Intressant om missionen

Påskvänner!

Om mission i Etiopien skriver missionsbiskopen Roland Gustavsson här i Julbudskapet - intressant också för Efs:are, tycker jag, inte minst genom det långa tidsperspektivet.

Din rikssak, Jesus, vara skall
min största härlighet.
Tack att jag också fick ditt kall
och nu får vara med!

Biskoplig vägledning och biskopsvigning

Påskvänner!

Göteborgsbiskop electus (1990) Bengt Holmberg - som skulle ha fått efterträda biskoparna Bo och Bertil om nuvarande tillsättningsprinciper tillämpats för 20 år sedan - håller nu föredrag om äktenskapet på Oas-rörelsens inspirationsdagar för präster: Se del 1 och del 2. Missionsprovinsens biskopar (Arne Olsson, Lars Artman, Göran Beijer) har i fjol skrivit ett biskopsbrev i samma ämne.

Basundervisningen är, menar jag, i båda fallen gediget biblisk. Svagheten är den oförmåga att ge vägledning kring pastorala undantag som både föredraget och biskopsbrevet uppvisar. Bengt Holmberg skriver: "Alla människor är antingen man eller kvinna, inte något neutralt däremellan – om vi bortser från ett fåtal tragiska fall av fysiologiskt och psykologiskt oklar könsidentitet." Nej, Bengt, vi ska inte bortse från dessa fall! (Men det är bra att du inte låter undantagen förändra regeln). Missionsprovinsens biskopar skriver (i en fotnot!): "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten." Sant, men även om undantagen inte förändrar regeln, kan de påkalla särskilda pastorala förhållningssätt, vilket ett biskopsbrev verkligen borde våga beröra.

Detta sagt: ELM-BV:s missionsdirektor Roland Gustafsson har sedan någon vecka tillbaka ersatt Arne Olsson (som ledde vigningsgudstjänsten) som "missionsbiskop" eller primus inter pares i Missionsprovinsens tremannakollegium.

Se
och

Är denna gudstjänst ett tecken på att lågkyrkliga BV-are som Lars Artman (som satte den lustiga "mössan" på den nye biskopens huvud) och missionären Roland Gustafsson gått med i något slags mystisk "gubbklubb" och blivit "högkyrkligt och romersk-katolskt besmittade"? Eller är det riktigare att säga fornkyrkans och reformationstidens biskopsämbete med ett verkligt läro- och vigningsansvar nu återigen upprättats på svensk mark? Vore intressant med en kommentar från Tin Mörk, Erika Cyrillus, Stefan Holmström och andra av oss "lågkyrkliga".

Jag tror att vi lekmän har ett stort och viktigt ansvar, både när biskopar fungerar som de ska och (inte minst) när de "ballar ur", men innebär det att det för en EFS-are inte är viktigt med verkliga, bekännande biskopar? (Agne Nordlander och Anders Sjöberg borde f.ö. ha blivit biskopar i Växjö resp. Göteborg när det begav sej - men tyvärr räcker det ju inte med att vinna provval).

När blir Stefan Holmström biskop?

Påskvänner!

Hett stoff så här i det nya kyrkoårets första timmar: Lågkyrkolekmannen Roland Gustafsson från Halmstad, missionsföreståndare eller som det numera heter -direktor för Evangelisk Luthersk Mission (Bibeltrogna Vänner), blir ny biskop för Missionsprovinsen efter Arne Olsson, som avgår i mars. Han prästvigs i januari och biskopsvigs i mars. (Ungefär som Stockholms stifts förste biskop Manfred Björkqvist, som heller inte var prästvigd när han valdes).

Skulle biskopsvigningen i mars innebära - vilket nog är troligt - att anslutningen till Missionsprovinsen tar fart i Skåne (ELM-BV:s starkaste fäste), så kan det här bli riktigt, riktigt intressant. Även om ELM-BV:s ordförande betonat att ELM-BV inte ansluts per automatik bara för att dess missionsdirektor blir biskop.

När ska vi i EFS be att få Stefan Holmström som biskop? (För kan vi verkligen erkänna nuvarande stiftschefer som biskopar, efter vad turerna före, under och efter senaste kyrkomötet avslöjat?). Eller anser vi i vår lågkyrklighet att a) biskopar inte behövs och b) att det därför inte spelar någon roll vem som är biskop? Och f.ö.: ÄR Stefan Holmström en "biskopstyp"? Kommer han att acceptera EFS-präster som köper det nya äktenskapsbegreppet- som inte ens hade diskuterats inom kyrkorna vid detta års början! - och förklarar sej beredda att viga i enlighet med detta? Kommer EFS som rörelse att acceptera det?

Intressant f.ö. att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg vann var sitt biskopsprovval (i Växjö resp. Göteborg) men sedan "åkte dit" när pk-teologerna samlade sej kring Anders Wejryd resp. Carl-Axel Aurelius. Provvalssegern var mycket hedrande ändå, och jag minns att prosten Anders Brogren i Halland skrev att han blivit helt övertygad om att Anders Sjöberg var den biskop han ville ha, sedan han fått en kassett med Sjöbergs undervisning om Johannesevangeliet. Det kan jag mycket väl förstå, så fin som boken "Johannesevangeliets budskap" sedan blev (den skäms dock något av ett postmodernistiskt förord av Anders - Wejryd).

Led oss, Gud,
led oss i rättfärdighet,
låt våra ögon se din väg.

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.

Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).

Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).

Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.

Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.

Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.

Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.

Gud, gör oss kloka.