Påskvänner!
Igår var det på dagen 120 år sedan både Umeå och Sundsvall brann på samma gång. Den 25 juni 1888 med starka sommarvindar som spred elden och gjorde över 80% av invånarna hemlösa.
Dagen efter, den 26 juni 1888, rök det väl fortfarande ur askan. Katastrofens verklighet började sjunka in i sinnena. Lamslagenhet och chock hade knappast ännu upphört.
Och ändå - redan började städernas befolkning arbeta för framtiden. Började röja i bråten, ordna provisoriska bostäder, tänka nytt. Fröna till det som skulle bli de berömda Björkarnas stad och Stenstaden sattes kanske idag för 120 år sedan, den 26 juni 1888.
Jag tänkte på det när jag läste om hur EFS-gården Storstrand ska resas ur askan. Det finns inte många likheter mellan höstens planerad nybygge och Storstugan som brann ner i vintras. Men syftet med anläggningen består och kan föras vidare, i kanske ännu mer ändamålsenliga lokaler. Roligt också att sommarens verksamheter kunnat genomföras i stort sett som planerat.
Storstrand lever vidare och stiger som Fågel Fenix - och Kristus - ur askan. Men hur har "pyromanerna", 15, 16, resp. 18 år, det idag? Låt oss be att också deras liv, liksom våra, får resa sej ur trasighetens och syndens aska, och att de en dag kan återvända till Storstrand nyförlåtna och frimodiga. Med en ny syn på både Kristus, sej själva och sina medmänniskor.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå upp. Guds stad blir byggd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar