Påskvänner!
Pastor Bengt Sjöberg ryter ifrån. Inte svårt att förstå. Har några Efs-präster samma erfarenhet?
Katekesfråga 145: Vad gör upplysningen genom evangelium?
Inlägg
Kyrkstugan
1 timme sedan
torsdag 31 januari 2019
måndag 28 januari 2019
Pär Stenberg och Magnus Persson
Påskvänner!
Igår på Tredje söndagen efter Trettondedagen avskedspredikade högkyrklige aKF-aren Pär Stenberg i vår församling. Den 27 januari var hans prästvigningsdag, så det passade ju extra bra. Sådana som han får inte längre prästvigas i vår kyrka. I övrigt tycks det ju inte finnas stora krav på tro, lära och bekännelse, men vid klassisk högkyrklighet går tydligen gränsen.
En annan som nu får fira den 27 januari lite speciellt är Magnus Persson (och Magnus Tunehag), som från att ha varit pingstpastor nu blir präst inom lågkyrkliga Efs.
Vi önskar både Pär och Magnus (och Magnus) Guds rika välsignelse. Ingen av dem är med i nätverket Kristen bortom Gud eller tror att Jesus har ruttnat. (Man får i vår tid vara tacksam även för det lilla).
Man får väl aktualisera sin insändare till Kyrkans Tidning. Den insända rubriken var. Prästvig högkyrkliga igen!
Katekesfråga 144: När ångrar vi rätt våra synder?
Igår på Tredje söndagen efter Trettondedagen avskedspredikade högkyrklige aKF-aren Pär Stenberg i vår församling. Den 27 januari var hans prästvigningsdag, så det passade ju extra bra. Sådana som han får inte längre prästvigas i vår kyrka. I övrigt tycks det ju inte finnas stora krav på tro, lära och bekännelse, men vid klassisk högkyrklighet går tydligen gränsen.
En annan som nu får fira den 27 januari lite speciellt är Magnus Persson (och Magnus Tunehag), som från att ha varit pingstpastor nu blir präst inom lågkyrkliga Efs.
Vi önskar både Pär och Magnus (och Magnus) Guds rika välsignelse. Ingen av dem är med i nätverket Kristen bortom Gud eller tror att Jesus har ruttnat. (Man får i vår tid vara tacksam även för det lilla).
Man får väl aktualisera sin insändare till Kyrkans Tidning. Den insända rubriken var. Prästvig högkyrkliga igen!
Katekesfråga 144: När ångrar vi rätt våra synder?
lördag 26 januari 2019
Anders Eriksson skriver så klokt och insiktsfullt om vem som tror
Påskvänner!
Det är en stor glädje att få länka till den kloke Anders Eriksson och hans seriösa men varmhjärtade utredning i tidningen Dagen av skillnaden mellan fides qua och fides quae. Bland det mest välskrivna jag läst på debattsidan i den tidningen.
Migrationsdebatten i veckan har varit viktig, och kritiken mot somliga frågor i förhören, "populariserade" av Micael Grenholm i hans omtalade test, är förvisso högst relevant. Men nog har tron - i alla fall hos en vuxen, tänkande människa - också en kunskapssida, ett objektivt innehåll. Annars skulle ju Dalai lama vara kristen eller K-G Hammar buddhist - bara för att de kallat sej så själva.
Man kan även tänka på katekesfråga 1 i vår kyrkas ännu gällande katekesutveckling - och dess svar: "Varför kallas du kristen? Jag kallas kristen, eftersom jag genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling, och med församlingen tror och bekänner att Jesus är min Frälsare och Saliggörare."
Katekesfråga 143: Vad gör upplysningen genom lagen?
Det är en stor glädje att få länka till den kloke Anders Eriksson och hans seriösa men varmhjärtade utredning i tidningen Dagen av skillnaden mellan fides qua och fides quae. Bland det mest välskrivna jag läst på debattsidan i den tidningen.
Migrationsdebatten i veckan har varit viktig, och kritiken mot somliga frågor i förhören, "populariserade" av Micael Grenholm i hans omtalade test, är förvisso högst relevant. Men nog har tron - i alla fall hos en vuxen, tänkande människa - också en kunskapssida, ett objektivt innehåll. Annars skulle ju Dalai lama vara kristen eller K-G Hammar buddhist - bara för att de kallat sej så själva.
