Om det har funnits en viss "roseniuskult" inom EFS och närstående kretsar, kan detta kanske förklara varför en yngre (nu medelålders) reaktion blivit "roseniusless" och närmast ironiska i sitt förhållande till Carl Olof. "Vad skulle Rosenius ha sagt och tänkt om utvecklingen i EFS?" har blivit ett konservativt mantra som, om än i och för sej tänkvärt, gjort många yngre (nu medelålders) halvt vansinniga. En ännu yngre generation - Olof Edsingers - har i och för sej nyupptäckt pionjärerna, t.ex. Rosenius och Sandell, men spänningen mellan en rätt idealiserad och en rätt dammig roseniusbild torde bestå inom åtskilliga EFS-föreningar.
Själv uppskattar jag teologen och språkbrukaren Rosenius mycket. Han hade genom sitt eftertänksamma men ändå spänstiga skriv- och predikosätt en oerhörd pondus, och jag har alltid undrat om Waldenströms försoningslära haft en chans att slå igenom i väckelsen om Rosenius hade levat till 1888 istället för 1868, d.v.s. blivit 72 i stället för 52 år. Nåväl - Rosenius kunde faktiskt också ta fel. (Hörde ni hädelsen? :o). Följande stycke i ett mej tillsänt utdrag (från 1857) ur hans Samlade skrifter är utan tvekan en villolära:
Eller är du så blind, att du icke ser, vad blotta förnuftet plägar se, att allt, som är skapat på jorden, är gjort för människan? Att icke en sten eller ett träd eller ett strå där finnes, som icke är ämnat till människans tjänst? Ty hela mängden av de övriga djuren är ju ock för människan; hon tager ju alla djuren i sin tjänst.
Förutom den intressanta formuleringen "de övriga djuren" från tiden före Darwins genombrott i Sverige (jfr Rutströms "När andra djur bli glädjens tolk, ska vi som varit dödens trälar och nu av nåd är Herrens folk" o.s.v.), som jag här inte vill anmärka på, måste man ju konstatera att "blotta förnuftet plägar se" att det finns många stenar, träd och strån som inte verkar ämnade till människans tjänst. Liksom det finns mängder av djur - i de stora havsdjupen t.ex. - som knappast heller är "för människan".
Här har alltså själve Rosenius trillat i fällan att lämna Skriftens klara ord (om jag nu inte har missat något viktigt bibelspråk) och förkunna en på 1800-talet allmän men för den övriga skapelsen och vårt bruk av den fördärvlig tro, att skapelsen egentligen inte främst har ett egenvärde som Guds beundransvärda verk, utan främst är till för "kronan på verket", nämligen människan.
Nu var Rosenius vad jag vet ingen miljödåre - förutom hans frekventa tobaksbruk då - men så som alla villoläror får denna konsekvenser som förkunnaren själv inte alltid anar. Från 1857 och de följande 150 åren har människans miljöpåverkan nått obeskrivliga nivåer, och vi verkar totalt ha glömt andra ledet i skapelseuppdraget: att bruka och bevara jorden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Men är det villolära Rosenius far med här? Han skrev ju inte dogmatik, utan uppbyggliga artiklar i Pietisten.
Läser just nu "Vägledning till frid" och har slagits just av att anslaget i det CO skriver är pastoralt-själavårdande, inte dogmatiskt. Kanske skulle jag kunna uttrycka mej på liknande sätt i en predikan...
+Erik J Andersson
Hej Erik J (som alltså inte är anonym :o)! Tack för responsen och boktipset! Men visst kan något vara villolära utan att stå i en dogmatik? Och visst kan även goda lärare och själavårdare som Rosenius ta miste i något stycke?
Att Gud menat något alldeles särskilt med människan och att hon på visst sätt är "skapelsens krona", som sattes högst i skapelsen för att bruka och bevara den, det är förvisso helt bibliskt. Likaså är det bibliskt att "för den som älskar Gud samverkar allt (som hon möter) till det bästa." Men den extremt antropocentriska idén att allt som är skapat, intill minsta strå i djungeln och minsta kryp på havets botten, skulle vara skapat till människans tjänst eller för människans skull, det är vad jag förstår en hemsnickrad, falsk och farlig lära utan stöd i bibeln. Alltså det vi brukar kalla villolära.
Eller? Har jag missat något bibelord?
Jovisst! Man kan vara villolärare på alla platser. Jag menade bara att man behöver ta hänsyn till "genre". Och inte minst i ett fall som Rosenius där många samlat och bearbetat hans texter och sedan gett ut dem i annat format än de skrivits för.
Vidare har jag också funnit en del "egendomligheter" i Rosenius skrifter. Ingen skrift utom Skriften är utan fel.
Men om Gud skapade jorden med syftet att den skulle vara människans hem kan man då inte uttrycka sej som CO gjorde? ...
... frågar sej Erik J A (som inte har något behov av att vara anonym, men ibland inte lyckas med det tekniska)
...nej, det tycker inte jag, eftersom Gud mycket väl kan ha skapat jorden även med syftet att den skulle vara lejonens och havssköldpaddornas hem.
Men kul med din respons - det var ju bra att Rosenius fick en försvarare, när han själv såsom död sedan 140 år inte kan kommentera på bloggen ;o)
VILLOLÄRA?!?
Vad är en villolära? Det kan väl knappast vara ett allmänt påstående om Guds skapelse av den art som påstås?
Även om det enligt någons uppfattning kan finnas någon stenbit eller någon fisk, som inte direkt kan vara av optimalt gagn för människor?
Villfarelse är väl ändå det som för en människa bort från korsets budskap och sanningar och på den punkten är Rosenius verkligen ingen villolärare.
Läs hans betraktelse av den 31 mars i "Rosenii Dagbetraktelse".
Här finns Rosenius lära, som visar på frälsningens enkla och rätta väg.
Gud välsigne Dig
Bertil E.
Intressant iakttagelse! Själv har jag alltid varit benägen att följa Rosenius (eller snarare Wallin i Sv Ps 1937 nr 471 - ändrat i 1986 nr 197 till min besvikelse). Men måhända har Du rätt. Jag är osäker på hur Birgitte Boye skall tolkas här. Var det kanske p g a detta som Du inte nämnde "Med største Pragt..." som värd att återuppliva?
Skicka en kommentar