Till EFS-are som funderar på att konvertera

Påskvänner!

Det har i vida kretsar spridits en syn, bl.a. av de i EFS "mellanlandade" karlshamnspastorn Mikael Karlendal och bjuråkersvännen Leo Holtter, som ibland även av icke-katoliker nästan erkänns som självklar, nämligen att en kristen som lider av "protestantisk oenighet och splittring" kommer till det oförvanskade "originalet" genom att gå till påvekyrkan.

Men det är ju just det som på mer eller mindre goda grunder bestridits av (mer eller mindre goda) re-formatorer. Ingen ifrågasätter Romersk-katolska kyrkans goda, urkyrkliga rötter (jfr f.ö. på den motsatta polen Sverigedemokraternas dokumenterat dåliga, brunhögerrasistiska rötter), men det som ifrågasatts är ju, precis som i fallet med Svenska kyrkan, hur väl hon förvaltat sitt arv och "den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga". Den som verkligen kan kallas "originalet".

Jag sitter och bläddrar i "Katolska kyrkans i Sverige" psalmbok Cecilia från 1987 - jag älskar Thomas av Aquinos evangeliska nattvardspsalmer! - och kommer fram till psalmavdelningen "Maria" med 20 psalmer (nästan dubbelt så många som avdelningen "Helgonen"), alla riktade till Maria, flera, t.ex. "Du Nordens Drottning" av ren lovsångskaraktär, och väl bara en, nr 477 i Cecilia 1987 "Vi sjunger med Maria", möjlig att ta in i en verkligt krist-lig psalmbok. (Ja, jag skäms inte att frimodigt betrakta t.ex. Fria psalmboken - med åtskilliga psalmer av Ambrosius, Prudentius, Sedulius, Fortunatus m.fl., inkl. fina psalmer om Maria - som läromässigt mer allmänkyrklig, "katolsk", än Cecilia med hennes i ett bibliskt perspektiv alltför många alltför tillspetsade och direkt Maria-åkallande Maria-psalmer).

Och jag inser att jag inte tror ett smack på att det här är originalet eller ens något urkyrkan började med så fort den ödmjuka Maria lämnat "den stridande församlingen." Hon var förvisso inte "ödmjukare" än att hon delgav Lukas sitt möte med Gabriel, sin positivt självmedvetna lovsång ("härefter ska alla släkten prisa mej salig") eller Elisabets hälsning "Min Herres Moder". Men hon var för ärlig och ödmjuk för att inte också berätta om sitt försök att skylla borttappandet av 12-årige Jesus på honom själv eller försöket att hämta hem 30-årige Jesus "eftersom de menade att han var från sina sinnen" (fortsättningen läses i Sv kyrkan nu på söndag). Dogmen från 1854 (och en helt följdriktig psalmboks- för att inte säga lovsångsavdelning riktad till Maria) går inte att försvara - och därmed inte dogmen från 1870 heller - inför vare sej Guds eller människors dom: FÅR man skylla på en erkänt snäll 12-åring när man bara dragit iväg och lämnat honom ensam i storstan?

Men visst känns påvekyrkans ledning bättre än många andra kyrkors just nu. I all synnerhet bättre än Svenska kyrkans. Så jag återförenas gärna. Det är bara det lilla problemet att man som konvertit tvingas tro och bekänna en mariansk syndfrihet som uppenbarligen inte var någon syndfrihet (se även Rom. 3-5) - eller att världens frälsning hängde på en tonårings avgörande - och en påvlig ofelbarhet ex cathedra som bl.a. just av det skälet uppenbarligen inte är någon ofelbarhet. Anders Piltz har därför rätt på den punkten att den som tror, lär och bekänner allt som RKK gör ofördröjligen bör förenas med den. Och han har också rätt i att vi andra inte bör göra det - för våra samvetens skull.

Med Maria kyrkan prisar
Herren för den kärlek stor
som han varje dag bevisar
den som med Maria tror.
Lyft ditt hjärta upp i höjden,
jubla med i änglafröjden,
Herren till den ringa ser
och till jorden stiger ner.
Stora ting han låter ske
när han världen hopp vill ge.

Låt oss alla salig prisa
Jungfrun, Herrens egen mor.
Sjung Marias höga visa:
salig du som löftet tror!
Ifrån släkte och till släkte
genom seklerna sig sträckte
Skaparens barmhärtighet
in i evig härlighet
över dem som fruktat har
den som är och alltid var.