Lyssna gärna till det här intressanta föredraget idag när så många av våra kristna bröder och systrar firar Kristi Förklarings dag!
Visar inlägg med etikett Psalmer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Psalmer. Visa alla inlägg
tisdag 6 augusti 2024
söndag 6 juni 2021
Dopsöndagen
Påskvänner!
1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.
2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan,
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.
3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.
4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.
5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn, för dem frälsta hem i hamn, saliggör dem i ditt namn!
1. Jag till frihet dyrt blev köpt
och till saligheten döpt,
i det namn som alla knän
böjs inför när allt flyr hän.
Till Guds rike inbjöds jag,
fick ett heligt livsuppdrag,
leds av Anden dag för dag.
2. Gud, min Far, välsignat mej,
gett mej barnaskap hos sej.
Sonen i barmhärtighet
på sitt kors har böjt sej ned
för att lyfta mej och ge
Andens tröst i väl och ve,
mer än jag kan tro och be.
3. Döpt till Jesu Kristi död,
född till liv, trots synd och nöd,
dej, min Skapare, vill jag
överlåta allt idag.
Räck mej nu din allmaktshand,
helga liv och vänskapsband
så min tro får överhand.
4. Fader, Son och Ande god,
bind med kärlek, hopp och tro
mej vid dej i dopets pakt,
stärk mej med din nåd och makt,
så ska jag i evighet,
prisa dej, Barmhärtighet,
du mitt liv, min salighet!
1. Kristus kom som Frälsare,
kom med blod och vatten.
Åt sin kyrka lämnade
han den himlaskatten,
vill så än påminna
varje man och kvinna
om det sanna, nya liv
som han oss dyrt fick vinna.
2. Anden ger oss frälsning med
vattnet och med ordet.
Så Guds rike sänks hit ned,
öppen står nu porten.
Han har allt gjort färdigt,
gör sitt folk rättfärdigt,
fastän djävul, synd och död
oss hotar än ihärdigt.
3. Men att Anden vattnet så
med sej själv förenar,
över allt förstånd ju går,
bortom allt vi menar.
Gud just så vill ha det,
i vår hand han la det,
varför skulle jag och du
då inte emotta det?
4. För då glad till dopet fram
pojke liksom flicka!
Jesus ska välsigna dem,
med sin kärlek smycka,
ja, vid dem sig fästa
och till deras bästa
ge dem arv i himmelen
så de Guds hus kan gästa!
Idag är det Dopsöndagen (tyvärr mer känd under det intetsägande namnet Första söndagen efter Trefaldighet). Jag lanserar härmed Dopsöndagen som det nya fräscha namnet! Pingstdagen, Missionsdagen eller Heliga Trefaldighets dag och - helt följdriktig - Dopsöndagen!
För vi skulle ju enligt missionsbefallningen döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och Pingstdagen var också en verklig Dopdag, då tusentals människor genom det heliga dopet togs upp i Kristi kyrka.
Så både Pingstdagen och Missionsdagen får gärna ha röd liturgisk färg och Dopsöndagen vit som dopdräkten och Kristi rättfärdighet. SEDAN kan den "vanliga" trefaldighetstiden börja på Tredje söndagen efter Pingst (som den heter i flera länder) eller Andra söndagen efter Trefaldighet, som den heter hos oss.
Våra doppsalmer är ett kapitel för sig. Hur fin Lina Sandells Tryggare kan ingen vara än är, berör den inte själva dopet annat än indirekt (Guds lilla barnaskara), och hur fint det än är att påminnas om vårt människovärde (Du vet väl om att du är värdefull) har inte heller den sången direkt med dopet att göra. De doppsalmer som finns och faktiskt ibland används är i mina ögon aningen "puttenuttiga" och i 1986 års psalmbok ofta av reformert ursprung (hur kraftfull t ex "Upp ur vilda, djupa vatten" än må vara).
Så jag ber att få presentera några kraftfulla psalmer i full samklang med vår egen kyrkas faktiska bekännelse (på papperet, ja, men det är inte oviktigt - vi kan och bör, liksom den landsförvisade A C Rutström på 1700-talet, faktiskt frimodigt hänvisa till den. Jag menar att Efs idag just idag bör riktigt "grotta ner sej" i dessa Kristus-bekännande doppsalmer, för att också, i likhet med t ex Christian Braw nederst, kunna skriva nya doppsalmer med must och märg, psalmer som faktiskt är i samklang med både bibel och bekännelse och verkligen våga uttrycka dopets evangelium.
Samvetsfrågan är väl om någon präst ens skulle våga föreslå psalmer som dessa vid dop! Men idag på Dopsöndagen, när det väl långt ifrån alltid förrättas något dop (vilket ju passat särdeles utmärkt!) kan man väl ändå våga sjunga lite "tuffare" doppsalmer? :oD. Och läsa Paul Peter Waldenströms intressanta skrift om barndopet. (I dopfrågan spårade han nämligen inte ur från sin Efs-bakgrund).
Först ut är Nikolaj Frederik Severin Grundtvig:
1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.
2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan,
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.
3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.
4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.
5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn, för dem frälsta hem i hamn, saliggör dem i ditt namn!
Sedan kommer Johan Jakob Rambach:
1. Jag till frihet dyrt blev köpt
och till saligheten döpt,
i det namn som alla knän
böjs inför när allt flyr hän.
Till Guds rike inbjöds jag,
fick ett heligt livsuppdrag,
leds av Anden dag för dag.
2. Gud, min Far, välsignat mej,
gett mej barnaskap hos sej.
Sonen i barmhärtighet
på sitt kors har böjt sej ned
för att lyfta mej och ge
Andens tröst i väl och ve,
mer än jag kan tro och be.
3. Döpt till Jesu Kristi död,
född till liv, trots synd och nöd,
dej, min Skapare, vill jag
överlåta allt idag.
Räck mej nu din allmaktshand,
helga liv och vänskapsband
så min tro får överhand.
4. Fader, Son och Ande god,
bind med kärlek, hopp och tro
mej vid dej i dopets pakt,
stärk mej med din nåd och makt,
så ska jag i evighet,
prisa dej, Barmhärtighet,
du mitt liv, min salighet!
Sedan så klart Erdmann Neumeister (SvPs69)! Och här är den härliga doppsalmen något bearbetad för att inte med sina "städse" och "hugsvalan" språkligt bli alldeles dammig och därför komma ur bruk):
Och så Petter Dass (enligt Hasse å Tage Norges ende store skald):
1. Kristus kom som Frälsare,
kom med blod och vatten.
Åt sin kyrka lämnade
han den himlaskatten,
vill så än påminna
varje man och kvinna
om det sanna, nya liv
som han oss dyrt fick vinna.
2. Anden ger oss frälsning med
vattnet och med ordet.
Så Guds rike sänks hit ned,
öppen står nu porten.
Han har allt gjort färdigt,
gör sitt folk rättfärdigt,
fastän djävul, synd och död
oss hotar än ihärdigt.
3. Men att Anden vattnet så
med sej själv förenar,
över allt förstånd ju går,
bortom allt vi menar.
Gud just så vill ha det,
i vår hand han la det,
varför skulle jag och du
då inte emotta det?
4. För då glad till dopet fram
pojke liksom flicka!
Jesus ska välsigna dem,
med sin kärlek smycka,
ja, vid dem sig fästa
och till deras bästa
ge dem arv i himmelen
så de Guds hus kan gästa!
Och danske N P Madsen med melodi av K H Jörgensen som dock inte är med här:
1. Tänk, jag är döpt!
Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes,
men av Guds löften jag lyftes och stöddes,
togs till den härliga, renande flod,
som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt!
Jag som i mej är så fattig och naken
är dock så rik, som Guds ord framställt saken.
Jag har mot himmelen riktat mitt lopp;
jag blev ju döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt!
Jag fick för intet den himmelska skatten,
ifördes Jesus i döpelsens vatten.
Där blev jag klädd i hans helighets skrud,
bjuden till bröllop därhemma hos Gud.
4. Tänk, jag är döpt!
Det är min frälsning, min salighetsklippa:
Jesus mej håller och aldrig ska släppa.
Det blev min lycka, min glädje och ro,
det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt!
Gud är min fader och himmelen hemma.
Gud, låt mej aldrig din salighet glömma,
hindra mej du från att ens en sekund
bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt!
Jag har begraven med Frälsaren blivit,
uppstått med honom, som allt mej har givit,
döpts till en obruten tjänst i hans namn,
tills jag en dag andas ut i hans famn.
1. Nu ska ej synden mera
i träldom hålla mej.
Du, Herre, ska regera,
i allt jag tillhör dej.
I dopets bad jag blev
från alla synder tvagen,
av dej till barn upptagen
och satan du fördrev.
2. Men vill jag mej berömma
av dopet och din död,
så får jag inte glömma
vad dina ord mej bjöd:
att hedra dopets pakt.
Du lät mej pånyttfödas
för att min synd ska dödas
med Andens nåd och makt.
3. Vad glädje kan det ge mej
att, Jesus, du uppstod
om aldrig jag vill se dej
och aldrig göra bot,
om aldrig upp jag står
i barnaskapets lycka
att synden undertrycka
med dej som allt förmår?
4. Gud, hjälp mej att korsfästa
den gamle Adam så
att han ej mer kan mästra
och herraväldet få!
För synden gör mej död,
den som så hårt betungar
och ut i mörkret slungar,
ja, hjälp mej ur all nöd!
1. Dopets vatten, nådens källa,
som en härlig ljusets flod
du med glädjens kraft skall välla
och ge världen hopp och mod,
helig Ande, helig Ande,
//: liv och frid i Kristi blod ://
2. Nu när jag dig har fått smaka
och fått se din ljuvlighet,
har jag kraft att glad försaka
all den ondes härlighet.
Allt jag önskat, allt jag önskat
//: ger mig dopets hemlighet ://
3. Gud i dopet mig har vigit
till att leva såsom Han,
som till jorden ned har stigit
och på korset döden fann,
men för evigt, men för evigt
//: dödens makter övervann ://
4. Från mitt dop är jag på vandring
till mitt mål, min salighet,
till den slutliga förvandling
då alltings förgänglighet
genomstrålas, genomstrålas
//: av min Herres härlighet ://
5. Livet skall få sista ordet,
dopet triumferar då,
när det stora nattvardsbordet
vi hos Gud ser dukat står.
Å, jag längtar, å, jag längtar
//: att den glada festen nå! ://
1. Herre, underbar är gåvan
som du i vårt barn har gett,
långt mer underbar och härlig
än vi i vår väntan bett.
Unders under, unders under
//: har din kärlek här berett ://
2. När vårt barn vi tryggt ser sova,
lyssnar till små andetag,
vi förundras att du skänker
sådant åt en tro så svag,
att din kärlek, att din kärlek
//: ger en sådan högtidsdag ://
3. Ja, som tecken på din kärlek
vi ur dina armar tar
barnet som en pant, ett löfte
att du i beredskap har
större gåvor, större gåvor,
//: härligare bönesvar ://
4. Och idag till dopets under
undrets barn vi glada för,
där du dopets stora gärning
med vårt barn i kärlek gör,
pånyttföder, pånyttföder
//: till det liv som aldrig dör ://
Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes,
men av Guds löften jag lyftes och stöddes,
togs till den härliga, renande flod,
som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt!
Jag som i mej är så fattig och naken
är dock så rik, som Guds ord framställt saken.
Jag har mot himmelen riktat mitt lopp;
jag blev ju döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt!
Jag fick för intet den himmelska skatten,
ifördes Jesus i döpelsens vatten.
Där blev jag klädd i hans helighets skrud,
bjuden till bröllop därhemma hos Gud.
4. Tänk, jag är döpt!
Det är min frälsning, min salighetsklippa:
Jesus mej håller och aldrig ska släppa.
Det blev min lycka, min glädje och ro,
det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt!
Gud är min fader och himmelen hemma.
Gud, låt mej aldrig din salighet glömma,
hindra mej du från att ens en sekund
bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt!
Jag har begraven med Frälsaren blivit,
uppstått med honom, som allt mej har givit,
döpts till en obruten tjänst i hans namn,
tills jag en dag andas ut i hans famn.
Och så Thomas Kingo förstås:
1. Nu ska ej synden mera
i träldom hålla mej.
Du, Herre, ska regera,
i allt jag tillhör dej.
I dopets bad jag blev
från alla synder tvagen,
av dej till barn upptagen
och satan du fördrev.
2. Men vill jag mej berömma
av dopet och din död,
så får jag inte glömma
vad dina ord mej bjöd:
att hedra dopets pakt.
Du lät mej pånyttfödas
för att min synd ska dödas
med Andens nåd och makt.
3. Vad glädje kan det ge mej
att, Jesus, du uppstod
om aldrig jag vill se dej
och aldrig göra bot,
om aldrig upp jag står
i barnaskapets lycka
att synden undertrycka
med dej som allt förmår?
4. Gud, hjälp mej att korsfästa
den gamle Adam så
att han ej mer kan mästra
och herraväldet få!
För synden gör mej död,
den som så hårt betungar
och ut i mörkret slungar,
ja, hjälp mej ur all nöd!
Men även här i Sverige börjar det skrivas "riktiga" doppsalmer. Här Christian Braw:
1. Dopets vatten, nådens källa,
som en härlig ljusets flod
du med glädjens kraft skall välla
och ge världen hopp och mod,
helig Ande, helig Ande,
//: liv och frid i Kristi blod ://
2. Nu när jag dig har fått smaka
och fått se din ljuvlighet,
har jag kraft att glad försaka
all den ondes härlighet.
Allt jag önskat, allt jag önskat
//: ger mig dopets hemlighet ://
3. Gud i dopet mig har vigit
till att leva såsom Han,
som till jorden ned har stigit
och på korset döden fann,
men för evigt, men för evigt
//: dödens makter övervann ://
4. Från mitt dop är jag på vandring
till mitt mål, min salighet,
till den slutliga förvandling
då alltings förgänglighet
genomstrålas, genomstrålas
//: av min Herres härlighet ://
5. Livet skall få sista ordet,
dopet triumferar då,
när det stora nattvardsbordet
vi hos Gud ser dukat står.
Å, jag längtar, å, jag längtar
//: att den glada festen nå! ://
Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Och så en psalm av samme Braw på samma melodi - en psalm specifikt för s k "barndop":
1. Herre, underbar är gåvan
som du i vårt barn har gett,
långt mer underbar och härlig
än vi i vår väntan bett.
Unders under, unders under
//: har din kärlek här berett ://
2. När vårt barn vi tryggt ser sova,
lyssnar till små andetag,
vi förundras att du skänker
sådant åt en tro så svag,
att din kärlek, att din kärlek
//: ger en sådan högtidsdag ://
3. Ja, som tecken på din kärlek
vi ur dina armar tar
barnet som en pant, ett löfte
att du i beredskap har
större gåvor, större gåvor,
//: härligare bönesvar ://
4. Och idag till dopets under
undrets barn vi glada för,
där du dopets stora gärning
med vårt barn i kärlek gör,
pånyttföder, pånyttföder
//: till det liv som aldrig dör ://
Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
fredag 21 oktober 2016
Verkligt katolska psalmer av pedagogen Martin Luther
När reformatorn Martin Luther i dessa tider i viss papistisk retorik nästan framställs som en halvgalen, högfärdig kyrkosplittrare (åjovars, motsatsen, idealiseringen förkommer också fast på s.k. lutherskt håll) kan det vara värt att beskåda Luthers pedagogiska program, tydligast i hans katekeser och i - hans psalmer.
Nedanstående samling psalmer är förvisso inte komplett, men innehåller nog det väsentligaste i hans psalmdiktning. Först kommer de psalmer som på klassiskt vis utgår ifrån en psaltarpsalm (bl.a. "Vår Gud är oss en väldig borg"), därnäst de som hör till kyrkoårets stora högtider, därpå de som är skrivna utifrån katekesens fem huvudstycken och slutligen några psalmer som inte riktigt passade in i ovanstående kategorier. Uppenbarligen hade Luther en pedagogisk ambition med psalmdiktningen liksom med katekesen: att så folkligt och lättfattligt som möjligt förkunna "allt Guds rådslut". Och därigenom blev hans psalmer verkligt katolska, alltså allmänkyrkliga, ett uttryck för "sensus fidelium."
Jag vet inte hur det är i nya Cecilia (romersk-katolska kyrkans psalmbok) i Sverige, men i den gamla från 1986 accepterades Luther som psalmdiktare och båda hans "portalpsalmer", O gläd dig Guds församling nu (Var man må nu väl glädja sig) och Vår Gud är oss en väldig borg fanns med. Och jag tror inte - mirabile dictu! - att en enda av nedanstående psalmer ens i påvens ögon är annat än "ren, lärorik och uppbygglig". (Eller var jag för optimistisk nu?).
Håll till godo!
I. PSALTAREN
VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG
Psalt. 46
1. Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi nu vill bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sej förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi mer ej fruktar.
2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är!
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.
3. Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
alls intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår.
Ett ord kan honom fälla.
4. Guds ord och löfte skall bestå,
det oss till frälsning blivit.
I kampen vill han med oss gå,
sin Ande han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt:
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller.
GUD ÖVER OSS FÖRBARMAR SEJ
Psalt. 67
1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
att vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
att hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.
2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du hugnar, hägnar själ och kropp,
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.
3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!
OM GUD EJ VARIT MED OSS NU
Psalt. 124
1. Om Gud ej varit med oss nu,
det måste klart bekännas,
om Gud ej varit med oss nu,
så hade allt fått lämnas.
Vi är så fattiga och få,
att vi av dem som stormar på
med marken skulle jämnas.
2. Ja, hade Gud så låtit ske
så hade de i vrede
med hälen tryckt oss alla ner
i stridens första skede,
då liksom flodens vilda fors
förfärlig vältrat över oss
vår fiende den lede.
3. Men lovad vare Herren Gud,
som frälste oss ur faran!
För vi kom loss, vår själ slapp ut
som fågeln ut ur snaran.
Vår hjälp, den är i Herrens hand,
som skapat himmel, hav och land,
och sista ordet har han.
UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG
Psalm 130
1. Ur djupen ropar jag till dig,
o, Herre, för att klaga.
I nåd vänd örat hit till mig,
låt bönen dej behaga.
För om du synder räkna vill
och låta dom och straff slå till,
vem kan bestå då, Herre?
2. För mej finns ingen annan råd
än be att du förlåter,
fly undan synden till din nåd
och så få livet åter.
För ingen kan berömma sej,
vi måste alla frukta dej
och av din nåd få leva.
3. Dej ska jag hårt mej hålla till,
på min förtjänst ej bygga.
Hos dej min ro jag finna vill,
vid dina löften trygga.
För vad du sagt mej i ditt ord,
det är min tröst på denna jord,
det längtar jag få höra.
4. Ja, efter dej nu längtar jag,
kom, Herre, till min sida.
Om än det inte strax blir dag,
jag vill din hjälp förbida.
Som väktarn efter morgonen
jag längtar efter hjälparen.
På honom ska vi hoppas!
5. Fastän min synd och skuld är stor,
är Herrens nåd dock större.
Hans makt befriar, så vi tror,
och öppnar för oss dörren.
Den gode herden är ju han
som ska befria dem han vann
från alla deras synder.
II. KYRKOÅRET
NU MÅ VÄL ALLA GLÄDJA SEJ
¨
1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!
2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.
3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag var av synder full,
var han för mej en Fader huld
och gav sitt allra bästa.
4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.
6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.
7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,
i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.
*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?
Jul
DEJ VARE LOV, O JESUS KRIST
1. Dej vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, fast utan brist.
En jungfru i sin kropp dej bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!
2. Den högste Faderns ende Son
kom hit till krubbans hö och strå.
Han som det högsta goda är
blev kött och blod i ringhet här.
Ära vare Gud!
3. Maria i sitt sköte bar
Guds Son som före världen var.
Det barn hon fick har i sin hand
båd jord och himmel, hav och land.
Ära vare Gud!
4. Nu Ljuset av Guds Ljus gått opp
och ger åt världen liv och hopp.
Det lyser oss i mörkret så
att vi som ljusets barn kan gå.
Ära vare Gud!
5. Sann mänska och sann Gud han är
som kom till oss på jorden här.
Han tar oss ur bedrövelsen
och leder oss till himmelen.
Ära vare Gud!
6. Fast utan synd blev han oss lik,
nu gör hans fattigdom mej rik.
Guds rikes skatt jag redan får
och en gång bland hans änglar står.
Ära vare Gud!
7. Allt detta har han oss berett
och i sin kärlek åt oss gett.
Så gläd dej nu, du kristenhet,
och sjung Guds lov i evighet:
Ära vare Gud!
FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD
1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag,
en Frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på krubbans strå,
det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit!
Fastän din dräkt var ren och vit
kom du till dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här,
du barn som mej och världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dej en vagga i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör.
FRÅN HIMLEN ÄNGLASKARAN KOM
1. Från himlen änglaskaran kom
som herdarna berättat om.
Var inte rädd! En ängel sa:
Ett barn är fött åt er idag!
2. Och i en krubba är det lagt,
i Davids stad, som Mika sagt.
Er Frälsare det barnet är,
Messias, Herren själv är här!
3. Så gläds åt detta som nu skett,
att Gud med er har blivit ett!
Han föddes med ert kött och blod,
som liten bror så varm och god.
4. Kan synd och död då skada mer?
Ni har ju Herren själv hos er.
Nu helvetet och satan gnyr,
den Gud som tjänar er de skyr.
5. Så sätt all tro och lit till den
som fötts åt er som Frälsaren!
Trots allt som vållar sorg och ve
han aldrig vill er överge.
6. Han varje mänska handen räckt,
ni är ju nu med honom släkt!
Förmer än änglaliv är det,
så tacka Gud i evighet!
Kyndelsmässodagen
NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID
1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.
Påsk
I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST
1. I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är han nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
lovprisa Gud i himlens höjd
och sjunga halleluja.
Halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
ja, den sej alla underlagt,
men nu dess välde krossats.
Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
nu blott dess skugga återstår,
sin udd har den förlorat.
Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom Skriften oss har sagt:
Guds död har krossat dödens makt,
den skall oss inte skrämma.
Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm
som skall oss skänka livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
det håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skadar.
Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som blivit för oss uppenbar
och skingrat syndens mörker.
Halleluja!
JESUS KRISTUS FRÄLSAREN
1. Jesus Kristus, Frälsaren,
övervann fienden.
Han är uppstånden
och döden är hans fånge.
Kyrie eleison!
2. Syndfri själv han offrad var,
för oss Guds vrede bar.
Han oss försonat,
Guds nåd all världen skonat.
Kyrie eleison!
3. Död, synd, liv och nåd och makt,
i hans hand allt är lagt.
Han frälsar alla
som nu hans namn åkallar.
Kyrie eleison!
Pingst
KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD
*1. Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
att livets väg vi glatt må gå
och heligt rörda sjunga så:
Halleluja! Halleluja!
*2. Du helga ljus, all sannings port,
lär oss på varje tid och ort
att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens höga namn bekänt.
Förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!
*3. Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
III. KATEKESEN
Första huvudstycket:
Tio Guds bud
HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD
1. Hör här de helga tio bud,
som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja, tala, Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en,
från andra gudar håll dej ren,
till mej sätt all din tro och lit,
mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal ska vara ja och nej.
Åkalla mej i nödens stund
och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag ska helgas väl,
till sabbatsro för kropp och själ.
Ditt eget verk låt stilla stå,
mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far
den tid du ännu har dem kvar,
för att du länge leva må
och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv,
förhindra ilska, hat och kiv.
Sök själv ej hämnd, ha tålamod,
var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor.
Men trogen mot den maka var,
som Herren Gud dej givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri
från ocker och bedrägeri.
Själv på ett ärligt sätt dej föd
och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd,
tyd till det bästa allt du hör.
Var rädd om andras goda namn,
sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem,
begär ej, ha ej lust till dem,
men gör emot en annan så,
som du vill att dej själv skall gå.
_ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har,
så att vår synd blir uppenbar,
men också för att vi ska ge
den tjänst och kärlek Gud vill se.
12. Hjälp oss till det, o Jesus kär,
som Medlaren hos Fadern är.
Vår kärlek är så kall och tom,
men du tog på dej lagens dom.
Andra huvudstycket:
Trons artiklar
GUD TREENIG, STÅ OSS BI
*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dig vår styrka finner,
den Onde övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dig
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det ska ske!
Halleluja, halleluja!
VI TROR PÅ EN ALLSMÄKTIG GUD
*1. Vi tror på en allsmäktig Gud,
av vars Ande, genom Ordet,
allt skapat är och på vars bud
allt var mycket gott på jorden.
Oss en Fader vill han vara,
och utav sin goda vilja
ska han alltid oss bevara,
aldrig oss ifrån sig skilja.
På allt hans öga än ger akt
och inget övergår hans makt.
*2. Vi tror också på Jesus Krist,
Faderns Son, vår Herre kära.
Av evighet han är förvisst
som sin Far i makt och ära.
Genom Andens kraft allena
honom rena jungfrun födde.
Han att oss med Gud förena
bland oss levde, led och blödde.
För oss han sprängde dödens band
och sitter på Guds högra hand.
*3. Vi tror på Anden, helig, mild,
som oss i en helig kyrka
med fridens band förena vill
och med nådens gåvor styrka.
Synden blir ifrån oss tagen,
stillad blir då själavåndan.
Vi står upp den sista dagen,
då ju Jesus är uppstånden.
Ett evigt liv ska komma då.
Gud låter oss sin glädje få.
Amen.
Tredje huvudstycket:
Herrens bön
VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR
1. Vår Fader som i himlen är,
du vet vad vi behöver här.
Men milt du bjuder oss att be
dig om allt det som du vill ge.
Så må vår bön av hjärtat gå
och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar
med kraft må läras hos envar,
så att vi falska läror skyr
och bort från syndens snaror flyr.
Ditt namn blir helgat bland oss här
var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu
men också när vårt liv är slut.
Kom, led oss med din Ande god,
i oss förnya håg och mod,
så att vi helt må frälsta bli
från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den
på jorden som i himmelen,
så vi i lydnad tåligt står
hur än det oss i livet går.
Avvärj och hindra kött och blod
som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd
och hjälp oss i all brist och nöd.
Bevara oss för kiv och strid,
för sjukdom och för olyckstid.
Till arbete och bön oss stärk,
välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld,
vår stora synd och svåra skuld,
som också vi vill utan knot
förlåta dem som ont oss gjort,
så vi din frid i hjärtat får
och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled
men hjälp oss mot vår ovän vred,
så vi mot honom fasta står
och ej från dina budord går.
Beväpna oss med stadig tro
och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet
fräls oss av din barmhärtighet.
Bistå oss i vår sista nöd
och rädda oss från evig död.
Vår arma själ tag hem och giv
av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske!
Stärk du vår tro att den som ber
i Jesu namn och på ditt ord
får höra: Ske dig som du tror!
Ja, allt varom vi nu dig bett
är lika visst, som om det skett.
Fjärde huvudstycket:
Dopets sakrament
NÄR TILL JORDAN VÅR HERRE DROG
Alt. koral:
1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.
2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.
3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.
4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.
5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva.
Femte huvudstycket:
Altarets sakrament
JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA
1. Jesus Kristus är vår hälsa,
han oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
han löste oss ur helvetsnöd.
2. För att honom ej förgäta
får vi här hans kropp att äta,
gömd i dessa bröd så små;
hans blod i vinet likaså.
3. Vid sitt bord han vill oss trösta
med att vi är återlösta.
Allt han offrade vi får
när vi till Herrens nattvard går.
4. Ingen har han vägrat kalla,
kärleksfull han bjuder alla
fram till nådens rika bord,
så låt oss lyssna till hans ord!
5. Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Om du fram i otro går
ej liv, men död och dom du får.
6. Därför nu din nöd begrunda,
tvivla sedan ingalunda
på att nådens ord är sant:
du finner här dess underpant.
7. All vår synd på sej han lade:
"Kom, ja kom till mej", han sade,
"du som tunga bördor bär,
din trötta själ får vila här."
8. I hans löfte får du hålla
trots den nöd din synd kan vålla.
Den som känner synden svår
till detta bordet värdig går.
9. Den som så hos Gud fått gästa
fylls av kärlek till sin nästa.
Så får andra glädje av
vad Herren Kristus här oss gav.
10. Outsägligt rika gåva!
Gud Treenig vill vi lova:
Tack i tid och evighet
för en så stor barmhärtighet!
GUD VARE LOVAD, SOM I KRAFT AV ORDET
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet
mättar oss vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt oss smaka där din godhet!
Herre, förbarma dej!
Med den kropp din mor Maria bar,
kroppen du för alla offrat har,
med ditt heliga blod,
hjälp oss, Herre, ge oss mod.
Herre, förbarma dej!
2. Offret, för oss utgjutet och utgivet,
genom döden ger oss livet.
Gud kunde inget större åt oss skänka,
det är mer än vi kan tänka.
Herre, förbarma dej!
Vilket djup av kärlek som dej drev,
med ditt blod vår skuld betalad blev!
Vilket under du gjort:
för oss öppnat himlens port!
Herre, förbarma dej!
3. Låt oss din nåds välsignelse få äga,
så vi går på dina vägar,
tjänar vår nästa väl i tro och kärlek,
över nåden ej drar smälek.
Herre, förbarma dej!
Ta ej bort din Ande från oss, Gud,
gör oss trogna mot ditt ord och bud,
ge din världs kristenhet
glädje, liv och enighet.
Herre, förbarma dej!
[Anders Frostensons översättning är bättre - men upphovsrättsskyddad]
IV. ÖVRIGT
BEHÅLL OSS, HERRE, VID DITT ORD
1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!
2. Låt se din makt, o Jesus kär,
som alla herrars herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!
3. O kraftens Ande, ren och god,
ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv!
JESAJA SÅG DEN ALLRAHELGASTE
Jesaja såg den Allrahelgaste
i helgedomen nedsänkt här sej te
på Majestätets tron! Hans tempelhus
uppfylldes av hans mantelfåll med ljus.
Kring den för vilken himlen ej är ren
serafer syntes i fördunklat sken.
För konungarnas Konung skylde de
med vingar två sitt klara anlete,
två skylde fötterna, med två de flög
och sjöng den Evige en lovsång hög:
"Helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot.
Allt skapat må nedfalla till hans fot."
Och allt föll ned. Av rök i samma stund
blev templet fullt och skälvde på sin grund.
MITT I LIVET LEVER VI
1. Mitt i livet lever vi
under döden fångna.
Säg, vem kan då stå oss bi
när vi snart är gångna?
O Herre, du allena.
Men nog kan man gräma sej,
att vi så förtörnat dej.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
i den bittra dödens nöd.
Kyrie eleison.
2. Mitt i dödens kamp så svår
domen ska vi bida.
Vem är den som med oss står
och som vill oss fria?
O Herre, du allena.
Din kärlek och barmhärtighet
vår jämmer, vårt elände vet.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
i en evig avgrundsglöd.
Kyrie eleison.
3. Ner i avgrundskval och sorg
våra synder drar oss.
Vem ger oss en säker borg
och till frihet tar oss?
O Jesus, du allena.
Du ditt eget blod utgöt,
för att sona vad vi bröt.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
av från tron på dej, vår tröst!
Kyrie eleison.
UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR
Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.
Nedanstående samling psalmer är förvisso inte komplett, men innehåller nog det väsentligaste i hans psalmdiktning. Först kommer de psalmer som på klassiskt vis utgår ifrån en psaltarpsalm (bl.a. "Vår Gud är oss en väldig borg"), därnäst de som hör till kyrkoårets stora högtider, därpå de som är skrivna utifrån katekesens fem huvudstycken och slutligen några psalmer som inte riktigt passade in i ovanstående kategorier. Uppenbarligen hade Luther en pedagogisk ambition med psalmdiktningen liksom med katekesen: att så folkligt och lättfattligt som möjligt förkunna "allt Guds rådslut". Och därigenom blev hans psalmer verkligt katolska, alltså allmänkyrkliga, ett uttryck för "sensus fidelium."
Jag vet inte hur det är i nya Cecilia (romersk-katolska kyrkans psalmbok) i Sverige, men i den gamla från 1986 accepterades Luther som psalmdiktare och båda hans "portalpsalmer", O gläd dig Guds församling nu (Var man må nu väl glädja sig) och Vår Gud är oss en väldig borg fanns med. Och jag tror inte - mirabile dictu! - att en enda av nedanstående psalmer ens i påvens ögon är annat än "ren, lärorik och uppbygglig". (Eller var jag för optimistisk nu?).
Håll till godo!
I. PSALTAREN
VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG
Psalt. 46
1. Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi nu vill bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sej förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi mer ej fruktar.
2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är!
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.
3. Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
alls intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår.
Ett ord kan honom fälla.
4. Guds ord och löfte skall bestå,
det oss till frälsning blivit.
I kampen vill han med oss gå,
sin Ande han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt:
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller.
GUD ÖVER OSS FÖRBARMAR SEJ
Psalt. 67
1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
att vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
att hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.
2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du hugnar, hägnar själ och kropp,
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.
3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!
OM GUD EJ VARIT MED OSS NU
Psalt. 124
1. Om Gud ej varit med oss nu,
det måste klart bekännas,
om Gud ej varit med oss nu,
så hade allt fått lämnas.
Vi är så fattiga och få,
att vi av dem som stormar på
med marken skulle jämnas.
2. Ja, hade Gud så låtit ske
så hade de i vrede
med hälen tryckt oss alla ner
i stridens första skede,
då liksom flodens vilda fors
förfärlig vältrat över oss
vår fiende den lede.
3. Men lovad vare Herren Gud,
som frälste oss ur faran!
För vi kom loss, vår själ slapp ut
som fågeln ut ur snaran.
Vår hjälp, den är i Herrens hand,
som skapat himmel, hav och land,
och sista ordet har han.
UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG
Psalm 130
1. Ur djupen ropar jag till dig,
o, Herre, för att klaga.
I nåd vänd örat hit till mig,
låt bönen dej behaga.
För om du synder räkna vill
och låta dom och straff slå till,
vem kan bestå då, Herre?
2. För mej finns ingen annan råd
än be att du förlåter,
fly undan synden till din nåd
och så få livet åter.
För ingen kan berömma sej,
vi måste alla frukta dej
och av din nåd få leva.
3. Dej ska jag hårt mej hålla till,
på min förtjänst ej bygga.
Hos dej min ro jag finna vill,
vid dina löften trygga.
För vad du sagt mej i ditt ord,
det är min tröst på denna jord,
det längtar jag få höra.
4. Ja, efter dej nu längtar jag,
kom, Herre, till min sida.
Om än det inte strax blir dag,
jag vill din hjälp förbida.
Som väktarn efter morgonen
jag längtar efter hjälparen.
På honom ska vi hoppas!
5. Fastän min synd och skuld är stor,
är Herrens nåd dock större.
Hans makt befriar, så vi tror,
och öppnar för oss dörren.
Den gode herden är ju han
som ska befria dem han vann
från alla deras synder.
II. KYRKOÅRET
NU MÅ VÄL ALLA GLÄDJA SEJ
¨
1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!
2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.
3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag var av synder full,
var han för mej en Fader huld
och gav sitt allra bästa.
4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.
6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.
7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,
i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.
*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?
Jul
DEJ VARE LOV, O JESUS KRIST
1. Dej vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, fast utan brist.
En jungfru i sin kropp dej bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!
2. Den högste Faderns ende Son
kom hit till krubbans hö och strå.
Han som det högsta goda är
blev kött och blod i ringhet här.
Ära vare Gud!
3. Maria i sitt sköte bar
Guds Son som före världen var.
Det barn hon fick har i sin hand
båd jord och himmel, hav och land.
Ära vare Gud!
4. Nu Ljuset av Guds Ljus gått opp
och ger åt världen liv och hopp.
Det lyser oss i mörkret så
att vi som ljusets barn kan gå.
Ära vare Gud!
5. Sann mänska och sann Gud han är
som kom till oss på jorden här.
Han tar oss ur bedrövelsen
och leder oss till himmelen.
Ära vare Gud!
6. Fast utan synd blev han oss lik,
nu gör hans fattigdom mej rik.
Guds rikes skatt jag redan får
och en gång bland hans änglar står.
Ära vare Gud!
7. Allt detta har han oss berett
och i sin kärlek åt oss gett.
Så gläd dej nu, du kristenhet,
och sjung Guds lov i evighet:
Ära vare Gud!
FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD
1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag,
en Frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på krubbans strå,
det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit!
Fastän din dräkt var ren och vit
kom du till dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här,
du barn som mej och världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dej en vagga i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör.
FRÅN HIMLEN ÄNGLASKARAN KOM
1. Från himlen änglaskaran kom
som herdarna berättat om.
Var inte rädd! En ängel sa:
Ett barn är fött åt er idag!
2. Och i en krubba är det lagt,
i Davids stad, som Mika sagt.
Er Frälsare det barnet är,
Messias, Herren själv är här!
3. Så gläds åt detta som nu skett,
att Gud med er har blivit ett!
Han föddes med ert kött och blod,
som liten bror så varm och god.
4. Kan synd och död då skada mer?
Ni har ju Herren själv hos er.
Nu helvetet och satan gnyr,
den Gud som tjänar er de skyr.
5. Så sätt all tro och lit till den
som fötts åt er som Frälsaren!
Trots allt som vållar sorg och ve
han aldrig vill er överge.
6. Han varje mänska handen räckt,
ni är ju nu med honom släkt!
Förmer än änglaliv är det,
så tacka Gud i evighet!
Kyndelsmässodagen
NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID
1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.
Påsk
I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST
1. I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är han nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
lovprisa Gud i himlens höjd
och sjunga halleluja.
Halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
ja, den sej alla underlagt,
men nu dess välde krossats.
Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
nu blott dess skugga återstår,
sin udd har den förlorat.
Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom Skriften oss har sagt:
Guds död har krossat dödens makt,
den skall oss inte skrämma.
Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm
som skall oss skänka livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
det håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skadar.
Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som blivit för oss uppenbar
och skingrat syndens mörker.
Halleluja!
JESUS KRISTUS FRÄLSAREN
1. Jesus Kristus, Frälsaren,
övervann fienden.
Han är uppstånden
och döden är hans fånge.
Kyrie eleison!
2. Syndfri själv han offrad var,
för oss Guds vrede bar.
Han oss försonat,
Guds nåd all världen skonat.
Kyrie eleison!
3. Död, synd, liv och nåd och makt,
i hans hand allt är lagt.
Han frälsar alla
som nu hans namn åkallar.
Kyrie eleison!
Pingst
KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD
*1. Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
att livets väg vi glatt må gå
och heligt rörda sjunga så:
Halleluja! Halleluja!
*2. Du helga ljus, all sannings port,
lär oss på varje tid och ort
att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens höga namn bekänt.
Förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!
*3. Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
III. KATEKESEN
Första huvudstycket:
Tio Guds bud
HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD
1. Hör här de helga tio bud,
som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja, tala, Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en,
från andra gudar håll dej ren,
till mej sätt all din tro och lit,
mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal ska vara ja och nej.
Åkalla mej i nödens stund
och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag ska helgas väl,
till sabbatsro för kropp och själ.
Ditt eget verk låt stilla stå,
mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far
den tid du ännu har dem kvar,
för att du länge leva må
och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv,
förhindra ilska, hat och kiv.
Sök själv ej hämnd, ha tålamod,
var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor.
Men trogen mot den maka var,
som Herren Gud dej givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri
från ocker och bedrägeri.
Själv på ett ärligt sätt dej föd
och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd,
tyd till det bästa allt du hör.
Var rädd om andras goda namn,
sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem,
begär ej, ha ej lust till dem,
men gör emot en annan så,
som du vill att dej själv skall gå.
_ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har,
så att vår synd blir uppenbar,
men också för att vi ska ge
den tjänst och kärlek Gud vill se.
12. Hjälp oss till det, o Jesus kär,
som Medlaren hos Fadern är.
Vår kärlek är så kall och tom,
men du tog på dej lagens dom.
Andra huvudstycket:
Trons artiklar
GUD TREENIG, STÅ OSS BI
*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dig vår styrka finner,
den Onde övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dig
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det ska ske!
Halleluja, halleluja!
VI TROR PÅ EN ALLSMÄKTIG GUD
*1. Vi tror på en allsmäktig Gud,
av vars Ande, genom Ordet,
allt skapat är och på vars bud
allt var mycket gott på jorden.
Oss en Fader vill han vara,
och utav sin goda vilja
ska han alltid oss bevara,
aldrig oss ifrån sig skilja.
På allt hans öga än ger akt
och inget övergår hans makt.
*2. Vi tror också på Jesus Krist,
Faderns Son, vår Herre kära.
Av evighet han är förvisst
som sin Far i makt och ära.
Genom Andens kraft allena
honom rena jungfrun födde.
Han att oss med Gud förena
bland oss levde, led och blödde.
För oss han sprängde dödens band
och sitter på Guds högra hand.
*3. Vi tror på Anden, helig, mild,
som oss i en helig kyrka
med fridens band förena vill
och med nådens gåvor styrka.
Synden blir ifrån oss tagen,
stillad blir då själavåndan.
Vi står upp den sista dagen,
då ju Jesus är uppstånden.
Ett evigt liv ska komma då.
Gud låter oss sin glädje få.
Amen.
Tredje huvudstycket:
Herrens bön
VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR
1. Vår Fader som i himlen är,
du vet vad vi behöver här.
Men milt du bjuder oss att be
dig om allt det som du vill ge.
Så må vår bön av hjärtat gå
och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar
med kraft må läras hos envar,
så att vi falska läror skyr
och bort från syndens snaror flyr.
Ditt namn blir helgat bland oss här
var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu
men också när vårt liv är slut.
Kom, led oss med din Ande god,
i oss förnya håg och mod,
så att vi helt må frälsta bli
från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den
på jorden som i himmelen,
så vi i lydnad tåligt står
hur än det oss i livet går.
Avvärj och hindra kött och blod
som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd
och hjälp oss i all brist och nöd.
Bevara oss för kiv och strid,
för sjukdom och för olyckstid.
Till arbete och bön oss stärk,
välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld,
vår stora synd och svåra skuld,
som också vi vill utan knot
förlåta dem som ont oss gjort,
så vi din frid i hjärtat får
och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled
men hjälp oss mot vår ovän vred,
så vi mot honom fasta står
och ej från dina budord går.
Beväpna oss med stadig tro
och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet
fräls oss av din barmhärtighet.
Bistå oss i vår sista nöd
och rädda oss från evig död.
Vår arma själ tag hem och giv
av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske!
Stärk du vår tro att den som ber
i Jesu namn och på ditt ord
får höra: Ske dig som du tror!
Ja, allt varom vi nu dig bett
är lika visst, som om det skett.
Fjärde huvudstycket:
Dopets sakrament
NÄR TILL JORDAN VÅR HERRE DROG
Alt. koral:
1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.
2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.
3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.
4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.
5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva.
Femte huvudstycket:
Altarets sakrament
JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA
1. Jesus Kristus är vår hälsa,
han oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
han löste oss ur helvetsnöd.
2. För att honom ej förgäta
får vi här hans kropp att äta,
gömd i dessa bröd så små;
hans blod i vinet likaså.
3. Vid sitt bord han vill oss trösta
med att vi är återlösta.
Allt han offrade vi får
när vi till Herrens nattvard går.
4. Ingen har han vägrat kalla,
kärleksfull han bjuder alla
fram till nådens rika bord,
så låt oss lyssna till hans ord!
5. Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Om du fram i otro går
ej liv, men död och dom du får.
6. Därför nu din nöd begrunda,
tvivla sedan ingalunda
på att nådens ord är sant:
du finner här dess underpant.
7. All vår synd på sej han lade:
"Kom, ja kom till mej", han sade,
"du som tunga bördor bär,
din trötta själ får vila här."
8. I hans löfte får du hålla
trots den nöd din synd kan vålla.
Den som känner synden svår
till detta bordet värdig går.
9. Den som så hos Gud fått gästa
fylls av kärlek till sin nästa.
Så får andra glädje av
vad Herren Kristus här oss gav.
10. Outsägligt rika gåva!
Gud Treenig vill vi lova:
Tack i tid och evighet
för en så stor barmhärtighet!
GUD VARE LOVAD, SOM I KRAFT AV ORDET
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet
mättar oss vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt oss smaka där din godhet!
Herre, förbarma dej!
Med den kropp din mor Maria bar,
kroppen du för alla offrat har,
med ditt heliga blod,
hjälp oss, Herre, ge oss mod.
Herre, förbarma dej!
2. Offret, för oss utgjutet och utgivet,
genom döden ger oss livet.
Gud kunde inget större åt oss skänka,
det är mer än vi kan tänka.
Herre, förbarma dej!
Vilket djup av kärlek som dej drev,
med ditt blod vår skuld betalad blev!
Vilket under du gjort:
för oss öppnat himlens port!
Herre, förbarma dej!
3. Låt oss din nåds välsignelse få äga,
så vi går på dina vägar,
tjänar vår nästa väl i tro och kärlek,
över nåden ej drar smälek.
Herre, förbarma dej!
Ta ej bort din Ande från oss, Gud,
gör oss trogna mot ditt ord och bud,
ge din världs kristenhet
glädje, liv och enighet.
Herre, förbarma dej!
[Anders Frostensons översättning är bättre - men upphovsrättsskyddad]
IV. ÖVRIGT
BEHÅLL OSS, HERRE, VID DITT ORD
1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!
2. Låt se din makt, o Jesus kär,
som alla herrars herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!
3. O kraftens Ande, ren och god,
ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv!
JESAJA SÅG DEN ALLRAHELGASTE
Jesaja såg den Allrahelgaste
i helgedomen nedsänkt här sej te
på Majestätets tron! Hans tempelhus
uppfylldes av hans mantelfåll med ljus.
Kring den för vilken himlen ej är ren
serafer syntes i fördunklat sken.
För konungarnas Konung skylde de
med vingar två sitt klara anlete,
två skylde fötterna, med två de flög
och sjöng den Evige en lovsång hög:
"Helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot.
Allt skapat må nedfalla till hans fot."
Och allt föll ned. Av rök i samma stund
blev templet fullt och skälvde på sin grund.
MITT I LIVET LEVER VI
1. Mitt i livet lever vi
under döden fångna.
Säg, vem kan då stå oss bi
när vi snart är gångna?
O Herre, du allena.
Men nog kan man gräma sej,
att vi så förtörnat dej.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
i den bittra dödens nöd.
Kyrie eleison.
2. Mitt i dödens kamp så svår
domen ska vi bida.
Vem är den som med oss står
och som vill oss fria?
O Herre, du allena.
Din kärlek och barmhärtighet
vår jämmer, vårt elände vet.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
i en evig avgrundsglöd.
Kyrie eleison.
3. Ner i avgrundskval och sorg
våra synder drar oss.
Vem ger oss en säker borg
och till frihet tar oss?
O Jesus, du allena.
Du ditt eget blod utgöt,
för att sona vad vi bröt.
Helige Herre Gud,
helige, starke Gud,
helige, barmhärtige Frälsare,
du evige Gud,
låt oss inte falla
av från tron på dej, vår tröst!
Kyrie eleison.
UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR
Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.
lördag 24 januari 2015
Varningstext på nattvarden
Påskvänner!
Jag har ju sedan många år sysslat en del med psalmer på lediga stunder. Nu har jag fördjupat mej en del i våra härliga, klassiska nattvardspsalmer, se bl.a. En röst, en ljuvlig röst jag hör, Jesus Kristus är vår hälsa och Vår Herres Jesu Kristi död. Det är på många sätt upplyftande. Liksom också flera av de nyare nattvardspsalmerna gör mej glad, t.ex. Vi till ditt altarbord bär fram och Vilket stort mysterium!
Men har jag har i vår psalmbok upptäckt ett mönster som gjort mej betänksam. Varje tydligt uttalad varning för ett ovärdigt nattvardsdeltagande ströks 1986, helt i linje med den urskillningslösa nattvardspraxis som börjat tillämpas, både vad gäller fullvuxna och konfirmander (som nu inte längre skulle förberedas för sin - eventuella - första nattvardsgång utan i huvudsak bekräftas av Gud och de vuxna).
Exempel på strukna verser:
1) Ur Luther-psalmen Jesus Kristus är vår hälsa:
Dock skall man sig själv betrakta
och uppå sitt hjärta akta,
ty den hit i otro går,
för livet han här döden får. (SvPs1937 nr 188)
Eller i mitt förslag till bearbetning:
Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Den som hit i otro går
ej liv, men dom vid bordet får.
2) Ur Spegel-psalmen Vår Herres Jesu Kristi död:
Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här,
sin dom han i sitt hjärta bär.
Eller i min bearbetning:
Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.
Vad är nu detta för censur? Psalmerna är ju till 90% fyllda av nattvardsglädje, av det mest underbara evangelium, så det handlar inte om att man ville (åter-)införa tacksägelse- eller eukaristimomentet. Och om de korta varningstexterna hade varit gripna ur luften eller typiska bara för något slags luthersk 1600-talsortodoxi, hade det väl varit en sak. Men när de nu faktiskt har ett tydligt bibelstöd kan man väl inte bara censurera bort dem (ungefär som de otaliga varningarna för helvetet i Nya testamentet, inte minst hos Jesus, som Svenska kyrkan idag inte låtsas om)? Läs vad S:t Paulus skriver i 1 Kor. 11:27-32, ord som i klarhetens och saklighetens intresse kanske borde börja läsas vid varje svensk högmässa (varningstextert finns ju numera t.o.m. på Läkerol-askarna).
Nattvarden kallas ju "odödlighetens läkemedel". Men felaktig medicinering kan orsaka sjukdom och död. Om vi får tro Nya testamentet - och det borde väl åtminstone kristna göra? Eller? (Plötsligt minns jag arme konfaledare den gamla anklagelsen om att våra konfirmander vaccineras, inte mot synd och ateism, utan mot kristen tro - istället för att verkligen inympas i församlingens liv).
Jag har ju sedan många år sysslat en del med psalmer på lediga stunder. Nu har jag fördjupat mej en del i våra härliga, klassiska nattvardspsalmer, se bl.a. En röst, en ljuvlig röst jag hör, Jesus Kristus är vår hälsa och Vår Herres Jesu Kristi död. Det är på många sätt upplyftande. Liksom också flera av de nyare nattvardspsalmerna gör mej glad, t.ex. Vi till ditt altarbord bär fram och Vilket stort mysterium!
Men har jag har i vår psalmbok upptäckt ett mönster som gjort mej betänksam. Varje tydligt uttalad varning för ett ovärdigt nattvardsdeltagande ströks 1986, helt i linje med den urskillningslösa nattvardspraxis som börjat tillämpas, både vad gäller fullvuxna och konfirmander (som nu inte längre skulle förberedas för sin - eventuella - första nattvardsgång utan i huvudsak bekräftas av Gud och de vuxna).
Exempel på strukna verser:
1) Ur Luther-psalmen Jesus Kristus är vår hälsa:
Dock skall man sig själv betrakta
och uppå sitt hjärta akta,
ty den hit i otro går,
för livet han här döden får. (SvPs1937 nr 188)
Eller i mitt förslag till bearbetning:
Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Den som hit i otro går
ej liv, men dom vid bordet får.
2) Ur Spegel-psalmen Vår Herres Jesu Kristi död:
Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här,
sin dom han i sitt hjärta bär.
Eller i min bearbetning:
Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.
Vad är nu detta för censur? Psalmerna är ju till 90% fyllda av nattvardsglädje, av det mest underbara evangelium, så det handlar inte om att man ville (åter-)införa tacksägelse- eller eukaristimomentet. Och om de korta varningstexterna hade varit gripna ur luften eller typiska bara för något slags luthersk 1600-talsortodoxi, hade det väl varit en sak. Men när de nu faktiskt har ett tydligt bibelstöd kan man väl inte bara censurera bort dem (ungefär som de otaliga varningarna för helvetet i Nya testamentet, inte minst hos Jesus, som Svenska kyrkan idag inte låtsas om)? Läs vad S:t Paulus skriver i 1 Kor. 11:27-32, ord som i klarhetens och saklighetens intresse kanske borde börja läsas vid varje svensk högmässa (varningstextert finns ju numera t.o.m. på Läkerol-askarna).
Nattvarden kallas ju "odödlighetens läkemedel". Men felaktig medicinering kan orsaka sjukdom och död. Om vi får tro Nya testamentet - och det borde väl åtminstone kristna göra? Eller? (Plötsligt minns jag arme konfaledare den gamla anklagelsen om att våra konfirmander vaccineras, inte mot synd och ateism, utan mot kristen tro - istället för att verkligen inympas i församlingens liv).
onsdag 26 november 2014
Advent, advent
Påskvänner!
Om vi behåller Domssöndagens dimension av evangeliet kan vi kanske få andlig behållning även av Första advents-dimensionen: Kristus konungen som kommer, inte i makt och härlighet som han ska göra en gång, utan på en åsna, på en arbetsåsninnas föl. Och dessförinnan, vilket vi snart ska fira i julhögtiden, som ett litet barn i åsnornas krubba. Det fantastiska med Gud är, som en kyrklig julkampanj på 1900-talet påminde om, inte bara hur stor han är utan hur liten han kan bli! Men å andra sidan - om hans storhet aldrig förkunnas blir hans litenhet inte heller så märkvärdig. Vem har inte sett ett litet knyte förr?
Kanske kan även denna helg och denna advenstid den kristna kyrkans psalmskatt hjälpa oss att ta till oss budskapet. Eller är adventstidens psalmer - med stänk av både påsk och jul! - alldeles för söndersjungna för att vi ska höra dem? Nej, det tror jag inte. I varje fall är inte alla det. Titta i och lyssna på den här antologin med adventspsalmer!
T.ex. Harriet Lövenhjelms Advent:
Advent, advent!
En dörr som står på glänt
till allt vad i ett jordeliv av längtan mej har bränt.
Advent, advent!
En stjärna Gud har tänt.
Som furste och som hjälpare sin son Han oss har sänt.
Fragment, fragment!
Nu må det vara hänt
att med mitt ävlande och liv vart ingenting bevänt.
Om vi behåller Domssöndagens dimension av evangeliet kan vi kanske få andlig behållning även av Första advents-dimensionen: Kristus konungen som kommer, inte i makt och härlighet som han ska göra en gång, utan på en åsna, på en arbetsåsninnas föl. Och dessförinnan, vilket vi snart ska fira i julhögtiden, som ett litet barn i åsnornas krubba. Det fantastiska med Gud är, som en kyrklig julkampanj på 1900-talet påminde om, inte bara hur stor han är utan hur liten han kan bli! Men å andra sidan - om hans storhet aldrig förkunnas blir hans litenhet inte heller så märkvärdig. Vem har inte sett ett litet knyte förr?
Kanske kan även denna helg och denna advenstid den kristna kyrkans psalmskatt hjälpa oss att ta till oss budskapet. Eller är adventstidens psalmer - med stänk av både påsk och jul! - alldeles för söndersjungna för att vi ska höra dem? Nej, det tror jag inte. I varje fall är inte alla det. Titta i och lyssna på den här antologin med adventspsalmer!
T.ex. Harriet Lövenhjelms Advent:
Advent, advent!
En dörr som står på glänt
till allt vad i ett jordeliv av längtan mej har bränt.
Advent, advent!
En stjärna Gud har tänt.
Som furste och som hjälpare sin son Han oss har sänt.
Fragment, fragment!
Nu må det vara hänt
att med mitt ävlande och liv vart ingenting bevänt.
torsdag 29 mars 2012
Den romerske katoliken kan sin Rosenius
Påskvänner!
Säga vad man vill om utantillärning av psalmer - där gjorde Per Harling och Övik en intressant insats på 90-talet! - men nog kan den romerske katoliken och patern Anders Piltz sin Rosenius, alltid! Frånsett det faktum att strofen i Rosenius originalversion faktiskt lät som följer (vem som hittade på det otympliga "leva i salighet" vet jag inte, kanske var det ecklesiastikminister Arthur Engberg från Hälsingland?):
O, vilka under helgonen äro!
Äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga, se det så föga,
äro i borgen, men sällan ha lugnt.
(Ser nu att jag själv föreslagit slutraden "äro så trygga, men sällan ha lugnt" - eftersom ju psalmbokskommittén ändrade "äro i borgen" till "bo i Guds borg" med hänvisning till att det inte är så lugnt att ha gått i borgen för någon - men Rosenius´ anaforiska "äro" bör dock av stilistiska skäl genomgående få vara kvar. Och jag tror faktiskt egentligen att en genomsnittligt begåvad sångare förstår att det är vår Gud som är borgen Rosenius skriver om).
Säga vad man vill om utantillärning av psalmer - där gjorde Per Harling och Övik en intressant insats på 90-talet! - men nog kan den romerske katoliken och patern Anders Piltz sin Rosenius, alltid! Frånsett det faktum att strofen i Rosenius originalversion faktiskt lät som följer (vem som hittade på det otympliga "leva i salighet" vet jag inte, kanske var det ecklesiastikminister Arthur Engberg från Hälsingland?):
O, vilka under helgonen äro!
Äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga, se det så föga,
äro i borgen, men sällan ha lugnt.
(Ser nu att jag själv föreslagit slutraden "äro så trygga, men sällan ha lugnt" - eftersom ju psalmbokskommittén ändrade "äro i borgen" till "bo i Guds borg" med hänvisning till att det inte är så lugnt att ha gått i borgen för någon - men Rosenius´ anaforiska "äro" bör dock av stilistiska skäl genomgående få vara kvar. Och jag tror faktiskt egentligen att en genomsnittligt begåvad sångare förstår att det är vår Gud som är borgen Rosenius skriver om).
onsdag 11 februari 2009
Sånger till Reformationsdagen
Påskvänner!
Här nedan kommer förslag till psalmer för Reformationsdagen. Jag föreslår att vi verkligen börjar kalla söndagen så istället för det konstiga räkneordet Sexagesima. För blir det inte alltmer uppenbart att en Reformation på Guds ords grund är både vad vi själva som enskilda och Svenska kyrkan som samfund behöver?
En mycket märklig, påstått "luthersk" tolkning av reformationsbegreppet har smugit sej in i Svenska kyrkan med olyckliga följder. Det handlar då inte längre, som för Luther, om att återvända till Skriften, d.v.s. till Traditionen med stort T, utan om att ständigt förändra och modernisera, inte bara form utan även innehåll. En De-formation snarare än en Re-formation, ett raserande snarare än ett åter-uppbyggande.
Men det är inte detta vi firar och förespråkar på Reformationsdagen.
Nu till psalmtavlan (med ovanligt få siffror denna gång!):
65
10
66
89
65 Omkring ditt ord, o Jesus - en av psalmbokens innerligaste bönepsalmer, särskilt passande på Guds Ords söndag. (Fr.o.m. i år helt fri för spridning, då det gått 70 år sedan författaren Anna Ölander dog).
10 Lov, ära och pris - passar extra bra på söndag när episteltexten talar om att inte veta av något annat än Jesus Kristus som korsfäst (Paulus). Anden, vattnet och blodet vittnar om detsamma (Johannes).
66 En såningsman går där i regn och i sol - psalm om dagens evangelietext passar efter predikan. Om man spelar ett lååångt förspel där den luftiga melodin presenteras i lite olika varianter (psalmen är märkligt lite sjungen, har jag ett intryck av - man borde kanske arrangera ett "Psalmbotten"-program för att få sprutt på en del av våra nyare, fina psalmer.
89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre - Hilaire Nkounkous härliga "sändningspsalm".
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som bär skörd.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.
Här nedan kommer förslag till psalmer för Reformationsdagen. Jag föreslår att vi verkligen börjar kalla söndagen så istället för det konstiga räkneordet Sexagesima. För blir det inte alltmer uppenbart att en Reformation på Guds ords grund är både vad vi själva som enskilda och Svenska kyrkan som samfund behöver?
En mycket märklig, påstått "luthersk" tolkning av reformationsbegreppet har smugit sej in i Svenska kyrkan med olyckliga följder. Det handlar då inte längre, som för Luther, om att återvända till Skriften, d.v.s. till Traditionen med stort T, utan om att ständigt förändra och modernisera, inte bara form utan även innehåll. En De-formation snarare än en Re-formation, ett raserande snarare än ett åter-uppbyggande.
Men det är inte detta vi firar och förespråkar på Reformationsdagen.
Nu till psalmtavlan (med ovanligt få siffror denna gång!):
65
10
66
89
65 Omkring ditt ord, o Jesus - en av psalmbokens innerligaste bönepsalmer, särskilt passande på Guds Ords söndag. (Fr.o.m. i år helt fri för spridning, då det gått 70 år sedan författaren Anna Ölander dog).
10 Lov, ära och pris - passar extra bra på söndag när episteltexten talar om att inte veta av något annat än Jesus Kristus som korsfäst (Paulus). Anden, vattnet och blodet vittnar om detsamma (Johannes).
66 En såningsman går där i regn och i sol - psalm om dagens evangelietext passar efter predikan. Om man spelar ett lååångt förspel där den luftiga melodin presenteras i lite olika varianter (psalmen är märkligt lite sjungen, har jag ett intryck av - man borde kanske arrangera ett "Psalmbotten"-program för att få sprutt på en del av våra nyare, fina psalmer.
89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre - Hilaire Nkounkous härliga "sändningspsalm".
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som bär skörd.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda,
då kan din vilja ske.
fredag 22 augusti 2008
Intressant missionsdag med Bo och Carina Hansson
Påskvänner!
Måste bara också få berätta att gårdagen - både för- och eftermiddag - innehöll ytterst intressanta föredrag och gruppuppgifter med Bo och Carina Hansson, f.n. Svenska kyrkans utsända i Abu Dhabi. Vi dryftade bl.a. missionsbegreppet och fick höra om parets livsväg, om Svenska kyrkans internationella arbete genom historien och om den andliga och sociala situationen i Förenade Arabemiraten (dit Abu Dhabi hör).
Alltemellan sjöng vi psalmerna "Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar", "Öppna mej för din kärlek", "Stor är din trofasthet" och "Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta." (Inte dumt alls med psalmsång som start- och slutvinjett på kristliga föredrag).
Som helhet en ytterst intressant dag med fängslande framställningar av olika sätt att tjäna Kyrkans Herre i dagens värld. Många utropstecken fast även några frågetecken satte jag i marginalen. Återkommer gärna till båda delarna vid tillfälle.
PS. Har nu läst Torsten Nilssons bok "10 bud eller inga" och förvånats över den diskussion boken tydligen väckte. Jag tycker resonemangen i stort sett verkar vettiga och riktiga. Men den som satte titeln (TN själv?) förtjänar verkligen kritik. Återkommer om det också. DS.
Missionens herre manar:
nu är det tid att gå!
Och alla som han sänder
ska kraft av honom få.
Men världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.
Måste bara också få berätta att gårdagen - både för- och eftermiddag - innehöll ytterst intressanta föredrag och gruppuppgifter med Bo och Carina Hansson, f.n. Svenska kyrkans utsända i Abu Dhabi. Vi dryftade bl.a. missionsbegreppet och fick höra om parets livsväg, om Svenska kyrkans internationella arbete genom historien och om den andliga och sociala situationen i Förenade Arabemiraten (dit Abu Dhabi hör).
Alltemellan sjöng vi psalmerna "Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar", "Öppna mej för din kärlek", "Stor är din trofasthet" och "Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta." (Inte dumt alls med psalmsång som start- och slutvinjett på kristliga föredrag).
Som helhet en ytterst intressant dag med fängslande framställningar av olika sätt att tjäna Kyrkans Herre i dagens värld. Många utropstecken fast även några frågetecken satte jag i marginalen. Återkommer gärna till båda delarna vid tillfälle.
PS. Har nu läst Torsten Nilssons bok "10 bud eller inga" och förvånats över den diskussion boken tydligen väckte. Jag tycker resonemangen i stort sett verkar vettiga och riktiga. Men den som satte titeln (TN själv?) förtjänar verkligen kritik. Återkommer om det också. DS.
Missionens herre manar:
nu är det tid att gå!
Och alla som han sänder
ska kraft av honom få.
Men världen, det är också
den plats där du nu bor.
Som mänska ibland mänskor
du har en uppgift stor.
torsdag 16 augusti 2007
Psalmer på andra nordiska språk
Läste hemkommen från svågern i Härnösand senaste Budis (den var bra!). Toppen att samerna fick ordentligt med plats. Det skulle även ha glatt min/vår vigselpastor Gerard Willemsen från Nederländerna, som jobbar som lapplandsmissionär och pastor i Kiruna/Gällivare (tidigare Storuman). Den killen har lärt sej samiska, tro det eller ej! Fast han läser mest Sändaren...
Det samiska glöms tyvärr ofta bort. Jag tänker särskilt på psalmboken, där avsnittet "Psalmer på andra nordiska språk" innehåller psalmer på såväl danska och norska som finska. Men inte en enda på samiska, vare sej nord-, syd- eller mittemellan (lule-). Inte heller det senaste psalmbokstillägget gjorde någonting för att rätta till fadäsen. Men i 2037 års psalmbok kanske det händer nånting?
Det samiska glöms tyvärr ofta bort. Jag tänker särskilt på psalmboken, där avsnittet "Psalmer på andra nordiska språk" innehåller psalmer på såväl danska och norska som finska. Men inte en enda på samiska, vare sej nord-, syd- eller mittemellan (lule-). Inte heller det senaste psalmbokstillägget gjorde någonting för att rätta till fadäsen. Men i 2037 års psalmbok kanske det händer nånting?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