Man kan även tänka på katekesfråga 1 i vår kyrkas ännu gällande katekesutveckling - och dess svar: "Varför kallas du kristen? Jag kallas kristen, eftersom jag genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling, och med församlingen tror och bekänner att Jesus är min Frälsare och Saliggörare."
Katekesfråga 143: Vad gör upplysningen genom lagen?
O Gud, ditt folk dej beder
Påskvänner!
Fortfarande aktuell psalmrubrik - men inte i närheten av att finnas i psalmboken. (Eller?).
1. O Gud, ditt folk dej beder
i hopp och ödmjukhet,
att du vårt val nu leder,
o du som allting vet.
Vi av din hand idag
en herde vill begära,
som kan oss troget lära
ditt bud och ditt behag.
2. Den ge oss, dej till ära,
som delar ordet rätt,
dej prisar med sin lära
och med sitt levnadssätt,
en ledare och vän,
som mödans tid berikar
och med sitt liv predikar.
Gud, lär oss välja den.
Katekesfråga 142: Hur upplyser den helige Ande med sina gåvor?
Fortfarande aktuell psalmrubrik - men inte i närheten av att finnas i psalmboken. (Eller?).
1. O Gud, ditt folk dej beder
i hopp och ödmjukhet,
att du vårt val nu leder,
o du som allting vet.
Vi av din hand idag
en herde vill begära,
som kan oss troget lära
ditt bud och ditt behag.
2. Den ge oss, dej till ära,
som delar ordet rätt,
dej prisar med sin lära
och med sitt levnadssätt,
en ledare och vän,
som mödans tid berikar
och med sitt liv predikar.
Gud, lär oss välja den.
Katekesfråga 142: Hur upplyser den helige Ande med sina gåvor?
Ekumeniska böneveckan över
Påskvänner!
Så är då ekumeniska böneveckan (eller "böneveckan för kristen enhet") över för denna gång. Tydligen är den alltid 18-25 januari, vilket innebär att den - som nu - egentligen breder ut sej över två kalenderveckor. Generalsekreteraren för Sveriges Kristna Råd (SKR), Karin Wiborn, besökte oss i år, höll föredrag på lördagen (14-16) och predikade på söndagen i S:ta Maria kyrka. Det var mycket intressant att höra om onsdagens/torsdagens manifestationer för utsatta konvertiter, liksom att samtala om arbetet i SKR över huvud taget.
Att kyrkorna i världens största muslimska land, Indonesien, denna gång var de som valt tema och böner, var en händelse som ser ut som en tanke. Det är inte lika tufft eller omöjligt att vara kristen i alla muslimska länder som det verkar vara i t ex Afghanistan och Pakistan. Ändå är det ingen idyll att vara kristen i Indonesien heller, och vi kan gärna fortsätta be för de kristna i Indonesien - och för de kristnas enhet - ända fram till nästa ekumeniska bönevecka, som alltså infaller den 18-25 januari 2020!
Katekesfråga 141: På vilket sätt når nådens verk framgång hos den kallade människan?
Så är då ekumeniska böneveckan (eller "böneveckan för kristen enhet") över för denna gång. Tydligen är den alltid 18-25 januari, vilket innebär att den - som nu - egentligen breder ut sej över två kalenderveckor. Generalsekreteraren för Sveriges Kristna Råd (SKR), Karin Wiborn, besökte oss i år, höll föredrag på lördagen (14-16) och predikade på söndagen i S:ta Maria kyrka. Det var mycket intressant att höra om onsdagens/torsdagens manifestationer för utsatta konvertiter, liksom att samtala om arbetet i SKR över huvud taget.
Att kyrkorna i världens största muslimska land, Indonesien, denna gång var de som valt tema och böner, var en händelse som ser ut som en tanke. Det är inte lika tufft eller omöjligt att vara kristen i alla muslimska länder som det verkar vara i t ex Afghanistan och Pakistan. Ändå är det ingen idyll att vara kristen i Indonesien heller, och vi kan gärna fortsätta be för de kristna i Indonesien - och för de kristnas enhet - ända fram till nästa ekumeniska bönevecka, som alltså infaller den 18-25 januari 2020!
Katekesfråga 141: På vilket sätt når nådens verk framgång hos den kallade människan?
torsdag 17 januari 2019
Rosenius gästbloggar om livet i dopet
Påskvänner!
Många, både beundrare och kritiker, talar som om Carl Olof Rosenius (1816-68) vore någon slags "mjukis" eller "honungspredikant". Lite grann kunde väl fjolårets väggalmanacka från Efs också ge det intrycket, även om det verkligen valts härliga och trosstärkande tänkespråk för varje månad (plus de dagliga bibelorden!). Dagbetraktelsernas samlare, de skarpa brudarna Amy Moberg och Lina Sandell, var dock ännu mer måna om att få med också "den salte Rosenius", d v s både lag och evangelium, precis som i bibeln. Och dagens dagbetraktelse, för den 17 januari, bär ju syn för sägen. Vem vågar predika så här idag? Det måste ju ske med egna och mer nutida formuleringar - men saken, själva saken skulle väl ändå framstå lika klar? Om inte Rosenius - eller Paulus - är ute och cyklar.
Aposteln vill säga: Tänk dock tillbaka på vad som gjort er till kristna! Ni är ju döpta till Kristus. Vet ni inte vad denna döpelse betyder, nämligen att ni inte endast är tvagna och renade genom syndernas förlåtelse, utan också att det syndiga köttet därigenom är dömt ifrån livet och överlämnat åt döden, så att det helt ska fördränkas och så att ert återstående liv på jorden ska vara ett beständigt syndens dödande. Sådant var förbundet med Kristus: "Vi är döpta till hans död."
Men detta måste vara inte bara ord och tankar, utan sanning och verklighet. Måtte var och en som vill vara kristen besinna detta!
Om någon som bekänner sej till Kristus likväl inte verkligt har det nya sinnet som i allt vill göra sin Herres vilja, utan ännu kan hylla och försvara en och annan skötesynd, stå i förtroligt förhållande till något som uppenbart strider emot Herrens bud och vilja, den bedrar sej själv med en död inbillningstro. Då vi blir omvända återkommer vi just till det förbund med Kristus till vilket vi blev döpta. Men vi är döpta till hans död — och hans död var en syndadöd.
Om nu någon som är en slav, t. ex. under girigheten, så att vinna och samla detta jordiska är hans huvudsak, eller under vällustsynder, otukt eller dryckenskap, eller under vredessynder, hat, avund, lögn och förtal, eller så att han övar någon oredlighet i handel eller arbete m. m., om en sådan vänder sig till religionen, till Guds ord och Guds folk, och nu bekänner tron på nåden, men blir kvar i sitt förra förhållande till sin skötesynd — hör åter: han bedrar sej med en falsk inbillningstro. Och all hans religion, hans kyrko- och nattvardsgång är under ett sådant förhållande endast ett vederstyggligt skrymteri.
Förbundet med Kristus är ett heligt förbund: "Vi är döpta till hans död." Kristi rike är visserligen fullt med synd och jämmer; därom talas inte att du får känna allt ont i ditt gamla hjärta, i köttets lustar och begärelser, eller att du kan falla och förgå dej; men att bli kvar i sitt gamla förhållande till synden, det hör inte till Kristi rike.
Om någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur. Alla Guds barn har ett heligt sinne som gör uppror mot synden. Att du ännu kan stå i lugnt och förtroligt förhållande till din girighet, eller din ärelystnad, din avund, eller din otukt, eller din vrede, din trätsjuka, ditt hat — att stå i lugnt och förtroligt förhållande till något sådant, hylla och ursäkta det: det är detta, som alldeles bestämt vittnar emot dej. Att olyckligt falla och förgå sej är ännu inte att bryta förbundet med Kristus; men att ge synden frihet, hylla och försvara den, det är att bryta förbundet.
Vi är döpta till hans död. Ska du nu i sanning döda synden, då måste du ha en villig ande till det, även om det för köttet är bittert. Kristi mänskliga natur bävade väl för dödens bitterhet, men ändå var han efter anden villig att ta kalken ur Faderns hand. Så sade Han också om sina trogna: "Anden är villig men köttet är svagt." Är den villiga anden bortviken ur ditt hjärta, då är all kamp med synden ett lagtvunget arbete och alltså skrymteri, eftersom det inte går av hjärtat.
Men ska den villiga anden behållas, då måste du leva i tron, i den saliga trösten och vissheten att Gud förlåter alla dina synder. Därtill är också nödvändigt att veta, att hur det än går dej i striden, vare sej du bättre eller sämre lyckas vid syndens bekämpande, står dock alltid nådeförbundet fast hos Gud, och även du lever i det förbundet, så länge du lever i denna övning och sveper in dej i Kristi rättfärdighet; ty bara på den grundar sej nåderiket, som är väldigt över alla synder.
Själva denna övning, att tro nåden och döda synden, ska vara dej det säkraste vittnesbörd om att hur illa det än ofta ser ut, du dock lever i sann nåd. Och så länge du av hjärtat tror en sådan nåd, ska du alltid på nytt livas till att följa din trogne Frälsare och döda synden.
Men för köttet blir denna väg bitter. Den slutsatsen kan du också dra av att det heter: "döpta till hans död;" ty Kristi död var en bitter död. Han har under starkt rop uppgivit anden. Köttets korsfästande skall ofta bli dej så bittert att också du ska nödgas ropa, då du i nöd och ångest åkallar Herren. Då gäller det att inte tröttna, utan väl komma ihåg, att då du är en kristen och står i Guds förbund, har du gjort en övermåttan stor lycka, du går emot en evig herrlighet. Därför må du gärna lida något därför. Kronan lönar väl alla redligt framhärdande kämpar. Det är ju ett fast ord: Dör vi med, så ska vi leva med; lider vi med, så ska vi med regera.
När jag frestas vill jag svara:
Jag är döpt i Jesu namn,
honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mej tvagit
och mej till sin egen tagit.
Honom jag, som han mej bjöd,
följa vill i liv och död.
Katekesfråga 140: Hur kallar den helige Ande genom evangelium?
Många, både beundrare och kritiker, talar som om Carl Olof Rosenius (1816-68) vore någon slags "mjukis" eller "honungspredikant". Lite grann kunde väl fjolårets väggalmanacka från Efs också ge det intrycket, även om det verkligen valts härliga och trosstärkande tänkespråk för varje månad (plus de dagliga bibelorden!). Dagbetraktelsernas samlare, de skarpa brudarna Amy Moberg och Lina Sandell, var dock ännu mer måna om att få med också "den salte Rosenius", d v s både lag och evangelium, precis som i bibeln. Och dagens dagbetraktelse, för den 17 januari, bär ju syn för sägen. Vem vågar predika så här idag? Det måste ju ske med egna och mer nutida formuleringar - men saken, själva saken skulle väl ändå framstå lika klar? Om inte Rosenius - eller Paulus - är ute och cyklar.
"Vet ni inte att vi som är döpta till Kristus Jesus, vi är döpta till hans död." (Rom. 6:3)
Aposteln vill säga: Tänk dock tillbaka på vad som gjort er till kristna! Ni är ju döpta till Kristus. Vet ni inte vad denna döpelse betyder, nämligen att ni inte endast är tvagna och renade genom syndernas förlåtelse, utan också att det syndiga köttet därigenom är dömt ifrån livet och överlämnat åt döden, så att det helt ska fördränkas och så att ert återstående liv på jorden ska vara ett beständigt syndens dödande. Sådant var förbundet med Kristus: "Vi är döpta till hans död."
Men detta måste vara inte bara ord och tankar, utan sanning och verklighet. Måtte var och en som vill vara kristen besinna detta!
Om någon som bekänner sej till Kristus likväl inte verkligt har det nya sinnet som i allt vill göra sin Herres vilja, utan ännu kan hylla och försvara en och annan skötesynd, stå i förtroligt förhållande till något som uppenbart strider emot Herrens bud och vilja, den bedrar sej själv med en död inbillningstro. Då vi blir omvända återkommer vi just till det förbund med Kristus till vilket vi blev döpta. Men vi är döpta till hans död — och hans död var en syndadöd.
