Olof Edsinger skriver bra om hur Gud kan rensa och ansa sin vinstock i prövningen - även i en pandemi. Också Magnus Malm skriver bra - om överoptimismens och pessimismens dikeskörningar.
Tack gode Gud för dessa goda artiklar i två kristna dagstidningar! (Prenumerera på båda, sa Göran Skytte! Själv prenumererar jag iaf på den ena).
Visar inlägg med etikett Göran Skytte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Göran Skytte. Visa alla inlägg
tisdag 25 augusti 2020
måndag 17 oktober 2016
Kungliga Salighetsverket - inte bara S:s fel
Påskvänner!
Göran Skytte fortsätter ryta ifrån inför kyrkovalet och reformationsåret 2017. Bra rutet! Fler måste haka på nu!
Fast sakernas tillstånd beror inte bara på Socialdemorkaterna. Att S, som ju haft ambitionen att förstatliga eller kommunalisera det mesta, provade att göra det även med Svenska kyrkan är kanske inte så konstigt.
Men Centerpartiet! De privata initiativens och de fria företagens parti! Hur fick C för sej att engagera sej i ett trossamfund? (Jo, jag vet: hembygdsrörelseidealen o.s.v. - men en gåta är det).
Tack ändå till Centerkvinnorna i Enånger-Njutångers församling för härlig äppelpaj på Tacksägelsedagen! Ni får gärna fortsätta engagera er politiskt - och fortsätta engagera er i kyrkan. Sluta bara att blanda ihop de sakerna!
Göran Skytte fortsätter ryta ifrån inför kyrkovalet och reformationsåret 2017. Bra rutet! Fler måste haka på nu!
Fast sakernas tillstånd beror inte bara på Socialdemorkaterna. Att S, som ju haft ambitionen att förstatliga eller kommunalisera det mesta, provade att göra det även med Svenska kyrkan är kanske inte så konstigt.
Men Centerpartiet! De privata initiativens och de fria företagens parti! Hur fick C för sej att engagera sej i ett trossamfund? (Jo, jag vet: hembygdsrörelseidealen o.s.v. - men en gåta är det).
Tack ändå till Centerkvinnorna i Enånger-Njutångers församling för härlig äppelpaj på Tacksägelsedagen! Ni får gärna fortsätta engagera er politiskt - och fortsätta engagera er i kyrkan. Sluta bara att blanda ihop de sakerna!
söndag 25 september 2016
Exakt så
Påskvänner!
Annika Borg och Kristen Opinion har givetvis alldeles rätt: Vi behöver en ny reformation!
Även Göran Skyttes bild av 1900-talsutvecklingen är hemsk men tyvärr sann (se även Hessler: Statskyrkodebatten).
Reclaim the church!
Reformation 2017!
Annika Borg och Kristen Opinion har givetvis alldeles rätt: Vi behöver en ny reformation!
Även Göran Skyttes bild av 1900-talsutvecklingen är hemsk men tyvärr sann (se även Hessler: Statskyrkodebatten).
Reclaim the church!
Reformation 2017!
onsdag 29 januari 2014
Kul att även missionsföreståndaren är på hugget!
Påskvänner!
Bra att missionsföreståndaren svarar Göran Skytte både ödmjukt och frejdigt. Han står kvar vid sin huvudpoäng, och det gör han rätt i, även om han är öppen för att lära nytt i PR-frågor. Skytte drygade sej faktiskt lite väl mycket (läs gärna även hans text!).
För vad hjälper det att kändisar "kommer ut" som kristna om församlingarna och de gemensamma mötena kring Guds ord fortsätter att försvinna? Eller om kändisarnas vittnesbörd är som framlidna Ingela Agardhs, att man inte kan tro att Jesus offrade sej för ens synders skull - eftersom det skulle göra ens tacksamhetsskuld olidlig? (En del av slutklämmen i hennes bok Den största nyheten).
Det är visserligen inte lika illa som när ledande teologer, typ K-G Hammar, säger ungefär samma sak (se t.ex. hans text för Femte söndagen i fastan i Argument förlags Kyrkoårets gudstjänster 2013/14 - en inspirationsbok). Men i alla fall.
Det gäller alltså både att nå ut och att ha ett verkligt evangelium att framföra. Annars kan det lika gärna vara. Men finns båda komponenterna är det naturligtvis en resurs även för kvarvarande församlingsgemenskaper. Jag tackar t.ex. Gud för Göran Skyttes och Bo Branders Ett år med Jesus! Och för många av Skyttes krönikor i Svenska Dagbladet m.fl. publikationer.
F.ö.: Kan inte Bo Brander - denne trogne församlingsarbetare - få bli biskop i Lund nu?
Bra att missionsföreståndaren svarar Göran Skytte både ödmjukt och frejdigt. Han står kvar vid sin huvudpoäng, och det gör han rätt i, även om han är öppen för att lära nytt i PR-frågor. Skytte drygade sej faktiskt lite väl mycket (läs gärna även hans text!).
För vad hjälper det att kändisar "kommer ut" som kristna om församlingarna och de gemensamma mötena kring Guds ord fortsätter att försvinna? Eller om kändisarnas vittnesbörd är som framlidna Ingela Agardhs, att man inte kan tro att Jesus offrade sej för ens synders skull - eftersom det skulle göra ens tacksamhetsskuld olidlig? (En del av slutklämmen i hennes bok Den största nyheten).
Det är visserligen inte lika illa som när ledande teologer, typ K-G Hammar, säger ungefär samma sak (se t.ex. hans text för Femte söndagen i fastan i Argument förlags Kyrkoårets gudstjänster 2013/14 - en inspirationsbok). Men i alla fall.
Det gäller alltså både att nå ut och att ha ett verkligt evangelium att framföra. Annars kan det lika gärna vara. Men finns båda komponenterna är det naturligtvis en resurs även för kvarvarande församlingsgemenskaper. Jag tackar t.ex. Gud för Göran Skyttes och Bo Branders Ett år med Jesus! Och för många av Skyttes krönikor i Svenska Dagbladet m.fl. publikationer.
F.ö.: Kan inte Bo Brander - denne trogne församlingsarbetare - få bli biskop i Lund nu?
söndag 3 maj 2009
Större barntält med barnmöten önskas
Påskvänner!
Jesusmanifestationen igår var på många sätt en underbar tillställning. Ett stort tack till Lennart Möller & c:o! "De kommer från öst och väst"-känslan vid intågen i Kungsträdgården bestod från i fjol, och jesusorden på sina pinnar tålde verkligen att upprepas. I år var även Missionskyrkan med också officiellt - på Norrmalmstorg med missionsföreståndare Göran Zettergren och riksevangelist Gunnel Noreliusson - och i Gamla stan - där vi tillbringade de första timmarna - stod Hakon Långström med Göran Skytte på Stortorget och de romerska katolikerna med Anders Arborelius och Raniero Cantalamessa på Mynttorget. (Om torgen i övrigt, se Jesusmanifestationens hemsida).
Svenska kyrkan och/eller EFS var de facto också representerade (EFS t.o.m. med manifestationsgeneral ju och Svenska kyrkan med, förutom Hakon Långström då, en i tjänst varande kyrkoherde på Medborgarplatsen plus en massa vanliga deltagare, bl.a. jag och Åke Bonnier). Men de/vi hade inga "egna" torg - blir det kanske en tydligare satsning nästa år eller vill vi medvetet blanda upp oss mer med övriga samfund?
Bra idé att ersätta den ifjol oändligt långa predikan (en tolkad indonesier) vid samlingsgudstjänsten med flera kortare (7 minuters) bidrag. Göran Skytte talade om senapskornet och dess utveckling och tillämpade det särskilt på kristenheten i Sverige ("för Gud är ingenting omöjligt"), och Raniero Cantalamessa - påvens huspredikant tolkad av Hans Weichbrodt - talade om livet med Jesus som en natt som går mot evig dag ("natten är framskriden och dagen är nära"), medan livet utan Jesus är en dag som går mot evig natt. En syriansk präst eller biskop försökte lära oss Fader vår på arameiska - men visst hade den plötsligt blivit mycket längre; jag misstänker starkt att karln tjuvpredikade lite också ;o).
Övriga talare missade jag p.g.a. vistelse i barntält m.m. (Anders Arborelius t.ex., var det inte lite mycket med TVÅ katoliker?), men Bengt Johansson ledde förnämligt allsången i bl.a. "Det finns djup i Herrens godhet". Över huvud taget torde terassen norr om S:t Jakobs kyrka kunna rekommenderas för dem som vill följa Jesusmanifestationens huvudsamling lite "från läktaren" men ändå nära. Utsikten över folkhavet är fantastisk, och det är skönt med lite lummig grönska en solvarm dag som den här.
Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...
Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.
Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...
Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.
Du kallar oss, Kristus, att föra
din kärlek till barnen vi fått,
att kända och älskade göra
de vägar din Ande har gått.
Vårt arbete gör till ett redskap
för dig och din vilja med dem,
en ljus och en helig gemenskap
som hjälper oss alla nå hem.
tisdag 21 april 2009
Han ska inte få deformera kyrkan
Påskvänner!
Min text Han ska inte få deformera kyrkan ligger nu på Budis' debattforum på EFS:s hemsida. Endast om han (Spong) verkligen skulle få göra det blir Göran Skytte sannspådd - men även om det inte går så långt (nattvarden kan ju tolkas om lite mer trivialt och i varje fall inte med nödvändighet så "kannibalistiskt" och nedvärderande som i "En ny kristendom för en ny värld" s. 32 och 132) lär tillräckligt mycket skada hinna åstadkommas.
Och i allt väsentligt har Göran Skytte rätt om politisering och inre sekularisering - behöver man komma "utifrån" för att upptäcka det? Är vi andra miljöskadade? "Samarbetsmän" i norsk bemärkelse är vi nog nästan allihop, för att alls kunna ha några tjänster i denna egentligen så fina kyrka.
Låt mej få höra om Jesus,
skriv på mitt hjärta vart ord,
sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.
Min text Han ska inte få deformera kyrkan ligger nu på Budis' debattforum på EFS:s hemsida. Endast om han (Spong) verkligen skulle få göra det blir Göran Skytte sannspådd - men även om det inte går så långt (nattvarden kan ju tolkas om lite mer trivialt och i varje fall inte med nödvändighet så "kannibalistiskt" och nedvärderande som i "En ny kristendom för en ny värld" s. 32 och 132) lär tillräckligt mycket skada hinna åstadkommas.
Och i allt väsentligt har Göran Skytte rätt om politisering och inre sekularisering - behöver man komma "utifrån" för att upptäcka det? Är vi andra miljöskadade? "Samarbetsmän" i norsk bemärkelse är vi nog nästan allihop, för att alls kunna ha några tjänster i denna egentligen så fina kyrka.
Låt mej få höra om Jesus,
skriv på mitt hjärta vart ord,
sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.
onsdag 15 april 2009
"Gardell-väckelsen"
Påskvänner!
Jag ser att Dag Sandahl har skrivit några tänkvärda ord om "Gardell-väckelsen". Vad man än tycker om Sandahl, hans blogg och hans högkyrklighet i övrigt, så har han gjort positiva, konstruktiva insatser för evangelisation i Sverige genom sina alldeles utmärkta böcker "Sann myt" och "Jesus, motspänstig medmänniska". Just dessa ger honom en alldeles särskild rätt, tycker jag, att uttala sej om Svenska kyrkans Gardell-satsning.
Man kan förstås anklaga Sandahl för avundsjuka - Gardell drar fler. Men jag tror att det vore för billigt. Låt oss genast erkänna: vi avundas alla Gardell för hans publikdragande förmåga. (Så var det gjort ;o). Det utesluter inte att kritiken mot mycket (inte allt!) av det Gardell faktiskt står och säger kan vara både relevant, nödvändig och drabbande.
Vi får sannerligen inte som kyrka medvetet eller naivt omedvetet bana väg för förnekelse av evangeliets grundsanningar! Men vi ska å andra sidan be Herren att han vänder allt till det bästa och låta Jonas Gardell uppmuntra oss EFS-are och andra att själva läsa vårt Nya testamente med ännu större iver än förr. Kom ihåg att Göran Skyttes intresse för kristen tro väcktes av K-G Hammar!
Och kom ihåg Lennart Möller och Jesusmanifestationen den 3 maj i era förböner!
Kristus lever! Underbara ord
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se: Kristus lever!
Jag ser att Dag Sandahl har skrivit några tänkvärda ord om "Gardell-väckelsen". Vad man än tycker om Sandahl, hans blogg och hans högkyrklighet i övrigt, så har han gjort positiva, konstruktiva insatser för evangelisation i Sverige genom sina alldeles utmärkta böcker "Sann myt" och "Jesus, motspänstig medmänniska". Just dessa ger honom en alldeles särskild rätt, tycker jag, att uttala sej om Svenska kyrkans Gardell-satsning.
Man kan förstås anklaga Sandahl för avundsjuka - Gardell drar fler. Men jag tror att det vore för billigt. Låt oss genast erkänna: vi avundas alla Gardell för hans publikdragande förmåga. (Så var det gjort ;o). Det utesluter inte att kritiken mot mycket (inte allt!) av det Gardell faktiskt står och säger kan vara både relevant, nödvändig och drabbande.
Vi får sannerligen inte som kyrka medvetet eller naivt omedvetet bana väg för förnekelse av evangeliets grundsanningar! Men vi ska å andra sidan be Herren att han vänder allt till det bästa och låta Jonas Gardell uppmuntra oss EFS-are och andra att själva läsa vårt Nya testamente med ännu större iver än förr. Kom ihåg att Göran Skyttes intresse för kristen tro väcktes av K-G Hammar!
Och kom ihåg Lennart Möller och Jesusmanifestationen den 3 maj i era förböner!
Kristus lever! Underbara ord
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se: Kristus lever!
lördag 7 mars 2009
Kvinnodag med en av bibelns hjältinnor
Påskvänner!
Så var det dags för internationella kvinnodagen, som i år sammanfaller med andra söndagen i fastan (ingen som har tänkt på en fasteljusstake?). Och den här årgången är det lämpligt nog tänkt att vi på ett särskilt sätt ska få möta en av bibelns hjältinnor, den kananeiska kvinnan, henne som lärjungarna ville visa bort (märkliga lärjungar egentligen, ni vet det där med barnen också) och som även Jesus behandlade så ytterst besynnerligt. Han visade visserligen INTE bort henne, som lärjungarna krävde, men var samtidigt så otroligt avvisande i sina uttryckssätt att det inte varit konstigt om kvinnan givit upp. Han kallar visserligen judarna för "förlorade får" (inte särskilt tjusigt), men i relation till "hundarna" kallas de ändå "barn" som har första tjing på brödet. Och hundar har ju sällan ansetts som särskilt heliga, om man säger så.
Samtidigt fick hon ju nu en lysande chans att "slänga käft" med Mästaren. Och det gjorde hon bra, så bra att han verkligen lyste upp och utbrast: "Kvinna, din tro är stor! Det ska bli som du vill!" För övrigt är det ju så med barn, åtminstone med våra, att det inte bara är småsmulor som dimper ner från borden. (Ett tag misstänkte vi minstingen för att riva ner bröd med flit för att lägga upp ett förråd under soffan, mer lättillgängligt för en som ännu inte lärt sej stå och gå!). Det kanske inte hade varit fel att ha lite hundar?
Stefan Gustavsson skriver fint om evangelietexten i Dagen. Jag noterar samtidigt att han inte säger ett ord om att kvinnan tillhörde ett folk som enligt Moses skulle "buntas ihop och slås ihjäl" (precis som judarna själva, faktiskt, men då protesterade ju Moses, vilket han uppenbarligen kunde ha gjort i fler fall), och vars utrotande Olof Edsinger rätt frejdigt fått försvara på CredoAkademins förlag ("Krigen i gamla testamentet"). Varken Jesus eller ens hans lärjungar tycks ju heller ha sett det som sin plikt att komplettera Josuas verk och döda kvinnan och hennes dotter. Men dylika avlivanden bör ju ha varit OK åtminstone fram till att Jesus föddes och avblåste utrotningen - eller hur är det nu? (Ni ser att man inte behöver tro som John Shelby Spong för att tänka kritiskt och ifrågasättande kring saker i bibeln. Just tron på en personlig Gud gör en verklig brottningskamp möjlig. "Om jag måste gå till rätta med dej, Herre, så behåller du ändå rätten", som Jeremia sa (Jer. 12). "Likväl måste jag tala med dej om vad som är rätt". Och någonting måste ändå Joh. 1:17 betyda även för en bibeltroende: "Genom Moses blev lagen given - nåden och Sanningen kom genom Jesus").
För Spong är bön meningslös - bara allmän meditation har en poäng. Och K-G Hammar löste ju teodiceproblemet (någon som märkte detta teologiska och filosofiska genombrott?) genom att förkunna att "hans Gud" (=gud?) inte hade kunnat stoppa tsunamin. Vackert så - det löser ju mycket av problemet med världens lidande - men därmed avskrev ju Hammar också hoppet om "nya himlar och en ny jord, efter hans löfte." När solen kallnar eller en stor meteor kraschlandar på jorden, då ÄR det slut, för gud lär inte orka göra något mer. Visst är det obegripligt att Jesus inte botade (eller botar) ALLA lidande människor, inte ens bland "de förlorade fåren av Israels hus". Det är verkligen en gåta, ett lidandets problem, som vi ska erkänna för vad det är. Men somliga biskopar berövar, fullt avsiktligt tycks det, lidande människor hoppet om en god och älskande Gud som både delar deras lidande här i tiden OCH en dag, på en ny jord, på ett tidigare okänt sätt "ska bo ibland dem", "vara hos dem", "torka alla tårar från deras ögon" och säga: "Se, jag gör allting nytt!" (Upp. 21). Att Christer Sturmark anser dylikt vara nonsens är inte konstigt - utan vidare kan man förstås inte ta något sådant för givet; det handlar om tro och förtroende. Men att biskopar som skulle försvara kyrkans tro aktivt monterar ner den - DET är på min ära högst besynnerligt, precis som Göran Skytte skriver i senaste Budis.
Nej, låt oss göra som den kanaaneiska kvinnan och hålla ut i bön till vår stundtals gåtfulle men gode Gud. (Läs gärna Leif Andersens fantastiska bok "Gud, varför sover du?" EFS-förlaget). Jag tror att det är hon som finns på altartavlan i Ersmarkskyrkan i Umeå där jag var medlem några år i början av millenniet. Försatt i en ljus, nordisk miljö av en finländsk konstnär (vill jag minnas). Hon är tyvärr namnlös, liksom den romerske officer vars tro Jesus också prisar, men bara för att evangelisterna utelämnade dessa gudfruktiga hedningars namn är de inte okända av vår Herre.
Gud mäter sin styrka med människans
och längtar att övervinnas.
Vi känner vår svaghet, men Herren är stark
och låter vår styrka finnas.
Så var det dags för internationella kvinnodagen, som i år sammanfaller med andra söndagen i fastan (ingen som har tänkt på en fasteljusstake?). Och den här årgången är det lämpligt nog tänkt att vi på ett särskilt sätt ska få möta en av bibelns hjältinnor, den kananeiska kvinnan, henne som lärjungarna ville visa bort (märkliga lärjungar egentligen, ni vet det där med barnen också) och som även Jesus behandlade så ytterst besynnerligt. Han visade visserligen INTE bort henne, som lärjungarna krävde, men var samtidigt så otroligt avvisande i sina uttryckssätt att det inte varit konstigt om kvinnan givit upp. Han kallar visserligen judarna för "förlorade får" (inte särskilt tjusigt), men i relation till "hundarna" kallas de ändå "barn" som har första tjing på brödet. Och hundar har ju sällan ansetts som särskilt heliga, om man säger så.
Samtidigt fick hon ju nu en lysande chans att "slänga käft" med Mästaren. Och det gjorde hon bra, så bra att han verkligen lyste upp och utbrast: "Kvinna, din tro är stor! Det ska bli som du vill!" För övrigt är det ju så med barn, åtminstone med våra, att det inte bara är småsmulor som dimper ner från borden. (Ett tag misstänkte vi minstingen för att riva ner bröd med flit för att lägga upp ett förråd under soffan, mer lättillgängligt för en som ännu inte lärt sej stå och gå!). Det kanske inte hade varit fel att ha lite hundar?
Stefan Gustavsson skriver fint om evangelietexten i Dagen. Jag noterar samtidigt att han inte säger ett ord om att kvinnan tillhörde ett folk som enligt Moses skulle "buntas ihop och slås ihjäl" (precis som judarna själva, faktiskt, men då protesterade ju Moses, vilket han uppenbarligen kunde ha gjort i fler fall), och vars utrotande Olof Edsinger rätt frejdigt fått försvara på CredoAkademins förlag ("Krigen i gamla testamentet"). Varken Jesus eller ens hans lärjungar tycks ju heller ha sett det som sin plikt att komplettera Josuas verk och döda kvinnan och hennes dotter. Men dylika avlivanden bör ju ha varit OK åtminstone fram till att Jesus föddes och avblåste utrotningen - eller hur är det nu? (Ni ser att man inte behöver tro som John Shelby Spong för att tänka kritiskt och ifrågasättande kring saker i bibeln. Just tron på en personlig Gud gör en verklig brottningskamp möjlig. "Om jag måste gå till rätta med dej, Herre, så behåller du ändå rätten", som Jeremia sa (Jer. 12). "Likväl måste jag tala med dej om vad som är rätt". Och någonting måste ändå Joh. 1:17 betyda även för en bibeltroende: "Genom Moses blev lagen given - nåden och Sanningen kom genom Jesus").
För Spong är bön meningslös - bara allmän meditation har en poäng. Och K-G Hammar löste ju teodiceproblemet (någon som märkte detta teologiska och filosofiska genombrott?) genom att förkunna att "hans Gud" (=gud?) inte hade kunnat stoppa tsunamin. Vackert så - det löser ju mycket av problemet med världens lidande - men därmed avskrev ju Hammar också hoppet om "nya himlar och en ny jord, efter hans löfte." När solen kallnar eller en stor meteor kraschlandar på jorden, då ÄR det slut, för gud lär inte orka göra något mer. Visst är det obegripligt att Jesus inte botade (eller botar) ALLA lidande människor, inte ens bland "de förlorade fåren av Israels hus". Det är verkligen en gåta, ett lidandets problem, som vi ska erkänna för vad det är. Men somliga biskopar berövar, fullt avsiktligt tycks det, lidande människor hoppet om en god och älskande Gud som både delar deras lidande här i tiden OCH en dag, på en ny jord, på ett tidigare okänt sätt "ska bo ibland dem", "vara hos dem", "torka alla tårar från deras ögon" och säga: "Se, jag gör allting nytt!" (Upp. 21). Att Christer Sturmark anser dylikt vara nonsens är inte konstigt - utan vidare kan man förstås inte ta något sådant för givet; det handlar om tro och förtroende. Men att biskopar som skulle försvara kyrkans tro aktivt monterar ner den - DET är på min ära högst besynnerligt, precis som Göran Skytte skriver i senaste Budis.
Nej, låt oss göra som den kanaaneiska kvinnan och hålla ut i bön till vår stundtals gåtfulle men gode Gud. (Läs gärna Leif Andersens fantastiska bok "Gud, varför sover du?" EFS-förlaget). Jag tror att det är hon som finns på altartavlan i Ersmarkskyrkan i Umeå där jag var medlem några år i början av millenniet. Försatt i en ljus, nordisk miljö av en finländsk konstnär (vill jag minnas). Hon är tyvärr namnlös, liksom den romerske officer vars tro Jesus också prisar, men bara för att evangelisterna utelämnade dessa gudfruktiga hedningars namn är de inte okända av vår Herre.
Gud mäter sin styrka med människans
och längtar att övervinnas.
Vi känner vår svaghet, men Herren är stark
och låter vår styrka finnas.
torsdag 5 mars 2009
Läs februarinumret av Budbäraren en gång till!
Påskvänner!
Visst var februarinumret av Budis bra? Läs det gärna en gång till. Det gav så många aspekter på det här med sjukdom och hälsa, och både Birgitta Sjöström Aasa i Örnsköldsvik och Anders Holmbom i Lycksele (bland flera andra) delade med sej av mycket uppbyggliga erfarenheter och reflektioner.
Reportaget och intervjun på temat Aspergers syndrom var inte minst givande. Det verkar som en ganska nyttig övning för oss andra att faktiskt tala klarspråk och säga rent ut vad vi menar. För ärligt talat blir det ofta kommunikationsmissar även bland oss "syndromfria" för att vi tror och tycker att andra borde förstå vad vi menar. Fast vi inte säger det.
Tydligt inte minst vid kommunikation med barn - både egna barn och elever i skolan. Där gäller det ju att vara närmast övertydlig. En del (kvinnor) hävdar att det är så vid kommunikation med oss män också. Fast jag tror nog att vi alla ibland känner oss missförstådda p.g.a. orimliga förväntningar på andras förmåga att läsa mellan raderna. Det är bara om vår Herre vi kan säga: Förrän ordet är på min tunga, se, så känner du det till fullo.
Göran Skytte var föredömligt tydlig i sin Budis-krönika. Det är lika viktigt att kyrkans ledare står upp för kyrkans tro som att våra politiker står upp för vårt statsskick. Om inte präster och biskopar håller Guds ord högt, vem ska då göra det? Tack för att du sjunger ut, Göran! Jag tycker att du ska anmäla dej till de evangelisk-lutherska kyrkodagarna i Sofia församling den 17-19 april. Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson helt riktigt. Men det är också sant att utan tro är det omöjligt att behaga Gud, som Hebréerbrevets författare skriver - "för den som kommer till Gud måste tro att Gud är till och belönar dem som söker honom." (Hebr. 11:6)
Du som åt människan
den ädla förmån skänker
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar fullt av vikt
du lämnar i mitt val
att tillse när min plikt
är tystnad eller tal.
Visst var februarinumret av Budis bra? Läs det gärna en gång till. Det gav så många aspekter på det här med sjukdom och hälsa, och både Birgitta Sjöström Aasa i Örnsköldsvik och Anders Holmbom i Lycksele (bland flera andra) delade med sej av mycket uppbyggliga erfarenheter och reflektioner.
Reportaget och intervjun på temat Aspergers syndrom var inte minst givande. Det verkar som en ganska nyttig övning för oss andra att faktiskt tala klarspråk och säga rent ut vad vi menar. För ärligt talat blir det ofta kommunikationsmissar även bland oss "syndromfria" för att vi tror och tycker att andra borde förstå vad vi menar. Fast vi inte säger det.
Tydligt inte minst vid kommunikation med barn - både egna barn och elever i skolan. Där gäller det ju att vara närmast övertydlig. En del (kvinnor) hävdar att det är så vid kommunikation med oss män också. Fast jag tror nog att vi alla ibland känner oss missförstådda p.g.a. orimliga förväntningar på andras förmåga att läsa mellan raderna. Det är bara om vår Herre vi kan säga: Förrän ordet är på min tunga, se, så känner du det till fullo.
Göran Skytte var föredömligt tydlig i sin Budis-krönika. Det är lika viktigt att kyrkans ledare står upp för kyrkans tro som att våra politiker står upp för vårt statsskick. Om inte präster och biskopar håller Guds ord högt, vem ska då göra det? Tack för att du sjunger ut, Göran! Jag tycker att du ska anmäla dej till de evangelisk-lutherska kyrkodagarna i Sofia församling den 17-19 april. Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson helt riktigt. Men det är också sant att utan tro är det omöjligt att behaga Gud, som Hebréerbrevets författare skriver - "för den som kommer till Gud måste tro att Gud är till och belönar dem som söker honom." (Hebr. 11:6)
Du som åt människan
den ädla förmån skänker
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar fullt av vikt
du lämnar i mitt val
att tillse när min plikt
är tystnad eller tal.
onsdag 18 juni 2008
Hann förmedla den största nyheten
Påskvänner!
Ingela Agardh avled samma dag som SVT sände en intervju med henne i programmet "En bok - en författare", som en tid framöver kan ses här.
Ingela Agardh - eller Motander som hon hette som yngre - har följt mej i rutan med sin sköna, alltmer avslappnade stil alltsedan min familj skaffade TV i början av 1980-talet. Under sina sista år upptäckte hon Den största nyheten och blev, liksom kollegorna Elisabeth Sandlund och Göran Skytte, en gärna kallad talare i många andliga sammanhang, men sågs också i TV:s morgonsoffor och många tidningsintervjuer.
Hon nämndes ibland tillsammans med nyss nämnda personer, halvt på skämt och halvt på allvar, som exempel på en "journalistväckelse" (liksom även bl.a. Göran Greider efter hans omtalade Jesusvision). Nu har hon, efter lång tids sjukdom, lämnat TV-studio, församlingshem och konferenser för gott.
Vila i frid.
...och jag stryker ur pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Ingela Agardh avled samma dag som SVT sände en intervju med henne i programmet "En bok - en författare", som en tid framöver kan ses här.
Ingela Agardh - eller Motander som hon hette som yngre - har följt mej i rutan med sin sköna, alltmer avslappnade stil alltsedan min familj skaffade TV i början av 1980-talet. Under sina sista år upptäckte hon Den största nyheten och blev, liksom kollegorna Elisabeth Sandlund och Göran Skytte, en gärna kallad talare i många andliga sammanhang, men sågs också i TV:s morgonsoffor och många tidningsintervjuer.
Hon nämndes ibland tillsammans med nyss nämnda personer, halvt på skämt och halvt på allvar, som exempel på en "journalistväckelse" (liksom även bl.a. Göran Greider efter hans omtalade Jesusvision). Nu har hon, efter lång tids sjukdom, lämnat TV-studio, församlingshem och konferenser för gott.
Vila i frid.
...och jag stryker ur pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
onsdag 21 maj 2008
Konventikel på Apelvägen 9 i Bollnäs den 31 maj klockan 15
Påskvänner!
Ni hälsas härmed välkomna till Bollnäs EFS-grupps konventikel hos oss på Apelvägen 9 i Bollnäs, klockan 15-18 ungefär. Vi kommer först att enligt god byabönssed att läsa en predikan ur statskyrkoprästen Bo Branders postilla "Ett år med Jesus" och efterföljande samtal mellan honom och Göran Skytte. Samt sjunga någon psalm och förenas i bön.
Men även lekmän är välkomna att yttra sej utläggande eller vittnande. Det är ju 150 år sedan konventikelplakatet avskaffades, och den friheten bör vi väl utnyttja?
Enklare förtäring och kaffe bjuds också.
Välkomna!
Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv,
för oss du nu dödade döden!
Ni hälsas härmed välkomna till Bollnäs EFS-grupps konventikel hos oss på Apelvägen 9 i Bollnäs, klockan 15-18 ungefär. Vi kommer först att enligt god byabönssed att läsa en predikan ur statskyrkoprästen Bo Branders postilla "Ett år med Jesus" och efterföljande samtal mellan honom och Göran Skytte. Samt sjunga någon psalm och förenas i bön.
Men även lekmän är välkomna att yttra sej utläggande eller vittnande. Det är ju 150 år sedan konventikelplakatet avskaffades, och den friheten bör vi väl utnyttja?
Enklare förtäring och kaffe bjuds också.
Välkomna!
Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv,
för oss du nu dödade döden!
tisdag 18 mars 2008
Nu har jag ett EFS-medlemskort igen!
Nog gick det väl an att vara enskild medlem i EFS också - bl.a. fick man ju ett alldeles eget exemplar av Anders Sjöbergs "Kolosserbrevskommentar" - men det känns riktigt, riktigt bra att vara lokalförankrad i en EFS-förening igen.
I söndags var jag på samling med Bollnäs EFS (ett 10-tal personer) och togs in i föreningen. Jätteroligt! (Observera den 10%-iga ökningen ;o). Senast jag blev intagen under så högtidliga former var i Ersmarks EFS (Umeå) 2001 - då jag togs in som medlem tillsammans med förre missionsföreståndaren Bertil med fru diakonen Kristina. Idag var jag ensam ny, men kände mej genast väl omhändertagen och "innesluten".
Samlingen var f.ö. som en riktig byabön där vi sjöng en psalm - Jesus för världen - och läste ur en postilla - Ett år med Jesus (Brander/Skytte). Samt, naturligtvis, drack kaffe och talades vid!
I söndags var jag på samling med Bollnäs EFS (ett 10-tal personer) och togs in i föreningen. Jätteroligt! (Observera den 10%-iga ökningen ;o). Senast jag blev intagen under så högtidliga former var i Ersmarks EFS (Umeå) 2001 - då jag togs in som medlem tillsammans med förre missionsföreståndaren Bertil med fru diakonen Kristina. Idag var jag ensam ny, men kände mej genast väl omhändertagen och "innesluten".
Samlingen var f.ö. som en riktig byabön där vi sjöng en psalm - Jesus för världen - och läste ur en postilla - Ett år med Jesus (Brander/Skytte). Samt, naturligtvis, drack kaffe och talades vid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
