EFS:are föreståndare i pingstförsamling?

Påskvänner!

Det märkliga förhållandet att tidigare prästen i Svenska kyrkan, EFS:aren K-G Larsson, föreslås till föreståndare i Örnsköldsviks pingstförsamling kommenterades för över en månad sedan i Dagen. Situationen beskrivs nu närmare på hemsidan hos den aktuella Pingstförsamlingen i Övik, som hela veckan har "bön för föreståndarfrågan" varje dag klockan 19.00.

En EFS:are kallad till föreståndare i en pingstförsamling? Märkligt. Men Sveriges första pingstförsamling kan ju sägas ha visat vägen genom att kalla missionaren Niklas Piensoho till föreståndare. Och i Jävre har EFS-föreningen och EFK-församlingen bildat en gemensam kyrka, "Kustkyrkan." Sveriges andliga geografi blir mer och mer svårorienterad - och spännande.

Det är svårt att glädjas över att en EFS-are (kanske) går till pingst. Men jag tror att vi samtidigt måste konstatera att K-G Hammar och en del andra av Svenska kyrkans biskopar - och av dem inbjudna celebriteter som Spong och Gardell - fått skillnaderna mellan EFS och pingströrelsen, eller t.o.m. romersk-katolska kyrkan, att framstå som löjligt små, ja rent av försumbara. Vid en jämförelse. (Och det vill inte säga lite).

Det är väl inte bara dumt att Hammars, Spongs och Gardells nya evangelium fått kristna i olika läger att på nytt upptäcka den klassiska tro de faktiskt har gemensamt. Men känns ändå svårt att prisa just den typen av ekumeniska insatser...

Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad, den nya skapelsen.
I världen som han löste från mörkret med sitt blod,
blev hon den brud han krönte med evangelii ord.
[---]
Må kyrkan bli som fordom, ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.