Om nu någon som är en slav, t. ex. under girigheten, så att vinna och samla detta jordiska är hans huvudsak, eller under vällustsynder, otukt eller dryckenskap, eller under vredessynder, hat, avund, lögn och förtal, eller så att han övar någon oredlighet i handel eller arbete m. m., om en sådan vänder sig till religionen, till Guds ord och Guds folk, och nu bekänner tron på nåden, men blir kvar i sitt förra förhållande till sin skötesynd — hör åter: han bedrar sej med en falsk inbillningstro. Och all hans religion, hans kyrko- och nattvardsgång är under ett sådant förhållande endast ett vederstyggligt skrymteri.
Förbundet med Kristus är ett heligt förbund: "Vi är döpta till hans död." Kristi rike är visserligen fullt med synd och jämmer; därom talas inte att du får känna allt ont i ditt gamla hjärta, i köttets lustar och begärelser, eller att du kan falla och förgå dej; men att bli kvar i sitt gamla förhållande till synden, det hör inte till Kristi rike.
Om någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur. Alla Guds barn har ett heligt sinne som gör uppror mot synden. Att du ännu kan stå i lugnt och förtroligt förhållande till din girighet, eller din ärelystnad, din avund, eller din otukt, eller din vrede, din trätsjuka, ditt hat — att stå i lugnt och förtroligt förhållande till något sådant, hylla och ursäkta det: det är detta, som alldeles bestämt vittnar emot dej. Att olyckligt falla och förgå sej är ännu inte att bryta förbundet med Kristus; men att ge synden frihet, hylla och försvara den, det är att bryta förbundet.
Vi är döpta till hans död. Ska du nu i sanning döda synden, då måste du ha en villig ande till det, även om det för köttet är bittert. Kristi mänskliga natur bävade väl för dödens bitterhet, men ändå var han efter anden villig att ta kalken ur Faderns hand. Så sade Han också om sina trogna: "Anden är villig men köttet är svagt." Är den villiga anden bortviken ur ditt hjärta, då är all kamp med synden ett lagtvunget arbete och alltså skrymteri, eftersom det inte går av hjärtat.
Men ska den villiga anden behållas, då måste du leva i tron, i den saliga trösten och vissheten att Gud förlåter alla dina synder. Därtill är också nödvändigt att veta, att hur det än går dej i striden, vare sej du bättre eller sämre lyckas vid syndens bekämpande, står dock alltid nådeförbundet fast hos Gud, och även du lever i det förbundet, så länge du lever i denna övning och sveper in dej i Kristi rättfärdighet; ty bara på den grundar sej nåderiket, som är väldigt över alla synder.
Själva denna övning, att tro nåden och döda synden, ska vara dej det säkraste vittnesbörd om att hur illa det än ofta ser ut, du dock lever i sann nåd. Och så länge du av hjärtat tror en sådan nåd, ska du alltid på nytt livas till att följa din trogne Frälsare och döda synden.
Men för köttet blir denna väg bitter. Den slutsatsen kan du också dra av att det heter: "döpta till hans död;" ty Kristi död var en bitter död. Han har under starkt rop uppgivit anden. Köttets korsfästande skall ofta bli dej så bittert att också du ska nödgas ropa, då du i nöd och ångest åkallar Herren. Då gäller det att inte tröttna, utan väl komma ihåg, att då du är en kristen och står i Guds förbund, har du gjort en övermåttan stor lycka, du går emot en evig herrlighet. Därför må du gärna lida något därför. Kronan lönar väl alla redligt framhärdande kämpar. Det är ju ett fast ord: Dör vi med, så ska vi leva med; lider vi med, så ska vi med regera.
När jag frestas vill jag svara:
Jag är döpt i Jesu namn,
honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mej tvagit
och mej till sin egen tagit.
Honom jag, som han mej bjöd,
följa vill i liv och död.
Katekesfråga 140: Hur kallar den helige Ande genom evangelium?
onsdag 16 januari 2019
Ekumeniska böneveckan, Sveriges Kristna Råd och Migrationsverket
Påskvänner!
I år har ekumeniska böneveckan - eller "böneveckan för kristen enhet" - ett tema valt av kyrkorna i Indonesien (världens största muslimska land!), hämtat från 5 Mos. 16:20 (slå gärna upp och läs)!
Egentligen börjar böneveckan först på fredag (18-25 januari). Men vi kan förstås be redan! I måndags kl 19.30 var det bön på Efs i Njutånger. Och idag klockan 9.00 är det morgonbön med Per-Olof Svedberg (POS) från Buränge församling i S:ta Maria kyrka. Han arbetar hos oss som diakoniassistent, fast han har en diakoniutbildning från Equmeniakyrkan så jag räknar honom som diakon. Dessutom är han bl a busschaufför.
Vi får be för och med varandra, oavsett vilket samfund vi tillhör. Det är en stor tillgång. Idag ber vi särskilt för Sveriges Kristna Råds möte med Migrationsverket idag, ja för hela dagens manifestation för kristna konvertiter i vårt land och för deras situation:
Gud, Du som har skapat och älskar alla människor och ser på oss med stor barmhärtighet, beskydda dem som har drivits på flykt. Vi ber särskilt för våra systrar och bröder som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse. Tack för att du står på deras sida. Vi ber att de system som utsätter människor för livsfarliga situationer bryts ned och förändras. Tack för att du hör vår bön. Jesus Kristus, Du som vandrar med oss, Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen. Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt. Tack att du är med dem. Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek. Tack för att du hör vår bön. Heliga Ande, Du som tröstar, förnyar och utmanar. Du ser den växande frustation vi bär över vårt lands brister i mötet med asylsökande och konvertiter. Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten. Vi ber särskilt för dagens möte mellan Sveriges kyrkor och Migrationsverket. Tack för att du hör vår bön. I Jesu namn. Amen.
På lördag håller Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd föredrag i församlingsgården kl 14 ("Kyrkorna tillsammans i tro och handling"). Det blir servering och tillfälle att ställa frågor. För att be tillsammans är en sak. Att, också utåt, agera tillsammans - utöver allmän förkunnelse och kärlekstjänst - är betydligt svårare.
Men bara det att kyrkorna samlas i Sveriges Kristna Råd och håller en anständig samtalsnivå, träffas, ber och ibland faktiskt också talar ut offentligt är mycket bättre än ingenting. Jag tror att det är bra att SKR finns - inte som en "överkyrka" utan som ett gemensamt forum för de många kristna samfunden i Sverige. Alla är ju inte med, men bra många (nu även trosrörelsen). Och jag tror att Karin Wiborn passar bra som generalsekreterare för SKR. Det ska bli intressant att lyssna till henne.
Katekesfråga 139: Hur fortsätter den helige Ande sitt verk hos den döpta människan?
I år har ekumeniska böneveckan - eller "böneveckan för kristen enhet" - ett tema valt av kyrkorna i Indonesien (världens största muslimska land!), hämtat från 5 Mos. 16:20 (slå gärna upp och läs)!
Egentligen börjar böneveckan först på fredag (18-25 januari). Men vi kan förstås be redan! I måndags kl 19.30 var det bön på Efs i Njutånger. Och idag klockan 9.00 är det morgonbön med Per-Olof Svedberg (POS) från Buränge församling i S:ta Maria kyrka. Han arbetar hos oss som diakoniassistent, fast han har en diakoniutbildning från Equmeniakyrkan så jag räknar honom som diakon. Dessutom är han bl a busschaufför.
Vi får be för och med varandra, oavsett vilket samfund vi tillhör. Det är en stor tillgång. Idag ber vi särskilt för Sveriges Kristna Råds möte med Migrationsverket idag, ja för hela dagens manifestation för kristna konvertiter i vårt land och för deras situation:
Gud, Du som har skapat och älskar alla människor och ser på oss med stor barmhärtighet, beskydda dem som har drivits på flykt. Vi ber särskilt för våra systrar och bröder som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse. Tack för att du står på deras sida. Vi ber att de system som utsätter människor för livsfarliga situationer bryts ned och förändras. Tack för att du hör vår bön. Jesus Kristus, Du som vandrar med oss, Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen. Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt. Tack att du är med dem. Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek. Tack för att du hör vår bön. Heliga Ande, Du som tröstar, förnyar och utmanar. Du ser den växande frustation vi bär över vårt lands brister i mötet med asylsökande och konvertiter. Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten. Vi ber särskilt för dagens möte mellan Sveriges kyrkor och Migrationsverket. Tack för att du hör vår bön. I Jesu namn. Amen.
På lördag håller Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd föredrag i församlingsgården kl 14 ("Kyrkorna tillsammans i tro och handling"). Det blir servering och tillfälle att ställa frågor. För att be tillsammans är en sak. Att, också utåt, agera tillsammans - utöver allmän förkunnelse och kärlekstjänst - är betydligt svårare.
Men bara det att kyrkorna samlas i Sveriges Kristna Råd och håller en anständig samtalsnivå, träffas, ber och ibland faktiskt också talar ut offentligt är mycket bättre än ingenting. Jag tror att det är bra att SKR finns - inte som en "överkyrka" utan som ett gemensamt forum för de många kristna samfunden i Sverige. Alla är ju inte med, men bra många (nu även trosrörelsen). Och jag tror att Karin Wiborn passar bra som generalsekreterare för SKR. Det ska bli intressant att lyssna till henne.
Katekesfråga 139: Hur fortsätter den helige Ande sitt verk hos den döpta människan?
lördag 12 januari 2019
Nya präster
Påskvänner!
Jul- och påskvänner!
Glad Tjugondedag Knut på er!
Vi i Enånger-Njutångers församling behöver två nya präster inom ett halvår - en kyrkoherde och en komminister. (Jfr Bäckebykyrkan i Västerås som länge sökt präst). Men alla psalmer vid prästval är försvunna, och någon provpredikan är tydligen inte heller aktuell.
Nå, jag har grävt fram en gammal bön från 200-årsjubilerande wallinska psalmboken och bearbetat den lite. Behövs inte såna här böner/psalmer längre, eller vad? För anställande kyrkoråd åtminstone? Eller för anställande Efs-föreningar? Jag tror det. Så skriv nya böner/psalmer, du som tycker att den här låter för gammal!
Låt oss be:
1. Du som din församling vårdar,
med ditt blod den återlöst
och i dina helga gårdar
söker oss med fridens röst,
hör idag ditt folk begära
sej en herde av din nåd,
som predikar livets lära
och förkunnar dina råd.
2. Hjälp oss du att rätt bedöma
vad som hör till herdens kall.
Skulle vi vårt ansvar glömma,
går vi mot vårt snara fall.
Låt oss sakens utgång bära
utan skam och samvetskval.
Själars frälsning och din ära
vare målet för vårt val.
Katekesfråga 138: Hur har den helige Ande först gjort dig delaktig av frälsningens nåd?
Jul- och påskvänner!
Glad Tjugondedag Knut på er!
Vi i Enånger-Njutångers församling behöver två nya präster inom ett halvår - en kyrkoherde och en komminister. (Jfr Bäckebykyrkan i Västerås som länge sökt präst). Men alla psalmer vid prästval är försvunna, och någon provpredikan är tydligen inte heller aktuell.
Nå, jag har grävt fram en gammal bön från 200-årsjubilerande wallinska psalmboken och bearbetat den lite. Behövs inte såna här böner/psalmer längre, eller vad? För anställande kyrkoråd åtminstone? Eller för anställande Efs-föreningar? Jag tror det. Så skriv nya böner/psalmer, du som tycker att den här låter för gammal!
Låt oss be:
1. Du som din församling vårdar,
med ditt blod den återlöst
och i dina helga gårdar
söker oss med fridens röst,
hör idag ditt folk begära
sej en herde av din nåd,
som predikar livets lära
och förkunnar dina råd.
2. Hjälp oss du att rätt bedöma
vad som hör till herdens kall.
Skulle vi vårt ansvar glömma,
går vi mot vårt snara fall.
Låt oss sakens utgång bära
utan skam och samvetskval.
Själars frälsning och din ära
vare målet för vårt val.
Katekesfråga 138: Hur har den helige Ande först gjort dig delaktig av frälsningens nåd?
onsdag 9 januari 2019
Bach som apologet
Jul- och påskvänner!
Anders Brogren skriver intressant om musik som gudsbevis. Eller som ett slags evangelisation. Eller kanske, likt apologetiken, ett slags pre-evangelisation?
Det kommer mig att tänka på Peter Kreeft som med både humor och allvar nämner Bach som ett av gudsbevisen (i sin bok "Till den kristna trons försvar"). Med det lakoniska tillägget: "Antingen förstår man det, eller också förstår man det inte."
Och på Ingmar Bergman som skriver: "Jag har alltid ansett att musikens värld närmar oss jordevarelser till det ofattbara, till Gud."
Katekesfråga 137: I vilken ordning verkar den helige Ande helgelsen?
Anders Brogren skriver intressant om musik som gudsbevis. Eller som ett slags evangelisation. Eller kanske, likt apologetiken, ett slags pre-evangelisation?
Det kommer mig att tänka på Peter Kreeft som med både humor och allvar nämner Bach som ett av gudsbevisen (i sin bok "Till den kristna trons försvar"). Med det lakoniska tillägget: "Antingen förstår man det, eller också förstår man det inte."
Och på Ingmar Bergman som skriver: "Jag har alltid ansett att musikens värld närmar oss jordevarelser till det ofattbara, till Gud."
Katekesfråga 137: I vilken ordning verkar den helige Ande helgelsen?
söndag 6 januari 2019
Glad Trettondedag Jul med en missionär i bönhuset!
Påskvänner!
Efter resa till Lule och äten morgongröt ska vi nu få fara till bönhuset och lyssna till en missionär. Waw! (Det var ett tag sen). Jag har glömt vad hon heter, men snart vet jag.
God helg allesammans!
[Else Berglund hette hon, brorsdotter till Hans. Mycket intressant föredrag med aktuella bilder från bl a eritreanska flyktingläger i Etiopien!].
Katekesfråga 136: Genom vilka medel verkar den helige Ande helgelsen?
Efter resa till Lule och äten morgongröt ska vi nu få fara till bönhuset och lyssna till en missionär. Waw! (Det var ett tag sen). Jag har glömt vad hon heter, men snart vet jag.
God helg allesammans!
[Else Berglund hette hon, brorsdotter till Hans. Mycket intressant föredrag med aktuella bilder från bl a eritreanska flyktingläger i Etiopien!].
Katekesfråga 136: Genom vilka medel verkar den helige Ande helgelsen?
tisdag 1 januari 2019
Gott Nytt Clara Ahnfelt-år!
Påsk- och julvänner!
Gott Nytt År! I fjol högtidlighöll vi den svenska söndagsskolans moder Betty Ehrenborg-Posse. I år är det dags för Clara Ahnfelts 200-årsjubileum. Författaren till "Ack saliga stunder", "Bön om Andens frukter", "Farväl, kära vänner", "Förgäves ropar den redan dömde", "Nu är min träldom slut", "Vi har nu i himlen en överstepräst" m fl sånger.
När vi talar om "Ahnfelts sånger" må vi besinna att karln (Oscar) inte skrev en enda av dem själv. De flesta var Lina Sandells sånger, men sex av dem var alltså hustruns. I Karlshamn var hon en pelare i församlingen. För Efs var hon genom sina sånger en andlig moder. Och vem i hela kristenheten har skrivit en bättre sång än hon om Kristus som vår store överstepräst (kom tyvärr inte med i psalmbokstillägget 2003). Det får bli hennes och min nyårshälsning detta Herrens år (Anno Domini) 2019 och denna Nyårsdag på temat I Jesu namn:
Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.
Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,
den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.
Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.
Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!
Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.
Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.
Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?
Katekesfråga 135: Varför måste den helige Ande göra oss delaktiga av frälsningens nåd?
Gott Nytt År! I fjol högtidlighöll vi den svenska söndagsskolans moder Betty Ehrenborg-Posse. I år är det dags för Clara Ahnfelts 200-årsjubileum. Författaren till "Ack saliga stunder", "Bön om Andens frukter", "Farväl, kära vänner", "Förgäves ropar den redan dömde", "Nu är min träldom slut", "Vi har nu i himlen en överstepräst" m fl sånger.
När vi talar om "Ahnfelts sånger" må vi besinna att karln (Oscar) inte skrev en enda av dem själv. De flesta var Lina Sandells sånger, men sex av dem var alltså hustruns. I Karlshamn var hon en pelare i församlingen. För Efs var hon genom sina sånger en andlig moder. Och vem i hela kristenheten har skrivit en bättre sång än hon om Kristus som vår store överstepräst (kom tyvärr inte med i psalmbokstillägget 2003). Det får bli hennes och min nyårshälsning detta Herrens år (Anno Domini) 2019 och denna Nyårsdag på temat I Jesu namn:
Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.
Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,
den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.
Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.
Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!
Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.
Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.
Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?
Katekesfråga 135: Varför måste den helige Ande göra oss delaktiga av frälsningens nåd?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
