Evangelium För Skapelsen

Påskvänner!

Under tisdagen var hela familjen på Furuvik i Gävle och tittade på djur. Särskilt aporna gjorde oss lyckliga med sin härliga klätterglädje och energi.

Barnen har ju kallat vår familj för "Förskolan Apan" - vi bor på APelvägen, klättrar i träd och käkar bananer, och det här året när jag varit hemma med tre barn (OK, Hanna på lekskola 15 timmar i veckan) har namnet ofta känts träffande. Inte bara, som så ofta när vi pratar om apor, i något slags nedsättande bemärkelse, utan framför allt när det gäller osinlig rörelseenergi, härmnings- och upprepningsförmåga. Fast ibland också, det ska erkännas, när det gäller skrik och tjut och slagsmål om förstaplatsen.

Apor är ju lite känsliga jämförelseobjekt just för att de är så lika oss. Att jämföra någon med ett lejon är inga problem, inte heller att jämföra någon med en örn eller en lax. Men när de - som i Furuviks djurpark - presenteras som så nära släktingar till oss att artskillnaden nästan verkar upphöra, eller när man genom blotta iakttagelser kan konstatera många fysiska likheter, så blir det ju lätt så att man uppfattar aporna som nån sorts ovanligt fjantiga kusiner. Vilket är synd. Apor är apor, och just som sådana så fantastiskt fina och beundransvärda. Att många av dem är utrotningshotade känns verkligen skam-ligt.

Är inte evangelium ett evangelium också för skapelsen (Mark. 16:16)? Vi behöver kanske inte - som Franciskus påstods ha gjort - predika för djuren. Men vi kan åtminstone försöka se dem med Guds skaparögon, respektera dem och värna deras återstående livsmiljöer. Frälsningen sträcker sej till hela skapelsen, och på den nya jorden finns det nog gott om glada apor. Då kan de väl få plats här också?

Alla EFS-are och deras vänner rekommenderas ett djurparksbesök i sommar!

Fröjdes djuren,
all naturen,
han har botat Adams fall!