påskalammet. Då sände Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: "Gå iväg och gör i ordning åt oss, så att vi kan äta påskalammet." De frågade honom: "Var vill du att vi ska tillreda det?" Han svarade dem: "När ni kommer in i staden möter ni en man som bär en kruka vatten. Följ honom till det hus där han går in. Och säg till husbonden i det huset: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; var finns härbärget där jag ska äta påskalammet med mina lärjungar?' Då ska han visa er en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; gör i ordning åt oss där!" Och lärjungarna gav sej i väg och kom in i staden och fann det som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

Se, vi går upp till Jerusalem,
vem går att med Herren vaka
och såsom vår himmelske Fader vill
den smärtfyllda kalken smaka?

Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara.

Psalmmaraton under arbetet eller skidturen

Påskvänner!

Vill ni höra frisk psalmsång under städning, målning, diskning eller annat arbete som utan problem kan pågå samtidigt? Eller under promenaden, joggningen, skidturen? Vill ni bara slappna av och passa på att så här under fastan lära er fler psalmer utantill? Vill ni höra ett gäng härliga preludier? Vill ni rent av delta i ett slags "psalmmaraton"? 

Använd då Svenska psalmers spellista! Den innehåller inte alla psalmer i psalmboken, men flera hundra i nummerordning (om texten hörs dåligt och man vill följa med i psalmboken går det ju utmärkt); många texter finns även på nätet, se mitt initiativ 1986 års psalmbok som melodipsalmbok på nätet.

God bless!

Barnkör och distriktsstyrelsemöte

Påskvänner!

Efter lunch blir det barnkör på Efs Njutånger och tågresa till Stockholm och Efs distriktsstyrelsemöte i Betlehemskyrkan imorgon (ska sova på Utsikten). Förbön behövs. (Jak 1:5)

S:ta Abelas psalmer om frestaren och Frälsaren

Påskvänner!

En av västkustens stora själasörjare var Abela Gullbransson (1775-1822), vars dagbetraktelser och sånger alltfort är väl värda att läsas och sjungas. Här kommer hennes psalm för Invocavit (1 sönd i fastan) som gärna skulle få tas in i 2030 års psalmbok när nu Wallin ratade den 1819. 

S:ta Abela stod för en fullkomligt luthersk-ortodox, evangelisk-katolsk förkunnelse utan fjäsk för frestaren men med blicken riktad på Guds ord, på Frälsaren. S:ta Abela var länge en förmedlande länk mellan västkustens gammalkyrklighet och den rosenianska väckelsen. Flera av hennes poetiskt och teologiskt högtstående sånger fanns med i de äldre upplagorna av Sionstoner.

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb. A.H.
Musik: Finsk, alt. svensk 1697

1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.

Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, ngt bearb.

Musik: Erkki Melartin