Jag måste bara få påminna om förre missionsföreståndaren Bertil Johanssons härliga bildspråk i lovtalsboken över kyrkans lekfolk Hittills obegagnade krafter. Där talar han så underbart om det 150-åriga EFS som en möjlig frötall - d.v.s. om EFS inte överlever så länge till så kanske rörelsen i varje fall har en funktion som frötall innan den slutligen ramlar omkull.
Nej, Bertil dömde inte ut EFS, tvärtom. Men bilden är så fin, för det är just så man måste se det, tycker jag. Inget samfund och ingen organisation är sej själv nog eller evig som organisation betraktad. (Kyrkan som organism är däremot evig, men det är en annan sak).
Metodistkyrkan har här i Sverige tjänstgjort just som frötall. Den har lämnat frön till både EFS och pingströrelsen. Och skulle Metodistkyrkan i Sverige (i USA är den ju jättestor), som det ser ut just nu, dö ut eller "försvinna" in i ett nytt samfund, så har den ändå fyllt en historisk mission.
Jag är inte ett dugg rädd för en sådan framtid för EFS heller. Det jag är rädd för är att kristen tro ska dö ut i vårt land, inte för att en eller annan organisation klappar ihop.
En annan fin liknelse Bertil använde var den om "slutförvaring för utbrända Herrens tjänare", vare sej det nu handlar om metodister eller EFS-are. Den är (i motsats till förvaringen av utbränt kärnbränsle, min anm.) betryggande ordnad, skrev han i sin fina lilla bok. Ja, om vi inte själva överger Herren ska ingenting kunna skilja oss från hans kärlek. Ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar