Viktiga medarbetardagar i Addis Abeba i november

Påskvänner!

Ni ber väl redan nu för de viktiga medarbetardagarna i Addis Abeba i november? En mycket, mycket bra ide att lägga dagarna i Addis Abeba i stället för i t.ex. Piteå den här gången. (Därmed intet ont sagt om Piteå!). Dels är Etiopien ett fascinerande land i sej - jo, jag är allt lite avundsjuk på er som får fara ;o) - och dels är Mekane Yesus-kyrkan en så viktig "partner" att vi knappast kan träffas öga mot öga alltför ofta. "Levande och kraftigt" är ett utmärkt tema, och jag hoppas att alla våra medarbetare är tillräckligt bibelimpregnerade för att omedelbart associera till det som är verkligt "levande och kraftigt". Mekane Yesus-kyrkans medarbetare gör det nog i varje fall.

Och så hoppas jag - som jag nyss skrev på Jonas Nordéns blogg - att EFS inte gjort som Volkswagen och i sin bekännelse installerat en "mjukvara" som ger olika utslag beroende på kontrollsituationen. Jag undrar t.ex. om de EFS-medarbetare som vill att även EFS-pastorer ska få sammanviga par där båda är av samma kön vågar stå för den åsikten också i Addis Abeba. Och vad som händer med relationen mellan Mekane Yesus-kyrkan och EFS om de - hedervärt nog - vågar göra det. Samtidigt hoppas jag att även öppet heteronormativa medarbetare, som t.ex. Jonas Nordén, vågar konfrontera etiopierna med vårt avståndstagande från vad vi upplever som homofobi i nordafrikansk lagstiftning och social praktik. (Här kan samtidigt det hiv-preventiva arbete som drivs i samarbete med såväl muslimer som koptiska kristna lyftas och berömmas som en positiv satsning, liksom kyrkornas allmänna vilja till implementering av liknelsen om den barmhärtige samariern).

I Sverige är ju situationen den omvända. Här är ju frågan om de medarbetare som vill att Svenska kyrkan åter ska bli moderat heteronormativ vågar bekänna färg - eller om de hymlar och mumlar om att det viktiga är att alla, också de mer konservativa, får vara med på ett hörn i mångfaldens namn. I Uppsala stift står det ju tydligt i riktlinjerna för kyrkans ungdoms- och konfirmandarbete att vi ska "motverka heteronormen". Och då trodde vi ändå att vi hade en moderat heteronormativ stiftschef!

[Men begreppet "heteronorm" används ju nu dubbeltydigt, som så många andra begrepp. Ibland påstås det handla om "tron att alla är heterosexuella". Och den tron kan man ju frimodigt motverka. Men ska man vara ärlig innefattas nog också "tron att det finns en särskild - biologisk och social - vits med man-kvinna-förbundet, som därför också förtjänar ett särskilt namn". Och den heteronormativiteten vill jag absolut inte motverka, utan tvärtom stödja. Dessutom kräver jag att alla kyrkans barn- och ungdomsledare i den meningen är moderat heteronormativa, precis som jag kräver att de inte ska vara homofoba. Men för ett samhälle och en kyrkoledning som sätter likhetstecken mellan "moderat heteronormativ" och "homofob" kräver det resonemanget kanske lite intellektuell ansträngning].