SeBeGe - för de förföljda

Det finns många nödlägen att "utlysa". Men Frida Boisen har rätt: enskilda kan förändra världen, särskilt tillsammans. Och skapelseuppdraget och missionsuppdraget ska inte ställas mot varandra, som så många försökt göra från höger till vänster.

"Jag ärar Gud genom att leva enkelt", säger min svärmor missionsförbundaren. Missionsvänner, särskilt äldre generationers, brukade inte göra stora ekologiska fotavtryck. Det de fick över skänkte de bort. "Mission - en livsstil", hette det ju även i Efs en gång.

Katekesfråga 218: Hur ska vi rätt förstå Kristi ord: "Gör alla folk till lärjungar" ?

Missa inte SeBeGe!

Påskvänner!

Imorgon är det dags! Årets SeBeGe! Ladda kanonerna :o)!

Katekesfråga 217: Med vilka ord instiftade Kristus det heliga dopet?

Rosenii dagbetraktelser på personalsamlingarna

Påskvänner!

Det här är lite roligt - på storsamlingen i prästgården för två veckor sedan lämnade jag husets dagbetraktelse i köksfönstret; jag hade tänkt läsa högt ur den alldeles särskilt utmärkta dagbetraktelsen för den 12 september. Nå, jag länkade till den i brev till vår nya kyrkoherde (Mia-Marie Kjellgren) och nu har hon två torsdagar i rad läst Rosenius-betraktelser under våra morgonböner. "Det låter kanske lite ålderdomligt ibland, men bibeln är ju också ålderdomlig" sa hon helt riktigt.

Även prästen Arne Selander läste en betraktelse av Rosenius en gång - som skriftermål i Njutångers kyrka! Och den unge komministern Zack Lindahl - ännu inte 30 år! - som nyligen flyttade härifrån fick Rosenius´ Romarbrevskommentar i avskedsgåva av oss i Efs. Så nog är Rosenius aktuell - på våra breddgrader åtminstone.

Och den "högkyrklige" Thomas Grunnesjö - son till den i gamla Efs-kretsar välkände Bertil Grunnesjö - som nyss gick i pension efter ett kvartssekel som kyrkoherde i Hudiksvall, hjälper nu Mia-Marie som plötsligt blev ensam präst när två gick i pension och en (Zack) flyttade till Ljungby. Eftersom de sköter var sina högmässor och står i samma väckelsetradition blir arbetssituationen inte så omöjlig (för någon av dem) som vår politiskt anfäktade kyrkoledning tycks förutsätta.

Sådana som Thomas och vår förre kyrkoherde Pär (och Bo Giertz) får ju - pga exempelvis Socialdemokraternas och Centerpartiets engagemang i frågan - inte längre prästvigas i vår kyrka (ska vi verkligen fira 25-årsjubileet av det beslutet?), medan det tydligen går bra att vara präst - och t o m kyrkoherde! - om man förnekar att Gud är ett "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen" (kh Åke Nordström i Gustav Vasa) samt ingår i det icke-teistiska nätverket "Kristen bortom Gud". Min namne Andreas Holmberg verkar inte mer än företrädaren Eva Brunne vilja ge Åke Nordström foten. För Socialdemokraterna och Centerpartiet - d v s den allmänna opinionen - bryr sig föga om huruvida prästen tror på Gud eller inte, bara om de kan reduceras till kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* eller ej.

F ö: idag klimatmanifesterar vi. Och imorgon blir det SeBeGe!

Katekesfråga 216: Vad är dopet?

Bibelstudium på Efs

Påskvänner!

Det har inte blivit mycket skrivet här i september, men i kväll kl 18 är det i varje fall bibelstudium på Efs Njutånger under ledning av Sigrid Lundqvist. Nu kl 11 blir det ekumenisk gudstjänst i Buränge kapell. Det är ju Ekumeniksöndagen i dag på temat "Enheten i Kristus".

Bifogar en innerlig psalm, "den kristna syskonkärlekens höga visa", av den unge tyske prästen Christian Andreas Bernstein. Han föddes 1672 men fick aldrig uppleva ett sekelskifte.



1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar, 
hur är det med kärleken, om ni er prövar? 
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band 
och brister det bandet ej sönder ibland? 
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, 
må Herren för söndringens ande er skona 
och kärlekens Ande i hjärtana trona! 

2. Jerusalem är vår gemensamma moder 
och varje dess barn är en syster, en broder. 
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, 
en Fader, en Ande, en tro och ett dop. 
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna 
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna 
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna. 

3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla 
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. 
Han ser ej på gåvornas olika glans, 
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. 
Och vi är ju hans för att älska varandra 
och ej för att misstro och döma och klandra 
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra. 

4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: 
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, 
ej blygas för Kristus, fast ringa han är 
i alla föraktade lemmar han bär. 
Ja, må vi förenas, så gamla som unga, 
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga 
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga! 

5. O, må vi då söka av innersta hjärta 
att älska varandra i glädje och smärta, 
förenade blott i den Frälsares tro, 
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. 
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, 
vars höga och heliga namn vi får bära, 
och prisa hans nåd både fjärran och nära! 

6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen 
när syskonen samlade står inför tronen 
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist 
och älskar varandra, men då utan brist. 
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, 
och redan i hoppet min ande sig sträcker 
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!

Text: Christian Andreas Bernstein (1672-1699)


Katekesfråga 215: Vilka är sakramenten?